Hoppa på moralkakor

Passar det med lite moralkakor på fettisdagen, kanske?
Jag bläddrar i en gammal trasig bilderbok för barn författad av en Doktor Heinrich Hoffmann på 1800-talet. Fettisdagsbullar finns inte med, men däremot t.ex. historien om Sopp-Kasper. Det börjar bra: ” Och Kasper han var frisk och sund, en tjock patron och äppelrund. Hans kind var som en ros så röd, ty soppa åt han snällt och bröd”.  Men en dag så fick Kasper för sig att han inte skulle äta soppan: ”Jag ingen soppa äta vill! Jag äter soppan ej i dag. Nej, ingen soppa äter jag!” Obs, detta var långt för 5:2-dieten. Och nu gick det väldigt illa. Kasper blev smal som ett streck och sen dog han, på femte dagen. Inte bra.

Hur det går om man leker med tändstickor berättas i en annan historia. Flickan Amanda är ensam hemma och så blir hon sugen på att prova fosforstickorna som en oförsiktig förälder (gissar på mamman) har lämnat på bordet. Två små katter, Miss och Mass, förstår vad som kan hända och varnar henne: ”Du pappas bud fått höra. Det får du inte göra!” Men Amanda är förstås olydig och det slutar inte bra där heller.

”Och så, för sin olydnads skull, brann flickan opp med hår och hull. En liten askhög blott blev kvar, och hennes skor, det nätta par”.
På sista bilden sitter katterna och gråter bredvid en pyrande hög med aska och framför står ett par röda skor. Förskräcklig historia!Branden_bakad3Och så har vi en bild på en kille som inte sköter håret och aldrig klipper naglarna.

Drummel-Petter kallas han i den här boken. Men den här ovårdade killen brukar annars kallas Pelle Snusk. Hos Wikipedia hittar jag följande:
”Pelle Snusk (original: Der Struwwelpeter) är en tysk barnbok skriven av författaren och psykiatern Heinrich Hoffmann som även själv illustrerade sina böcker. Pelle Snusk (Der Struwwelpeter eller Peter Struwwel) skrev han till sin son. Boken publicerades 1845, på svenska 1849. På svenska i Finland har boken utkommit i flera upplagor med titeln Drummel-Petter eller lustiga historier och tokroliga bilder för barn”.

Den bok jag har är ju på svenska men alltså uppenbarligen utgiven i Finland. Tryckåret är 1943.

”Boken räknas som den första och genom tiderna största bilderboksuccén” står det i Wikipedia. Det är ju egentligen tråkigt att den fick sånt genomslag, att man plågat så många barn med den. Och lustigt och tokroligt? Nähä, jag har aldrig tyckt om den här boken och gör det inte nu heller. Det är så öppet uppfostrande – mästrande är ”bara förnamnet” – att man kan må illa och bilderna är groteska och sunkiga på nåt vis. Usch! Omslaget är sönderrivet, både fram och bak, och har lagats med dålig tejp som lämnat bruna band tvärsöver boken. Det skulle inte förvåna mig om det var jag som rev sönder den när jag var barn.

Boken är alltså inte i nåt vidare bra skick. Jag tror knappast jag kan tjäna grova pengar på att sälja den som nån sorts raritet. Den kanske får gå i pappersinsamlingen. Och jag kan ju alltid riva sönder den mer och kanske hoppa på den innan jag slänger den – ha ha! Mycket obehagskänslor för den här boken som du märker. Den symboliserar en tid när man behandlade barn på ett sätt jag inte tycker att man ska behandla dom. Och så är bilderna fula.

Fettisdagen, då? Jodå, jag har firat dagen genom att äta en fettisdagsbulle med vispgrädde (usch, men funkar om man tar kanel på) och mandelmassa (gott) och så het mjölk och kanel. Känns varmt och milt och gott, och risken för att jag ska bli smal som ett streck är nog rätt liten.