Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gamla papper’

Bland mina gamla släktpapper har jag en avskrift på skrivmaskin av en berättelse om ett bröllop. Vem som gjort avskriften vet jag inte. Överskriften är ”Mormor, 67 år, skriver”. Sen följer texten och jag skriver av den som den är avskriven, bryr mig inte om att rätta nåt. Så här står det:

”Intet mins jag vad vi hade att äta när vi gifte oss. nog vet jag att det fans mat, och det var naturligtvis stek till själva rätten. smörgåsbord före till efterrätt var äggkräm med någon skele eller sylt på, ostkakor och puddingar, tårta och spånbakelser till efterrätten. jag mins bäst att SmällErker skulle slita från oss talricken o. vi skulle få lov att äta i samma talrik. pappa säger att vi var 35. far och mor satt, o. pappas föräldrar satt bredvid oss. jag mins intet hur dags det börga det var väl på eftermiddan, o. sent var det. jag var på pappas rum o. kläddes sedan skjutsa hebyn hem oss, han var också med på bröloppet, när vi kom hem var alla samlade, far lyfte av mej. sen blev det lyckönskningar. o. jag mins intet allt, pappa kunde i alla fall intet dansa o. de har alltid retat mej. till sist skulle de dansa kronan av mej. Du begriper jag höll på o. dö i värmen, det var bäddat och fint men om de slagit ihjäl mej så hade jag intet klätt av mej, klänningen måste ju av men det var allt. jag hade naturligtvis intet så tunt linne en riktig underkjol med rynkkappa och spets tjocka vita byxor, tjocka svarta strumpor med två aviga o. två räta maskor, o. varmt så jag ynkar mej själv. jag vände mig åt väggen, o. han åt andra hållet. vi tänkte att det var något galit, vi gett oss in på.”

Det låter väl som ett bröllop på landet nån gång på 1800-talet. Vem det är som berättar detta vet jag inte. Troligen nån i min mammas släkt. Kanske nån som hette – eller gifte sig – Hjelmström eller Härdelin? Min morfar sparade en hel del och gjorde avskrifter av gamla papper men hans mormor, Sally Härdelin, är det inte för hon dog redan när hon var 54 år.

Jag tycker det är en lite rörande text. Lustigt att hon talar om strumpornas aviga och räta maskor och så avslutningen när dom nygifta ligger där halvt påklädda i sängen på bröllopsnatten. Om nån har nåt tips på vem det här kan handla om blir jag glad.

Read Full Post »

I tv-programmet Babel hade man häromveckan besök av Bill Clegg, litterär agent och författare från USA, som nyligen kommit ut med en bok. Samtalet kom in på det ena och det andra och bl.a. på brevskrivande. För denne Clegg  använder sig av brevskrivande på ett speciellt sätt: för att göra sig av med aggressioner mot andra. Han skriver brev till den han är arg eller besviken på, brev som han sen aldrig postar. Han tycker det är bättre att göra så än att kanske i vredesmod fara ut mot nån, ta i för mycket och ångra sig sen.

Politikerna i Stadshuset kom jag förstås att tänka på i det sammanhanget och hur arg jag är på Wannberg, Valeskog, Mogert m.fl. som förra veckan  såg till att det blev ett ja för Nobel Center på Blasieholmen. Korkat, korttänkt, utan nån som helst känsla för Stockholm, stadsbild, kultur…osv, osv. Lars Heikensten, Nobelstiftelsens vd, är jag också ilsken på för att han vill ha denna stora byggnad på för ändamålet en sån väldigt olämplig plats. Dessutom är jag sur på honom för den trista översittarartikel han skrev i DN strax före beslutet i Kommunfullmäktige. En skribent i Vi i Vasastan skrev att Heikensten i sin artikel ”begår intellektuell harakiri”. Välfunnet, tycker jag. Länk till artikeln i Vi i Vasastan nedan.

