Den mörka kontinenten

Nyligen har jag läst Karin Johannissons bok ”Den mörka kontinenten: kvinnan, medicinen och fin-de-siècle” (utg. första gången 1994). Boken handlar om synen på kvinnor inom medicin och biologi under det sena 1800-talet och kring sekelskiftet.

Det var tydligen Freud som kallade kvinnan en mörk kontinent, en gåta. Johannisson skriver: ”När tidens manliga författare beskrev de koloniala upptäcktsfärderna in i mörkrets hjärta som framträngandet i en mörk kvinnokropp, beskrev manliga läkare det vetenskapliga inträngandet i kvinnokroppen som expeditioner in i en mörk kontinent”.

”Medicinen blev ett instrument för att definiera kvinnokroppen i de termer samhället krävde. Man valde antingen en modell där kvinnan framställdes som en outvecklad man, eller en ”tvåkroppsmodell” enligt vilken män och kvinnor blev – drivet till sin spets – två skilda arter som nästan inte delade några egenskaper alls.” När matematikern Sonja Kovalesky (Sveriges första kvinnliga professor) dog i Sverige 1891 obducerades hon, och det väckte stor uppståndelse när hennes hjärna ”befanns vara lika ”logiskt” strukturerad som den manliga genomsnittshjärnan”.

Johannisson skriver ”I sekelskifteskulturen var mörker en återkommande metafor för degeneration, kaos, drift, vilde och feminitet (i kontrast till ljus, framsteg, ordning, förnuft, civilisation, maskulinitet).” Och detta i en tid då kvinnorna började höras mer, allt fler ville ut i yrkeslivet, kvinnor kämpade för rösträtt m.m.

Mycket intressant bok och i stora stycken rätt omskakande läsning. Stackars kvinnor. Skönt att den där tiden och sättet att se och behandla kvinnor är länge sen förbi. I alla fall i vår del av världen.

Om #metoo

Visst. Jag har också varit med om det. Minns tillfällen, vad som hände och vem som gjorde det. Förstås för länge sen, jag var ju ung då och hade inte alls samma egna säkerhet och skinn på näsan som jag har nu, och har haft länge. Det är det som är så sorgligt med dessa Metoo-berättelser, tycker jag. Oavsett om det handlar om en kvinna som står i beroendeställning eller ej till en man som tar sig friheter mot henne så handlar det ju oftast om en ung kvinna som kanske är för osäker för att våga slå ifrån sig ordentligt – bli öppet förbannad, skrika och stampa och lämna tafsaren på dansgolvet osv.

Att vissa män gör så här mot kvinnor är ju nåt som alla kvinnor vet att så är det bara. Som Åsa Beckman sa i ett samtal på DN:s sajt att ”det är en självklar beståndsdel i alla kvinnors liv”. Och visst är det sorgligt. Kvinnors frihet begränsas genom detta och har alltid begränsats av det. Metoo-kampanjen bidrar säkert till att det blir bättre. Så att många av dom män som tafsar och trakasserar äntligen förstår det dom inte fattat tidigare. Och unga kvinnor lär sig och vågar säga ifrån ordentligt när nån tar sig friheter mot dom. Och jag tror också, som många berättat om, att unga kvinnor av i dag är bättre på att försvara sig mot den här typen av kränkningar än som det var när jag var ung. Bra det!

Många artiklar om störtfloden av berättelser under #metoo har det varit denna tid. Jag fäste mig särskilt vid vad Malin Ullgren skrev i DN. En kvinna får ”inte reagera för starkt, eftersom du inte är hysterisk, inte humorlös, inte frigid. Tre viktiga saker du sköter om i din personlighet, i din kvinnoroll, och därför har du alltid reagerat med måtta, om alls.” Och vidare: ”Du har fått lära dig att acceptera det mesta utom våldtäkt, det är så världen har ordnat sin syn på kvinnors kroppar…” (länk nedan)

Men det här med anklagelserna som yr omkring nu är rätt otäckt, tycker jag. Ena dagen en journalist på nån aftonblaska, sen nån programledare i tv och så en känd komiker som ofta förekommer i tv osv. Vem? Vem? Kan det vara XX? Eller YY? Det kletar liksom av sig omkring. Hur ska man egentligen komma runt det där?

