Foto: Bruno Girin, ”Hoisting the Royal Yard” . Det är den tremastade stålbarken Statsraad Lehmkuhl, byggd som skolfartyg 1914. (Som vanligt lite större och vackrare bild om du klickar på den). Och på det tar vi en dikt med klar seglingsanknytning:
Tänk er kaptenen
på en galeas, en hukarejakt,
en skonare, en brigantin,
en fregatt, en korvett, en snau
med molnet av segelduk över sig:
gaffel- och bomsegel,
toppsegel, stagsegel,
skothorn, fallhorn, halshorn
När det blåser till storm
kan han väl inte bara peka
med handen och ropa:
Ta ner dom där!
Det skulle se ut.
Snickaren har en låda med fackord
Muraren sina
och den som skall styra en stat
kan väl inte bara gasta i stormen:
Dom där sitter fel! Reva dom där!
Jag måste använda ord
när jag talar till er
Ni måste lära er ord.
Dikt av Lars Forssell.
Jag känner inte till den här dikten sen tidigare men läste den nu i förkortat skick i en debattartikel av Henrik Arnstad i Aftonbladet i dag under rubriken Åkessons SD är inte ”främlingsfientliga”. Arnstad resonerar där om ord som fascism, populism, rasism, främlingsfientlighet och invandringskritik. Han skriver: Det offentliga samtalet får inte styras av att vissa benämningar ”känns” olustiga att bruka. Rasismen är fruktansvärd, dess politik har orsakat miljoner dödsoffer i systematiska mordkampanjer. Och då blir det viktigt använda ord när vi talar till varandra. Vi måste lära oss ord.
Bakgrunden är förstås den just nu hetsiga diskussionen om det norska Fremskrittspartiet, Frp, och Sverigedemokraterna, SD. Är det nyfascism eller inte? Ultranationalism? Osv. Debattens vågor går höga som det brukar heta. Oj, vad det är mycket att läsa om det här i dessa dagar! Det hänger väl dels ihop med den där Norge-diskussionen, dels med det svenska partiets stundande s.k. landsdagar.
Ur dagens DN väljer jag att peka på en av artiklarna: Maja Hagermans om SD och kulturen, När myten fördriver mångfalden. Hon skriver om motioner som SD lagt på området kultur. Mångfaldsperspektivet vill SD ha bort lite överallt. Och Sverige ska tillbaka till gammal svensk kultur. Jag undrar hur dom tänker då – var dom tänkt sig att dra strecket. Ska vi t.ex. sluta ha julgran på julen? Gran inomhus på julen är en sed som kommer från Tyskland. Men artikeln tar förstås upp betydligt allvarligare ämnen än det här med traditioner på julen. Länk nedan.
Sverige är ett gammalt invandrarland. Tittar man riktigt långt tillbaka är vi förstås invandrade allihop. Här låg ju is över landet för länge sen… Och många många har förstås kommit hit i olika vågor av invandring under århundradenas gång för att fly från krig eller kommit hit som arbetskraft. Jag hör själv dit i en eller annan släktgren genom vallonerna som kom för att arbeta i svenska järnbruk. Och apropå järn och järnrör, DN hade en artikel om detta häromdan: Migrationen har större kraft än ett järnrör, skriven av den brittiske ekonomen Philippe Legrain. Han skriver bl.a: ”En frisk ekonomi förutsätter invandring och mångfald. Det är hög tid att svenska politiker börjar använda detta argument för att bemöta SD”.
Egentligen vet jag inte riktigt varför jag bloggar om det här. Jag tror ju inte att jag direkt ska omvända nån som stöder SD, och framför allt gissar jag att det är andra människor än SD-väljare som läser min blogg. Det här är nog mest det där ”varav huvet är fullt…” Och så för att jag tyckte om Forssells dikt och den tremastade barken.
Hagermans artikel i DN i dag här.
Philippe Legrains artikel i DN häromdan här.
Arnstads artikel i Aftonbladet här.
Uppdatering 29 november 2013: I Aftonbladet (på webben förstås) ser jag att Mattias Karlsson, riksdagsledamot för SD, skrivit en debattartikel med rubriken ”Vi är inte fascister”. Nähä, jaså dom är inte fascister? Och Henrik Arnstad har inte fattat nåt? Nu är ju Henrik Arnstad inte alls den ende som hävdat att SD är ett fascistiskt parti eller i varje fall har klart fascistiska sidor. Jag hittar sen en webbsida där man går igenom Sverigedemokraternas nya principprogram som just Mattias Karlsson varit med och författat. Genomgången presenteras under rubriken ”En studie i fascism”. Läs här.
Uppdatering 11 december 2014:
Denna höst – och begynnande vinter – har ju debatten om etiketter hit och dit gått het igen. Inte minst sen Stefan Löfvén och Magdalena Andersson båda kallat SD nyfascister. I dag läser jag en artikel av Susanna Birgersson i DN som hävdar att begreppet fascism eller nyfascism är fel etikett på SD. Och sen en artikel i UNT av historikern Mats Deland som argumenterar i en annan riktning och anser att man visst kan kalla SD fascister.
Ja, hur ska man ställa sig? Och hur viktigt är det med etiketten? Jag tycker ju det är rätt att ”call a spade a spade” – dvs att det är rätt att sätta etiketten fascism eller nyfascism på SD eftersom flera forskare anser att partiet är fascistiskt/nyfascistiskt. Som det står i Delands artikel: ”Kan man i vetenskapens namn kalla SD för fascister? Javisst kan man det. I den tradition där den brittiske historikern Roger Griffin är det största namnet och Lena Berggren vid Umeå universitet den främsta svenska representanten, definieras fascism som en typ av politisk ideologi, vars mytiska kärna – i sina olika gestaltningar – är en folklig ultranationalism inriktad på nationens pånyttfödelse”. Samtidigt visar det sig ju att forskarna inte är ense, det finns forskare som inte alls tycker det är rätt med etiketten nyfascism eller fascism – Dick Harrison m.fl. har jag för mig.
Men mycket viktigare än etiketten på partiet är förstås att lyfta fram vad SD vill göra, vad grundtankarna i deras partiprogram innebär, vad som kännetecknar partiet – och fascistoida delar där ska förstås synliggöras. Sen ska man ju inte heller banga för att visa på SD:s nazistiska ursprung: partiets idoga storstädningar, sopande under mattan, finputsning av det ena och det andra för att dölja den bruna ruttenheten inuti ska inte löna sig. Deland avslutar sin artikel: ”Jag tror också att talet om (ny)fascism till en del handlar om i vilken mån SD hotar en demokratisk samförståndspolitik. Det handlar inte bara om parlamentariskt sabotage utan även om omfattande näthat och en politik byggd på etniska och sexistiska hierarkier. Låt oss prata om det nu.”
Mats Delands artikel i UNT här.
Susanna Biergerssons artikel i DN här.
Uppdatering 10 december 2015:
”Adolf Hitler var inte ”invandringskritisk”, han var nazist, skriver Anders Lindberg i Aftonbladet från igår 9 december. Artikeln handlar om att benämna saker och företeelser vid deras rätta namn. Han skriver bl.a.
”Begrepp som ”invandringskritisk” är oftast bara omskrivningar för rasism, som smyger sig in i språket med en förment neutralitet. För media har det blivit ett sätt att slippa ta ställning och en metod att hantera att ett rasistiskt parti blivit tredje störst i riksdagen.” Just det. Håller med. SD är ett rasistiskt parti med rötter i nazismen.
Bra artikel! Läs den här.