Men, nej, använda Cleggs modell och skriva arga brev till dessa ”gubbar och gummor” och inte posta breven, tror jag inte jag gör ändå. Vill man i stället skriva och även posta ett mer balanserat brev till dom här ansvariga politikerna + vd:n så kan man ju göra det och tala om vad man tycker. På Karin Englunds blogg finns ett underlag till ett sånt brev i en kommentar till en bloggpost. Om nu nån känner sig manad. Kommentaren hittar du under det här inlägget.

Hur saftigt och riktigt osande argt man kunde formulera sig förr i tiden – 1800-tal nån gång – när man ville skälla ut nån brevledes har jag exempel på bland dom gamla papper som finns här efter länge sen döda släktingar. Det är ett bråk om en summa pengar som brevskrivaren tydligen lånat ut och sen bett att få återbetald. Brevet är handskrivet och jag har inte klarat att tyda allting. Men så här börjar det:
”Jag är på det högsta bestört öfver ??? nedrighet att nedlåta sig ända till att, så till sägandes, med blottade händer hämta träck från ett afträde för att kasta det i rusighet på en person som förtjent bättre agtning. Nedriga, sordida snålhet, som kunnat bringa en gråhårsman för hvilken jag burit agtning, så långt ned uti dyet af  infamie, till sådan glömska af alt heligt, af vett och anständighet.”

Och lite längre ner fortsätter han bl.a. så här:
”Blygs, nedriga Gubbe, att så hafva hanterat en hederlig man, och att genom detta uppförande hafva blottat Er och Er familles uppkomst från dräggen af alt nedrigt helfvetet äger.”

Hela brevet har varit med i bloggen tidigare. Du kan läsa det här.
”Nobelstiftelsen placerar en bensindunk i en rokokosalong”, Kerold Klangs artikel om Nobel Center i Vi i Vasastan här.

Read Full Post »

img212_1917Nu blir det lite gammalt Stockholmsgrejs igen.
Bland gamla brev och diverse papper hittade jag det här programbladet. Det kostade 15 öre och består av 8 sidor med reklam för restauranger, teatrar, affärer och sånt. Det är daterat Tisdagen den 2 Januari 1917. Hur det delades ut har jag ingen aning om.

”Beställ supé i tid”…”begär champagne”… (Klicka för att se bilderna bättre).

Och på Fenixpalatset – ”Hållplats för grön spårvagn” – kunde man äta teatersupéer, vad det kostade framgår inte här. Detta ”förlustelseställe” låg på Adolf Fredriks kyrkogata och var populärt under början av 1900-talet. Pingstkyrkan tog över lokalerna sen och gjorde om det till kyrka 1940, den s.k. Citykyrkan. Jag har varit där och fikat nån gång för flera år sen på ett ställe med gammal vacker inredning: Citykonditoriet.

På Citykyrkans sida läser jag att ”Huset byggdes som nöjespalats och gick under namnet Fenixpalatset. Hit gick man för att förlusta sig antingen i någon av restaurangerna, danssalongen, teatern eller kägelbanan.”

img070_1917Reklam görs bl.a. också för ett ställe som hette Kastenhof, där man kunde äta lunch för 2 kr och middag för 2:75 kr om jag förstår annonsen rätt. Jag hittar på nätet att 2 kr 1917 motsvarar omkring 55 kr i dag.

Kastenhof låg vid Jakobs Torg, den öppna platsen mellan Operan och Jakobs kyrka. Där verkar det ha legat flera näringsställen. Ett s.k. schweizeri som hette ”Vildkattornas” låg där och när dom stängde för natten och gästerna gick ut på torget var det slut med nattron för dom som bodde omkring. Undrar hur mycket folk som bor vid Jakobs Torg i dag…

Telefonnummer anges med två nummer: Allm. och Riks. Jag förstod inte det där först men det var tydligen olika telefonbolag. Wikipedia skriver:  ”Rikstelefon var Kungl. Telegrafverkets varumärke för telefoni under den tid då man hade konkurrens från privata telefonföreningar och -telefonbolag som Stockholms Allmänna Telefon AB.”