Män som gör sånt här är skitstövlar, och jag tycker inte att det är fel att dom får ta ansvar för sitt handlande. Men ibland tänker jag på möjligheten att kanske dra ett streck snart och säga nånting som: ”Nog nu. Vi hoppas att ni män som tar er friheter mot kvinnor nu äntligen fattat vad det handlar om och ändrar ert beteende. Nu går vi vidare. Fler Metoo-berättelser kan komma men utan rena utpekanden och uthängning av människor.” Vad skulle det innebära? En massa män skulle väl dra en lättnadens suck (puh! jag klarade mig!). Samtidigt skulle dom förhoppningsvis ändra sitt beteende. Många kvinnor som varit utsatta för sexuella trakasserier skulle väl känna att dom inte får den upprättelse dom vill ha. Och det är klart att man kan ju tycka att varför ska vissa skitstövlar avslöjas medan andra slipper undan? Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här. Tanken att det ska rulla vidare med ständigt nya avslöjanden, anklagelser och uthängning av människor är ju inte heller särskilt trevlig.

Malin Ullgrens artikel i DN här.

Minsann inte Askungen

Många hackar på sociala medier och hävdar att det finns en massa nackdelar med att man använder såna. Man hör argument av typen sociala medier gör att man träffar folk ”på riktigt” mer sällan, en massa fake news sprids, trollen härjar, folk spenderar stora delar av sin vakna tid på sociala medier, Facebook är en drog… osv. För egen del har jag mest positiva erfarenheter av sociala medier. Men jag inser att det där förstås är olika beroende på kanske vad för sorts person man är, var man är i livet, vad man har för människor omkring sig osv. Och visst, allt det där med troll, fake news, påverkan på presidentvalet i USA och diverse skum påverkan från Putin-landet osv finns ju tyvärr.

Därför är det roligt när man hör nåt positivt om sociala medier. Häromdan fick jag lite av en aha-upplevelse och en bekräftelse av att sociala medier kan vara bra av en kanske lite oväntad anledning. Jag satt och körde från Söderhamn till Stockholm och lyssnade som vanligt på radio. Programmet sändes på P1 och handlade om unga kvinnor i Indien. Rubriken var ”Indiens kvinnor hittar nya rum för frihet”.

”Sociala medier kan vara skarpa vapen i kampen mot strukturellt förtryck” säger Per J Andersson, journalist som skrivit flera böcker om Indien. Han berättar om den unga Varnika Kundu som körde bil hem sent och råkade ut för några unga berusade män som började bråka med henne. Det kunde ha gått illa men polisen kom och situationen lugnade ner sig.

Efteråt gick en politiker (pappa till en av killarna) ut i media och ifrågasatte om kvinnor verkligen ska vara ute och köra bil ensamma efter midnatt. Det skulle han nog inte ha gjort. Varnika Kundu gick ut på Twitter och ”berättade vad som hänt, la ut en bild på sig själv ute på stan sent om natten – och så uppmanade hon andra tjejer att göra likadant under #AintNoCinderella. Uppropet blev snabbt viralt. Tiotusentals unga urbana medelklasskvinnor runt om i Indien började lägga ut bilder på sig själva när de dansar på klubbar och traskar omkring på egen hand på gatorna med kommentarer som ”Hej, det är midnatt och jag är inte hemma”.

Andersson säger: ”Manligt dominerade byråd runt om i landet har upptäckt faran – och har därför försökt förbjuda kvinnor att använda mobiltelefon i ett desperat försök att återfå den patriarkala kontrollen. Men det är för sent. I dag finns det drygt 800 miljoner mobiltelefoner och nästan en kvarts miljard Facebookanvändare i Indien.”

En länk till programmet har du här.
En BBC-artikel här.
Heja heja alla kvinnor i Indien, säger jag.

Huvudbry för minister?

