Den skapande människan

I dag fick jag via DN på nätet tips om en intressant programserie som ligger på Kunskapskanalen. Det var Johan Hilton, som skrev den lilla artikeln ”Ett civiliserat alternativ till mello”. Ja, sen blev jag ju sittande och tittade på två av programmen. Mycket välgjorda program från BBC.

Jag är ju faktiskt väldigt ointresserad av mello. Den enda fördelen med att mello väl pågår nu – i nåt för mig okänt skede – är att jag kan tjäna lite tid genom att hoppa över några sidor i morgontidningarna. Snobbigt? Inte menat så, dom som gillar mello får gärna för mig göra det, hålla på och läsa och lyssna och lägga tid på att ha åsikter om den eller den. Bara jag slipper är jag glad. Hellre ägnar jag mig då åt gammal konst och kultur från ”människans gryning” och vidare framåt, antagligen mot vår egen tid, gissar jag.

BBC-serien handlar om människan och konsten, om hur vi till skillnad från andra djur har velat berätta om oss själva i konsten. Det börjar förstås långt bakåt i tiden med grottmålningar och sånt. Mycket tidig konst utförd av människor har jag skrivit om nån gång förut, t.ex. om en vägg med avtryck av människohänder i en grotta i Argentina. Titta på inlägget ”Händerna på väggen” här.

Johan Hiltons artikel i DN har du här. Han nämner också en artikel i TV-dags (vad nu det är för nåt) där skribenten frågar ”Varför gömmer SVT undan ett BBC-mästerverk i tablån?” här.

Bilden ovan är en fresk föreställande en fiskare, eller kanske rör det sig om en offerhandling, målad nån gång 1 600-1 500 f.Kr. Den finns i Akrotiri, Santorini, Grekland. (Klicka för större bild).

Systerskryt

”God morgon, herr Florimand. Jag tror visst sommaren är på väg.”
Den här målningen fick en av mina systersöner på sin 25-årsdag av sin mamma. Konstnären är min syster Jeanne. Jag tycker den är så fin så jag frågade om jag fick visa den på bloggen och det fick jag. Målad i gouache. Texten ovan står på baksidan.
Roligt att få skryta lite med min konstnärliga syster!
(Lite bättre skärpa och klarare färger om du klickar på bilden).

Åka skridskor

Gick förbi Vasaparken i dag.  Mycket folk på skridskobanan. Lite längre bort åker några i pulkabacken. Och det är klart att jag kommer att tänka på Pieter Brueghel. Både far och son Brueghel har gjort motiv där man ser människor åka skridsko. Pieter Brueghel d.ä. var den mest framstående konstnären av dom. Här kommer två verk av Pieter Brueghel d.ä. Den första kallas  Jägarna i snön och målades 1564. Den andra bilden är ett vinterlandskap med skridskoåkare och en fågelfälla och målades året efter. Sonen Pieter Brueghel d.y. och konstnärerna i hans verkstad ägnade sig sedan åt att kopiera faderns verk. Just det här verket med skridskoåkarna och fågelfällan blev väldigt populärt och finns i 127 kopior, där man tror att Pieter Brueghel d.y. gjort 45 av dom. Resten vet man inte säkert, enligt engelska Wikipedia här. Fågelfällan i målningen anses vara till för att döda kråkor. Läs mer om tekniken att fånga eller döda fåglar på engelska Wikipedia här.
Ja, hm… så där kan det bli när man har gått förbi Vasaparken på väg hem från ICA.

Från Kungsholmen

Den här målningen plåtade jag med mobilen i dag. Den finns i en korridor utanför en mottagning på Serafen på Kungsholmen. Tavlan är signerad Lennart Olausson 82-83. Tyvärr har man ställt en soffa framför, och det är ryggstödet på den som täcker nedre delen av tavlan.

Motivet måste vara från Kungsholmen. Kanske från den anlagda holme som fanns tidigare långt österut på Kungsholmen och som kallades Glasbruksholmen. En glasblåsare står där till vänster och en bit längre bort sitter en spinnerska. En murare håller på och murar nånting uppe på taket till vänster. Lite oklart vad det är han håller på med. En skorsten, nån sorts stödmurar eller väggar på ett nytt hus som ska klämmas in där?

