Vår boplats är borta. Vi känner inte igen oss. Varför ska människorna börja bo i små hus på taken? Taken är till för oss fåglar. Särskilt för oss silltrutar. På det röda taket bodde vi i många år och fick våra ungar. Nu vet vi inte om vi vågar.
Novembergrå dagar har sina ljusglimtar ändå. Den här bilden tog jag från fönstret igår eftermiddag när det började mörkna. Solen höll väl på att dra sig neråt långt därborta i väster. En annan grej med bilden: Stockholm har vackra tak, liksom många andra städer i Europa. I Stockholm är det ju ofta plåttak (det här är kanske en typ av pannplåt precis som den jag har på den gamla sommarstugan i Hälsingland), i andra länder är nog tegeltak vanligare – Paris, Rom? Platta tak i länder där man inte har problem med snö är inte alls lika vackra. Inte platta tak i Sverige heller för den delen. Och varför man ibland bygger platta tak i Sverige vet jag inte, tycker det verkar dumt (ha ha, är det nån arkitekt som blir provocerad nu?).
I Stockholm kan man tydligen turista högt uppe genom att gå på takvandring. Kanske vore det bra träning för mig som inte alls gillar att vara högt uppe på tak. Jag får inte svindel men jag blir rädd helt enkelt. I vilket fall väntar jag med eventuella såna utflykter till en annan årstid.
Gabrielles blogg 