Knausgård – en webbsida

Jag har läst flera av Karl-Ove Knausgårds böcker – även de sex delarna i ”Min kamp”. Dvs det mesta av de sex delarna läste jag, men här och var kroknade jag och tyckte det var tjatigt. Så då bläddrade jag på ett tag tills det blev intressant igen. En del anser nog att ”fy och usch, så får man inte göra”, men jag har inga problem med det. Jag bestämmer ju över min tid.

I den nya sviten böcker av Knausgård, som kommit nyligen, har jag läst ”Morgonstjärnan”, ”Vargarna från evighetens skog” och nu håller jag på med ”Det tredje riket”. Under läsningen av den kom jag att fundera över källor till det han skriver om. Och sist i ”Det tredje riket” hänvisar han till en webbsida för den typen av uppgifter.

Jag gick in på themorningstar.no och blev riktigt tagen, nästan lite skrämd. Rätt hemskt här och var. Titta själv och se vad du tycker. Att han valt bilder och annat material på det här anslående sättet påminner mig om boken ”Lyckad nedfrysning av herr Moro”. Den boken är sammansatt av texter ur världslitteraturen och med omsorgsfullt valda bilder som påverkar läsaren. Jag har bloggat om den tidigare, bl.a. inlägget ”3 maj 1808” här.

Webbsidan The morningstar innehåller bilder, texter, lista över böcker, spellistor för personerna som är med i böckerna m.m. Hm… ja, ett sätt att marknadsföra böckerna är det ju, men nästan också som ett verk i egen rätt.

Lekte med tanken på att göra nåt liknande för min bok om Lars Rolander, ”Från Österland med sjömanskistan full”. Men hur i all sin dar skulle det gå till? Det skulle ju vara konst, kultur, musik m.m. som på olika sätt speglar dels den tid då Rolander levde, dels väcker känslor och berör, och kanske ger en sorts inlevelse i hans levnadsöde. Hm… inte lätt. Nej, nåt sånt fixar jag inte.

Men som sagt, leka med tanken kan jag ju göra. Fantisera är ju alltid roligt. T.ex. vem skulle spela Lars Rolander i filmen som bygger på boken? Vet inte. Får fundera på det när frågan kommer…

Länk till Morningstarsidan har du här.

Sista kvällen i Kina

”Innan han går och lägger sig om kvällen står han vid relingen och blickar mot staden. Det är lite svalare nu när mörkret fallit. Helt tyst blir det aldrig, men det är som om ljuden ändå dämpats av mörkret. Kulörta lyktor lyser här och var mellan husen, och från dörröppningarna faller ett svagt ljus ut genom de tunna tygstycken man hängt upp mot moskiterna. Röster på kinesiska hörs, det låter som om några grälar, men han kan inte se dem.

En bit bort sjunger någon; det är en kvinnas röst. Det är vackert. Melodin känns sällsamt främmande.

En sampan med några män glider nästan ljudlöst förbi i vattnet. De har en lykta ombord, annars hade han nog inte kunnat se dem. Männen tittar upp mot honom och en av dem lyfter handen till hälsning. Lars Rolander hälsar tillbaka.”

Bild på kinesiska sampaner. Wikipedia.

Ett utdrag ur den historiska romanen ”Från Österland med sjömanskistan full”. Lars Rolander är 20 år och betjänt till skeppspredikanten ombord på ostindiefararen Götheborg. Stycket handlar om sista kvällen i Whampoa, strax utanför Kanton. Dagen efter ger man sig iväg på den långa seglingen hem till Göteborg. Väl hemma ska Rolander sälja de föremål han köpt i Kina och starta sin verksamhet som handelsman, först i Göteborg och sedan i Stockholm.

Lars Rolanders livsöde berättar jag i boken. Fast väldigt mycket är rent ”hitte-på”: Rolander lämnade inte några papper efter sig när han dog 1848.

”Från Österland med sjömanskistan full” – 137 s, 3 svartvita bilder. Bilden på sampanerna är inte med i boken.