Långt till höger och en bit längre in i bild syns en man som jag gissar är garvare. Det är nog ett skinn han har spänt upp där och ett skinn han håller i handen. Hittade följande på en sida som heter Stockholm Stories: En av de första yrkesgrupper som flyttade sina verksamheter till Kungsholmen när stadsdelen började bebyggas på 1640-talet var garvare. Redan 1669 hade Garvargatan fått sitt namn. Under 1800-talet hade två stora garvardynastier – Westin och Lundin – etablerat sig på Kungsholmen som båda har fått gator uppkallade efter sig – Jakob Westinsgatan och Garvar Lundins gränd.

I bakgrunden skymtar Kungsholms kyrka och en väderkvarn. Jag googlade lite och ser att det fanns en väderkvarn som hette Lilla Munkan och som låg på Kungsklippan. Kvarnen byggdes på 1640-talet och fanns kvar till mitten av 1800-talet.

Riktig var platsen som avbildas tänks ligga vet jag inte riktigt. Kanske är det längst ut på Kungsholmens östra del, kanske på den s.k. Glasbruksholmen. Uppenbarligen är det alldeles vid Riddarfjärden eftersom man ser delar av ett segelfartyg bakom husgaveln. Dom ljusa byggnaderna som skymtar långt borta på andra sidan vattnet är nog Münchenbryggeriet på Söder Mälarstrand.  Fin tavla tycker jag!

Mer om Lennart Olaussons konst kan du se här.
Om garvarkungarna på Kungsholmen kan du läsa på Stockholm Stories här.

Vem målade detta?

Den här bilden fanns i mitt barndomshem. ”Främlingen” heter den. Det är ett tryck, förstås, inte nåt original. Jag minns bilden mycket väl från när jag var liten. Jag var både skrämd och fascinerad av den eftersom det så tydligt finns en oförklarlig och antagligen hemsk historia i den. Varifrån kommer den här stackars killen? Vad har hänt honom? Han måste ju ha pulsat fram nånstans ifrån i all den där snön. Hur kan han stå så där nästan naken mitt i snön? Han måste frysa nåt alldeles förfärligt. Kommer människorna i stugan att hjälpa honom?

Inget av det där har jag svar på. Men när jag var liten tänkte jag, precis som jag gör nu, att människorna som tittar ut genom dörren säkert kommer att bjuda in honom i värmen och ge honom mat och kläder. Dom kommer att hjälpa främlingen. Det kommer att gå bra.

Har försökt komma på vem som gjort bilden. Det står inget på tavlan, inte på baksidan heller. Den är inom glas och ram och kanske får jag plocka isär den för att se om det finns nån notering på baksidan av själva bladet. Gissar att målningen är från nån gång på 30- eller 40-talet kanske.

Är målningen rasistisk? Känner sig nån kränkt av den? Om nån känner sig kränkt nu så ber jag om ursäkt. Och visst, jag gissar att målningen i dag nog skulle anses rasistisk med tanke på hur den stackars främlingen är avbildad. Lite typ ”Tintin i Kongo” som det ju blev bråk om. Kommer samtidigt att tänka på den där hälsofoldern från Papa Nya Guinea som jag hade med på bild i bloggen för ett par år sen. Där avbildade landet lustigt nog sina egna medborgare på lite liknande sätt. Upprinnelsen till att jag skrev det inlägget var en trist historia vid en studentnation i Lund. Nån hade kommit på den omdömeslösa och osmakliga idén att leka slavauktion på en fest på nationen. Minns du det? Det blev polisanmälan – hets mot folkgrupp, tror jag. Jag vet inte hur det slutade. Blev nån dömd? – Inlägget ”Skoj eller kränkning” där bilden på papuanerna finns med kan du läsa här.

Kanske kan man ändå se bilden ovan som ett argument mot främlingshat och rasism. Den säger ju så väldigt klart att man ska hjälpa en människa i nöd oavsett utseende, ursprung med mera.

Konstnärens namn? Hm…nej, jag kommer inte på det. Nån som vet?

Uppdatering samma dag:
Konstnären är Robert Högfeldt. Jag tror aldrig jag fått svar på en fråga via bloggen så snabbt som den här gången! Det tog inte lång stund för Margaretha. Se första kommentaren.
Wikipedia skriver om Robert Högfeldt, konstnär, illustratör och karikatyrist, 1894-1986 bl.a: ”En del av hans verk måste idag betecknas som rasistiska. Svarta människor avbildades med de för tiden typiska attributen, såsom jätteläppar.” Ja, ja, det var väl det jag tänkte.

Konst i det gröna

Uppe i Bellevueparken i Stockholm kan man få se konst av olika slag utställd i en vacker trädgård. Adressen är Bellevuevägen 10. Här finns skulpturer i betong eller stål, glasmåleri, vackra hattar i stengodslera, foto m.m. Det som syns nedtill på målningen ovan är spegling av ett partytält som nog användes vid invigningen av utställningen häromdan.

