Clas på Hörnet

Clas på Hörnet. Gatan i förgrunden är Surbrunnsgatan. Fotot taget från hörnet mot Birger Jarlsgatan.

Det här är det som i dag finns kvar av värdshuset Clas på hörnet. Bilden nedan visar hur det såg ut 1903. Gatan i förgrunden som löper åt vänster är Roslagsgatan. Den andra gatan som går snett åt höger är Surbrunnsgatan. Huset i två våningar längst bort till höger på bilden nedan är samma som finns kvar i dag och syns på färgbilden ovan. I den byggnaden låg tydligen en välkänd danssalong.

Clas på Hörnet. Foto: Larssons Ateljé 1903.

I det här hörnet i korsningen Roslagsgatan och Surbrunnsgatan ligger i dag Monica Zetterlunds park. Alla byggnaderna är rivna i dag, förutom byggnaden som hade en danssalong.

Stockholms stad ville riva alltihop 1973 och fylla hela kvarteret med bostäder. Motståndet mot rivningen blev starkt. Frågan var uppe i kommunfullmäktige samma kväll som kommunens tilltänkta förköp av en fastighet i Birkastan skulle avgöras. Ledamöter i fullmäktige hade anmält sig sjuka och dessa två frågor fick till slut avgöras genom lottning. Clas på Hörnet vann (=slapp rivas) och vi som bodde i fastigheten i Birkastan förlorade. Det var ett ledset gäng som travade hem sen efter mötet och samlades hemma hos nån av oss, pratade igenom det som hänt och tröstade oss med rödvin. Kommunen skulle alltså utnyttja sin förköpsrätt och göra om vårt hus till nya bostäder. Vi skulle inte ha råd att bo kvar. Men historien slutade inte där för vi drev en kampanj mot kommunen och fick till slut köpa fastigheten själva. Lång historia… Sen blev det ombyggnad i egen regi ett antal år och från det har jag en hel del svartvita bilder. Några finns i inlägget ”Ombyggnadsnostalgi” här.

Varför håller jag på med Clas på Hörnet nu då? Ja, det är förstås gamle Lars Rolander igen. Under hans tid drabbades Stockholm av en första mycket svår koleraepidemi. Det var 1834. En av de byggnader som då användes som kolerasjukhus var Clas på Hörnet. Wikipedia skriver att när epidemin var över tog det sju år innan byggnaden ansågs vara sanerad. Sen blev den krog igen. Eftersom jag gräver fram ditt och datt om Rolander tog jag kameran och promenerade till Clas på Hörnet denna gråruggiga januaridag för att titta på det som finns kvar av det i dag.

En utförlig text om Clas på Hörnet av Kerstin Mandén-Örn finns som pdf hos Stockholmskällan här.

Skylle sig sjelf

Ordningsregler för ångfartyget Örebro 1847. Utgiven av Svante Falks boktryckeri, Örebro. Sjöhistoriska museet, identifikationsnummer SH 449.

Hittade den här bilden när jag grävde runt om resor i Sverige på 1830-talet.

Nyss skrev jag om Samuel Owen och att Sverige var tidigt igång med ångbåtssjöfart. Lars Rolanders äldsta dotter Charlotta (min farfars farmor) är prästfru i Höreda, nära Eksjö i Småland. Rolander åker och hälsar på henne och hennes familj sommaren 1830. Jag försöker ta reda på om han åkte med häst och vagn hela vägen eller om han kunde ta en ångbåt en bit söderut på kusten och därefter häst och vagn inåt landet. Resan borde ju ha gått fortare om han tog ångbåt en bit först. Göta kanal var tyvärr inte igång förrän två år senare.

Sånt här ramlar jag över när jag försöker kartlägga gubben Rolanders liv. Jag hittade bilden på en sida hos Kulturpunkt. Där verkar det finnas en hel del smått och gott för den som är intresserad av ”platser i det kulturella landskapet runt dig”. Knutpunkt är ett samarbete mellan norska och svenska museer. Titta här.

