En glass före hemresan

Dagen före avresan i förra veckan promenerar jag ner till the Bay en sista gång. Följer Dickens street förbi St Kilda Botaniska ner mot havet. Hos den asiatiska kvinnan i den lilla butiken några kvarter bort köper jag en ”avskedsstrut” med Peter’s chokladglass, en favorit. Med mitt aussie-barnbarn köpte jag ofta glass där vid tidigare besök i Melbourne, och nu när jag var tillbaka efter tre års uppehåll pga pandemin kände hon igen mig och frågade om jag varit bortrest.

Efter att jag tagit mig över den starkt trafikerade gatan längs the Bay kommer jag till en marina för motorbåtar. Här ligger många stora flotta motorbåtar och så finns det hyllor i tre våningar för mindre båtar, typ såna med utombordare. Lite av hyllorna syns till vänster på bilden. Det är kanske kranen som syns där som används för att plocka ut båten när man ska använda den antar jag.

Längst ner får jag en utblick mot Melbourne CBD igen. En liknande bild fast längre ifrån tog jag i början av februari – från Point Ormond – här.

Därmed är det kanske slut med Melbourne-bilder för den här gången.

Mer från Melbourne

För en vecka sedan kom vi hem efter ett antal veckor i den trevliga staden Melbourne. Vi bodde inte inne i stan utan i Elwood, strax utanför. Den här typen av hus finns det gott om i området. Just det här är ett av dom finare. Det ligger nära Saint Kilda Botanical Gardens. Generellt tror jag det är ganska mörkt inne i många av dom här husen. Man skyddar sig från solen i det här landet.

En dag stod jag och väntade på spårvagnen på hållplatsen South Melbourne i närheten av marknaden som jag hade med på bild tidigare – här. Det här var utsikten mot byggnader på andra sidan spåren. Det är ju också en form av trompe l’oeil, som jag skrev om nyss. Inte direkt vackert men rätt roligt gjort. Tittar du noga ser du att det sitter nån och väntar på spårvagnen in mot stan nedtill till vänster. Som vanligt: klicka på bilden om du vill se den större.

Svenska Kyrkan ligger i Toorak House, ett tidigare guvernörspalats. Hit går gärna svensk-australiska barnfamiljer så barnen kan delta i kyrkans barnverksamhet och träffa andra barn, som talar svenska. Här finns ett stort fint lekrum inomhus, en butik där man kan köpa fika och kanelbullar, varmkorv, svenskt knäckebröd m.m. och en stor härlig trädgård med avdelning för lek och dessutom en swimmingpool. Vi gick ofta dit när mitt aussie-barnbarn hade åldern inne för det. Nu är han 14½ och har andra intressen.

Byggnaden heter Toorak House och byggdes 1849. På en sida där man skriver om byggnaden står det att det är den enda byggnad i stan som finns kvar från tiden innan man upptäckte guld i Victoria. Fem guvernörer i delstaten Victoria har bott här från 1854 till 1874. Nu ägs huset alltså av Svenska kyrkan. Vet inte när den gamla svartvita bilden på guvernörspalatset är tagen.

Avslutar med en bild från en miljö jag besökte några gånger under tiden i Melbourne. Väntrummet på Stay Tuned på Ormond Rd i Elwood.

Här blev jag behandlad av en fysioterapeut med mjuka varma händer som masserade och drog, pressade och knådade för att råda bot på mina besvärliga smärtor i ena axeln. Och det blev bättre. Det visade sig att han hade pluggat i Sverige och kunde en del svenska som knäckebröd och surströmming. Klart jag gillade honom!

Den smärta som fanns kvar följde tyvärr med från Melbourne och hem. Men nu har jag fått en cortisonspruta mot inflammationen (s.k. bursit) här hemma så hoppeligen är det snart slut med eländet.

Royal Botanical Gardens Victoria

Botaniska trädgården i Melbourne är mycket stor och härlig att vandra runt i. Bilden ovan har jag lånat från en Visit-Melbourne-sida här. Vill du se den större så klicka på den.

Vi var där ett par gånger nu under våra veckor i Melbourne. Nu är vi hemma i gamla kära Norden igen. Det går bra det med även om skillnaden känns rätt stor, särskilt en sån här dag med cirka nollgradigt och snösörja och pölar längs Stockholms gator. Som fotgängare går man försiktigt och får välja grundaste vadställe när man ska gå över gatan. Men härligt med solen! Och det känns allt flera snäpp ljusare om dan än när vi åkte i januari.

Vad dom här näckrosorna heter vet jag inte.
Sen kom jag till ett stort stånd med blommande bambu. Där fanns en skylt där det stod så här, fast på engelska:

”Vad händer här?
Bambun blommar. Att få se blommande bambu är ovanligt och det kan gå flera decennier innan det händer. Därför finns inte mycket forskning gjord på detta fenomen.

Viss bambu blommar vart 3:e till vart 150:e år, och oftast dör bambun helt efter blomningen!”