Konstnärerna är: Per Josephson (stål), Emma Göransson (keramik-betong), Per Sonerud (blandteknik), Ewa Norrthon(keramik), Å.K (betong), Rolf Clovemo (måleri på plexi), Lubbe Garell (Foto) Yngve Lindstam (måleri) och Laila Orning (keramik och blandteknik).

Bellevueparken tycker jag om. Det är vackert där. Och så kan man heja på Strindberg som sitter och tittar på utsikten. Jag var där en vinter och skulle fotografera honom och låna honom min halsduk, minns jag. Letade efter bilden nu men hittade den inte. Hm…jag har ingen riktig ordning på mina bilder.

Vi får ta en hatt till förresten. Nog inte så skön att ha på sig men vacker att titta på.

Och Strindberg på Bellevue är i alla fall med på ett annat inlägg från 2012: ”Strindberg, duvor och cognac” här.

Taxpromenad

När jag varit ute på kylslagen aprilpromenad senaste dagarna har jag sett flera fina taxar, särskilt några vackra långhåriga. Tax är en ras som har en särskild plats i mitt hjärta. Vi hade två bruna släthåriga taxar när jag var barn: Hannibal (glad och busig) och hans morbror Cedric (mer sorgmodigt lagd). Senare hade vi en strävhårig och väldigt charmig, älskansvärd och glad tax, som hette Tessie. Det är märkligt, men hon kan fortfarande vara med i mina drömmar emellanåt.

I alla fall, som sagt, när jag sett taxar på sistone så har jag letat i min skalle efter en känd målning med en tax, en målning som jag minns att jag tyckte om. Jag kunde se målningen framför mig, kom ihåg att det var tidigt 1900-tal och att konstnärens efternamn var kort, bara två stavelser. Men konstnärens namn kom inte fram ur ”dom små grå”. Äntligen i dag googlade jag och hittade målningen jag tänkt på. Här är den:

Giacomo Balla, Dynamiken av en hund i koppel, 1912.

Visst är den fin! Även den som inte är specialförtjust i taxar kan nog inte låta bli att le lite när man ser den, gissar jag.

Giacomo Balla, som levde 1871-1958, var en av futurismens grundare. I Wikipedia står det att ”Futurismen förkastade historien, hyllade hastigheten, maskinen, våldet, ungdomen och industrin, och eftersträvade en modernisering och en kulturell föryngring av Italien.” Det låter inte helt sympatiskt tycker jag nog. Luktar det inte lite av nåt annat på F som hör till den här tiden och till Italien?

Jojomen, så är det nog. Och på en sida om futurismen läser jag: ”Målet för gruppen var rörelsen och farten. Gruppen ville bryta med de akademiska begränsningarna och i stället hylla dynamiken i den moderna teknologin. Deras stöd av krig och våld föregrep den fascistiska politiken och som drabbade Italien i och med Mussolini 1919. Både Marinetti och Buccioni prisade första världskriget och betraktade det som en form av ”civilisationshygien”.

I det futuristiska manifestet från 1909 står bl.a. ”Vi förklarar att världens härlighet berikats med en ny skönhet: fartens skönhet. En racerbil med motorhuven prydd med stora tuber som liknar ormar med explosiv andedräkt…en rytande automobil som verkar driven av en kulspruta är vackrare än Nike från Samothrake.”

Balla och hans kompisar Marinetti m.fl. hyllar kriget i manifestet och vill förstöra museer, bibliotek, akademier, bekämpa feminism m.m. Nej, dom där killarnas åsikter gillar jag inte alls. Dom var väl förvirrade av sin tid kan man kanske säga om man vill vara snäll. Det var ju förresten inte bara futuristerna som hyllade kriget. I England lär jubel ha utbrutit när det blev krig 1914.  – Men oj då, nu börjar jag komma långt från taxarna och målningen, som jag fortfarande blir lite varm i hjärtat av att titta på.

Via den här livliga taxen hittade jag en sida på nätet som inspirerats till namnet på sin sajt av målningen: Hovercraftdoggy.com. Det är två arkitekter – den ena från Aten och den andra från Berlin – som nu bor i London och som på sin sajt lägger ut fina foton av konst, arkitektur, design, vackra platser m.m. Titta här.

Några länkar till: Om futurismen t.ex. här. Wikipedia om Futuristiska manifestet här.