Action på Strömmen

Sånt här tycker jag är roligt att titta på. Så skickligt dom här tjejerna och killarna parerar och hanterar dom stora fräsande vågorna som möts och bryts under och intill Norrbro i Stockholm. Det får bli två bilder till:  Som vanligt: klicka på bilden om du vill se den större.
Jag gillar ju själv att paddla och har en vanlig kajak (jättefin! tycker mycket om den) men forspaddling skulle jag nog inte våga mig på.
Innan jag kom till Norrbro och plåtade skickliga forspaddlare var jag en vända uppe vid Katarinahissen och tittade ut över den s.k. guldbron. Jag var inte ensam där, många andra hade kommit på samma idé denna soliga men kalla och blåsiga lördag. Så nu har jag sett den omtalade bron, och så värst gyllene var den ju inte. Ska dom måla den i guldfärg, tro? Forspaddlarna var roligare att titta på.
Vill du läsa mer om forspaddling kan du titta på Kanotklubben Strömstararna. Det var säkert dom som höll igång på Strömmen i dag. Hemsida här.

Höstpromenad

Denna fina höstdag blev det en promenad efter Brunnsviken och bort till Bergianska trädgården. Bilden ovan är tagen utanför Edvard Anderssons växthus. Vid kanotklubben som man passerar när man går längs vattnet utåt Bergianska fick jag syn på en kajak av just den modell jag tror att jag vill ha. Så nu går jag i kajaktankar… ha ha! Jag har ju redan en kajak men nu drömmer jag om en som nog passar mig bättre. Och det känns väldigt långt till nästa sommar! ”Hjärtat skall gro av drömmar, annars är hjärtat armt…”

I kajaken

Ja, hörni, tänk så det kan bli. Jag gör ett inlägg om Cook´s Cottage i Melbourne med en riktigt fin bild av huset (Vingslag i Melbourne, häromdan). Jag blir lite glad och nöjd när jag får syn på bilden när jag tittar in i min blogg för att se om det kommit nån kommentar på nåt inlägg. Sen gör jag ett argt inlägg om nåt jag tycker riktigt illa om. Usch usch usch! Då blir jag ju förbannad när jag går in i bloggen och får syn på det.  Så nu ska jag försöka tvätta bort inlägget med dom otrevliga vibbarna med hjälp av en annan bild.

Det här är min lilla pojke och jag i en riktigt gammaldags kajak av typen skrov av träribbor, klätt med tyg. Kolla paddeln – nästan 1800-tal, eller hur? Min pappa hade köpt skrovet av nån gammal man i trakten. Sen klädde han och jag om kajaken med lakansväv och målade den, det var svårt med tyget och vi lyckades väl inte helt får man säga. Kajaken blev draperad på ovansidan, men den funkade ju bra ändå. Det är bra många år sen allt det där. Pojken var väl ungefär 2½ år gammal på den här bilden.

Bilden finns med i boken om Sandskär.

Nationaldag 2012

Ja, det var ju det häromdan. Jag drog ut en vända på stan. Hade vidvinkelobjektivet på kameran så forspaddlarna blev bara ”fluglortar”.  Det är nog Kanotklubben Strömstararna som håller igång här igen. Det var en fin dag, solig och blåsig. Mycket folk i rörelse. Några till forspaddlarbilder har jag lagt in på min Flickr-sida. Se länk i högerspalten under Andra länkar. –  Större ”fluglortar” om du klickar på bilden.

Kajakblogg (2)

Tänkte först kalla inlägget ”Ensam i bräcklig farkost” men dels var paddlaren inte ensam, dels verkade kajaken inte särskilt bräcklig alls. Tre skickliga forspaddlare surfade i väldig fart, åkte slalom, hamnade upp-och-ner och rullade runt bland dom häftiga vågorna och isflaken vid Norrbro i dag. Jag undrar hur det känns i armar, rygg och magmuskler efteråt. Man blir nog rätt trött. Ibland när nån hamnade upp och ner såg det lite vanskligt ut en liten stund tag men sen kom kajaken på rätt köl igen. Paddlarna hade säkerligen tättsittande gummikrage runt halsen som inte släppte ner det iskalla vattnet innanför kläderna. Det hoppas jag i alla fall.
(Större bild om du klickar på den).

