Lögnarna

Donald Trump, Nashville 2017.

I min blogg har jag flera gånger skrivit om lögn. ”Det är fult att ljuga” fick jag höra som barn. Och det är nåt som verkligen fastnat. Jag känner stark avsky för dem som ljuger. Skrev tidigare om ”Maktlögner” alldeles kort efter valet – här.

Igår läste jag en välskriven krönika av Alex Schulman med rubriken ”Vi lever i den obekymrade lögnens tidevarv” – i DN här. När Ebba Busch ljuger om elprisstödet blir Schulman generad: ”jag måste titta åt andra hållet när hon säger de här sakerna, önskar hon vore färdig snart”, skriver han. Jag förstår honom. Och jag håller med honom i det han skriver om lögnarna i svensk politik.

Faktum är att det här obekymrade ljugandet stör mig på djupet. Ska vi leva med dessa skickliga lögnare i fyra år? Med lögner och bortförklaringar som politisk metod. Hur kommer det att påverka det s.k. politikerföraktet? Och kommer det att påverka relationer mellan ”vanliga människor” på annat sätt? Typ, dom här höjdarna visar ju att det är ok att ljuga, det är inte alls fult.

Och jag undrar hur storlögnarna funkar inuti.
Skäms dom nån gång om natten när ingen ser dom? Eller har dom byggt upp så starka skal omkring sig att inget av det här berör dom? Uppenbart har deras mammor och pappor aldrig sagt till dom att det är fult att ljuga.

Maktlögner

Dahlia på Waldemarsudde. Med som färgklick.

Mycket välkänt är hur Ulf Kristersson vid ett möte med Förintelseöverlevaren Hédi Fried lovade henne att aldrig ”gå med på något samröre med SD”. Han har senare förnekat att det var frågan om ett löfte men vittnen finns som kan intyga vad han sa. Mötet skedde inför riksdagsvalet 2018.
I ”Tala till punkt med Sven Melander” utfrågas Kristersson av Sven Melander i februari 2018. Bl.a. sägs följande:
”I ett besvärligt parlamentariskt läge, finns det överhuvudtaget nånstans på kartan att ni skulle förhandla med Jimmie Åkesson?”
”Nej”
”Absolut inte?”
”Nej”
Kristersson modifierar inte sitt svar genom att t.ex. tillägga ”inte i nuläget” utan svarar tvärsäkert ”Nej”. Han talar i intervjun om hur illa han tycker om SD:s åsikter och ofta även sättet dom uttrycks på. Kristersson säger här också att invandring berikar Sverige. I dag är Ulf K beredd att ”ge SD seriöst inflytande”.

Är det här något att uppröras över? ”Det där är ju historia! Mer än 4 år sen!” och ”Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig” säger nån kanske.

Själv har jag svårt att inte ändå uppröras över att den som troligen blir vår nya statsminister ljuger när det passar honom, verkar vara mjuk i ryggraden och ha bristande känsla för moral. Vad är det som driver honom? Är det framför allt att få makt? Och vända-kappan-efter-vinden är metoden att nå dit? Etik och moral hör nog inte hemma där alls, och det har jag inte förstått. Kanske naivt av mig.

Jag har inte fattat det där med ”maktlögner” som Masha Gessen skrev om i samband med storlögnaren Putin. Ur artikel i DN i våras: ”Masha Gessen har gjort en viktig distinktion mellan ordinära lögner och vad hon kallar för ”maktlögner” (power lies).- – – På en lögnare i maktposition biter inga argument eftersom maktaspekten är överordnad sanningen. Att ha rätt är en fråga om makt, inte om evidens. Hur omgivningen reagerar är irrelevant.”

Att jag tycker riktigt illa om det politiska läge vi har hamnat i är nog tydligt för den som läser min blogg. Vet inte om jag har skrivit av mig en del av min upprördhet nu. Jag får väl försöka lugna ner mig och invänta hur Kristersson och M ska få ordning på klimatet och hur dom fixar så vi kan fortsätta och leva på som vanligt även om det blir en riktigt allvarlig energikris.
Men släpp för allt i världen inte in SD i regeringen! Det är illa nog som det är redan.
Artikeln om Putin och maktlögner m.m. från mars 2022 har du här. Hela intervjun med Kristersson i ”Tala till punkt med Sven Melander” från februari 2018 finns på Youtube här.

