Spelaren

Nej, det handlar inte om roulette eller spel på hästar utan jag tänker på spelaren jag har inne i skallen. Den väljer musik – klassiskt, låtar, melodislingor osv – utan att jag gör nåt. Ibland är det inte musik ens utan ett uttryck eller citat som snurrar där.

Igår gick jag omkring med en låt där texten börjar så här:
”Det började som en skakning på nedre däck.
Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck.”
Mikael Wiehes ”Titanic” (länk nedan).

Kanske kom det igång efter att jag läst nån skribent använda just den där första meningen om känslan i början av mars 2020 – ”en skakning på nedre däck”. Pandemin hade börjat då men vi anade inte alls vad vi hade framför oss. Smittan spred sig ju alltmer. Allting blev vara värre och värre. En mening från min bok ”En flicka som heter Anna” dyker upp i skallen nu: ”Smittan spred sig som en ondsint vind över Dellenbygden”. Den gången handlade det inte om Covid-19 utan om difteri och scharlakansfeber. Fyra av Annas småsyskon dog. Man klarade inte såna sjukdomar den tiden på 1800-talet. Just den där meningen kom upp när jag satt på bussen på väg nånstans minns jag. Jag hittade ett gammalt kvitto i handväskan som jag skrev ner den på.
Men tillbaka till ”spelaren”:

I dag vaknar jag med en helt annan låt/bit i skallen: ”Goggles” av Nils Ferlin. Tonsatt av Olle Adolphsson. Så här lyder texten:

”Det tar ni fel, min fru,
att det var för snobberi
jag köpte mina goggles
— nej, kloka lilla ni.

Men nätterna de vita
och dagarna de gula
de lekte mina ögon
så ruggiga och fula.

Då handlade jag dessa
hornbågade ni ser.
— En artighet min fru
emot sommaren och er!”

Varför i all sin dar poppar ”Goggles” upp så där? Hittar inte nån anledning eller association. Nåja, det kan ju vara roligt att bli överraskad själv.

”Goggles” finns med Olle Adolphsson (inte Sven-Bertil Taube, som jag skrev först) på Youtube här.
Mikael Wiehe ”Titanic” på Youtube här.

Avslutar med en bild från en strand nära Melbourne i januari för ett par år sen. Half Moon Bay.
Och vill du veta mer om boken ”En flicka som heter Anna” kan du läsa här.

Mer om skönheten

”Bara f’ratt” jag hade ordet skönheten i en rubrik nyss har en visa envist snurrat i skallen mest hela dan. Känner du igen dom här raderna?

När skönheten kom till byn då var klokheten där,
då hade de bara törne och galla.
Då sköto de efter henne med tusen gevär,
ty de voro ju så förklokade alla.

Jag hörde den som barn och tyckte den var rätt konstig, minns jag, samtidigt som den fastnade redan på den tiden. Nu tänker jag på Nils Ferlins text och hur bra den är. Något av en tankeställare för den som kanske behöver en sån. Nåt i stil med: Glöm inte att njuta av livet, glöm inte att sjunga och dansa och ha roligt, var inte så förbaskat allvarlig och så nedrans ordentlig! Så här fortsätter texten:

Då nändes de varken dans eller glädje och sång,
eller något som kunde vådeligt låta.
När skönheten kom till byn, om hon kom någon gång,
då ville de varken le eller gråta.

Ack, klokheten är en gubbe så framsynt och klok,
att rosor och akveleja förfrysa.
När byfolket hade lärt sej hans ABC-bok,
då upphörde deras ögon att lysa.
Hårt tyngde de sina spadar i åker och mull,
men fliten kom bara fliten till fromma.
De räknade sina kärvar för räkningens skull,
och hatade för ett skratt och en blomma.

En gång skall det vara sommar ha visorna tänkt,
en dag skall det tornas rymd över landen.
Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt,
men männskorna skola lyftas i anden.
Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått,
och kritar för sina lador och hyllor.
En dag skall det varda sommar, har visorna spått,
men visorna äro klena sibyllor.

Nils Ferlin har alltså skrivit texten. Bra, eller hur? Jag gillar det här med att det ska ”tornas rymd över landen” och ”mänskorna skola lyftas i anden”. Nog känns det som om det skulle behövas… Lille Bror Söderlundh har satt musik till.  Du kan höra Sven-Bertil Taube sjunga visan här om du vill. Men passa dig, den kanske fastnar.