Systerskryt

”God morgon, herr Florimand. Jag tror visst sommaren är på väg.”
Den här målningen fick en av mina systersöner på sin 25-årsdag av sin mamma. Konstnären är min syster Jeanne. Jag tycker den är så fin så jag frågade om jag fick visa den på bloggen och det fick jag. Målad i gouache. Texten ovan står på baksidan.
Roligt att få skryta lite med min konstnärliga syster!
(Lite bättre skärpa och klarare färger om du klickar på bilden).

Åka skridskor

Gick förbi Vasaparken i dag.  Mycket folk på skridskobanan. Lite längre bort åker några i pulkabacken. Och det är klart att jag kommer att tänka på Pieter Brueghel. Både far och son Brueghel har gjort motiv där man ser människor åka skridsko. Pieter Brueghel d.ä. var den mest framstående konstnären av dom. Här kommer två verk av Pieter Brueghel d.ä. Den första kallas  Jägarna i snön och målades 1564. Den andra bilden är ett vinterlandskap med skridskoåkare och en fågelfälla och målades året efter. Sonen Pieter Brueghel d.y. och konstnärerna i hans verkstad ägnade sig sedan åt att kopiera faderns verk. Just det här verket med skridskoåkarna och fågelfällan blev väldigt populärt och finns i 127 kopior, där man tror att Pieter Brueghel d.y. gjort 45 av dom. Resten vet man inte säkert, enligt engelska Wikipedia här. Fågelfällan i målningen anses vara till för att döda kråkor. Läs mer om tekniken att fånga eller döda fåglar på engelska Wikipedia här.
Ja, hm… så där kan det bli när man har gått förbi Vasaparken på väg hem från ICA.

Från Kungsholmen

Den här målningen plåtade jag med mobilen i dag. Den finns i en korridor utanför en mottagning på Serafen på Kungsholmen. Tavlan är signerad Lennart Olausson 82-83. Tyvärr har man ställt en soffa framför, och det är ryggstödet på den som täcker nedre delen av tavlan.

Motivet måste vara från Kungsholmen. Kanske från den anlagda holme som fanns tidigare långt österut på Kungsholmen och som kallades Glasbruksholmen. En glasblåsare står där till vänster och en bit längre bort sitter en spinnerska. En murare håller på och murar nånting uppe på taket till vänster. Lite oklart vad det är han håller på med. En skorsten, nån sorts stödmurar eller väggar på ett nytt hus som ska klämmas in där?

Långt till höger och en bit längre in i bild syns en man som jag gissar är garvare. Det är nog ett skinn han har spänt upp där och ett skinn han håller i handen. Hittade följande på en sida som heter Stockholm Stories: En av de första yrkesgrupper som flyttade sina verksamheter till Kungsholmen när stadsdelen började bebyggas på 1640-talet var garvare. Redan 1669 hade Garvargatan fått sitt namn. Under 1800-talet hade två stora garvardynastier – Westin och Lundin – etablerat sig på Kungsholmen som båda har fått gator uppkallade efter sig – Jakob Westinsgatan och Garvar Lundins gränd.

I bakgrunden skymtar Kungsholms kyrka och en väderkvarn. Jag googlade lite och ser att det fanns en väderkvarn som hette Lilla Munkan och som låg på Kungsklippan. Kvarnen byggdes på 1640-talet och fanns kvar till mitten av 1800-talet.

Riktig var platsen som avbildas tänks ligga vet jag inte riktigt. Kanske är det längst ut på Kungsholmens östra del, kanske på den s.k. Glasbruksholmen. Uppenbarligen är det alldeles vid Riddarfjärden eftersom man ser delar av ett segelfartyg bakom husgaveln. Dom ljusa byggnaderna som skymtar långt borta på andra sidan vattnet är nog Münchenbryggeriet på Söder Mälarstrand.  Fin tavla tycker jag!

Mer om Lennart Olaussons konst kan du se här.
Om garvarkungarna på Kungsholmen kan du läsa på Stockholm Stories här.

Vem målade detta?

Den här bilden fanns i mitt barndomshem. ”Främlingen” heter den. Det är ett tryck, förstås, inte nåt original. Jag minns bilden mycket väl från när jag var liten. Jag var både skrämd och fascinerad av den eftersom det så tydligt finns en oförklarlig och antagligen hemsk historia i den. Varifrån kommer den här stackars killen? Vad har hänt honom? Han måste ju ha pulsat fram nånstans ifrån i all den där snön. Hur kan han stå så där nästan naken mitt i snön? Han måste frysa nåt alldeles förfärligt. Kommer människorna i stugan att hjälpa honom?

_dsc8994_framlingen_2Inget av det där har jag svar på. Men när jag var liten tänkte jag, precis som jag gör nu, att människorna som tittar ut genom dörren säkert kommer att bjuda in honom i värmen och ge honom mat och kläder. Dom kommer att hjälpa främlingen. Det kommer att gå bra.

