Lars Vilks – uppdaterad

Lars Vilks konstverk Nimis i nordvästra Skåne som det såg ut vid mitten av 1980-talet.

Som säkert många andra blev jag illa berörd när jag läste om den hemska olyckan på E4 häromdan. Bestört, förskräckt, ledsen. Inte bara konstnären Lars Vilks fick sätta livet till utan även två poliser som varit engagerade i personskyddet av honom under ett antal år. Många har sorg nu.

Tidningarna skriver förstås mycket om Lars Vilks och om yttrandefrihet, konstens frihet, konstnärers ”rätt” att provocera, att lyfta fram frågor och företeelser, visa på nya eller andra sätt att se och uppleva. Lars Vilks har för sin konst tvingats leva under dödshot och behövt ha personskydd i många år. Detta för en teckning av Muhammed som rondellhund!

Gjorde Moderna museet rätt som tackade nej när Vilks ville donera sin teckning till museet? Och varför tackade man nej? Av rädsla för islamistiska fundamentalister?

Hittar en artikel från 2017 av Mårten Arndtzén, Sveriges radios kulturredaktion, där han bl.a. tar upp det här med Moderna Museets nej tack. Enligt artikeln ansåg dåvarande chefen Daniel Birnbaum ”att teckningens ‘estetiska finess’ saknar betydelse eftersom rondellhunden är ett öppet konstverk ‘vars material är relationen mellan människor, institutioner och media snarare än enskilda bilder eller objekt’.

Vad menade karln? Vad betyder det där ens? Flum flum, jumbojumbo tycker jag det låter som. Jag hör till dom som tycker att museet borde ha tackat ja till teckningen. Undrar om man skulle vilja göra det nu om man fick erbjudandet igen. Arndtzén påminner i artikeln också om Moderna museets roll på 60-talet. Han skriver ”att legitimera och vara medskapande i den öppna konsten är precis det som gav Moderna museet sin plats på den internationella kartan, under dess legendariska 60-tal.”

Jag har skrivit om Muhammedteckningarna och om Lars Vilks rondellhund ett par gånger. Inlägg från 2007. Fejkade Muhammedbilder i mars 2007 och Upprördhet som styrmedel i september 2007.
”Den svåra konsten att recensera Lars Vilks rondellhund”, artikeln av Mårten Arndtzén 2017, via en sida hos Sveriges Radion här. I artikeln ”Teckningen som startade allt” av Niklas Orrenius i DN finns en bild av Vilks teckning med här.

Uppdatering 11 oktober:
I DN i dag skriver Mårten Arndtzén, konstkritiker vid Sveriges radio, om Moderna museets inställning till Lars Vilks originalteckningar med rondellhunden. 2015 tackade museet nej till teckningarna, och i dag vill man fortfarande inte ha dom enligt museets chef Gitte Ørskou. Arndtzén skriver: ”Hur vet Gitte Ørskou att framtiden saknar behov av Vilks rondellhund?”
Jag håller med. Det är väl ganska klart att Lars Vilks originalteckningar till detta verk hör hemma på Moderna museet. – Artikeln i DN har du här (hoppas den inte är bakom betalvägg).

Liten vågar

En mycket liten hund kan minsann var riktigt ettrig och aggressiv. Man får passa sig så man inte blir påhoppad och biten. En typ av Napoleon-komplex kanske.  Är det därför man i vårt grannland Danmark sticker ut hakan och vågar sig på fräckare satirteckningar av politiker, beslutsfattare och alla möjliga andra än man gör i Sverige? Där har man tydligen en tradition av större djärvhet när det gäller satirteckningar än vi har i vårt land. ”Ofta vänder sig satiren i Danmark mot ”politisk korrekthet” på ett sätt som vi sällan ser i Sverige” skriver man bl.a. i en artikel i DN. Varför är vi försiktigare i Sverige?

I artikeln skriver man om hur danska tecknare avbildat Trump efter den här historien om köp av Grönland. Du har nog sett teckningen där presidenten visar en enorm bakdel mot drottning Margrethe och statsminister Mette Frederiksen (länk nedan). Rätt gräslig bild men skickligt hopkommen. Tänk att kunna rita så där! Att bara med några streck och kanske lite färg avbilda en person som alla känner igen direkt. En förutsättning för att det ska funka är förstås att personen som avbildas är tillräckligt känd. Och sen ska tecknaren hitta på en situation som passar satiren och som man också direkt förstår.

Att den här danska djärvheten kan leda till farligheter visar det som hände för flera år sen när Jyllands-Posten publicerat teckningar föreställande profeten Muhammed. Med hjälp av fejkade och ännu mer tillspetsat satiriska Muhammedteckningar ville danska imamer sen piska upp stämningarna i muslimska länder. Det ledde till våld, terrorhot och död. Jag bloggade om det där i mars 2007. Protesterna fortsatte sen ytterligare några år skriver man i Wikipedia. Blogginlägget Fejkade Muhammedbilder har du här.

Artikeln i DN Så gör danska tecknare narr av Trump har du här.