Beställ boken från GML Förlag.

”Från Österland” – min nya bok

Ja, nu är den klar, ”Från Österland med sjömanskistan full”, min nya bok. Den handlar om Lars Rolander, förmögen grosshandlare i Stockholm under första hälften av 1800-talet. Nitton år gammal var han med i besättningen på Svenska Ostindiska Kompaniets fartyg på resa till Kina 1788-90. Han fyllde sin sjömanskista med kinesiska varor att sälja efter hemkomsten.

Lars Rolander, en ”selfmade man”, målmedvetet inriktad på att hjälpa sina många barn till så bra liv som möjligt. Framgångsrik blev han, men stora sorger och svårigheter drabbade honom. Och tiden han levde i var orolig. Sverige förlorade Finland, kolera utbröt, folkliga uppror skedde i Stockholm, mordet på Axel von Fersen med mera. De stora segelfartygens tid skulle snart vara slut. Ångdriften började ta över. Sverige var på väg in i industrialismen.

Rolander är en gammal anfader; mitt efternamn Roland har jag efter honom. Dessutom några saker från Kina-resan som en gammal linjal från Sumatra och nåt annat. Bild på linjalen och anfadern hittar du här. Har bloggat om Lars Rolander flera gånger tidigare. Använd sökrutan upptill till höger så hittar du inläggen.

Det var för den här boken som jag var på tryckeriet med de gamla Heidelbergpressarna för ett tag sen – inlägget ”Brigitte Bardot” här.

”Från Österland med sjömanskistan full” beställs från GML Förlag och finns även hos Bokus och Adlibris.

Kung sökes

Tror ni att jag har lagt undan mitt jobb med Lars Rolander bara för att jag är i Melbourne? Nädå, inte alls. I dag var det svalt och regnigt och jag ägnade en stor del av dagen åt Rolander. Och häromdan läste jag om Karl XIV Johan som var kung under en del av Rolanders tid.

Det är tydligen välkänt att Jean Baptiste Bernadotte var inbiten republikan innan han blev värvad som kronprins och sen kung i Sverige. 1797 lär han ha sagt så här: ”Republikan både av princip och övertygelse vill jag till min dödsstund bekämpa alla rojalister” – fast på franska förstås. Nåja, vem som helst kan ju ändra sig…

Jean Baptiste Bernadotte kröntes till kung av Sverige med namnet Karl XIV Johan den 11 maj 1818. Historien om hur han blev tillfrågad om han ville ställa upp och ta jobbet som kung är ju rätt fantastisk och rätt mycket en mans förtjänst efter vad jag förstår: kungamakaren Carl Otto Mörner. Du får kolla på Wikipedia om du vill veta mer om det där.

Som den vet som läst min blogg vet har jag stor förståelse för den unge Jean Baptistes stöd för republik istället för monarki. Just i Bernadottes fall blev det ju rätt: han valdes till kung, han fick det inte genom arv.

Bilden: Kronprins Karl Johan i svensk generalsuniform, 1811. Målning av François Gérard (1770–1837).

Några länkar: Kungaexpertisen, Kungahuset.nu, Republikanska föreningen

Clas på Hörnet

Clas på Hörnet. Gatan i förgrunden är Surbrunnsgatan. Fotot taget från hörnet mot Birger Jarlsgatan.

Det här är det som i dag finns kvar av värdshuset Clas på hörnet. Bilden nedan visar hur det såg ut 1903. Gatan i förgrunden som löper åt vänster är Roslagsgatan. Den andra gatan som går snett åt höger är Surbrunnsgatan. Huset i två våningar längst bort till höger på bilden nedan är samma som finns kvar i dag och syns på färgbilden ovan. I den byggnaden låg tydligen en välkänd danssalong.

Clas på Hörnet. Foto: Larssons Ateljé 1903.

I det här hörnet i korsningen Roslagsgatan och Surbrunnsgatan ligger i dag Monica Zetterlunds park. Alla byggnaderna är rivna i dag, förutom byggnaden som hade en danssalong.

