Gamla segelfartyg igen

Ostindiefararen Finland i storm. Målning av Jacob Hägg, 1921. Sjöfartsmuseet Akvariet. SMG1655.

Finland byggdes 1761 och gjorde sju resor till Kina för det svenska Ostindiska Kompaniet. Målningen visar fartyget i den svåra storm man råkade ut för i januari 1770. Man kunde inte ha några segel uppe utan fartyget fick bara driva dit stormen förde det. Vågorna var så höga att dom inte bara slog in över däck utan också rasade ner till undre däck där en del av dom kreatur man hade med sig ombord drunknade.

I en skrift från 1700-talet berättar kaptenen om denna ostindiska resa, och där finns en illustration som fungerat som förlaga till oljemålningen ovan.

Hur det gick för besättningen har jag inte hittat nån uppgift om än. Men generellt vet man att ostindiefararnas resor till Kina och tillbaka skördade en hel del liv. Olyckor skedde förstås, men flertalet som dog gjorde det pga sjukdomar.

Götheborg på väg ut från Stockholm i september 2021

Här är Götheborg, och det är inte första gången den är med i bloggen. En replik av ostindiefararen Götheborg som gick på grund i Göteborgs hamninlopp 1745. För lite mer än ett år sen la det här nya fina fartyget ut från Skeppsbron, och jag stod på kajen med min lilla kamera och vinkade av. Detta världens största seglande träfartyg är nu ute på en stor Asien-segling. I dagarna är hon i Malaga. Det finns mycket att läsa på Götheborgs webbsidor här.

Varför skriver jag om fartyg nu igen då? Har tröttnat på att skriva om valet. Svenska folket har sagt sitt, och nu får vi hoppas att dom får ihop en så bra regering som möjligt. Och att SD inte hinner förstöra alltför mycket under dom närmaste fyra åren.

Dessa dagar är det min gamle anfader Lars Rolander som inte kan hålla sig lugn. När han var 19 år seglade han med en av ostindiefararna till Kanton under den s.k. 4:e oktrojen 1788-90. Och nu håller jag på och tar reda på mer om den där resan. Bl.a. stöter jag på ett vimmel av termer och begrepp som rör gamla segelfartyg, inte minst om segel, master och rår. Sånt som förstång, storbramstång, bramrån m.fl. Och så räknade man fartygens storlek i skeppsläster. Jag citerar från boken Mannen som försvann: ”Svåra läster eller skeppsläster: Ett mått på ett fartygs dräktighet, det vill säga dess förmåga att bära last. Svårlästen fastställdes 1726 som ett viktmått lika med 18 skeppspund, motsvarande cirka 2 448 kg.”

Det vanliga var att två fartyg seglade iväg i konvoj och följdes åt hela resan. Rolander seglade med antingen Götheborg på 530 läster och med 20 kanoner eller på Cron Prins Gustaf på 488 läster och med 18 kanoner. Kanonerna hade man för att kunna försvara sig mot sjörövare, men dom användes nog oftast för att skjuta salut med. Nåja, som sagt: mycket material om Ostindiska kompaniet att ta in och gräva i.
Tyvärr inga framgångar när det gäller det försvunna porträttet på Lars Rolander, som jag efterlyste här.

Och nu får det vara nog om gamla segelskutor ett tag. Tills andan faller på igen…

Götheborg igen

Så tog hon sig ut från Stockholm igen. Dock ej för segel, det hade väl varit för mycket att hoppas på. Men festligt var det ändå att se. Långsamt girade hon styrbord och hedrade stan med flera kanonskott så röken låg gråvit över vattnet och folk på kajen applåderade. Där fanns en musikkår också och det var fullt av människor som vinkade, fotograferade och ropade Hej då! Även ombord på Götheborg var det mycket folk.