Storlögnaren Putin

Lögn har jag skrivit en del om i bloggen då och då i olika sammanhang. Jag är sen barnsben itutad att det är fult att ljuga, och det tycker jag fortfarande. Jag tänker också att den som ljuger mycket måste få problem med att lita på andra människor, man tappar tilliten till andra. Och hur mår man då – om man tror att andra ljuger lika mycket som man själv gör? Man måste känna sig rätt ensam till slut.

Nåja, det där är säkert inget problem för storlögnaren Putin eller hans utrikesminister Lavrov. ”Putin kommunicerar att hans maktställning möjliggör för honom att säga vad han vill, när han vill, oavsett de faktiska omständigheterna. Han inser att vi inte tror på honom, och bryr sig inte.” Citat från artikeln ”Blåsta av bluffaren i Kreml – diplomatin rår inte på Putins maktlögner” i DN i dag. Artikeln har du här.

En annan artikel häromdan handlade om ”den nya rövarkapitalismen”. Boken ”Putin och hans krets” beskriver hur dom ryska makthavarna placerar kapital, flyttar pengar, skaffar aktieposter, går in i styrelser eller ur. ”De använder kort sagt samma metoder som kapitalisterna i väst – och som maffian. Köper, mutar, hotar, bygger allianser” skriver man i DN. Boken är skriven av Catherine Belton, tidigare Moskvakorrespondent för Financial Times. Läs om boken ”Putin och hans krets” här.

Hot mot demokratin

Läser Wolodarskis artikel i DN i dag. Det handlar om Donald Trumps första 100 dagar som president. Washington Post har räknat presidentens rena lögner eller missvisande uttalanden under 98 dagar av denna tid och kommit fram till 452 st, dvs 4-5 felaktigheter per dag.

Jag ryser vid Wolodarskis formulering av vad det innebär. Han skriver:
”Spelar det någon roll om USA:s president slarvar med fakta? Detta är inte slarv med fakta. Detta är att systematiskt undergräva basen för en offentlighet byggd på förnuft och respekt för erfarenhet och kunskap, det vill säga det som kännetecknat våra samhällen sedan upplysningen och senare demokratins genombrott.”

Förfärligt! Det är så oerhört mycket som står på spel. Och ska det fortsätta så här? Ska den här narcissisten, eller vad han nu är för nåt, sitta i 4 år och kanske därefter 4 år till? Många stöder honom ju fortfarande trots alla lögner och allt manipulerande. Hur kommer demokratins grundvalar att se ut efteråt? Jag fortsätter envist att hoppas på att det ska ta stopp för Trump och hans anhang. Snart! Att det ska gå upp ett Liljeholmens för folket i USA att Trump självklart inte är lämpad för sitt ämbete – han kanske t.o.m. faktiskt är sjuk i huvet – och bör tvingas avgå.

Tänker också på Berlusconis Italien och hur värderingar på en rad områden i samhället successivt kan ändras till det sämre beroende på vem och vilka som sitter i den politiska ledningen för landet. Minns Gandinis dokumentärfilm ”Videocracy” (2009) om Berlusconi och media och om hur människor påverkades. Ytligheten griper omkring sig. Respekt för erfarenhet och kunskaper minskar. Allas högsta dröm är att bli programledare i tv osv.  Hur det är i Italien nu vet jag inte, ska jag väl tillägga. Kanske har dom repat sig någorlunda. Och ska vi börja tala om tv och tilltagande ytlighet har vi ju många exempel på det här i vårt eget land. Hur respekten för tittarna minskar osv. Nya ”Fråga Lund” från i höstas t.ex. Men nu börjar jag komma lite för långt bort från ämnet för det här inlägget. Så jag avslutar med att säga:
Glad sista april! Och akta igelkottarna!