Stockholms stad ville riva alltihop 1973 och fylla hela kvarteret med bostäder. Motståndet mot rivningen blev starkt. Frågan var uppe i kommunfullmäktige samma kväll som kommunens tilltänkta förköp av en fastighet i Birkastan skulle avgöras. Ledamöter i fullmäktige hade anmält sig sjuka och dessa två frågor fick till slut avgöras genom lottning. Clas på Hörnet vann (=slapp rivas) och vi som bodde i fastigheten i Birkastan förlorade. Det var ett ledset gäng som travade hem sen efter mötet och samlades hemma hos nån av oss, pratade igenom det som hänt och tröstade oss med rödvin. Kommunen skulle alltså utnyttja sin förköpsrätt och göra om vårt hus till nya bostäder. Vi skulle inte ha råd att bo kvar. Men historien slutade inte där för vi drev en kampanj mot kommunen och fick till slut köpa fastigheten själva. Lång historia… Sen blev det ombyggnad i egen regi ett antal år och från det har jag en hel del svartvita bilder. Några finns i inlägget ”Ombyggnadsnostalgi” här.

Varför håller jag på med Clas på Hörnet nu då? Ja, det är förstås gamle Lars Rolander igen. Under hans tid drabbades Stockholm av en första mycket svår koleraepidemi. Det var 1834. En av de byggnader som då användes som kolerasjukhus var Clas på Hörnet. Wikipedia skriver att när epidemin var över tog det sju år innan byggnaden ansågs vara sanerad. Sen blev den krog igen. Eftersom jag gräver fram ditt och datt om Rolander tog jag kameran och promenerade till Clas på Hörnet denna gråruggiga januaridag för att titta på det som finns kvar av det i dag.

En utförlig text om Clas på Hörnet av Kerstin Mandén-Örn finns som pdf hos Stockholmskällan här.

Skylle sig sjelf

Ordningsregler för ångfartyget Örebro 1847. Utgiven av Svante Falks boktryckeri, Örebro. Sjöhistoriska museet, identifikationsnummer SH 449.

Hittade den här bilden när jag grävde runt om resor i Sverige på 1830-talet.

Nyss skrev jag om Samuel Owen och att Sverige var tidigt igång med ångbåtssjöfart. Lars Rolanders äldsta dotter Charlotta (min farfars farmor) är prästfru i Höreda, nära Eksjö i Småland. Rolander åker och hälsar på henne och hennes familj sommaren 1830. Jag försöker ta reda på om han åkte med häst och vagn hela vägen eller om han kunde ta en ångbåt en bit söderut på kusten och därefter häst och vagn inåt landet. Resan borde ju ha gått fortare om han tog ångbåt en bit först. Göta kanal var tyvärr inte igång förrän två år senare.

Sånt här ramlar jag över när jag försöker kartlägga gubben Rolanders liv. Jag hittade bilden på en sida hos Kulturpunkt. Där verkar det finnas en hel del smått och gott för den som är intresserad av ”platser i det kulturella landskapet runt dig”. Knutpunkt är ett samarbete mellan norska och svenska museer. Titta här.

Köp te hos Rolander!

Till vänster: Hornsgatan 9, Kv. Jupiter Mindre. Larssons Ateljé, 27 juli 1908. Stockholms stadsmuseum Fotonummer Fa 50996. Till höger: Repslagargatan söderut från Hornsgatan. Larssons Ateljé, 27 juli 1908. Stockholms stadsmuseum Fotonummer Fa50616.

Ett gammalt hus på Hornsgatans södra sida i korsningen mot Repslagargatan 1908. I dag finns det inte kvar. Jag blev glad när jag hittade det hos Stockholmskällan igår för i det här huset bodde Lars Rolander, min farfars farmors far, stor del av sitt liv. Han hade även kontor där, och troligen försäljning i gatuplanet, kanske i lokalen som på bilderna är Sybehörs- och kortvaruaffär. Två bodbetjänter står med i listan över hans hushåll 1824. Jag tror att huset var byggt 1730-40 nån gång.

