Fängelseön

Det var här han satt fängslad, Edmond Dantès, en av min barndoms hjältar. En annan av mina hjältar var Robin Hood, men han var säkerligen aldrig på den här ön; han höll sig nog i Sherwoodskogen i England.

Bilden visar Château d´If, en gammal fästning på en ö en bit utanför Marseille. Fästningen byggdes på 1500-talet och kom aldrig att användas i strid. Däremot användes den som fängelse. Jag har inte varit där, men nyss hittade jag det här vykortet bland mina högar av gamla papper.

Så då får den gamla franska fängelseön vara med på bloggen som ett totalt inaktuellt inslag. På nåt sätt lite skönt att bara vända sig bort från dagens elände och hot med Covid-19, förfärliga islamistiska attentat i Frankrike, jordbävning i Grekland, det stundande presidentvalet i USA m.m. och istället skriva om Edmond Dantès. I boken ”Greven av Monte Christo” (av Alexandre Dumas d.ä.) kastas Dantès helt oskyldig i en fängelsehåla i denna hemska gamla fästning. Han satt där länge. 14 år tror jag.

Men samtidigt ledde vistelsen till ett helt nytt skede i hans liv genom att han efter flera år lyckades komma i kontakt med en annan fånge, Abbé Faria, som kände till en enorm skatt på den lilla ön Monte Cristo.

En mörk natt lyckades Dantès rymma (hur berättar jag inte – läs boken!) och ta sig till Monte Cristo. Därmed blev han snuskigt förmögen. Sen ägnade han sig åt att hämnas på dom som sett till att han hamnat i fängelse. Inte särskilt sympatiskt. Finare att förlåta. Men det tyckte inte Edmond.
Bild på Edmond under flykten från ön finns i inlägget Om läsande och omläsning här.