Läs Wolodarski här.

Lögn och faktaresistens

”Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål”, sägs det om människor som tar saker. Det blir lättare och lättare att stjäla; man blir avtrubbad. Jag har inte provat så jag vet inte om det är sant. Kanske kan man sno nåt litet och sen fortsätta med det? Men med lögn är det nog så, dvs att människor som ljuger mycket (Donald Trump m.fl.) får allt lättare att ljuga. Och nu har forskningen visat att förändringarna hos personer som ljuger t.o.m. syns i hjärnan – i den del som kallas amygdala. Dom pratade om det på P1 häromdan. Dr Neil Garret vid University College of London, UCL, är forskaren som publicerat resultat om detta.

När nån tar till en lögn för egen vinning producerar amygdala negativa känslor som sätter gränser för hur långt man går i ljugandet. Men denna reaktion hos amygdala avtar om man fortsätter att ljuga, och ju mer effekten i amygdala avtar desto större kan lögnerna bli. Ett sluttande plan där små oärliga handlingar eskalerar och blir till allt större och mer betydande lögner. Man talar ju om att nån kan vara en förhärdad lögnare. Att den som ljuger mycket får lättare och lättare att göra det är ju inte svårt att förstå. Men att det t.o.m. skulle gå att se förändringar i amygdala var nytt för mig.

En effekt hos den som ljuger mycket borde rimligen vara att personen tror att andra ljuger. Vilket hemskt liv! Att inte kunna lita på folk. Kan amygdala skrumpna ihop totalt hos förhärdade lögnare, tro? Kanske den skramlar omkring därinne nånstans.

Det här som betecknas med det nya ordet faktaresistens och att man inte tycker det är viktigt med kunskap och kompetens är ju något av det värsta i dagens utveckling. Det plus förstås strömningarna mot rasism och fascism. Otäckt.

En liten ljusglimt denna mörka novemberdag fanns i en artikel av David Brooks i dagens DN. Han avslutar sin artikel, där han skrivit om Trump, med följande: ”Hur som helst avgår han förmodligen eller ställs inför riksrätt inom ett år. Framtiden är närmare än ni tror”. Ska man våga hoppas på det? Vad händer i så fall? Blir det Pence? Han är väl kanske i alla fall inte fullt lika galen som Trump.

Artikel på engelska om hjärnforskning, spår av lögner i amygdala m.m. från UCL här.
Ett av mina tidigare blogginlägg om lögnare här.
”Nu måste besvikelsen övervinnas”, artikel av David Brooks i DN här.

Rysansvärt om lögn

Läser i gårdagens DN Åsa Beckmans krönika ”Den samlade lögnen i världen har ökat”. Och ryser.

Beckman skriver om ”The talented Mr Ripley” och utifrån det om en egen upplevelse av en person som använde sig av att ljuga. Jag har inte läst Patricia Highsmiths bok men sett filmatiseringen med Matt Damon.

Att det finns människor som kan ljuga om stort och smått helt ”naturligt” och gör det när det passar deras syften är ruskigt. Att det förekommer ”på hög nivå” – sånt som vi läser om i tidningen, ser på tv osv vet vi ju alla. Nu talar jag om privat- eller yrkeslivet, människor jag själv träffat. Jag har tyvärr stött på såna flera gånger. I dom flesta fallen har det ändå gällt rätt harmlösa lögner fast jag tycker illa om det ändå. Just nu kommer jag bara på ett tillfälle när jag själv blev ombedd att ljuga. X säger ”Om du träffar Y så säg att jag är bortrest för jag vill inte att hon tar kontakt när hon kommer till stan”. Usch! På senare år har jag i utkanten av mitt eget liv träffat en person som ljuger närhelst det passar personens syften. Det är faktiskt rätt skrämmande att se detta. Jag begriper inte riktigt hur såna människor funkar inuti. Det är kanske som Åsa Beckman skriver om Mr Ripley om ”ett svart hål inuti”. Ett stort svart hål – ett slukhål kanske…