Köp te hos Rolander!

Till vänster: Hornsgatan 9, Kv. Jupiter Mindre. Larssons Ateljé, 27 juli 1908. Stockholms stadsmuseum Fotonummer Fa 50996. Till höger: Repslagargatan söderut från Hornsgatan. Larssons Ateljé, 27 juli 1908. Stockholms stadsmuseum Fotonummer Fa50616.

Ett gammalt hus på Hornsgatans södra sida i korsningen mot Repslagargatan 1908. I dag finns det inte kvar. Jag blev glad när jag hittade det hos Stockholmskällan igår för i det här huset bodde Lars Rolander, min farfars farmors far, stor del av sitt liv. Han hade även kontor där, och troligen försäljning i gatuplanet, kanske i lokalen som på bilderna är Sybehörs- och kortvaruaffär. Två bodbetjänter står med i listan över hans hushåll 1824. Jag tror att huset var byggt 1730-40 nån gång.

Rolander lägger ut annonser i tidningar om att man kan köpa te hos honom i hörnet Hornsgatan/Repslagargatan. Här har du annons införd i Post- och Inrikes tidningar 1829-06-05. Är du bra på att tyda sån här stil kan du nog också förstå vad tesorterna heter.

Kvarteret Jupiter Mindre finns kvar men delar av det har blivit Söderleden. Utfart till Hornsgatan på ena sidan, infart på den andra. Och den delen av Repslagargatan, som syns på dom två första bilderna är helt borta; gatan finns kvar först på andra sidan om Sankt Paulsgatan.

Tog en tur till Hornsgatan i dag för att ta bild. Kallt – brrrrh! Men jag har äntligen plockat fram vinterkappan. På den här bilden ser du hur det ser ut i dag på platsen för ”Rolanders hus”. Hm… det gamla huset var finare.
Den ljusa kontorsbyggnaden till höger om utfarten är det som i dag återstår av Kv. Jupiter Mindre. Tyrénshuset har byggår 1997 enl Fastighetskalendern.

Kolla på kartor

Jodå, jag fortsätter mitt letande efter anfadern Lars Rolander, denne ”selfmade man” som gick från uppväxt i en fattig lantbrukarfamilj på västkusten till att bli framgångsrik och förmögen grosshandlare i Stockholm med eget hus på Hornsgatan. Han levde 1769 till 1848. Jag gräver runt i Husförhör, dopböcker, mantalslängder m.m. och försöker hitta det mesta hemifrån vid datorn. Men jag behöver nog ta mig till Stadsarkivet nån dag, på Kungsklippan och kanske även till filialen på Liljeholmskajen.

Det jag håller på med nu är att försöka kartlägga var i stan han bott med sin familj. Stor nytta – och en hel del nöje – har jag av att titta på gamla kartor. Hos Stockholmskällan kan man jämföra kartor från olika tider med varandra. Prova själv. Roligt! Men det är lätt att bli sittande ett tag och leta runt och jämföra då och nu eller år X med år Y osv.

Till vänster karta av i dag av Gamla stan. Till höger Gamla stan från karta skapad 1819-1828. Objekt-ID Stockholms stadsarkiv Stockholms stadsarkivs kartsamling NS 442, SE/SSA/0234/J 2 A:32 Wägvisare i Stockholm 1818-1828. – Klicka för större bild.

Länk till Stockholmskällans kartor har du här.
Lars Rolander har varit med flera gånger tidigare i bloggen. Jag har letat uppgifter om honom av och till under flera år nu. Jag får ett ryck och håller på ett tag, lägger undan och håller på med annat. Och sen poppar han upp igen som gubben-i-lådan och jag fortsätter och letar runt igen. Den här gången tänkte jag försöka göra klart, sy ihop det jag hittat och nå en slutpunkt. Jag ser att jag efterlyste hans porträtt för snart ett år sen – här.