Uppdatering samma dag: En av paddlarna hade kamera med. På Kanotklubben Strömstararna kan man se filmen under rubriken ”Söndagspaddling – Soligt och Gött!” Paddling i Stockholms Ström 120212 här.

Septemberhelg

”Du lindar av olvon en midsommarkrans och hänger den om ditt hår. Du skrattar åt mångubbens benvita glans som högt över tallen står…”
Visst, jag vet: midsommar var länge sen vid det här laget. Men en liten bit av ”Visa i midsommartid” får vara med här i alla fall eftersom jag har en bild på nåt jag tror är olvon. Rätta mig om jag har fel! (Klicka för större bild).

Vi var på ön i helgen. Soliga men kalla dagar. 5 plusgrader på morgonen. Vattentemperatur 7, på grundare vatten 10. Det värkte i benen när jag vadade ut för att kliva i kajaken för det som nog var min sista kajaktur det här året. Gav mig av tvärs över stora fjärden och höll mig sen nära stränderna på öarna. Det kändes säkrast. Jag paddlade till ön där det förr låg en lotsstation, klev i land och tittade runt lite. I lotsstationen har det blivit vandrarhem. Prydligt och fint. Intill ligger ingången till ett gammalt skyddsrum från 1940, men det blev ingen bild på det.
Utanför är det öppet hav och även dagar utan särskilt mycket blåst eller sjögång dånar och brusar havet när dom långa mjuka dyningarna slår in mot skären och öarna.

Solnedgången tänkte jag ge mig på med kameran när jag var tillbaka från kajakturen, men jag kom iväg för sent så det fick bli månuppgång istället. Inte min båt och inte min sjöbod som syns på bilden. Månen såg lite ankommen ut och den var inte full (inte jag heller även om det kanske beror på mig att månen ser lite konstig ut).

Kajakminne

Det är en ljum kväll i september. Solen håller på att gå ner och havet ligger stilla. Oemotståndligt! Jag måste ge mig ut. Jag är snart tillbaka, säger jag till dom andra. Sen glider jag nästan ljudlöst ut i kajaken mot gattet utåt havet. Jag ska bara ut och titta lite, tänker jag, och sen vända hemåt igen. När jag kommer runt udden öppnar sig hela havet framför mig. Långt där borta ligger Storjungfrun men annars är det hav hav hav, horisont och himmel. Solen sjunker alltmer och vänder jag mig om ser jag den flammande kvällshimlen i väst. Men här åt söder och öster är himlen inte lika skarp i färgerna.

Hav och himmel smälter samman i skimrande ljusblå och rosa. Havet välver sig under kajaken. Magiskt! Stora skaror av svanar drar utåt havs. Dom ser ut som bakvända vita frågetecken mot hav och himmel i pärlemor. Dom knorpar meddelanden till varandra . Jag tror dom ropar: ”Kom nu!” ”Hitåt ska vi” ”Häng med här nu!”. Antagligen ska dom på svankonferens nånstans ute till havs.

Det är alldeles för fantastiskt för att vända hemåt. Jag paddlar vidare ensam bland svanar, hav och himmel. Sommarstugorna på öarna ligger mörka, inga båtar hörs på vattnet. Långt därborta ska jag vända norrut igen för att ta mig hem till min ö. Det mörknar alltmer. Inser att jag måste skynda mig, har ingen lampa med i kajaken. Om det skulle komma en båt kanske dom inte ser mig och det kan bli farligt. Det är så mörkt att det är svårt att se var öar börjar och slutar och var jag ska vända igenom för att komma hem. Men jag hittar och vänder ”nosen” norrut. Koncentrerar mig sen på att ta mig fram så fort som möjligt innan det blir alldeles svart. Håller mig så nära öarna jag vågar för att inga båtar som plötsligt skulle kunna dyka upp ska köra på mig.

Det var den 20 september för två år sen. Jag hade ingen kamera med mig men minnena från den här kajakturen ligger väldigt tydliga på näthinnan. Det var verkligen magiskt!

Och så fick jag väl betala för upplevelsen sen när jag måste kämpa på hemåt i tilltagande mörker. Nästa gång jag gör så där ska jag i alla fall ta med mig en ficklampa i kajaken.Bilden är från en annan kväll och det var betydligt mörkare än så här den där gången när jag paddlade hemåt.