Det borde vara hemskt att vara sån för om man själv tycker det är helt ok att ljuga när det passar borde man rimligen tänka att personer omkring en kan göra det också. Och hur är det att leva då? Om man inte kan lita på andra – alls? Jag kan tänka att såna personer nästan lever i en annan värld än min – en mycket kallare värld. Men sen tänker jag att det är nog naivt. Dom kanske mår alldeles utmärkt ändå. Vissa tar till lögnen för att navigera sig fram i livet genom att försöka styra andra. Eller så ljuger dom för att det ska se ut som om dom har mer spännande liv än dom har. Eller så gör dom bägge delarna. Om såna människor inte litar på andra kanske inte berör dom. Det är bara att dom har det där hålet inom sig, men det vet dom väl inte ens om?

Kanske skulle jag äntligen ta och läsa den bok som Sissela Bok skrivit om lögnen. Tänkt göra det tidigare men det har inte blivit av.
Jag själv är mycket starkt itutad sen barnsben att det är fult att ljuga.
Har bloggat en del om lögner tidigare. Du hittar inläggen om du söker på lögn i sökrutan.

Krönikan i DN här.

Sagan om Odenplan

Så här ska framtidens Odenplan se ut enligt en bild i Stadens handlingar. Det föreställer utblicken från platsen strax ovanför trappan vid Gustav Vasa kyrka och ut över Odenplan, bort mot Läkarhuset till höger och Stadsbiblioteket långt därborta i fonden. Visst ser det trevligt ut!
Nya träd, nån servering, folkliv m.m. Det som syns längst fram i bilden är marken framför Gustav Vasa kyrka, ovanför trappan. Till vänster sitter två personer överst i trappan vända mot torget. Några andra flanerar lugnt framåt kyrkan eller är på väg åt andra hållet. Tittar du noga så ser du en liten nyansskillnad på markbeläggningen nedanför och bortom kyrktrappan. Varför ser det ut så där, då? Jo, det är helt enkelt så här:

Riktigt så där fint blir det inte. Dom som går där så lugnt och fridfullt skulle i verkligheten våga livet på en gata trafikerad av fyra olika bussar – den lilla del av Upplandsgatan som går framför kyrkan. Man kommer inte att kunna gå så där. Några av bussarna svischar förbi här på sin väg norrut eller söderut på Upplandsgatan eller med sväng västerut på Karlbergsvägen, andra bussar stannar vid hållplatser framför kyrkan. Som bekant kommer dessutom ofta flera bussar på en gång och radar upp sig efter varandra.

Utsikten från platsen framför kyrkan kommer snarare att bli så här eftersom staden vill ha kvar trafiken där:
Självklart vore det mycket trevligare om trafiken framför kyrkan kunde stängas av helt! Då kunde man skapa det som kommit att kallas ”Piazza Odenplan”. Torget skulle flyta samman med platsen vid kyrkan i stället för att stängas av åt det hållet av trafiken på en gata som dessutom åtminstone delvis ligger i annan nivå än själva torget. Nivåskillnaden behövs för att bussarna ska kunna ”niga” och underlätta på- och avstigning för människor med funktionsnedsättningar, människor med barnvagnar osv.

Om skönmålningar i planer som Staden visar upp för oss ”vanliga människor” skriver kolumnisten Lars Ryding i SvD i dag. Det handlar om Slussen och hur man i det fallet luras med bilderna för att få oss att tro att det ska bli jättetrevligt där, inte alls nån störning från trafiken, bevarade utblickar osv. För ett tag sen stod det om planerna för Slussen att nån föreslagit (var det Olle Wästberg?) att man inte bara borde visa vår- och sommar på såna där arkitektritade bilder utan även vinterbilder. Från Stadens sida svarade man nåt om att jodå, visst vore det bra, och det hade dom förstås tänkt göra – visa vinterbilder alltså – men dom hade kommit i tidsnöd… Hm, hm, fan tro’t. Dom kan ju börja med vinterbilderna nästa gång.

