Ett kallare samhälle?

Anne Holt skriver i DN om det samhälle där den norske massmördaren vuxit upp och att det ”är i vår kultur denne man har utvecklats från en blyg och hövlig ung pojke till ett iskallt monster som använder nio år av sitt liv till att planlägga och genomföra ett civilisationsangrepp.” Det hon skriver om dagens Norge är ruggigt och naturligtvis funderar jag över om det inte går att säga detsamma om Sverige. Eller är situationen i det här hänseendet värre i Norge än i Sverige? Så här skriver Holt:

”Sanningen om Norge är att allt fler hamnar utanför. Allt fler blir psykiskt sjuka. Allt fler blir kriminella. Många invandrare känner sig alienerade och utstötta. Norge blir – i någon av våra många fasetter, så som alla länder är kalejdoskop av mångfald – ett mer slutet samhälle. Vi är helt enkelt inte så nära varandra som vi hävdar dessa dagar. Vi är långtifrån så egalitära som vi påstår. Kärleken till varandra, som nu blir så tydlig och viktig, är dessvärre alltför frånvarande för alltför många, alltför ofta.”

Sånt vill vi ju inte alls läsa om nu. Vi vill läsa om kärlek, närhet och solidaritet. Vi vill läsa om hur ungdomar räddat varandra på ön eller hur nån offrat livet för nån annan, vi vill läsa om hur folk lämnar blommor, samlas i en stor rosdemonstration, kramar om varandra och stöttar varandra. Det Anne Holt skriver är obehagligt men viktigt.

”Vad kunde vi ha gjort annorlunda? Och vad gör vi nu?”

Läs artikeln här.

Små och stora lögner (2)

Förra gången jag använde rubriken handlade det om folkmord i Kambodja och om Khieu Samphan. Nu ska det handla om undanhållande av information, manipulerande och lögner i vårt eget land. Det handlar om hur dåvarande regeringen,  myndigheter, åklagare m.fl. hanterade frågan om de apatiska barnen. Såg du Gellert Tamas’ artikel i DN igår? Den behandlar skeendena åren 2003-2005 då man skickade ut svårt sjuka barn ur landet och om vad som sedan hänt. Från dåvarande regeringens och från myndigheternas sida hävdade man ju att dom apatiska barnens symptom var ”ett nytt, för Sverige unikt fenomen, som dessutom delvis kan förklaras med manipulation”. Artikeln är intressant och skrämmande läsning.

Migrationsverket agerande beskrivs och Tamas berättar bl.a. om hur en tjänsteman därifrån besöker ett barn som vårdades på Eugeniahemmet: ”en tjänsteman från Migrationsverket satte sig bredvid en svårt sjuk, tolvårig pojke och berättade – utan att någon av föräldrarna var närvarande – att han skulle avvisas. Enligt journalhandlingarna bröt pojken ihop och skrek gång på gång; ”låt mig dö!”, ”låt mig dö!”.

Och om dåvarande statsministern Göran Persson skriver Tamas att Persson internt försvarade en restriktiv tolkning av asyllagstiftningen, annars ”kommer folk att rösta på Sverigedemokraterna.” Iskallt. Det handlade om barn, svårt sjuka barn… Tamas kritiserar också Hanne Kjöller, journalist på DN, hårt i artikeln. Ska bli intressant att se om hon kommer att kommentera sen.

Jag har bloggat om apatiska barn flera gånger tidigare. I inlägget ”Sorgesam följetong (2)” kommenterar jag Zarembas artikel om Tamas’ bok, och där finns också länk till en artikel skriven av Kjöller.

Gellert Tamas’ artikel i DN igår här.
Mitt inlägg ”Sorgesam följetong (2)” här.

Rör inte min kompis!

Ja, efter det här valresultatet tror jag det är dags att leta i mina lådor efter gamla ”Rör inte min kompis”-märken. Det var i Frankrike som en kampanj mot rasism och främlingsfientlighet startade nån gång på 80-talet och man hade som symbol en vit hand med texten ”Touche pas a mon Pote”. Nån aftontidning har dragit igång nåt liknande, dvs man använder den vita handen men inte med texten ”Rör inte min kompis” utan ”Vi gillar olika”. Alla goda krafter måste till nu för att bekämpa den främlingsfientlighet och diverse annat unket och sunkigt som sd står för.

Läste du Gellert Tamas artikel i DN häromdan? SD är det enda politiska parti som helt saknar integrationspolitiskt program, skriver han. Dessutom – apropå unket och sunkigt – citerar han partisekreterarens syn på homosexualitet och skriver om den kvinnosyn som präglar partiet. DN här.

Fram med knapparna! Rör inte min kompis! eller Vi gillar olika!

19 september 2010

Vad är det vi kommer att minnas om den här dagen framöver? Att vi fick in kommunister i Sveriges regering? Att ett starkt främlingsfientligt parti röstades in i riksdagen och i kommunerna av svenska folket?  Ja, inte vet jag, men det är dom två saker jag är mest rädd för när det gäller valet i dag.

Främlingsfientligheten minskar faktiskt i landet läste jag nånstans. Men prognoserna har pekat på uppgång för sd. Jag hoppas ändå verkligen att dom inte kommer in. Och om det blir så hoppas jag dom får så lite möjlighet att påverka som det bara går. Kanske blir dom en dagslända typ Ny demokrati och försvinner snabbt igen. Vi vill ju inte ha en utveckling som i Danmark.

Kommunisterna då? Ja, Ohly kallar sig inte kommunist längre men hur djupt tror du det sitter? Tittade du på den där dokumentären om Ohly som jag la ut länk till för nån tid sen? Läs inlägget ”Pumpa i dyigt vatten…”, där finns länken.