Sopa under mattan…

Två artiklar i dagens DN motiverar rubriken. Den ena handlar om Raoul Wallenbergs halvsyster Nina Lagergren, som nyligen dött som mycket gammal. Hon slutade aldrig att hoppas att få reda på vad som hänt Raoul Wallenberg men fick aldrig alla svar. Ryssarna ljög och sopade under mattan allt vad dom förmådde. Varför kunde dom aldrig nånsin berätta? Det har gått många många år, men riktigt tydliga svar har dom aldrig gett.Varför det? Det var en annan tid, en annan regim. Det hade väl varit en vacker gest mot denna envisa syster och mot Sverige att berätta – och beklaga hanterandet. Men icke!

Varje gång jag åker buss på Odengatan bortåt Valhallavägen kastar jag en blick på det hus där Raoul Wallenberg bodde som ung och tänker på den oerhört skamliga historien om hans öde í Sovjet, både det minst sagt valhänta agerandet från svenskt diplomatiskt håll och dom sovjetiska lögnerna och det ständiga sopandet under mattan.

För ett par år sen läste jag Ingrid Carlbergs välskrivna bok ”Det står ett rum här och väntar på dig…” Jag minns att jag satt i solen på bron utanför Sjöboden på Sandskär och läste. Och tårarna rann. Har du inte läst boken, så gör det!

Svenska barn i flyktingläger i norra Syrien handlar den andra artikeln om, bl.a. dom sju barnen till en svensk kille och hans hustru som anslutit sig till IS men som nu båda är döda. Artikeln är hjärtskärande. Är det så mycket att snacka om? Varför måste man förhala, utreda osv? Dom är barn, dom är inte skyldiga. Om regeringen inte agerar nu snart utan väljer att hänvisa till diplomatiska svårigheter och sopa under mattan riskerar ett eller flera av dessa barn att dö.

”Det ska inte råda något tvivel om att regeringen gör vad vi kan för dessa barn och om möjligt ska de föras till Sverige.” Så skrev Margot Wallström på Facebook i fredags.

Jaha, och vad gör dom då?
Lätt att tänka på taffligheterna i samband med Raoul Wallenbergs försvinnande i Sovjet (och ok då, jag vet att det är länge sen) men tänk på Dawit Isaak då! Eritreansk-svensk journalist som suttit i fängelse i Eritrea utan rättegång sen 2001!

”Däremot finns det inget som tyder på att den svenska regeringen överväger en räddningsinsats där de 64 barnen i Syrien med svensk anknytning tas till Sverige. I tisdags upprepade UD sin ståndpunkt att barnen måste åka till en svensk beskickning för att få hjälp – och underströk dessutom att det inte ens då är säkert att de kan få konsulär hjälp.” Ur Niklas Orrenius artikel. Och vi tar ett citat till:

”Om svenska regeringen ber att få hem föräldralösa barn härifrån, så kommer vi att se till att det händer.” Det säger Rojavakurdernas ”utrikesminister” Abdulkarim Omar enl artikeln. Jaha, igen: Vad väntar dom på?

”Nina Lagergren slutade aldrig att hoppas”, DN här.
”Utmärglade svenska barnen i lägret med IS-fångar”, Niklas Orrenius (text) och Lotta Härdelin (foto), DN här.
”Raouls hus”, blogginlägg här.

Iskallt på Riddarfjärden

”En iskall i Alexandria” är titeln på en film från sent 1950-tal. Bra filmtitel fast handlingen minns jag inte mycket av; det var länge sen jag såg filmen. Av nån obegriplig anledning får jag ibland för mig att det är där Yves Montand kör lastbil och det inte riktigt slutar som han vill. Men Montand-filmen jag tänker på är ju ”Fruktans lön”, en fransk film med originaltiteln ”Le salaire de la peur”. Den är också från 1950-talet men har ingenting med Alexandria att göra utan utspelar sig i en helt annan världsdel. Sånt där funderade jag på när jag stod på kajen nedanför Tegelbacken i dag och tittade ut över is och iskallt vatten.  Det hade hunnit bli eftermiddag och solen var på väg ner som synes.

