En liten fånig fråga

Biobiljetter från anno dazumal.

… men som kan leda längre än man tror. Till Kina med mera. Filmstaden förbjuder eget snacks på sina biografer. Man får inte ha med sig godis och läsk till bion utan ska handla i biografens läsk- och godisdisk.

”Tondövt beslut” kommenterar någon och en DN-recensent kallar beslutet ”publikföraktande självskadebeteende”. Jag håller med. Dumt!

Kommer man att visitera biobesökarna för att kolla att dom inte har godis med sig? Nej, Filmstaden svarar att ”de allra flesta vill väl förstås följa den uppmaningen [inte ha eget godis med sig] men vi kommer inte att visitera någon.” Hm, vill dom allra flesta det förstås? Och här talar man om ‘uppmaning’, inte förbud.

Jag har alltid gått mycket på bio. Däremot aldrig haft vanan att äta godis under filmen. Halstabletter brukar jag ha med för att hindra rethosta mitt under filmen, mer sällan godis. En liten flaska kranvatten kan jag också ha med. Är halstabletter och kranvatten förbjudet?

Nu under pandemin har det förstås inte blivit så mycket gå-på-bio, enstaka gånger bara. Vi har sett filmer på tv:n istället.

I DN i dag läser jag Patrik Lundbergs artikel om den kinesiske företagaren Wang Jianlin, grundare av bolaget Wang Group, som via amerikanska AFC, äger Filmstadens Nordic Cinema Group (länk till artikeln nedan). Lundberg skriver:

”Wang Jianlin har nära band till Kinas kommunistparti, som bedriver tortyr och förföljelse av uigurer i Xinjiangprovinsen. Denna herre, som är en storhandlare i kulturbranschen, verkar inte heller ha några problem med den censur som staten ägnar sig åt. – – – Det är bottenlöst att ett kinesiskt konglomerat ska få göra deg på att biopubliken utöver biljetten numera måste betala 22 kronor för en cylinder med några gram mjölkchoklad och 104 kronor för en stor popcorn med en stor läsk.”

Frågan om förbud mot eget godis leder samtidigt vidare till vetskapen om hur stora företagskonglomerat styr, eller i varje fall starkt påverkar, hur världen ser ut i dag. Företag världen över lierar sig med varandra och stora korporationer bildas. För dom handlar det ju om att maximera ekonomisk vinning. Att uppträda moraliskt kommer långt ner på listan.

Har just läst Jeremy Lents bok ”The web of meaning” där han lyfter fram förekomsten av stora korporationer och hur världen påverkas. Han kallar dom ”corporate predators”, alltså företagsrovdjur. 69 av dom 100 rikaste ekonomierna i världen är företagskorporationer, inte länder.

Lent skriver: ”Corporations are legally programmed with the ultimate goal of maximizing financial returns for their investors above all else. If they were real persons, they would be diagnosed as psychopaths, with their single-minded obsession for profit at the expense of anything else. Humanity now finds itself in the dire position of having ceded control of its destiny to a psychopatic force dedicated solely to turning human and nonhuman life into ever-increasing financial returns.”

Lent menar alltså att mänskligheten lämnat över kontrollen av vår framtid till dessa stora företagskorporationer. Hur ska vi klara vår tids största fråga – att få stopp på den rusande globala uppvärmningen – om vår framtid i hög grad styrs av företag som vill tjäna pengar?

Tänkte ju bara skriva om en liten fråga och så börjar jag halka in på omoraliska företag och jordens undergång. Nåja, Lents bok är intressant. Finns bara på engelska efter vad jag vet.

Artikeln i DN ”Här föll en av det hyggliga Sveriges sista bastioner”- här.
Om Jeremy Lents ”The Web of Meaning” t.ex. här.

Trädbibliotek

Ett minibibliotek på en gata i Elwood, Port Phillip strax utanför Melbourne. Bilderna tog jag i februari 2020 då svåra bränder tidigare på året härjat denna del av Victoria och även hotat delar av Melbourne. Det lilla biblioteket är uppsatt på ett kumquatträd (eller cumquat-), ett träd med små citrusfrukter som man kan äta hela utan att skala dom. Hittade en sida om Kumquat här.

På anslaget med rubriken HEAT, FIRE & FLOOD kallar man till ett möte för att diskutera frågor som: What does Climate Emergency mean for Port Phillip & Bayside? och How do we respond locally? Jag var inte på det där mötet så vad man kom fram till vet jag inte.

Climate Emergency som begrepp fick genomslag häromåret, och ger förstås en sannare bild av vad det handlar om än uttryck som Climate Change. Jag bloggade om det här med begrepp som används och hur det styr oss i inlägget Ord som styr tanken.

Men åter till biblioteken… Såna här små ”bibliotek” såg man här och var i denna del av Melbourne. När man öppnade luckan såg det ut så här.

Kom att tänka på det här när jag läste att mitt barndoms bibliotek i Söderhamn fyllt 90 år i dagarna. En plats som var viktig för oss barn alla år vi bodde i stan. Om Söderhamns bibliotek och 90-årsjubileet skrev jag i min andra blogg Arundo. Läs ”Gå på bibblan!” här.

Ord som styr tanken

Bild Julia Manning

I dag talar många om klimatförändringar (climate change) och menar då dom förhållanden som tidigare omtalades som global uppvärmning (global heating). Hur kommer det sig? Varför använder man ett annat begrepp nu?

Uttrycket climate change lanserades av den republikanske strategen Frank Luntz och var ett medvetet sätt att påverka hur människor tänker om det som håller på att ske – nej, jag menar är i full gång. Klimatförändringar låter ju inte alls lika farligt som global uppvärmning.

Vi har blivit lurade helt enkelt, enligt skribenten i bif artikel. Förnekarna av att global uppvärmning pågår har fått dig att tänka att det bara rör sig om förändringar av klimatet som kanske är naturliga, förändringar som kanske t.o.m. kan leda till bättre klimat här och var på jorden. Men redan nu dör människor i hettan – 300 i Kanada nyligen.

Alla borde sluta tala om klimatförändringar och istället säga global uppvärmning eftersom det är det det handlar om.

Artikeln har du här: This is why we should stop calling it climate change.