Bort gå de …

Är i stugan på Sandskär. En dag med envis blåst från söder. Hans Alfredson är död. Jag har hört ett långt inslag om honom på radio och blir lite ledsen. Ytterligare en av dom man – jag – verkligen tyckt om. Många tankar och minnen kommer förstås. Han har ju liksom alltid varit med.

Jag kan inte alls hans produktion i årtal men själv minns jag den där ”Guben i lådan” med Martin Ljung och Hans Alfredson som att det nog var en av dom första gångerna jag hörde Hans A. Och sen tiden med Tage Danielsson. Oj oj, vad dom har betytt mycket för många!

I radion pratar man en del om svärtan hos Hans Alfredson, förmågan att gestalta ondsinta personer på film osv. Javisst, det var han bra på i ”Den enfaldige mördaren” m.m. Men för mig är han framför allt väldigt mycket värme och skratt och uppfinningsrikedom. Och Lindeman och ”Jag vill ha blommig falukorv” och ”Han hade foten i en potta” m.m. Vila i frid Hans Alfredson. Jag har tänt min oljemarschall till hans minne. Den står härute fladdrar av bara sjuttsingen i kvällsvinden.