Lägga sig platt

Bra ledare av Amanda Sokolnicki i dagens DN ”De anständiga partierna skulle förändra SD – det blev tvärtom” här. Och häromdan intervju i samma tidning med en självbelåten partiledare som segervisst ser sig som statsminister efter nästa val, här. En till häromdan ”Rasism i SD? Det var det jävligaste – det hade jag ingen aning om!” här.

USCH vad jag tycker illa om hur det ser ut i svensk politik i dag! Det är verkligen riktigt riktigt illa – på många sätt. Måtte svenskarna vakna och åtminstone till nästa val inse vad partiet står för och rösta bort det så mycket det bara går.

Ibland känns det som om jag skulle vilja sätta mig i ett hörn med en filt över skallen i väntan på att den tid som är ur led ska vridas rätt igen. Men det är ju ingen bra idé. Bättre då dels att inte hålla inne med vad jag tycker om svensk politik i dag (som jag ju gör i min blogg då och då), dels njuta av våren och tänka på annat som jag blir glad av. Sånt som på min cykel som ska upp ur källaren nu snart och på kajaken som ligger och väntar på mig på Sandskär… och en hel del annat.

Lögnarna

Donald Trump, Nashville 2017.

I min blogg har jag flera gånger skrivit om lögn. ”Det är fult att ljuga” fick jag höra som barn. Och det är nåt som verkligen fastnat. Jag känner stark avsky för dem som ljuger. Skrev tidigare om ”Maktlögner” alldeles kort efter valet – här.

Igår läste jag en välskriven krönika av Alex Schulman med rubriken ”Vi lever i den obekymrade lögnens tidevarv” – i DN här. När Ebba Busch ljuger om elprisstödet blir Schulman generad: ”jag måste titta åt andra hållet när hon säger de här sakerna, önskar hon vore färdig snart”, skriver han. Jag förstår honom. Och jag håller med honom i det han skriver om lögnarna i svensk politik.

Faktum är att det här obekymrade ljugandet stör mig på djupet. Ska vi leva med dessa skickliga lögnare i fyra år? Med lögner och bortförklaringar som politisk metod. Hur kommer det att påverka det s.k. politikerföraktet? Och kommer det att påverka relationer mellan ”vanliga människor” på annat sätt? Typ, dom här höjdarna visar ju att det är ok att ljuga, det är inte alls fult.

Och jag undrar hur storlögnarna funkar inuti.
Skäms dom nån gång om natten när ingen ser dom? Eller har dom byggt upp så starka skal omkring sig att inget av det här berör dom? Uppenbart har deras mammor och pappor aldrig sagt till dom att det är fult att ljuga.

Ett fegare Sverige

I morgon onsdag ska riksdagen rösta om en grundlagsändring som innebär en allvarlig begränsning av yttrandefriheten. Det handlar om ett lagförslag om utlandsspioneri. Flera av de partier som vill driva igenom ändringen vill inte försvara den eller kommentera den överhuvudtaget. Wiman skriver i DN att det ”stärker intrycket att ändringen inte blott drivs igenom av illvilja utan också av okunskap eller t.o.m. dumhet.”

Lagförslaget kommer enligt Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen att ”få en återhållande effekt på visselblåsare och andra viktiga källor för granskande journalister”.

Vänta! Ni står i begrepp att göra ett historiskt misstag. Gör det inte! skriver Wiman.

Man vill alltså inskränka den unikt starka svenska press- och meddelarfriheten genom att ändra i grundlagen.
Och så kryper regeringen för Erdogan i Nato-frågan. Har Sverige blivit fegare?

Wimans artikel i DN här. Isobel Hadley-Kamptz skriver också om det: här.

Ett sluttande plan

Såg du Ola Larsmos artikel i dag: ”Med Tidöavtalet upphör Sverige att vara en ”humanitär stormakt”?

Larsmo skriver om hur man inom extremhögern alltmer tar avstånd från FN-ideologin och de mänskliga rättigheterna. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är sedan sjuttiotalet inskrivna i svensk grundlag. Larsmo skriver:
”Det har ändrats. I våras bad svenska Amnesty samtliga partiledare att skriva under på att de också fortsättningsvis står bakom de rättigheter som följer ur FN:s deklaration. De flesta gjorde det – men tre partiledare valde att inte skriva på, och ville inte heller träffa Amnestys representanter: Ebba Busch, Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson.” Hur försvarar dom det?