Rolander lägger ut annonser i tidningar om att man kan köpa te hos honom i hörnet Hornsgatan/Repslagargatan. Här har du annons införd i Post- och Inrikes tidningar 1829-06-05. Är du bra på att tyda sån här stil kan du nog också förstå vad tesorterna heter.

Kvarteret Jupiter Mindre finns kvar men delar av det har blivit Söderleden. Utfart till Hornsgatan på ena sidan, infart på den andra. Och den delen av Repslagargatan, som syns på dom två första bilderna är helt borta; gatan finns kvar först på andra sidan om Sankt Paulsgatan.

Tog en tur till Hornsgatan i dag för att ta bild. Kallt – brrrrh! Men jag har äntligen plockat fram vinterkappan. På den här bilden ser du hur det ser ut i dag på platsen för ”Rolanders hus”. Hm… det gamla huset var finare.
Den ljusa kontorsbyggnaden till höger om utfarten är det som i dag återstår av Kv. Jupiter Mindre. Tyrénshuset har byggår 1997 enl Fastighetskalendern.

Kolla på kartor

Jodå, jag fortsätter mitt letande efter anfadern Lars Rolander, denne ”selfmade man” som gick från uppväxt i en fattig lantbrukarfamilj på västkusten till att bli framgångsrik och förmögen grosshandlare i Stockholm med eget hus på Hornsgatan. Han levde 1769 till 1848. Jag gräver runt i Husförhör, dopböcker, mantalslängder m.m. och försöker hitta det mesta hemifrån vid datorn. Men jag behöver nog ta mig till Stadsarkivet nån dag, på Kungsklippan och kanske även till filialen på Liljeholmskajen.

Det jag håller på med nu är att försöka kartlägga var i stan han bott med sin familj. Stor nytta – och en hel del nöje – har jag av att titta på gamla kartor. Hos Stockholmskällan kan man jämföra kartor från olika tider med varandra. Prova själv. Roligt! Men det är lätt att bli sittande ett tag och leta runt och jämföra då och nu eller år X med år Y osv.

Till vänster karta av i dag av Gamla stan. Till höger Gamla stan från karta skapad 1819-1828. Objekt-ID Stockholms stadsarkiv Stockholms stadsarkivs kartsamling NS 442, SE/SSA/0234/J 2 A:32 Wägvisare i Stockholm 1818-1828. – Klicka för större bild.

Länk till Stockholmskällans kartor har du här.
Lars Rolander har varit med flera gånger tidigare i bloggen. Jag har letat uppgifter om honom av och till under flera år nu. Jag får ett ryck och håller på ett tag, lägger undan och håller på med annat. Och sen poppar han upp igen som gubben-i-lådan och jag fortsätter och letar runt igen. Den här gången tänkte jag försöka göra klart, sy ihop det jag hittat och nå en slutpunkt. Jag ser att jag efterlyste hans porträtt för snart ett år sen – här.

Spaning i Gamla stan

Det här är Triewaldsgränd i Gamla stan. I kvarteret till höger, Medusa, ägde ankarsmeden och hovslagaren Mårten Triewald d.ä. en tomt på 1700-talet. I det kvarteret bodde också Lars Rolander, en gammal släkting som ger upphov till vandringar här och var i stan allteftersom jag får fram uppgifter om var han bott. För några dar sen försökte jag ana spåren efter honom på Sillpackargatan (i dag en del av Åsögatan) på Söder. Där bodde han med sin familj 1808. Inlägget har du här.

År 1806 bodde familjen på Triewaldsgränd 48. Det finns absolut inte några 48 nummer på den här korta gatan, men på en karta hos Stadsarkivet ser jag att det handlar om husnummer på den tiden. Nr 48 var hörnhuset mot Kornhamnstorg. Huset skymtar längst till höger på bilden ovan. Och fasaden mot Triewaldsgränd har du på bilden nedan. Adressen i dag är Triewaldsgränd 5.

