Farfar

Det här är Hederslegionen, Ordre national de la Légion d’honneur, som min farfar Hugo Roland tilldelades, gissningsvis i början av 1950-talet. Skälet var säkerligen hans insatser när det gäller affärer mellan svensk och fransk trävaruindustri. Farfar var försäljningsdirektör på Marma Långrör AB.

På den sida som visas på bilden står det République Française. Vänder man på den tiouddade stjärnan kan man läsa Honneur et Patrie – Ära och Fosterland – och så är det två franska flaggor där. Storstilat värre.

I dag ligger Farfars orden på mitt skrivbord. Mina systrar och jag har delad vårdnad om den. Tänkte det var roligt att visa den här (skryt skryt!) innan jag tycker det är dags att nån av systrarna tar hand om den. Farfar har varit med i bloggen ett par gånger tidigare:
– Farfar som ung sprätt på en smal balkong i Paris: här.
– Farfar sitter med sin fästmö Sigrid Wallner på en bild från 1911: här.
– Farfar groggar med kompisar, troligen på Hasselbacken på Djurgården: här.

På gång + lite gammalt

Några enstaka krokus hittade jag igår på den sluttning nedanför Timmermansordens hus som brukar vara blå av scilla när våren hunnit lite längre. Även scillan är faktiskt på gång här som synes. Förra året hade det kommit betydligt längre i början av april. Titta här.

Timmermansordens hus är en riktigt stilig borgliknande byggnad som har något hemlighetsfullt över sig – något förborgat. Och nu när jag var där och letade krokus och andra vårtecken funderade jag förstås över vad man håller på med därinne. Så det blev till att googla när jag kom hem. ”Den kristna religionen är grunden för Ordens verksamhet med mottot ”Gudsfruktan och människokärlek”. Orden bedriver en omfattande social hjälpverksamhet både externt och internt med hjälp av fonder, donationer och insamlade medel. Hjälpverksamheten är och förblir en av Timmermansordens viktigaste uppgifter. Utdelade bidrag uppgår f.n. årligen till drygt 5 miljoner kr och under åren 1980-2010 utdelades totalt bidrag till ett värde av ca 90 miljoner kr.” Så står det på Timmermansordens hemsida. Ordensbyggnaden påbörjades 1914 men bygget försenades under första världskriget och huset invigdes inte förrän 1923.

I det här området såg det tidigare mycket annorlunda ut. Här nedanför låg för länge sen det s.k. Träsket, en grund insjö som sedan genom landhöjning och igenfyllningar så småningom blev allt mindre och till slut mer eller mindre torrlagd. Sen växte en kåkbebyggelse upp här. Hittade den här bilden på Stockholmskällan.Så här skriver man om bilden på Stockholmskällan: ”Fotografiet är från 1909. I förgrunden syns en kåkbebyggelse som hade snabbt växt upp på det tidigare träskområdet. Liknande kåkstäder fanns även på andra obebyggda platser i staden. Bostadsbristen var enorm. Stockholms befolkning ökade från ca 250 000 till ca 320 000 personer under 1800-talets sista decennium. Till vänster på fotot syns det nya stora skolpalatset Norra Real på Roslagsgatan, som stod färdigt 1891. Vanadislundens vattenreservoar kan anas bakom de nybyggda hyreskasernerna.”
Uppgifter om fotot: Fotograf Heimer, Oscar (1858-1927). Skapad 1909. Objekt-ID Fotonummer E29466.
Klicka för större bild!

Stilleben i köket

Sitter och surfar runt bland gamla bilder och hittade den här. Funderar på vad den säger om hur vi levde våren 2004. Råsocker, olivolja av olika slag, rödvin, lök och vitlök, citroner… ja, så har det nog fortsatt när det gäller sånt man behöver ha hemma fast det oftare är vitt vin numera. Och råsocker använder jag nog sällan numera, minns inte vad jag hade det till då. Basmati inköpt i stor tygpåse från Taj Mahal på Kammakargatan anar jag också. Känner igen färgerna på påsen upptill i högra hörnet.

Anledningen till denna samling av grejer på köksbordet var byggarbete i köket: balkong mot gården skulle byggas. Ett köksfönster gjordes om till balkongdörr. Del av köket var avskärmat med träreglar och byggplast. Vi levde väl på prickiga bananer, rödvin och linfrö den tiden…och basmatiris kanske.

Apropå radio

Det här är en s.k. kristallmottagare, en radio från radions barndomstid. Kanske 1920-tal eller så? Min mamma berättade att hon lyssnat på radio i en sån som barn. Själv har jag bara sett såna apparater på museum. Bilden är från ett radiomuseum i Cork, Irland.