Med Tidöavtalet har Sverige ”intagit en ny och radikalt annorlunda hållning till den FN-deklaration och de internationella konventioner som tidigare varit en okontroversiell utgångspunkt för samtliga Sveriges demokratiska partier” skriver Larsmo.

I avtalet gör man vad man kan för att inskränka de mänskliga rättigheterna.
Hur kan Kristersson, Bucht och Johan Pehrson ha lagt sig så helt platt för Åkesson och för idéerna och värderingarna i hans parti? Skrämmande. Jag blir mörkrädd. Så vad händer? Vad ska det här bli för ett land? ”Vart är vi på väg?” Utför låter det som.

Läs artikeln här.

Mörk dag

Tristare än trist. Ja, vad ska man säga annars om den politik som väntar med nya regeringen? Med SD som styr i bakgrunden. Klimatfrågan – vad blev det av den? Ny kärnkraft! Vad kostar det? Och hur kan man satsa på sån teknik när avfallshanteringen inte är löst? Jag ser inte att man alls nämnt nåt om avfallshanteringen i det här nya avtalet, det s.k. Tidöavtalet. Men jag kanske missade det.

Och flyktingarna? Visst, jag vet att vi i Sverige har varit dåliga på att ta hand om dom som kommer, integrationen har skötts uselt. Men satsa då på att förbättra det istället för att dra igen dörren för dom som flyr från krig. Man minskar antalet asylsökande till EU:s miniminivå, antalet kvotflyktingar ska vara cirka 900 per år jämfört med dagens nivå på nånstans 5000-6000. Hejåhå, Sverige, här tar vi i med hårdhandskarna. Kom inte hit!

DN skriver om vad Åkesson fått igenom i förhandlingarna: ”nationellt tiggeriförbud, färre kvotflyktingar, anonyma vittnen, visitationszoner, minskad anhöriginvandring – återvandring”. SD:s ideologi dominerar det nya avtalet. Människofientligt.

Jag läser kommentarer som: ”Den minst liberala regeringen i Sveriges historia” och ”Högerpolitiken som nu kommer är den brutalaste någonsin”.

Och tydligen nämner man inte alls nåt om säkerhetspolitiken eller försvarspolitiken i avtalet trots att ett krig pågår inte särskilt långt från Sverige.

USCH åt alltihop! Så nu vänder jag ryggen åt det där och sätter mig och läser katalogen över dom filmer som ska visas på Stockholms filmfestival, som börjar om ett par veckor. Sen ska jag fortsätta med den bok på franska jag håller på med: ”La promesse de l´aube” av Romain Gary. Och ta ett glas vin.
Och så ska jag tänka på Abraham Lincoln och hans favoritcitat: ”This too shall pass”.

Också detta ska ta slut

Bilden lånad från Daily Stoic här.

”This too shall pass”. Jag råkade på det här uttrycket för en tid sen och det har stannat i skallen. Det sägs ha varit Abraham Lincolns favorituttryck. ”Också detta ska ta slut” – låter vemodigt men känns samtidigt sant. Det går över.

Kanske är det så jag ska tänka när jag skäms över att vi i Sverige har röstat fram ett främlingsfientligt och rasistiskt, ultranationalistiskt, konservativt och populistiskt parti till politiska maktpositioner. Ja, jag talar förstås om SD.

En del menar att det är rätt att beteckna SD som nyfascistiskt eller fascistiskt mot bakgrund av bl.a. följande:

• en stark karismatisk ledare (Åkesson har suttit 17 år)
• ultranationalism (ett visst folk har särställning pga historisk gemenskap)
• påtvingad kulturell tillhörighet (vill ha en enad nationell kultur som styrs av staten)
• fiender är liberalism, fackföreningsrörelsen och socialism
• vill styra media och press
• auktoritet och positiv syn på våld för att styra befolkning
  Läs mer på sidan Motargument här (text från 2022-09-23).

Andra menar att fascism eller nyfascism inte är rätt begrepp för det SD står för. Partiets rötter är nazistiska/fascistiska men i dag finns inte anledning att kalla SD fascistiskt enligt vissa forskare, andra vacklar lite mer – artikel i Forskning & Framsteg här (text från 2014-12-09).