Träffade en man som kom med isdubbar om halsen och långfärdsskridskorna i handen. Han hade kört större delen runt Kungsholmen och nu skulle han gå över bron till Gamla stan och sen kliva i igen och köra vidare mot Slussen. Jag såg andra skrinnare komma farande i Karlbergskanalen och ut mot Riddarfjärden. Som framgår av bilden är det inte skridskois överallt. Färjan, som anas i dunklet till vänster, tog sig oförskräckt fram genom dom frasande isflaken. En annan dag ska jag försöka komma ner lite tidigare på dan för att få lite mindre ljusskygga bilder.

Den här dagen

Träning på förmiddagen. Tuff vattengympa där vi bl.a. gjorde olika rörelser under vattnet med stora frigolithantlar. Jobbigt! Mjölksyra i armarna. Kanske påverkades min ork också av en del kroppsarbete den gångna helgen när vi vintrade stugan på ön.

Kom hem från träningen rätt trött, gjorde mig lite lunch och läste tidningen. En helt förfärlig artikel om situationen i Mosul och offensiven – om vad som väntar människor som är instängda i staden. Och sen har jag tänkt på Mosul hela dan. Inte aktivt tänkt varenda stund men det ligger i bakhuvudet. Jag vet egentligen ingenting om staden, känner inga där, har aldrig varit i landet.

Men vilka oerhört olika verkligheter det är. Kontrasterna är så stora att hela världsbilden liksom svajar. Som en enorm klyfta, ett avgrundsdjup, rakt genom verkligheten. Här: jag tvättar i tvättstugan, fixar lite middag, pysslar vid datorn, går ut och gör en del ärenden. Vardagsliv. Där: människor i krig, människor under dödshot, människor som flyr, människor som dör. Civila. Familjer. ”Stanna eller fly – det är som att välja mellan att bli skjuten eller knivmördad” säger en kille till DN inifrån Mosul. ”IS säger att alla som flyr kommer att dödas” står det. – En dag med tankar på människorna i Mosul. Ångest. Som en sveda i magen.

Och visst, det har hänt förr, det är inget nytt. Jag borde veta. Men den här dagen har känts tung.

Bara några barnvagnar

Docile-husband-corrected_400Ja, jag kom att tänka på såna och behövde kolla runt lite på webben och bland egna filer. I dag har väl barnvagnen nästan blivit en modepryl, och det finns en uppsjö av modeller, även för särskilda ändamål som jogging t.ex. Men när började alltihop? I England omkring mitten av 1800-talet hittar jag nånstans. Och så hittade jag den här bilden där en amerikansk pappa kör sitt lilla barn 1847.

En känd barnvagn hittade jag på engelska Wikipedia (uppladdad av The Epopt). Det är från den välkända scenen i filmen Pansarkryssaren Potemkin från 1925 där en barnvagn börjar rulla utför en trappa.

760px-Odessastepsbaby
Har grävt lite för att se vad jag själv har för barnvagnar i mina gömmor. Säkert ligger pappersbilder där en eller annan barnvagn förekommer i nån låda här hemma, men mitt grävande inskränker sig till det jag har i datorn.

Här är två bilder som jag har. Barnet i vagnen på den första bilden från 1916 har på den andra bilden vuxit upp och själv fått ett barn. Hon är ute kör barnvagn i Stockholm under beredskapen. I bakgrunden skymtar vedtravar utanför husen (det är inte jag i vagnen).

Barnvagnar_bakadBildgooglar jag efter barnvagnar blir jag smått matt av alla olika modeller som dyker upp. Snacka om uppsjö…
Apropå sjö, på Brunnsvikens is häromdan såg jag någon på skridskor ute på isen som körde en sittvagn framför sig. Blev lite förskräckt för isarna såg ju inte så där väldigt säkra ut. Svårt att urskilja riktigt och jag hade ingen kikare med, men jag tror faktiskt det var grejer i vagnen, inget barn. Puh!

Måste nog ha en till sån där isbild från häromdan förresten, även om det inte är några barnvagnar med varken på isen eller på land.

_DSC8203_160207

Solig söndag

DSC_3252_edit

Mycket folk ute längs Norrmälarstrand i Stockholm i dag, denna soliga söndag, och även ute på isen. Rena folkvandringen. Och det gick att sitta en stund på en av dom som små bryggorna och vända näsan mot solen. Själv höll jag mig annars på land eftersom jag varken hade broddar eller skridskor eller stavar eller rullator eller nåt annat som skulle ha säkrat en vådligt halkig vistelse på glansisen.