Nästa bild hittade jag på nätet på sidan Kulturarv Västmanland. Bildtexten lyder:
Kvinnor arbetar och lyssnar på rundradioprogram med kristallmottagare omkring år 1930. Fotograf: Erland Myrberg, Västmanlands läns museum.Kvinnorna har nog nån annan sorts kristallmottagare, den verkar vara av annan modell än den ovan, men den syns inte så bra på bilden. Men kvinnorna ser väldigt koncentrerade ut, helt inne i lyssnandet. Sidan Kulturarv Västmanland har du här.
Varför detta inlägg nu då? Ja, jag har gått i radiotankar i dag. Letade efter en gammal radio att spela några kassettband på men insåg att vi tagit den apparaten till stugan på Sandskär. Ska kolla när jag kommer dit. Sen började jag fundera på riktigt gamla radioapparater – som dom på bilderna. Så kan det gå när man letar runt bland gamla bilder, egna och andras.

Utsikt från Katarinahissen

Häromdan tog jag en promenad på Söder och travade uppför alla trapporna från Slussen till Katarinahissen. Tog några bilder på utsikten. Stolta Stad…eller ska det vara Stökiga Stad nu kanske? Det rivs och byggs om och byggs nytt på många platser i Stockholm i dag. Byggen som tar åratal att få klara. Slussen är väl inte klart förrän framåt 2030 eller så. Det är i full gång. Vi får bara hoppas att det blir någorlunda bra till slut. Anledning till oro finns förstås. Det är inte alltid man lyckas särskilt bra tyvärr.

Bilden nedan är utsikt från Katarinahissen 1904. När jag ser bilden tänker jag att kanske såg det ut ungefär så även några år tidigare när min morfars mor Anna Härdelin Hjelmström var på genomresa i stan med sin dotter. Dom kom med ångbåt norrifrån och hade ett par timmar på sig innan dom skulle ta kanalbåten till Linköping. Dom började med att gå och äta en bastant frukost på Tysta Marie, som då låg på Regeringsgatan. Sen tittade dom på stan och var bl.a. uppe i Katarinahissen för att se utsikten. Klockan 6 på eftermiddagen avgick ångbåten från kajen på Riddarholmen.

Jag har skrivit om Anna i boken ”En flicka som heter Anna”. Beskrivs närmare på min andra blogg Arundo här.

Bilden är från Stockholmskällan. Fotograf Okänd, Skapad 1904, Objekt ID Fotonummer C 3471.
Klicka på bilderna för större och tydligare återgivning.

Lite mera Slussen

_dsc8894_160905Bilden ovan är från min ruinvandring vid Slussen häromdan.
Vid utgrävningar bland egna andra gamla bilder hittade jag den nedan. Det är drygt 40 år mellan bilderna. En pappersbild från 1975 som jag scannat nån gång.

img343_1975_blogg

Man ser att Stockholms s.k. skyline blivit lite stökigare på dom år som gått. Några lådor har förstås tillkommit. Den trista fyrkantsklunsen som skymtar alldeles bakom Riddarholmskyrkan på den översta bilden är det stora hotellet (och kontorshus?) vid Stockholm Waterfront. Och strax till vänster om Klara kyrkas torn ser man det nya hotellet på Vasagatan, Hotel Continental. Dessutom har förstås en del försvunnit sen 1975. Då för 40 år sen var det inte lika många byggkranar igång heller efter vad jag kan se. (Större bilder om du klickar på dom).

Kontorsflickor

Farmor_på_TryggMin farmor jobbade ett tag på Lifförsäkringsbolaget Trygg i Stockholm. Här är hon med några andra på kontoret. Farmor är nr 3 från vänster. Gissar att hon som står upp är chefen. Bilden är från tidigt 1900-tal. Kvaliteten är inte den bästa, men man ser i alla fall att dom har en telefon på bordet, i bakgrunden till vänster är nog ett arkivskåp med en massa små etiketter på lådorna.

Farmor brukade citera ett motto från Trygg som var så här: Sparad penning är som vunnen, dubbelt värd om ädelt brukad. Hon sa det alltid med glimten i ögat. Jag kommer att tänka på Spara och Slösa, dom där flickorna i tidningen Lyckoslanten, som fanns när jag var liten. Spara var söt och blond och hade fina flätor, Slösa hade mörkt rakt hår – precis som jag. Stripigt var det nog också. Det var så typiskt det där: den blonda är ”god” och den mörka är ”dålig”. Jag gillade aldrig Spara.