Spaning i Gamla stan

Det här är Triewaldsgränd i Gamla stan. I kvarteret till höger, Medusa, ägde ankarsmeden och hovslagaren Mårten Triewald d.ä. en tomt på 1700-talet. I det kvarteret bodde också Lars Rolander, en gammal släkting som ger upphov till vandringar här och var i stan allteftersom jag får fram uppgifter om var han bott. För några dar sen försökte jag ana spåren efter honom på Sillpackargatan (i dag en del av Åsögatan) på Söder. Där bodde han med sin familj 1808. Inlägget har du här.

År 1806 bodde familjen på Triewaldsgränd 48. Det finns absolut inte några 48 nummer på den här korta gatan, men på en karta hos Stadsarkivet ser jag att det handlar om husnummer på den tiden. Nr 48 var hörnhuset mot Kornhamnstorg. Huset skymtar längst till höger på bilden ovan. Och fasaden mot Triewaldsgränd har du på bilden nedan. Adressen i dag är Triewaldsgränd 5.

När jag stod där och fipplade med min kamera kom en kvinna med ett barn och sittvagn. Hon undrade över mitt plåtande och jag berättade. Och sen guidade hon mig lite. Hon bodde själv i nr 3, dvs huset till vänster på bild 2 och strax till höger om mitten på bild 1. Hon sa att det huset var från 1600-talet, och att många av husen här förstås var gamla men påbyggda och ändrade under historiens gång. Nr 3 har byggår 1692 och ombyggnadsår 1965 enligt Fastighetskalender ser jag sen.

På Triewaldsgränd nr 5, hörnhuset mot Kornhamnstorg, där ”min gubbe” ska ha bott står det byggår 1781 och ombyggnadsår 1991 i Fastighetskalendern. Stod jag här inför ett hus där Lars Rolander bott med sin familj? Hade hans fötter trampat denna gränd? Fladdrade inte historiens vingslag lite extra om mina öron? Och slog inte mitt hjärta några extraslag där?

Fast nej, jag vet inte. Nån annanstans hittar jag att Medusa 1, som fastigheten heter, är byggd 1878 och hopslagen av tre tidigare fastigheter. Och det ser ju mer ut som ett hus från 1870-talet, medan huset till vänster ser en del äldre ut. Fast kanske det där 1878 gäller den del av huset som vetter mot Kornhamnstorg. Hur ska jag veta? Jag får gräva runt vidare.

Och så kommer ett citat i skallen: ”They seek him here. They seek him there. Those Frenchies seek him everywhere. Is he in Heaven? Or is he in Hell? That damned, elusive, pimpernel.” Det gäller alltså Röda Nejlikan, inte min farfars farmors far Lars Rolander. Jakten på den undflyende Lars Rolander går vidare.

PS
På andra sidan gatan hittar jag en skylt om läkaren Ada Nilsson, som bodde här och som levde 1872-1964. Låter som en intressant kvinna. Skylten får vara med här också. Enligt Christina, sentida släkting, hade man efter hennes död inte förstånd på att ta vara på all hennes korrespondens och hennes gamla papper utan slängde allting. Huga huga… säger jag, fast jag ju ibland tycker att jag dignar under papper och foton från gamla släktingar.

Spaning på Söder

Fortsätter mina efterforskningar efter min anfader Lars Rolander, han som följde med Ostindiska till Kina 1788-90. Häromdan var jag glad en hel eftermiddag för att jag hittat var han bodde med sin familj ett visst år.

Enligt en mantalslängd från 1808 fanns Rolander med hustru och fyra barn på Sillpackargatan Nr 6. Namnet kommer från att det bodde sillpackare där. ”Sillpackare var en av staden anställd person som hade till uppgift att besiktiga och (om)packa sill, som infördes till staden eller utskeppades därifrån” skriver man i boken Stockholms gatunamn.