När jag stod där och fipplade med min kamera kom en kvinna med ett barn och sittvagn. Hon undrade över mitt plåtande och jag berättade. Och sen guidade hon mig lite. Hon bodde själv i nr 3, dvs huset till vänster på bild 2 och strax till höger om mitten på bild 1. Hon sa att det huset var från 1600-talet, och att många av husen här förstås var gamla men påbyggda och ändrade under historiens gång. Nr 3 har byggår 1692 och ombyggnadsår 1965 enligt Fastighetskalender ser jag sen.

På Triewaldsgränd nr 5, hörnhuset mot Kornhamnstorg, där ”min gubbe” ska ha bott står det byggår 1781 och ombyggnadsår 1991 i Fastighetskalendern. Stod jag här inför ett hus där Lars Rolander bott med sin familj? Hade hans fötter trampat denna gränd? Fladdrade inte historiens vingslag lite extra om mina öron? Och slog inte mitt hjärta några extraslag där?

Fast nej, jag vet inte. Nån annanstans hittar jag att Medusa 1, som fastigheten heter, är byggd 1878 och hopslagen av tre tidigare fastigheter. Och det ser ju mer ut som ett hus från 1870-talet, medan huset till vänster ser en del äldre ut. Fast kanske det där 1878 gäller den del av huset som vetter mot Kornhamnstorg. Hur ska jag veta? Jag får gräva runt vidare.

Och så kommer ett citat i skallen: ”They seek him here. They seek him there. Those Frenchies seek him everywhere. Is he in Heaven? Or is he in Hell? That damned, elusive, pimpernel.” Det gäller alltså Röda Nejlikan, inte min farfars farmors far Lars Rolander. Jakten på den undflyende Lars Rolander går vidare.

PS
På andra sidan gatan hittar jag en skylt om läkaren Ada Nilsson, som bodde här och som levde 1872-1964. Låter som en intressant kvinna. Skylten får vara med här också. Enligt Christina, sentida släkting, hade man efter hennes död inte förstånd på att ta vara på all hennes korrespondens och hennes gamla papper utan slängde allting. Huga huga… säger jag, fast jag ju ibland tycker att jag dignar under papper och foton från gamla släktingar.

Spaning på Söder

Fortsätter mina efterforskningar efter min anfader Lars Rolander, han som följde med Ostindiska till Kina 1788-90. Häromdan var jag glad en hel eftermiddag för att jag hittat var han bodde med sin familj ett visst år.

Enligt en mantalslängd från 1808 fanns Rolander med hustru och fyra barn på Sillpackargatan Nr 6. Namnet kommer från att det bodde sillpackare där. ”Sillpackare var en av staden anställd person som hade till uppgift att besiktiga och (om)packa sill, som infördes till staden eller utskeppades därifrån” skriver man i boken Stockholms gatunamn.

Huset där familjen Rolander bodde finns förstås inte längre och inte gatan heller. Det som då kallades Sillpackargatan var en del av dagens Åsögatan: från Östgötagatan och västerut.

Denna gråkalla murriga onsdag fick jag för mig att ta mig dit och titta. Gick från Östgötagatan till Åsöberget där vandringen avslutas med utblickar över Stockholms infart. Längs Åsögatan ligger förstås bara byggnader från förra sekelskiftet och liknande. Nåt från 1808 finns i varje fall inte kvar, och det hade jag ju inte väntat mig heller. Men längst bort västerut finns dom här områdena med många gamla byggnader från 1700-talet. Kunde inte låta bli att plåta lite trots den grå dagen. Bilden ovan: hörnet Åsögatan/Sågargatan. Nedan har du Skeppargränd med min bild först och sedan Kasper Salins där han riktat kameran mer mot andra sidan av gränden.

Bilden ovan: Skeppargränd norrut från Åsögatan.
Foto: Kasper Salin. 1885-1915. Objekt-ID: Stockholms stadsmuseum Fotonummer F 4376.