Klockan är knappt 8 på juldagens morgon och jag har just vaknat. Ligger stilla och lyssnar på tystnaden. Fönstret står på glänt och nu hörs nerifrån gården det karakteristiska ljudet av hur någon skyfflar snö. Ett lugnt metodiskt skrapande – inte alls störande utan bara mycket välbekant. Jag är tillbaka i småstaden i Hälsingland och tonåren när vi bodde i ett gammalt trähus inne i stan. Med ljudet av snöskoveln kommer också minnet av doften – doften av snö och kyla och så det där alldeles speciella blå ljuset en vintermorgon utan sol. Och jag tänker på den glädje som steg inom mig när första snön kommit (är man norrlänning så…) . Nu hemma i Vasastan blir jag helt enkelt tvungen att insvept i morgonrocken tassa ut på balkongen och titta på snöskottaren långt därnere. Gården är inte stor och snart är säkert dom gångar som behövs till gårdsdörrarna färdiga.
Det var ju också den tiden nåt speciellt med juldagens morgon. Särskilt som vi aldrig gick i julottan, nån kyrklig familj var vi inte. På juldagens morgon brukade vi äta frukost i morgonrock vid elden i öppna spisen i vardagsrummet. Alltid te och mammas hembakade bröd eller kanske nygräddade varma scones med hemkokt lagom besk pomeransmarmelad. Stillsamt prat framför brasan. Klassisk musik på skivspelaren. Känslan av att titta på julklapparna dagen efter var nåt särskilt också – en lugn glädje och ibland till och med ett uns av ny överraskning fast jag fått klappen kvällen innan.
Julottan har jag bara varit i en enda gång i livet, nån gång i tonåren. Jag blev gruvligt besviken. Hade väntat mig nåt vackert och stämningsfullt med levande ljus och psalmsång. Ok, levande ljus fanns det och psalmer sjöngs förstås, men som jag minns det var kyrkan mycket upplyst i övrigt också – inte särskilt stämningsskapande och alldeles för ljust så där tidigt på morgonen. Och där framme stod en präst klädd i svart och mässade om hur gruvligt syndiga vi var allihop. Verkade som om han ville passa på att läsa lusen av oss när han för en gångs skull hade fullt i kyrkan. Sånt där ville ju inte jag höra… Och inte var jag väl särskilt syndig heller för den delen.
Ja, så där kan tankarna gå när man vaknar till ljudet av snöskottning. Hoppas du haft en trevlig julafton. Nu ska vi jula vidare ända fram till påska.
God fortsättning! – som det brukar heta. Jag tycker uttrycket är lite styltigt på nåt sätt. Undrar hur man säger på andra språk. Letar lite på webben. Weiterhin Alles Gute verkar det heta på tyska. Men engelska och franska då? Merry continuation… Joyeuse continuation…. ? Tala om styltigt! Språkrådet skriver om den svenska användningen av uttrycket God fortsättning här.
Gabrielles blogg 