Huset där familjen Rolander bodde finns förstås inte längre och inte gatan heller. Det som då kallades Sillpackargatan var en del av dagens Åsögatan: från Östgötagatan och västerut.

Denna gråkalla murriga onsdag fick jag för mig att ta mig dit och titta. Gick från Östgötagatan till Åsöberget där vandringen avslutas med utblickar över Stockholms infart. Längs Åsögatan ligger förstås bara byggnader från förra sekelskiftet och liknande. Nåt från 1808 finns i varje fall inte kvar, och det hade jag ju inte väntat mig heller. Men längst bort västerut finns dom här områdena med många gamla byggnader från 1700-talet. Kunde inte låta bli att plåta lite trots den grå dagen. Bilden ovan: hörnet Åsögatan/Sågargatan. Nedan har du Skeppargränd med min bild först och sedan Kasper Salins där han riktat kameran mer mot andra sidan av gränden.

Bilden ovan: Skeppargränd norrut från Åsögatan.
Foto: Kasper Salin. 1885-1915. Objekt-ID: Stockholms stadsmuseum Fotonummer F 4376.

Flöjtskepp

Oj, vad jag nosar runt i gammal sjöfartshistoria dessa dagar. Vet du vad flöjtskepp är? Hittade den här beskrivningen: ”…det ursprungligen holländska flöjtskeppet, ”fluit”, ett tremastat obestyckat fartyg med rymlig skrovkonstruktion och mycket stor lastkapacitet. Flöjtskeppen blev väldigt populära eftersom de kunde seglas med små besättningar. Handelsresorna blev lönsammare. – – – Flöjtskeppen dominerade Östersjöhandeln från slutet av 1500-talet fram till mitten av 1700-talet. Knappt några flöjtvrak består.”

Badewanne@Handle Productions 2021

Från ett pressmeddelande daterat 30.7.2021 då en internationell dykargrupp daterat ett flöjtskepp på Östersjöns botten. Fartyget upptäcktes på 85 meters djup 2020. Läs hela pressmeddelandet här.

Att jag kom in på flöjtskepp är för att jag ramlade över uppgifter om en sjöman ombord på ett holländskt flöjtskepp. 1725 lämnades mannen kvar på den obebodda ön Ascension i Atlanten som straff för homosexualitet. Leendert Hasenbosch levde Robinson Crusoe-liv på ön men klarade sig tydligen inte särskilt länge. Han dog troligen av törst. Man hittade hans boplats med ett tält och en efterlämnad dagbok, men kvarlevor av mannen hittades aldrig.

Vid ön Ascension brukade ostindiefarare stanna till, tydligen framför allt för att fånga stora gröna havssköldpaddor som man kokade soppa på. Lars Rolander, min farfars farmors far, seglade med Ostindiska Compagniet 1788-90. Om han var på Ascension vet jag inte. Men det är mina efterforskningar om honom som lett mig in på den lilla ön och flöjtskepp och sånt. Lite kul att i andanom ge sig ut på resa till Ascension en grå och regnig oktoberlördag i Stockholm.

A selfmade man

Västra Ekedahl. Maj 2005

En vacker dag i maj för många år sen besökte vi det här fina stället: Västra Ekedahl på Värmdö. Två flygelbyggnader omgärdar gårdsplanen men kom inte med på bild. Gården är ursprungligen från 1600-talet. Under 1700-talet var det en krog här.

Vi blev bjudna på kaffe av familjen som bodde där, och samtalet rörde sig om en tidigare ägare: vår gamle anfader Lars Rolander, som varit med i bloggen flera gånger tidigare. Rolander ägde Västra Ekedal ett par år i början av 1800-talet och några av hans barn föddes här. Hur Rolander såg ut i 60-årsåldern kan du se här.