Har försökt komma på vem som gjort bilden. Det står inget på tavlan, inte på baksidan heller. Den är inom glas och ram och kanske får jag plocka isär den för att se om det finns nån notering på baksidan av själva bladet. Gissar att målningen är från nån gång på 30- eller 40-talet kanske.

Är målningen rasistisk? Känner sig nån kränkt av den? Om nån känner sig kränkt nu så ber jag om ursäkt. Och visst, jag gissar att målningen i dag nog skulle anses rasistisk med tanke på hur den stackars främlingen är avbildad. Lite typ ”Tintin i Kongo” som det ju blev bråk om. Kommer samtidigt att tänka på den där hälsofoldern från Papa Nya Guinea som jag hade med på bild i bloggen för ett par år sen. Där avbildade landet lustigt nog sina egna medborgare på lite liknande sätt. Upprinnelsen till att jag skrev det inlägget var en trist historia vid en studentnation i Lund. Nån hade kommit på den omdömeslösa och osmakliga idén att leka slavauktion på en fest på nationen. Minns du det? Det blev polisanmälan – hets mot folkgrupp, tror jag. Jag vet inte hur det slutade. Blev nån dömd? – Inlägget ”Skoj eller kränkning” där bilden på papuanerna finns med kan du läsa här.

Kanske kan man ändå se bilden ovan som ett argument mot främlingshat och rasism. Den säger ju så väldigt klart att man ska hjälpa en människa i nöd oavsett utseende, ursprung med mera.

Konstnärens namn? Hm…nej, jag kommer inte på det. Nån som vet?

Uppdatering samma dag:
Konstnären är Robert Högfeldt. Jag tror aldrig jag fått svar på en fråga via bloggen så snabbt som den här gången! Det tog inte lång stund för Margaretha. Se första kommentaren.
Wikipedia skriver om Robert Högfeldt, konstnär, illustratör och karikatyrist, 1894-1986 bl.a: ”En del av hans verk måste idag betecknas som rasistiska. Svarta människor avbildades med de för tiden typiska attributen, såsom jätteläppar.” Ja, ja, det var väl det jag tänkte.

Konst i det gröna

_DSC8594_160530
Uppe i Bellevueparken i Stockholm kan man få se konst av olika slag utställd i en vacker trädgård. Adressen är Bellevuevägen 10. Här finns skulpturer i betong eller stål, glasmåleri, vackra hattar i stengodslera, foto m.m. Det som syns nedtill på målningen ovan är spegling av ett partytält som nog användes vid invigningen av utställningen häromdan.

_DSC8593_160593Konstnärerna är: Per Josephson (stål), Emma Göransson (keramik-betong), Per Sonerud (blandteknik), Ewa Norrthon(keramik), Å.K (betong), Rolf Clovemo (måleri på plexi), Lubbe Garell (Foto) Yngve Lindstam (måleri) och Laila Orning (keramik och blandteknik).

Bellevueparken tycker jag om. Det är vackert där. Och så kan man heja på Strindberg som sitter och tittar på utsikten. Jag var där en vinter och skulle fotografera honom och låna honom min halsduk, minns jag. Letade efter bilden nu men hittade den inte. Hm…jag har ingen riktig ordning på mina bilder.

Vi får ta en hatt till förresten. Nog inte så skön att ha på sig men vacker att titta på.

_DSC8590_160530
Och Strindberg på Bellevue är i alla fall med på ett annat inlägg från 2012: ”Strindberg, duvor och cognac” här.

Taxpromenad

När jag varit ute på kylslagen aprilpromenad senaste dagarna har jag sett flera fina taxar, särskilt några vackra långhåriga. Tax är en ras som har en särskild plats i mitt hjärta. Vi hade två bruna släthåriga taxar när jag var barn: Hannibal (glad och busig) och hans morbror Cedric (mer sorgmodigt lagd). Senare hade vi en strävhårig och väldigt charmig, älskansvärd och glad tax, som hette Tessie. Det är märkligt, men hon kan fortfarande vara med i mina drömmar emellanåt.

I alla fall, som sagt, när jag sett taxar på sistone så har jag letat i min skalle efter en känd målning med en tax, en målning som jag minns att jag tyckte om. Jag kunde se målningen framför mig, kom ihåg att det var tidigt 1900-tal och att konstnärens efternamn var kort, bara två stavelser. Men konstnärens namn kom inte fram ur ”dom små grå”. Äntligen i dag googlade jag och hittade målningen jag tänkt på. Här är den:

dynamism-of-a-dog-on-a-leash1Giacomo Balla, Dynamiken av en hund i koppel, 1912.