”Det är bra att debatten om Slussen kom igång i tid och har lett till ganska påtagliga justeringar, men det är stötande att de som står för informationen till en bredare allmänhet behandlar densamma som barn och visar tecknade sagor”, skriver Ryding. Ja, jag håller med.  Tänker ofta på detta skönmålande och faktiskt ljugande med bilder när jag kommer förbi den där högen av grå armeringsjärn som nån hällt ut i närheten av Stadshuset. På dom skisser man såg innan var det nåt vackert guldskimrande och lysande. Nu som sagt grått och fasligt trist.

Har du skrivit på namninsamlingen för Piazza Odenplan, förresten? Gör det annars! Och alla ni som redan skrivit på: Stort tack!
Namninsamlingen finns här.
Mer information om Piazza Odenplan finns på separat sida i bloggen – se flikarna upptill. Och så förstås hos Odenplansgruppen.
Den översta bilden är ritad av Kod Arkitekter och fanns med i handlingarna till Exploateringsnämndens möte 19 maj.

Framtidens Slussen en ”missualisering”, kolumn i SvD av Lars Ryding här.

Kärnkraftens rätta ansikte

Kärnkraften har inte bara en lång rad nackdelar vad gäller säkerhet och risker, sårbarhet, förvaring av farligt avfall, kostnader osv, den är också djupt odemokratisk. Civil kärnkraft ”kräver en hierarkisk säkerhets- och hemlighetskultur som är tvilling till krigsmaktens och långt från den demokratiska ordning vi tar för given. Och vilka demokratiska organ har beslutanderätt över växterna, djurens och våra barnbarnsbarnbarns framtid, för att inte tala om de människor som lever om tio tusen eller hundra tusen år?”

Orden är Anita Goldmans i en artikel i DN i dag med samma rubrik som ovan. Hittar ingen länk nu men lägger ut senare om DN publicerar artikeln på webben.  Jo, nu finns den! Se uppdatering nedan! Hon skriver att ”de som säger  att vi måste ha kärnkraft för att det inte finns något val säger också – implicit – att de litar på de myndigheter som har ansvar för denna i ordets egentliga bemärkelse livsfarliga kraft”.

Litar du på SKB, Svensk Kärnbränslehantering,  när dom hävdar att lagringen av radioaktivt avfall nere i berget ska hålla tätt och vara 100%-igt säkert för människor, djur och miljö i 100 000 år? Jag gör det inte. Berget har varit säkert i hundra miljoner år, säger SKB. (Hm…hade man borrat i det då och petat ner behållare av koppar djupt ner i berget? Håller ”kapslarna” i 100 000 år?) SKB:s  säkerhetsexpert hävdar att man kan förutsäga säkerheten i berget en miljon år framåt i tiden. Tala om självförtroende… Tror dom att vi går på vad som helst? Vill du lägga ditt eget liv, dina barns, dina barnbarns och barnbarnsbarns liv i händerna på såna experter? Det handlar förstås i hög grad även om driften av kärnkraftverken, inte ”bara” om hur man tar hand om avfallet. Läste just att 28% av kärnkraftverken i USA har fel av olika slag som inte rapporterats. I Forsmark 2006 lär det ju förresten ha varit ren tur att det inte gick ordentligt illa.

Bra och intressant artikel. Läs den om du kommer åt.

Uppdatering 31 mars: Nu har DN publicerat Anita Goldmans artikel, du kan läsa den här.
Såg du förresten att det i dag kommit nya ruggiga nyheter från Japan? Man kan inte ta hand om ett stort antal döda som ligger i området kring Fukushima pga strålningen som kropparna utsatts för. Expressen tar upp det men även denna japanska nyhetssajt – på engelska här.

Heja Heidenstam!

Intressant artikel i DN i dag som behandlar en bok om Verner von Heidenstam, skriven av Per I Gedin. Det är en s.k. filippik. Visst är det ett roligt ord. Men det är inte ett ord jag slänger mig med dagligdags direkt … Jag googlar förstås och hittar det här:

filippi´k subst. ~en ~er
ORDLED: filipp-ik-en
• skarpt personligt angrepp i tal el. skrift ⟨ngt åld.⟩
KONSTR.: en ~ (av ngn) (mot el. om ngn el. ngt)
HIST.: sedan 1784; av grek. philippikoi, plur., kritiska tal av Demostenes mot Filip av Makedonien

Klippt helt skamlöst från Dagens ord, tack tack!