Lite mer om Melbourne

I Melbournes CBD (central business district) finns många skyskrapor. En del riktigt häftiga och t.o.m. vackra. Men det här är verkligen kontrasternas stad för här och var finns äldre byggnader kvar mitt inne i allt det moderna. En sån skymtar till höger på denna bild tagen på Swanston street strax förbi RMIT University.

En gammal fin byggnad är Public Baths på Swanston street. Tyvärr har jag ingen egen bild på badhuset men du hittar bilder och text om det här.

En mycket känd byggnad i stan är Shrine of Remembrance, byggd för ”att hedra män och kvinnor i Victoria som tjänade under Första världskriget, men fungerar nu som ett minnesmärke för alla australier som har tjänat i något krig” som man skriver på den här Wiki-sidan.

Byggnadens utformning är baserad på det gamla mausoleet i Halicarnassos, ett av världens sju underverk, och Parthenon i Aten. Platsen är väldigt pampig. Strax intill utanför brinner en låga, ungefär som vid Den okände soldatens grav under Triumfbågen i Paris.

Överallt i parken runt om the Shrine finns skulpturer, små och stora, som berättar om män och kvinnor från Victoria som deltagit i krig. Många stora vackra träd har en järnplatta framför som inte berättar om vad slags träd det är utan om t.ex. vilket regemente eller vilken skvadron som hedras här.

Fram mot the Shrine leder en allé av stora höga cypresser, Bhutan cypress, som inte kom med på min bild tyvärr.

Australien är ju en del av the Commonwealth och Charles III är kung över Australien fast han bor på andra sidan klotet. Australier, såväl från Victoria som från andra delstater, har på Samväldets sida deltagit i många krig och konflikter världen över. Om man därmed ska tänka att dom varje gång har hört till ”the good guys” är en annan fråga.

Inne i the Shrine finns en massa krigsmemorabilia, fanor, prylar, foton med mera. Vi var inne där för ett par år sen och tittade runt lite. Strax intill the Shrine ligger stora vackra Royal Botanical Gardens.

Här kommer en bild från Botaniska. 1879 planterade Lady Bowen, hustru till guvernören i Victoria Commodore Goodenough detta i dag väldigt stora och höga barrträd. På skylten står det att det är en Bunya Bunya Pine (Araucaria bidwillii). Det vackra gula intill är en Gilt-edged Japanese Spindle tree.

South Melbourne Market

Den här stora marknaden i södra delen av Melbourne har varit igång sen 1867. Från början var det bara stånd under en enkel takkonstruktion, nu är det sen länge mer utbyggt med väggar och tak där man t.o.m. har parkering ovanpå. Man håller öppet onsdag, fredag, lördag och söndag.

På bilden ovan ser du hur marknaden såg ut omkring 1900.

Det är framför allt en matmarknad med stånd där man säljer frukt, grönsaker, kött, fisk, delikatesser, bröd, nötter med mera. Men mycket annat finns också att köpa som kläder, skor, lädervaror, väskor, porslin och mycket annat.

Och så finns det många serveringar, både utomhus längs dom gator marknaden gränsar till och en ”Food Hall” inne i den stora byggnaden. Här är alltid liv och rörelse, letar man lugn och ro ska man inte gå till South Melbourne Market.

Efter en rundtur på marknaden tog vi oss med spårvagnen till ett fish and chips-ställe nära stranden där vi åt ibland för tre år sen, före pandemin. Och jodå, det fanns kvar. Det blev barramundi med chips och tartarsås.

Regnskog med gitarr

I St Kilda Botanical Gardens ligger det här växthuset där man kan gå en liten promenad på trägångar genom frodig regnskog. Den här dagen var sval med kyliga vindar, som kom vinande på från olika håll. Att sitta och läsa i rosenträdgården var inte skönt. Saknade tjock yllehalsduk.

Det är lustigt med den här delen av Australien. Vädret kan växla väldigt från den ena dagen till den andra beroende på om vinden ligger på från öknar i inlandet eller från Antarktis-hållet. Det kan vara över 30 ena dagen och 17-20 nästa.

Efter att ha letat runt efter möjliga platser där vinden inte kunde nå oss slog vi oss ner med våra böcker i det lilla förrummet till St Kilda Conservatory. Där var det lugnt och skönt. Bortsett från när stora skaror av duvor kom och landade med femtielva dunsar på glastaket för att sedan plötsligt, och som på en given signal, ge sig iväg som en stor våg av fåglar ut och iväg nån annanstans i parken.

Där vi satt strax utanför all växtlighet hördes svagt klassisk musik på gitarr. Vackert och vilsamt. Längst därinne i regnskogen satt den här killen och övade på gitarren.

På Dickens street

Bilden ovan visar ett bokskåp som finns utanför ett vanligt bostadshus, typs stadsvilla, på Dickens street, Elwood. Jag glömde titta vad dom där spiralbundna grejerna var för nåt. Nåt kompendium kanske? Eller ritblock? Så nu är jag nyfiken på det. Får gå dit igen och titta efter.