25 år gammal och nygift flyttade Rolander från Göteborg till Stockholm och etablerade sig som handlande vid Kornhamn 1794. Nån förmögenhet hemifrån hade han inte; han var född på ett litet lantbruk i Romelanda socken i Bohuslän där fadern brukade 1/4 av gården. När han var 14 år blev Rolander betjänt hos en välkänd familj i Göteborg. Och när han var 19 år följde han med på ett av Ostindiska kompaniets skepp till Kina. Jag vet inte om han var ombord på fartyget Götheborg eller på Cron Prins Gustaf. Dessa två skepp seglade i konvoj från Göteborg till Kanton 1788-90. Med sig hem hade Rolander en skeppskista full med blåvitt kinesiskt porslin, vackert snidade träföremål, kanske te, kanske siden som han sålde vid hemkomsten och gjorde sig en bra slant – en grundplåt till den rörelse som handlande som han startade. Efter flytten till Stockholm blev han ganska snart förmögen grosshandlare. På Västra Ekedahl byggde han till och renoverade så det blev bra för familjen. Men efter några år sålde han stället och köpte Kummelnäs gård, också på Värmdö. Inne i Stockholm ägde han efter nån tid ett hus på Hornsgatan inte långt från Slussen.

Rolander måste ha varit en driftig person. Han är verkligen ”a selfmade man”. Det gick riktigt ordentligt bra för honom; tjänade pengar och kunde hjälpa sina vuxna barn med det ena och det andra. Samtidigt var det en del trassel i familjen. Dels dog flera barn i mycket späd ålder (det var ju rätt vanligt på den tiden), dels måste hustrun till slut ha tappat fotfästet i tillvaron för det blir skilsmässa (inte så vanligt på den tiden). Stackars Anna Maria slutar så småningom sina dagar som vansinnig ute på Ekerö. Jag har bloggat om henne också tidigare – här och här.

Om nån vet nåt mer om Lars Rolander, om Västra Ekedahl m.m. så får ni gärna höra av er.

Gamla segelfartyg igen

Ostindiefararen Finland i storm. Målning av Jacob Hägg, 1921. Sjöfartsmuseet Akvariet. SMG1655.

Finland byggdes 1761 och gjorde sju resor till Kina för det svenska Ostindiska Kompaniet. Målningen visar fartyget i den svåra storm man råkade ut för i januari 1770. Man kunde inte ha några segel uppe utan fartyget fick bara driva dit stormen förde det. Vågorna var så höga att dom inte bara slog in över däck utan också rasade ner till undre däck där en del av dom kreatur man hade med sig ombord drunknade.

I en skrift från 1700-talet berättar kaptenen om denna ostindiska resa, och där finns en illustration som fungerat som förlaga till oljemålningen ovan.

Hur det gick för besättningen har jag inte hittat nån uppgift om än. Men generellt vet man att ostindiefararnas resor till Kina och tillbaka skördade en hel del liv. Olyckor skedde förstås, men flertalet som dog gjorde det pga sjukdomar.

Götheborg på väg ut från Stockholm i september 2021

Här är Götheborg, och det är inte första gången den är med i bloggen. En replik av ostindiefararen Götheborg som gick på grund i Göteborgs hamninlopp 1745. För lite mer än ett år sen la det här nya fina fartyget ut från Skeppsbron, och jag stod på kajen med min lilla kamera och vinkade av. Detta världens största seglande träfartyg är nu ute på en stor Asien-segling. I dagarna är hon i Malaga. Det finns mycket att läsa på Götheborgs webbsidor här.

Varför skriver jag om fartyg nu igen då? Har tröttnat på att skriva om valet. Svenska folket har sagt sitt, och nu får vi hoppas att dom får ihop en så bra regering som möjligt. Och att SD inte hinner förstöra alltför mycket under dom närmaste fyra åren.

