Klassikern

Günters korvkiosk på Karlbergsvägen i Stockholm.
– Hej! Kan jag få en kabanoss med surkål, tack!
– Visst, det går bra. Härligt väder i dag!
– Ja, verkligen, det är fantastiskt. Vad får man den i?
– En bit baguette.
Killen fixar med kabanossen och stoppar ner den i baguetten som han först grillat, lägger i ett par skedar surkål och frågar sen:
– Vill du ha stark eller lite mildare sås?
– Nämen, oj, jag vet inte. Är den mycket stark? (Vill ju helst välja den starka för att inte verka mesig. Här är det ju inte frågan om en Billströmskt ”trevlig blond och blåögd svensk dam i 50-60-årsåldern” utan en världsvan mörk vallonättling som provat på det mesta vid sina många resor i fjärran länder…
Fast – fjompigt! – vad gör det om korvgubben tycker jag är mesig eller inte?)

– Den är rätt stark.
Fortfarande osäker, kan inte riktigt bestämma mig. Då säger han:
– Du kan ta den klassiska.
– Ja, det blir bra. (Lättnad. Alla nöjda och glada. Och att se ut som nån som gillar den klassiska varianten – originalet? – är ju bra, eller hur?)

Betalar och går iväg. Den ungerska kabanossen är kryddstark och brödet varmt och frasigt. Gott alltihop. Det hettar en del i munnen, och det kommer nog en härlig törst efteråt. Fast vilken av såserna jag fick – den starka eller den mildare – vet jag inte.

Kabanoss i baguette
Kabanoss i baguette