Uppdatering: ”Vintilescu” står det på Kastenhof-annonsen, vad menas med det? Nån som vet?

Read Full Post »

Om hur det kunde gå till på cirkus förr i tiden berättar John, bror till min mormor, i ett brev adresserat till till systern (mormor) och hennes man (morfar). Brevet skrevs nån gång sommaren 1916. John berättar i brevet om hur han och hustrun gjorde ”en hastig visit till Sköfde och besågo Hagenbecks världsberömda cirkus-menagerie.” Här är ett utdrag ur brevet:

”Manegen inhägnades med galler och nät och där insläpptes först 10 st. tigrar, de största och grannaste och mest välfödda man kunnat se och också de vildaste jag för min del skådat. Djurtämjaren, en Herr Sawade var helt enkelt ett as att vara kallblodig och skicklig. Denna Hagenbeckska tigerdressyr lär vara enastående i världen.

Därefter kommo sex lejon, stora hanar med man, verkliga praktexemplar. Det var inte utan att man drog en lättnadens suck när man blef av med tigrarna och tog lejonen med mera lugn. Där lurte man sig emellertid skändligen. Lejonen voro om möjligt ännu svårhanterligare. När de till slut skulle avhysas vägrade ett af dem att gå, absolut. Maken till uppriktig ilska har jag aldrig sett. Först med järnstänger och ett veritabelt bombardemang med revolver öfvertygades det att långsamt och baklänges draga sig ut genom den gallerprydda ryttargången till stallet och burarna. Vilda djur har jag alltid beundrat och tjusats af och här fick jag sannerligen mitt lystmäte.

Vidare framfördes t.ex. 12 dresserade isbjörnar, bländvita och välvårdade och 5 st. jätteelefanter underbart välöfvade och godmodiga. Med mera, mer mera. – Jag hörde att Hagenbecks nu etablerat sig i Borås på några dagar och har Ni tillfälle och äro Ni roade af slikt så res för nittionio gubbar, Ni får aldrig se maken i Sverige åtminstone.”

Tänk att det var så! Tigrar, lejon… och till och med isbjörnar. Att man kunde dressera såna. Stackars djur! Jag försöker minnas hur det var när jag var liten (det är rätt länge sen). Farfar bjöd oss ibland när cirkusen kom till Söderhamn. Sjölejon, elefanter, kameler – och förstås hundar – minns jag från min barndoms cirkusföreställningar och jag tror att jag även sett lejon och kanske också tigrar på cirkus på 1950-talet, men definitivt aldrig isbjörnar.

Nu för tiden är det ju förbjudet med djur som lejon, tigrar – och förstås isbjörnar – på cirkus. Och jag ser att Cirkus Scott efter 76 år slutar även med elefanterna.  Det är bra det, tycker jag.

Vadan detta inlägg nu då? Ja, det är bara för att jag senaste tiden suttit och ömsom ögnat ömsom läst gamla brev skrivna till mina morföräldrar. Då hittar jag det ena och det andra från förr i tiden som det här om isbjörnar på cirkus.

Ett blogginlägg om cirkus i Söderhamn finns på Arundobloggen här.

Read Full Post »

BeredskapskupongerApropå inlägget ”Lumpen” häromdan. Fast det här handlar om beredskapen. Här är kuponger som man kunde köpa det ena och det andra för.

Sånt här har jag liggande här hemma bland andra gamla papper. Vad ska jag göra med det? Gissar att det inte direkt är ont om såna här kuponger från beredskapstiden – dom finns väl i gömmor här och var hemma hos folk. Inte särskilt åtråvärda bland samlare, antar jag, och det ligger nog ingen förmögenhet i dom här direkt.

Slänga, lägga i återvinningen? Eller ändå försöka hitta en samlare som är intresserad? Tips – någon?
(Lite större och tydligare bild om du klickar på den).