Dessa dagar är det min gamle anfader Lars Rolander som inte kan hålla sig lugn. När han var 19 år seglade han med en av ostindiefararna till Kanton under den s.k. 4:e oktrojen 1788-90. Och nu håller jag på och tar reda på mer om den där resan. Bl.a. stöter jag på ett vimmel av termer och begrepp som rör gamla segelfartyg, inte minst om segel, master och rår. Sånt som förstång, storbramstång, bramrån m.fl. Och så räknade man fartygens storlek i skeppsläster. Jag citerar från boken Mannen som försvann: ”Svåra läster eller skeppsläster: Ett mått på ett fartygs dräktighet, det vill säga dess förmåga att bära last. Svårlästen fastställdes 1726 som ett viktmått lika med 18 skeppspund, motsvarande cirka 2 448 kg.”

Det vanliga var att två fartyg seglade iväg i konvoj och följdes åt hela resan. Rolander seglade med antingen Götheborg på 530 läster och med 20 kanoner eller på Cron Prins Gustaf på 488 läster och med 18 kanoner. Kanonerna hade man för att kunna försvara sig mot sjörövare, men dom användes nog oftast för att skjuta salut med. Nåja, som sagt: mycket material om Ostindiska kompaniet att ta in och gräva i.
Tyvärr inga framgångar när det gäller det försvunna porträttet på Lars Rolander, som jag efterlyste här.

Och nu får det vara nog om gamla segelskutor ett tag. Tills andan faller på igen…

Till sjöss länge sen

Fyrmastbarken C B Pedersen fotograferad från medtävlaren Herzogin Cecilie under en vetekappsegling. © Sjöhistoriska museet/kolorering: Per Idborg

Dessa dagar håller jag på en del med gamla segelfartyg. Anledningen är min gamle anfader Lars Rolander som 1788 seglade med Ostindiska kompaniet till Kanton, Kina. Som vanligt var det två fartyg som seglade i konvoj: Götheborg och Cron Prins Gustaf. Jag har inte ens lyckats få reda på vilket av dessa skepp han var ombord. Han finns inte listad bland matroser och jungmän. Han var 19 år gammal när man seglade ut från Göteborg. Var han skeppsgosse eller var han för gammal för det? Var han biträde till nån ombord som skeppspredikanten eller en superkargör? Vet inte. Måste kanske sitta på plats i Göteborg och leta i arkiven där.

Men det ena ger det andra och det tredje osv… Jag har tidigare skrivit om ett av dom allra sista stora segelfartygen C.B. Pedersen på min andra blogg Arundo. Det var från det skeppet som en kusin till min mamma ”jumped ship” en mörk natt strax norr om Australien 1931. Läs mer om Bertil i baljan här. Och titta också på kommentarerna som kommit in, dels från några släktingar, dels från andra intresserade.

Nu när jag vevar runt om gamle Rolander hittade jag mer om just fartyget C.B. Pedersen i Populär Historia och bilden har jag lånat därifrån. Intressant artikel. Det finns en interiörbild med också, som visar några sjömän vid sina kojer 1924. Dom sov på riktiga britsar på den tiden. På Rolanders resa hade besättningen tydligen kojplats på däck i nån sorts hängkoj (hängmatta?) utom personer på framträdande poster som kaptenen, superkargörerna, styrmännen m.fl. Skeppspredikant och fältskär också gissar jag.

”Det sista stora svenska lastfartyget under segel blev C.B. Pedersen av Göteborg” står det i artikeln samt att ”C B Pedersen var en italiensk skönhet, byggd 1891 på det klassiska varvet Pertusola, där man lade större vikt vid den estetiska utformningen än skutans robusthet.”

Artikeln i Populär Historia med flera fina bilder har du här.
Och vet du nåt om vad den unge Lars Rolander hade för uppgift ombord på den där ostindienfararen 1788-90 – och vilket fartyg det var – så hör av dig!
När Lars Rolander var 65 år lät han en konstnär porträttera av honom i olja. Jag har bara sett ett foto av målningen, som kanske finns kvar nånstans. Vem vet? Skrev om det i inlägget Efterlysning.