På väg ner mot the Bay kan man gå Dickens street hela vägen. Efter att ha korsat den starkt trafikerade Esplanaden vid trafikljusen (tack och lov för dom!) är man nere vid den mycket stora bukt som heter Port Phillip Bay, innanför det stora havet. Läs om the Bay här.

Gatorna här i Elwood är kantade av träd som formats så att ledningar kan gå ovanför. Vi kallar dom ”slangbelleträd”.

På Lygon street

I dag tog vi oss med spårvagn + liten promenad till Lygon street, ett favoritställe i Melbourne.

Här finns gott om restauranger – särskilt Thairestauranger som vi gillar – och dessutom en bra bokhandel. Det blev en grön curry med kyckling och en röd dito och så var sin isigt kall Singha till det.

Varm dag – nånstans kring 30 grader.

Som vanligt på dessa Thairestauranger ligger toaletten för matgästerna på en bakgård och man når den via en smal gång. På den här restaurangen, Yingthai 2, såg gången ut så här.

För ett par år sen åt vi på en annan Thai här, där man hade en stor ljuskrona på toaletten. Bild finns här.

Inre landskap

Igår funderade jag över begreppet inre landskap – såväl rent konkret om hur det ser ut inne i kroppen som mer symboliskt om minnen, bilder, känslor man har inom sig av platser man varit på och tyckt om osv. Har besvär med ena axeln och var på undersökning med ultraljud igår. På ultraljudets bildskärm visade sig ett mjukt böljande landskap i svartvitt med kullar, dalar, någon höjd här och var och så nån väg som ledde förbi genom landskapet. Här och var blinkade röda punkter och nåt som såg ut som eld flammade upp på andra ställen. Ord och begrepp på läkarspråk svischade förbi på skärmen. Supraspinatus, akromion, labrum, bursa…

Detta inre landskap ledde till googlande om begreppet. Då hamnade jag på den amerikanska författaren Rebecca Solnit och omdöme om hennes bok ”Det avlägset nära”. Artikeln, som var publicerad i tidningen Respons, hade rubriken ”Geografin och kroppens inre landskap vävs samman”. Den gör mig nyfiken på Solnit. Har aldrig läst nåt av henne. Kanske har dom boken på stora bokhandeln Dymocks inne i Melbourne (på engelska förstås). Ska spana efter den nästa gång vi är inne i stan.

I artikeln nämner skribenten också en annan bok av Solnit där hon rekommenderar att man ska gå vilse på vilje som ”en metod för att lära sig att se världen i nytt ljus, att våga släppa taget, att öva upp en förmåga att förfrämliga en invand miljö eller ett fenomen vi tycks känna alltför väl, och se det som tidigare gått oss förbi.”

Rolig tanke. Undrar om jag skulle pröva det nån gång. Jag gissar att det kan vara svårt när man som jag är van att ge akt på hur jag går och minnas om jag tog till höger eller vänster där eller där, kolla väderstreck, var solen står, på vilken sida av trädstammarna myrstackarna är byggda och om trädens grenar är längre på ena sidan än den andra… Fast det där med myrstackar och trädens grenar var mer skämtsamt menat. Men visst fick vi lära oss sånt som barn. I alla fall är det inte stor idé att spana efter myrstackar inne i Melbourne.

Undrar om jag kan gå vilse på vilje i Melbourne. Vi har varit här så många gånger att vi har rätt bra hum om var det ena ligger i förhållande till det andra. Att gå vilse i skogen på ön Sandskär är nog inte heller lätt. Att förfrämliga en miljö jag känner väl sedan jag var mycket liten. Svårt tror jag.

Men visst, prova nån annanstans kan jag ju göra. Det är inte farligt. Med kartorna i mobilen kan jag ju hitta hem igen om jag bli alltför vilsen. Fast det kanske är fusk att ha med mobilen.

Det här med inre landskap påminner mig om Karin Johannissons bok ”Den mörka kontinenten”, som jag bloggade om här. Artikeln om Solnits böcker har du här. – (Bilden ovan lånad från Citykliniken i Göteborg, här).

Franska i Botaniska

Det går förstås alldeles utmärkt att läsa franska även i Melbourne. I dag satt jag på en soffa i solen (ja, det har varit en ganska sval dag) i St Kilda Botanical Gardens och läste i boken på bilden. Tycker om den. Fick tipset om den från en god vän (Merci beaucoup, Marie!).

Jag kan inte ha Paddan med mig i parken utan slår vid behov upp ordboken på mobilen istället.

Lite språksnurr kan det bli ibland när jag ska gå över från franskan till engelska för småprat med nån som går förbi med en hund som gillar att bli klappad. Engelska med hundägaren och svenska med hunden. Jag tror dom förstår det ungefär lika bra.