Read Full Post »

img191_ed2”Sent ska syndaren vakna” brukar det heta. Fast hur sent den här syndaren vaknade vet jag inte. Och vem tjuven var vet jag inte heller. I varje fall var det en person med samvete som ångrade vad han eller hon gjort och lämnade tillbaka pengarna från ”en öfver synden bedröfvad själ”.

Jag gräver lite för att få en uppfattning om hur mycket pengar det var. Hittar följande: ”32 skilling banco år 1857 kunde köpa lika mycket varor och tjänster som 54.69 SEK år 2015 mätt med konsumentprisindex”. Alltså hela stölden lite drygt 100 kr.

Den bestulne var f.d. kaptenen Harald Hjärne som tydligen bodde på Regeringsgatan 50 i Stockholm då. Den här ”Förlåt mig”-lappen och dom två gamla slitna sedlarna har vi hittat bland diverse släktpapper. Fast Harald Hjärne var inte alls släkt med oss. Men hans dotter Agnes blev fostermor till min farmor på 1880-talet.

Jag gräver lite om Harald Hjärne också. Ser att han var född 1801 på Vaxholms fästning och att han sex år gammal blev inskriven som fanjunkare vid Drottningens livregemente. Sex år! Den lilla fanjunkaren växte upp och blev stor och bodde så småningom med sin familj på Klagstorp i Skövdetrakten. Där föddes sonen Harald, som sen blev en känd man som riksdagsledamot och historiker. Och så dottern Agnes då, som gifte sig Wallner och blev fostermor till min farmor (adoption fanns inte på den tiden).

Harald Hjärne flyttade till Stockholm med familjen och bodde där till 1862 då dom flyttade till Umeå. Så det är lite lustigt: Stölden bör ju ha skett före 1862 och på sedlarna står det 1857 . Men dom är väldigt slitna. Nåja, det är väl inte meningen att man ska förstå allting…och kanske var det helt enkelt väldigt dåligt material i såna här sedlar så dom slets fort. Jag ser för mig hur den här okända personen står och tummar på sedlarna i nån ”schangdåbel” trappuppgång i ett gammalt stiligt hus på Regeringsgatan 5o och stoppar dom och lappen i brevinkastet med en glänsande mässingsplåt som det står Hjärne på. Huset finns inte kvar.

Read Full Post »

_DSC6017_edI en tidning citerar man ur Öresundsposten och ur en skrivelse från Lübeck: ”Igår hitkommo med ångbåtslägenhet ej mindre än 200 personer, tillhörande den tjenande klassen och af båda könen….” osv. Det handlar om svenskar som kommer för att arbeta i Tyskland.

Lite längre ner står det: ”Nästan alla de herrskaper, som tagit i sin tjenst swenskt arbetsfolk, öfwerensstämma i den mening att dessa nordiska inwandrare äro williga och flitiga i sitt arbete,tillbörligt och blygsamt undfallande och fulla af hederskänsla.”

Sen har några av dessa i ”den tjenande klassen” tydligen blivit misshandlade av en godsherre i Mecklenburg. Ja, så mycket mer får jag inte ut av det här. Men visst ger det en liten bild av det klassamhälle som var då. Tidningsfragmenten satt innanför en tapet som vi tog ner i stugan på ön, Sandskär. Nånstans hittade jag årtalet 1869. (Större och tydligare bild om du klickar på den).

Read Full Post »

Older Posts »

MOLLES BILDER

Välkommna skriv gärna en kommentar

norbergianblue

Tankar,åsikter,nojor,livet

Gabrielles blogg

Om filmer jag ser, böcker jag läser och saker som händer med mera!

inte fan gör det det

Alla säger:det ordnar sig....inte fan gör det det..

Alirfakta

Fakta om Söderhamns kommun

Författartipsbloggen

om skrivande i alla dess former

Gabis Annex

Om filmer jag ser, böcker jag läser och saker som händer med mera!

VideoPress Plugin for WordPress

Easily upload and share videos on your WordPress blog or any site, even in full HD.

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.