Den tyska försvarsministern Ursula von der Leyen valde vid ett besök i Saudiarabien nyligen att gå klädd i byxdress och vägrade sätta på sig en hijab. Eller en abaya. Och Angela Merkel har ju nyligen föreslagit att man i Tyskland ska införa förbud mot burka, nåt man redan har i Frankrike och Nederländerna. Men nu handlar det här mer om hur man ska bete sig på besök i andra länder. Den svenska handelsministern Ann Linde bar slöja vid ett besök i Iran nyligen. Prinsessan Madeleine och drottning Silvia ses vid ett besök hos påven iförda fotsid svart dräkt och svart sjal över håret, knappast en klädsel dom annars brukar ha. Hyckleri eller vadå?

Hur ska man se på det här? För egen del kan jag inte låta bli att applådera den tyska försvarsministerns beslut att gå barhuvad och klädd i byxdress vid besöket i Saudiarabien. Det känns mer rätt att protestera och inte låta sig styras av dom kvinnofientliga synsätt som finns i andra länder.

Samtidigt kommer frågan ”man ska väl ta seden dit man kommer?” Och så synpunkten att man vid statsbesök i länder som Iran och Saudiarabien ska undvika att förolämpa sina värdar (risk för trassel med handelsavtal? ekonomisk förlust?) genom att att klä sig på ett annat sätt än det som anses korrekt i landet.

Vad tycker du? Tur att jag inte är minister, tänker jag. Men var jag det skulle jag nog inte ha satt på mig en slöja heller. Det handlar om att stå upp för det man tror på och inte anpassa sig till föråldrade synsätt.

Fast, hm… det finns förstås andra sätt att se på slöjan än att den representerar kvinnoförtryck och ålderdomliga ideal. Läste en artikel i DN i dag av en svensk kvinna som i 18 år var praktiserande muslim. Om slöjan skriver hon t.ex. att ”Den är visserligen en religiös ”identitets-markör”, men också ett plagg som gav mig frihet att slippa fixa mig i håret och kanske också en känsla av att slippa bli bedömd efter mitt utseende. Muslimsk klädsel kan vara en radikal manifestation och avståndstagande mot allt fokus på kvinnokroppen och dess förtryckande ideal, även om det kanske inte är nåt annat än en feministisk illusion?”

Artikeln i DN har du här.

Uppdatering samma dag: Tilläggas bör att det tydligen (jag har läst lite mer om det här) finns skillnader mellan Iran och Saudiarabien när det gäller användandet av slöja. I Iran är det lag på att kvinnor ska bära slöja, i Saudiarabien är det inte lag. Det hänvisar Ann Linde till i den ”slöjstorm” som sägs ha utbrutit. Hon ville inte bryta mot lagen och bar därför slöja vid besöket i Iran. Snart ska hon åka till Saudiarabien och kommer då inte att bära slöja.
Artikel i DN om Linde här.
DN behandlar frågan också i en ledare, ”Markera hårt mot slöjan, Löfvén”, här.

Kvinnoförtryck och myter

Nu blev det en sån där arrrg förmiddag igen – med en av morgontidningarna i dag.
”Statssanktionerat förtryck” – artikel i SvD i dag. Såg du den? Har just läst den och dessutom nu i efterhand sett programmet i Kalla fakta. Bedrövligt är ”bara förnamnet”! Gräsligt upprörande är det.

Hur fasen kan läkare anställda i svensk sjukvård hålla på med oskuldskontroller? Inga riktlinjer finns tydligen, och Sverige bryter mot en rad internationella överenskommelser som gäller mänskliga rättigheter enl en företrädare för Human Rights Watch i Kalla faktas program om detta i TV4. Och bryter mot svensk lag också. Oskuldskontroller är olagligt i vårt land.

Stoppa det här på stuberten! Fixa riktlinjer, informera all personal på alla vårdinrättningar runt om i landet oavsett om dom drivs i privat regi eller ej. Sånt här ska vi inte hålla på med i Sverige. Basta!

Och myten om mödomshinnan – hur ska vi få stopp på den?
Det är vetenskapligt bevisat att det inte går att se om en kvinna haft samlag eller ej. Det finns ingen mödomshinna. Det är en myt. Och visst, som så många gånger tidigare är det religionen som spelar in. Om jungfru Maria inte varit oskuld när hon fick barn skulle Jesus varit en vanlig människa och inte kunnat vara Guds son… Suck!

Läs artikeln i SvD här. Och titta på programmet. Länk till programmet i Kalla fakta finns i artikeln.