Hyckleri om förpassning

På Stora Karlsö finns en grotta som heter Stora Förvar. Jag minns att min mamma berättat om den. Själv har jag aldrig varit på Stora Karlsö. Skulle gärna åka dit. Men nu är det en artikel i DN som får mig att tänka på Stora Förvar. Det handlar om nåt helt annat än grottan på Stora Karlsö: Flyktingförvaret i Märsta. Där håller man flyktingar i förvar i väntan på att dom ska förpassas ur landet.

Det är en artikel som får det att vända sig i magen på mig. Hur kan man behandla människor så? Och hur kan man med öppna ögon försvara det man gör genom att vrida till hur man beskriver verksamheten? Här står bl.a. att när dom anställda på Förvaret sätter på sin dator på morgonen möts dom av meddelandet ”För ett Sverige som med öppenhet tar till vara den globala migrationens möjligheter”. Vilka floskler! Låter som rena kräkmedlet. Syftet med verksamheten är ju att skicka ut folk, hem till dom länder dom flytt ifrån. ”Det kan ta lång tid. En del blir sittande här i åratal. Inlåsta som kriminella, fast de inte brutit mot någon lag” står det bl.a. i artikeln. Många av dom som är anställda på Förvaret mår dåligt och får hitta på sätt att försvara verksamheten både för sig själva och för andra.

”Och som så ofta när känslor och förnuft inte går ihop blir utvägen att försköna det svåruthärdliga med språkets hjälp. Här har migrationsminister Tobias Billström visat vägen. Han har myntat uttrycket ”det värdiga återvändandet”, som tacksamt och flitigt används här. ”Ett värdigt återvändande har vi åstadkommit när en person känner att det är okej att åka tillbaka till sitt hemland”, ekar en chef på Förvaret.”

Och visst, jag vet, vi kan inte öppna alla dörrar helt och hållet på vid gavel. En bedömning av behov, asylskäl osv måste göras. Men nog kan det ske på ett mer generöst sätt än som det verkar vara i dag.

Artikeln i DN heter ”Platsen där drömmarna krossas”. Läs den.