Doftminnen – uppdaterat

Visst är det så att vissa dofter eller lukter väldigt tydligt och snabbt kan väcka minnen. Det kan också hända att när man minns nåt kan en doft eller lukt komma upp i minnet, nästan så man kan känna den igen. I det fallet kommer alltså minnet först och doften sen. Ja, så är det i alla fall för mig. Hm, vad ska jag ta för exempel nu då?

Lukt först, minne sen:  Att lukta på solkräm som doftar kokos för mig tillbaka till en semester på Maldiverna för väldigt många år sen. Att lukta på en liten stump tjärat rep väcker trevliga minnen av barndomssomrar hos morföräldrarna i Småland. En eau de toilette som doftar liljekonvalj väcker minnen av liljekonvaljställen jag haft i mitt liv men också av en arbetskamrat som använde doften (ett skäl till att jag har flaskan kvar, det tog emot att använda den själv). I dag växer liljekonvaljer bakom sommarstugan på ön. Ett otrevligare doftminne kommer här: En gång fick mina pojkar huvudlöss och jag själv fick s.k. gnetter i mitt på den tiden väldigt långa hår. Vi smorde in hårbotten med ett speciellt medel från apoteket (det hette nåt på T har jag för mig men minns inte mer) och för att s.a.s. neutralisera lukten av det brukade jag ta lite ”after shave” eller eau de toilette av nån manlig typ (ville väl inte slösa på mitt eget…). Nu kan jag förstås inte sniffa på en flaska av det märket utan att minnas huvudlössen. Äckliga djur, men det gick rätt snabbt att bli av med dom.

Minne först, lukt sen: Min pappa hade ett salongsgevär som jag fick låna i tonåren och skjuta prick med. Obs jag sköt aldrig nånsin på nåt levande med geväret. Det fanns diverse attiraljer man skulle rensa och olja pipan med och det gjorde jag. Jag kan minnas den där speciella doften hos vapenoljan, den luktade gott, tyckte jag. Många år tidigare hade jag en lärarinna i syslöjden som hade tjocka brunprickiga armar. Dom såg ut som tjocka degiga limpor av den där typen i reklamen ”du blir vad du äter” som fanns för många år sen. Hon luktade syrligt – en doft jag nog helst inte vill minnas så mycket mer av. Och sen finns ett doftminne jag inte riktigt får tag på:  skolavslutningar i klassrummet under mina fyra första år i skolan. Där finns ju doften av krita på ”svarta tavlan” som möjligtvis fortfarande verkligen var svart på den tiden och inte grön (färgen minns jag inte). Och så buketterna vi hade på skolbänken i klassrummet,  träbänkar där bordsskivan var ett lock som man kunde lyfta för att förvara skolböcker och annat inne i bänken. Nu tänker jag på buketter – oftast i milda färger – och alltid med luktärt som vi hade på bänkarna.  Men doften minns jag inte. Luktärter har jag nog knappast haft så mycket i livet sen dess. Får väl prova och sniffa på några när jag kommer åt och se om det kommer upp några mer intressanta minnen.

Väcker den här några doftminnen, tro? Kanske hos lite äldre läsare av bloggen. Klicka på bilden så kan du läsa texten på flaskan  bättre.

Djungelolja 6-12 är den gamla riktigt effektiva och nu förbjudna sorten.  Kladdig olja med stark lukt. Det var betydligt mer mygg – och även knott – på ön i skärgården på 1950- och 60-talen. Sen har landhöjning och upptorkning minskat förekomsten, tack och lov.

Jag har förstås öppnat flaskan och sniffat på innehållet. Inte så väldigt mycket av den karakteristiska lukten finns kvar. Men så är väl flaskan ordentligt gammal också. Vad ska jag tro med tanke på texten: 1940-tal?

Uppdatering 27 juni 2012:
Jag kan inte riktigt släppa det här med den lilla flaskan och dess förbjudna innehåll innan jag delat med mig av bruksanvisningen. Den står på etikettens baksida och man får alltså läsa den genom flaskan och oljan. Så här står det.

”DJUNGELOLJA 6-12
Gnid in huden med DJUNGEL-OLJA men ej ögon eller mun enär då sveda uppstår. Denna är dock av övergående art. DJUNGEL-OLJAN håller myggen på avstånd 6-10 tim. efter varje behandling. DJUNGEL-OLJAN är nära nog luktlös och avsedd för utvärtes bruk. Den smetar ej, färgar ej och löser ej nagellack.
Den är DRYG genom sin EFFEKT.
Denna flaska garanteras innehålla ÄKTA OUTSPÄDD ORIGINALVARA.”

Där är texten slut. Det är inte helt lätt att läsa genom oljan, och först trodde jag det stod att oljan håller myggen på avstånd 6-10 m vilket jag tyckte var en imponerande upplysning. Men det handlade alltså inte om avstånd utan om tid. Och så gillar jag ordet ‘enär’ och funderar på att börja använda det. Det här med att den ”är nära nog luktlös” är en riktig ”reklamlögn”, nära nog luktlös verkar den bli efter lagring i sisådär 60-70 år men färskare Djungelolja har en mycket karakteristisk lukt. Om den luktar illa eller ej kan diskuteras men luktlös är den inte.  Och visst är slutklämmen ”Den är DRYG genom sin EFFEKT” en liten goding.

På taket

Nu blir det mer nostalgi. Det här är uppe på taket på  ett gammalt hus vid Piazza Navona i Rom. Det är väldigt många år sen. Vi har bröd och vin och lite annat gott. Linslusen till höger är jag. Jag pluggade konstvetenskap i Rom en höst och här sitter jag med mina kurskompisar och med en son till en av kompisarna. Så såg jag ut då, det gör jag inte längre. Och vilken fantastisk stad Rom är för den som är intresserad av konst, arkitektur och historia.  Jag har varit där ett par gånger sen den där hösten. En gång med mina systrar för ett par år sen. Också det ett oförglömligt minne.