Det finns förstås många andra att hänvisa till när det gäller hur man karakteriserar SD vad avser nazism/fascism eller inslag av detta. Jag valde dom här två länkarna ovan. Har du andra att föreslå så gör det i en kommentar.

Och det här att sätta etiketter – är det bra eller dåligt? Efter att ha läst på lite här och var om vad forskare och olika förstå-sig-påare säger om frågan om SD är fascistiskt eller ej så tänker jag att det nog är mer riktigt att uttrycka det som ovan: SD är främlingsfientligt, rasistiskt, ultranationalistiskt, konservativt och populistiskt. Det är ju illa nog kan man tycka. Och att främlingsfientligheten inte gäller t.ex. andra skandinaver, fransmän eller engelsmän utan främlingar från framför allt muslimska länder vet vi ju också.

Maktlögner

Dahlia på Waldemarsudde. Med som färgklick.

Mycket välkänt är hur Ulf Kristersson vid ett möte med Förintelseöverlevaren Hédi Fried lovade henne att aldrig ”gå med på något samröre med SD”. Han har senare förnekat att det var frågan om ett löfte men vittnen finns som kan intyga vad han sa. Mötet skedde inför riksdagsvalet 2018.
I ”Tala till punkt med Sven Melander” utfrågas Kristersson av Sven Melander i februari 2018. Bl.a. sägs följande:
”I ett besvärligt parlamentariskt läge, finns det överhuvudtaget nånstans på kartan att ni skulle förhandla med Jimmie Åkesson?”
”Nej”
”Absolut inte?”
”Nej”
Kristersson modifierar inte sitt svar genom att t.ex. tillägga ”inte i nuläget” utan svarar tvärsäkert ”Nej”. Han talar i intervjun om hur illa han tycker om SD:s åsikter och ofta även sättet dom uttrycks på. Kristersson säger här också att invandring berikar Sverige. I dag är Ulf K beredd att ”ge SD seriöst inflytande”.

Är det här något att uppröras över? ”Det där är ju historia! Mer än 4 år sen!” och ”Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig” säger nån kanske.

Själv har jag svårt att inte ändå uppröras över att den som troligen blir vår nya statsminister ljuger när det passar honom, verkar vara mjuk i ryggraden och ha bristande känsla för moral. Vad är det som driver honom? Är det framför allt att få makt? Och vända-kappan-efter-vinden är metoden att nå dit? Etik och moral hör nog inte hemma där alls, och det har jag inte förstått. Kanske naivt av mig.

Jag har inte fattat det där med ”maktlögner” som Masha Gessen skrev om i samband med storlögnaren Putin. Ur artikel i DN i våras: ”Masha Gessen har gjort en viktig distinktion mellan ordinära lögner och vad hon kallar för ”maktlögner” (power lies).- – – På en lögnare i maktposition biter inga argument eftersom maktaspekten är överordnad sanningen. Att ha rätt är en fråga om makt, inte om evidens. Hur omgivningen reagerar är irrelevant.”

Att jag tycker riktigt illa om det politiska läge vi har hamnat i är nog tydligt för den som läser min blogg. Vet inte om jag har skrivit av mig en del av min upprördhet nu. Jag får väl försöka lugna ner mig och invänta hur Kristersson och M ska få ordning på klimatet och hur dom fixar så vi kan fortsätta och leva på som vanligt även om det blir en riktigt allvarlig energikris.
Men släpp för allt i världen inte in SD i regeringen! Det är illa nog som det är redan.
Artikeln om Putin och maktlögner m.m. från mars 2022 har du här. Hela intervjun med Kristersson i ”Tala till punkt med Sven Melander” från februari 2018 finns på Youtube här.

Mörk måndag

”Det är måndag morgon, och mitt huvud känns så tungt…” Ja, så var det ju. Inte satt jag uppe och tittade på valvakan, men nu på morgonen kollade jag på mobilen och såg vart det lutar. På många sätt är det omskakande. Jag kommer att tänka på en natt på ett hotell i London i november 2016. Amerikanska presidentvalet pågick. Tv:n på hotellrummet stod på hela natten och då och då vaknade jag och tittade lite. Sen på morgonen stod det klart: det som inte skulle kunna hända hände. Trump! Lite liknande otäckt och illavarslande känns det nu. Fast inte fullt så illa – hoppas jag – eftersom det här är Sverige och inte USA.