Visst är den fin! Även den som inte är specialförtjust i taxar kan nog inte låta bli att le lite när man ser den, gissar jag.

Giacomo Balla, som levde 1871-1958, var en av futurismens grundare. I Wikipedia står det att ”Futurismen förkastade historien, hyllade hastigheten, maskinen, våldet, ungdomen och industrin, och eftersträvade en modernisering och en kulturell föryngring av Italien.” Det låter inte helt sympatiskt tycker jag nog. Luktar det inte lite av nåt annat på F som hör till den här tiden och till Italien?

Jojomen, så är det nog. Och på en sida om futurismen läser jag: ”Målet för gruppen var rörelsen och farten. Gruppen ville bryta med de akademiska begränsningarna och i stället hylla dynamiken i den moderna teknologin. Deras stöd av krig och våld föregrep den fascistiska politiken och som drabbade Italien i och med Mussolini 1919. Både Marinetti och Buccioni prisade första världskriget och betraktade det som en form av ”civilisationshygien”.

I det futuristiska manifestet från 1909 står bl.a. ”Vi förklarar att världens härlighet berikats med en ny skönhet: fartens skönhet. En racerbil med motorhuven prydd med stora tuber som liknar ormar med explosiv andedräkt…en rytande automobil som verkar driven av en kulspruta är vackrare än Nike från Samothrake.”

Balla och hans kompisar Marinetti m.fl. hyllar kriget i manifestet och vill förstöra museer, bibliotek, akademier, bekämpa feminism m.m. Nej, dom där killarnas åsikter gillar jag inte alls. Dom var väl förvirrade av sin tid kan man kanske säga om man vill vara snäll. Det var ju förresten inte bara futuristerna som hyllade kriget. I England lär jubel ha utbrutit när det blev krig 1914.  – Men oj då, nu börjar jag komma långt från taxarna och målningen, som jag fortfarande blir lite varm i hjärtat av att titta på.

Via den här livliga taxen hittade jag en sida på nätet som inspirerats till namnet på sin sajt av målningen: Hovercraftdoggy.com. Det är två arkitekter – den ena från Aten och den andra från Berlin – som nu bor i London och som på sin sajt lägger ut fina foton av konst, arkitektur, design, vackra platser m.m. Titta här.

Några länkar till: Om futurismen t.ex. här. Wikipedia om Futuristiska manifestet här.

Ett högt ändlöst skrik

SkrietI början av 1880-talet hade vulkanen Krakatoa i Indonesien flera mycket våldsamma utbrott. Ön ligger mellan Java och Sumatra. Vulkanen förstörde stora delar av ön och utplånade städer och byar i området. Många många människor dog – siffror på mellan 35 000 och 120 000 har nämnts. Den tsunami som bildades vid utbrotten lär ha gått tre och en halv gång runt jorden.

Vädret över hela världen påverkades flera år efteråt. Aska och damm spreds i atmosfären och skapade extra färgrika solnedgångar flera år efter utbrotten.

Teorin har framlagts att dessa flammande kvällshimlar kan ha inspirerat Edvard Munch till den världsberömda målningen ”Skriet”, som han målade i flera versioner. Om det är sant går ju inte att veta, men i sin dagbok skrev han:

”Jeg gik bortover veien med to venner –
Solen gik ned –
Jeg følte som et pust af vemod –
Himmelen blev pludselig blodig rød –
Jeg stanset, lænede mig til gjærdet mat til døden –
Så ut over de flammende skyerne som blod og sværd
Over den blåsvarte fjord og by –
Mine venner gik videre – jeg stod der skjælvende af angst –
Og jeg følte som et stort uendeligt skrik gennem naturen”

Jag minns att vi hade såna där extra färgstarka solnedgångar nu för ganska många år sen efter ett annat vulkanutbrott. Hette inte vulkanen nåt på P? Jag får väl googla efter det.
Tänkte att den här målningen passar extra bra i dessa tider när det kanske är lätt att känna sig så där ibland. Och som om ett högt ändlöst skrik genomtränger naturen. Eller ‘genomtränger världen’ kanske.

Komplettering: Pinatobu var det nog jag tänkte på och som jag nämnde ovan. Utbrottet skedde i juni 1991.

Om kort och kulor

KortspelBilden visar två män och en pojke som spelar kort nånstans i Australien vid tiden omkring förra sekelskiftet. Vad dom spelar framgår inte. Men visst är det en snygg bild.

Det är inte så ofta jag spelar kort numera. Senast var det krypcasino med syrran i hennes stuga i november förra året och så för några dar sen när jag var med och spelade Plump, ett för mig nytt kortspel. Man får en plump i protokollet om man inte tar dom stick man sagt sig kunna ta. Och så spelar man ett antal omgångar från 10 kort till var och en till 1 kort till var och en (som sätts i pannan!) och sen tillbaka upp till 10 igen. Roligt.

