Fotboll länge sen

Den världsberömde argentinske fotbollsspelaren Diego Maradona dog häromdan 60 år gammal. Jag har nog inte skrivit om fotboll tidigare i bloggen men nu får det bli ett minne som är lite förknippat med Maradona.

Vi var på Maldiverna en gång hela familjen för många många år sen. Kuredu heter ön och den ligger långt norrut i detta land som består av öar. Maldivierna jobbade som personal på dykbåtar, lagade mat eller serverade på restaurangen, städade, jobbade med byggnadsarbeten m.m. Dom var brunhyade, finlemmade och oftast inte särskilt långa. Språket man talar på Maldiverna heter divehi, ett indoariskt språk som tydligen liknar det som talas på Sri Lanka. Vi lärde oss några ord.

Vi bodde i en bungalow på stranden. Anläggningen var inte färdigbyggd än, fler bungalower skulle byggas längs stränderna. Mitt inne på ön bodde byggnadsarbetarna och annan personal. Där hade dom ordnat en plan och spelade volleyboll eller fotboll när dagens jobb var över. När det var fotboll deltog vår yngste, tolvåringen, med liv och lust några gånger. Han blev snabbt populär bland maldivierna. ”Kuda Maradona!” ropade dom. Lilla Maradona!

Jag borde ha tagit fler bilder, hittar bara dom här två. Sonen var alltså bara med på fotbollen. Hans storebror spelade volleyboll med killarna ibland, men det fick jag ingen bild på.

Vår vistelse på Maldiverna har jag bloggat om några gånger tidigare, bl.a. i inlägget Långt borta, länge sen.

Och Diego Armando Maradona, fotbollsgeni, legendar… en av världens allra största fotbollsspelare, hyllas nu efter sin död av ”en hel fotbollsvärld” som tidningarna skriver. Det är landssorg i Argentina och enligt DN skickar påven en hälsning och ber för Maradona.

Dykbåt

Se så elegant han styr dykbåten. Ibrahim hette han, kaptenen. Typen av båt kallades dorni, tror jag. Det här var på Maldiverna för många år sen. Under coronakarantänen ägnar jag mig ibland åt att scanna gamla bilder och då kommer sånt här fram. Oförglömliga veckor på ön Kuredu med pojkarna för länge sen.
Jag tycker det är ett sällsamt ljus i den här bilden. Klicka på den för att se den större.

Långt borta, länge sen

img131_ed4Sitter och letar bland gamla bilder, och den här kom upp. Dessa barn bodde på en ö som heter Hinnavaru  och ligger i Lhaviyani-atollen, Maldiverna. En dag kom en båt med turister på besök till ön. Det sas att det var andra gången i livet som dessa barn såg människor med ljus hy. En del av turisterna hade också ljust hår, och vissa av dom var storvuxna, betydligt kraftigare och mer högresta än den finlemmade befolkningen på ön. Barnen som bodde där blev väldigt nyfikna, och många av dom klättrade upp på murarna som gick längs bygatan och satt som fågelungar och tittade på dom främmande människorna som kom. Det här är många år sen, och barnen på bilden är förstås vuxna sen länge.

En av mina pojkar råkade den där dan bli både kraftigt magsjuk och få väldigt ont i ett öra. Dykandet och snorklandet var orsaken till öronvärken. Vi hade inte lärt oss då än att man bör skölja öronen med sötvatten när man kommer upp. Men där på ön kom raskt några vuxna ut med en brits åt den stackars sonen, som han fick ligga och vila på mitt på gatan mellan husen och murarna. Hans öra smorde dom in med en vit salva av nåt slag och så gav dom honom nåt att dricka. Jag minns att jag, som sjuklingens mamma, bjöds på en trögflytande söt rosa dryck i ett stort glas.

När vi skulle åka hem följde dom flesta barnen med till hamnen för att vinka av oss. Det var en lustig känsla det där att dom var så nyfikna på oss, på dessa vithyllta människor från långt uppe i norr.

Fiskare

img115_ed3Långt borta från en oktoberdag i Stockholm 2014 – både i tid och rum. En fiskebåt i Indiska oceanen. Fiskarna kommer från nån av Maldivernas alla öar. Landet utgörs av 26 atoller med inalles 1 192 öar, varav 200 är bebodda. Detta enligt Wikipedia.
Bilden tog jag i dec 1988. Håller dessa dagar emellanåt på med utgrävningar bland mina gamla bilder, och då dyker sånt här upp. Letandet bland bilder började egentligen med att jag ville ha med en bild från ombyggnaden av det hus där vi bodde tidigare i min andra blogg, Arundo. Det var en s.k. ombyggnad med kvarboende – vilket i vårt fall innebar att bo i rök och damm och väldig röra tillsammans med våra två ganska små barn. Se sista bilden på inlägget Om kakelugnar på Arundo här.