Per I Gedin försöker nu förklara varför stackars Heidenstam smutskastats i långliga tider och skällts för att vara såväl nazist som kvinnohatare. Det finns inget fog för dessa anklagelser. Det handlar om ett sedan Strindbergsfejden pågående karaktärsmord, och en historieförfalskning av stora mått tydligen. Heidenstam försvarade Dreyfus – till skillnad från antisemiten August Strindberg. Heidenstam skrev på upprop mot förföljelse av judar. Heidenstam var generös mot kvinnor.

Kanske smutskastningen av Heidenstam ingår i en tvagningsritual, en ”botgöring för vår kollektiva skuld efter andra världskriget”? Det funderar DN-skribenten Jens Liljestrand över och skriver att i Norge, som ju har en mer ärofull historia från andra världskriget än vad vi har, kan man fortsätta att hylla sina gamla nationella ikoner.

Jag tänker på mitt eget förhållande till Heidenstam. En av hans dikter kan jag utantill. Den här:

Vi, som mötas några korta stunder,
barn av samma jord och samma under,
på vår levnads stormomflutna näs!
Skulle kärlekslöst vi gå och kalla?
Samma ensamhet oss väntar alla,
samma sorgsna sus på gravens gräs.

Den dikten har en särskild plats i mitt hjärta.

Artikeln i DN här.

Uppdatering 28 februari: I dag svarar Crister Enander, kritiker och författare. Han verkar anse sig ”infamt påhoppad” av Jens Liljestrand i artikeln om Per I Gedins bok. Och Liljestrand svarar. Vad tror du? Har Heidenstam gjort sig förtjänt av dom invektiv som Enander tydligen yttrat om honom? Hm… Artikeln i DN här.

Små och stora lögner (2)

Förra gången jag använde rubriken handlade det om folkmord i Kambodja och om Khieu Samphan. Nu ska det handla om undanhållande av information, manipulerande och lögner i vårt eget land. Det handlar om hur dåvarande regeringen,  myndigheter, åklagare m.fl. hanterade frågan om de apatiska barnen. Såg du Gellert Tamas’ artikel i DN igår? Den behandlar skeendena åren 2003-2005 då man skickade ut svårt sjuka barn ur landet och om vad som sedan hänt. Från dåvarande regeringens och från myndigheternas sida hävdade man ju att dom apatiska barnens symptom var ”ett nytt, för Sverige unikt fenomen, som dessutom delvis kan förklaras med manipulation”. Artikeln är intressant och skrämmande läsning.

Migrationsverket agerande beskrivs och Tamas berättar bl.a. om hur en tjänsteman därifrån besöker ett barn som vårdades på Eugeniahemmet: ”en tjänsteman från Migrationsverket satte sig bredvid en svårt sjuk, tolvårig pojke och berättade – utan att någon av föräldrarna var närvarande – att han skulle avvisas. Enligt journalhandlingarna bröt pojken ihop och skrek gång på gång; ”låt mig dö!”, ”låt mig dö!”.

Och om dåvarande statsministern Göran Persson skriver Tamas att Persson internt försvarade en restriktiv tolkning av asyllagstiftningen, annars ”kommer folk att rösta på Sverigedemokraterna.” Iskallt. Det handlade om barn, svårt sjuka barn… Tamas kritiserar också Hanne Kjöller, journalist på DN, hårt i artikeln. Ska bli intressant att se om hon kommer att kommentera sen.

Jag har bloggat om apatiska barn flera gånger tidigare. I inlägget ”Sorgesam följetong (2)” kommenterar jag Zarembas artikel om Tamas’ bok, och där finns också länk till en artikel skriven av Kjöller.

Gellert Tamas’ artikel i DN igår här.
Mitt inlägg ”Sorgesam följetong (2)” här.