Som barn och i tonåren var det mycket kortspelande – särskilt regniga dagar i sommarstugan. Och sen blev det kortspel med pojkarna förstås senare i livet. Kortspel jag minns är framförallt Rödskägg (”Knack för kort och felgiv” och sånt), Casino, Krypcasino (roligare än vanlig Casino), Bluffstopp, Vändåtta och Rummy. Poker spelade vi ibland också. Bridge har jag aldrig spelat.

Jag letade efter nån konstbild att illustrera inlägget med också. Van Gogh? tänkte jag. Men den målning jag tänkte på först med människor runt ett bord är ju inte alls kortspelare utan potatisätare, så den får inte vara med här. Cézanne däremot målade ett par olika målningar (5 st) av män som spelar kort. Den här varianten såldes 2011 för 1,7 miljarder kronor till kungafamiljen i Qatar. Enligt en sida på webben är tavlan därmed  historiens näst dyraste tavla.
Kortspel2Tidigare i år investerade Qatar i en ännu dyrare tavla, Paul Gaugins målning ”När ska du gifta dig?”- två flickor på Tahiti 1892. Det är till att ha gott om kulor…

Regler i Plump hittade jag på webben här.

Australienbilder

Hm, tänk halva januari har nästan gått utan ett enda inlägg här. Blev förstås mycket starkt berörd av terrordådet i Paris och jag började på ett inlägg om det, men det var svårt att hitta orden… Och det är ju så många andra som skrivit, kommenterat och analyserat så nu skippar jag det. Det får bli ett par australiska bilder i stället.

Vi börjar med blomster på en flodstrand i Warburton, en bit öster om Melbourne. Floden, som man kan skönja i  bakgrunden, är Yarra, som långt senare flyter stor och bred genom Melbourne._DSC6546_YarrablommorI Warburton bor Boinga Bob, en konstnär som byggt sig ett ”Temple” av en massa grejer, hopplock av prylar av olika slag. Gamla möbler, husgeråd, tavlor, textilier, snidade träkonstruktioner m.m. Lite kom jag att tänka på Lars Vilks när jag såg bygget. På en vackert snidad ställning med en skylt i trä stod texten ”Boingaology Headquarters – South Ambrosia”.

IMG_1187_BoingaBobMan är välkommen att besöka Boinga Bob där och låta sig inspireras av allt han samlat och arrangerat på denna plats på båda sidor om en väg i Warburton. Han har sin bostad mitt i alltihop. När vi var där var Bob själv tyvärr bortrest och vi visades runt av en ung tjej som passade stället medan han var utomlands.

Och så får vi ta med havet också: en bild från Black Rock Beach och resterna av det gamla krigsfartyget HMVS Cerberus, som ligger där en bit utanför stranden som en vågbrytare. Cerberus är en s.k. monitor, ett örlogsfartyg med lågt fribord och rörligt kanontorn. Wikipedia skriver: ”Monitorerna erhöll sitt namn efter det först byggda fartyget av detta slag, nämligen USS Monitor som konstruerades av John Ericsson för nordstaterna i Amerika i mars 1862. Fartygen fungerade närmast som flytande artilleriplattformar.” Cerberus byggdes 1867.
_DSC6504_CerberusLäs mer om Boinga Bob här. Och mer om Cerberus kan du läsa här.
(Större bilder om du klickar på dom).

Tröst

IMG_0826_edNu har jag bott i Stockholm i bra många år, men det finns fortfarande platser jag inte upptäckt. Bilden visar bronshästarna i Tjurbergsparken på Söder. Hästarna är gjorda av konstnären Berto Marklund och kom till parken 1979. Jag tänkte först att den ena hästen tröstar den andra för att den förlorat ett framben, men sen ser jag att båda hästarna saknar ena frambenet. Dom behöver nog både tröst och stöd.

Tjurbergsparken kände jag inte alls till tidigare. Det är ett berg – eller snarare en kulle eller höjd – där man anlagt en park. Området ligger bakom Blomsterfondens hus på Ringvägen.

Tjurberget var förr betesmark för hästar, kor och får. Det är väl därför dom två bronshästarna står där. Ovanför sluttningen ligger Helgalunden och där finns det som tidigare var Katarina realskola och fram till 2008 Teaterhögskolan. I dag är byggnaden Internationella Gymnasiet Södermalm. Och så finns Allhelgonakyrkan – i trä –  där. Fast den hann jag inte titta på alls när jag var där häromdan.

För länge sen fanns här en väderkvarn som hette Hälgan. Enligt Wikipedia är mjölnarens stuga kvar där bredvid kyrkan nånstans. Jag som gillar gamla hus får nog ta mig en promenad dit endera dan och titta lite mera.