Men att främlingsfientlighet och populism bäddat för SD:s framgång är skrämmande. Något som förvånar mig är att tydligen många kvinnor – och särskilt unga kvinnor – nu stöder SD. Hur kommer det sig? Är dom charmade av JÅ? Obegripligt.

Björn Wiman har en bra artikel i DN i dag. Den börjar med ett vackert citat från Ivar Lo-Johansson om trösklar i tiden. Sen citerar Wiman den österrikiska statsvetaren Natascha Strobl som skriver: ”Vi lever i ombytliga tider och konservatismens radikaliseringsprocess är ett allvarligt hot mot demokratin och rättsstaten”. Wiman fortsätter: ”Det är detta som är den tragiska kontentan av årets svenska valrörelse, oavsett det slutliga resultatet av röstsammanräkningen. Vi har klivit över en ny tröskel i tiden. Den verkliga skadan är redan skedd. Det är nu upp till oss alla att begränsa den.”
Läs hela artikeln här.

Utflykt i valtid

Öregrund

Det blev september och dagarna fram mot valet bara rusade på. Har varit ute på vift igen – andats havsluft och hållit mig ifrån valdebatter och sånt. Ett besök i Roslagen och i Hamrångebygden. Avslutade sen med ett par dar på ön i den skärgård jag gillar allra mest – Söderhamns skärgård. Läs mer om den skärgården i min andra blogg Arundo eller i Tidningen Turist här. Och du har väl inte missat videosnuttarna på Arundo-bloggen om hur 12 små knipungar räddades till livet en dag i juni. Enda gången (hittills) jag publicerat rörliga bilder på bloggen – här. Trevligt att tänka tillbaka på.

Mindre trevligt att tänka på är det stundande valet, som känns som ett ödesval verkligen. Vad ska man säga om valspurten? Gräsligheter, fula påhopp, skamlöshet och lögner har det varit gott om. Och så SD-stödda ”troll” som påverkar så mycket dom kan i sociala medier. Trist så det räcker och blir över.

Att ”välja sida” nu på söndag tycker jag dock är lätt som en plätt. Alla som förstått vad SD är för sorts parti, vad deras politik går ut på och vad slags land dom vill att Sverige ska vara måste ju lägga sin röst på ett parti på ”den andra sidan”, den sida som för allt i världen inte vill släppa fram SD. Att rösta på något av partierna i det som kallats ”Kristerssons sida” går ju inte eftersom det innebär ”seriöst inflytande” för SD. Gamla lojaliteter med ett visst parti får man helt enkelt bortse från. Det är som Hanne Kjöller skrev i DN häromdan. Den här gången väljer hon inte att rösta för ett parti, som hon kanske brukat stödja genom åren, utan röstar MOT ett politiskt alternativ. Läs hennes artikel här.

Rösta på söndag – om du inte redan gjort det!

Komplettering 12 september: Vill du se en bild till från vår utflykt norröver? Läs om Axmar bruk i min andra blogg här och det finns fina bilder också.

Onda tider

Usch, vad det händer mycket otäckt dessa dagar! Mord på öppen gata i Visby under Almedalsveckan… Mördaren kan ha lidit av psykisk ohälsa men ska enligt uppgift ha varit nazist och sympatiserat med NMR. SD:s stödtrupp Nordiska Motståndsrörelsen har ju nära att ta till vapen.

Apropå SD så tycker jag att det är riktigt illa att Moderaterna numera utan att vara det minsta generade kramar SD – Kristersson i ett tal häromdan. Att dessutom många ungdomar i dag tydligen stöder M gör mig både förvånad och undrande. Ungdomarna borde väl begripa bättre. Miljöfrågan handlar ju till stor del om deras framtid och där är M naturligtvis inte rätt parti – inte SD heller.

Mer då? Kriget i Ukraina, förstås. Inte slut. Pågår där hela tiden. Utvecklingen i USA som går bakåt i och med inställningen i abortfrågan. Och så nu Boris Johnson som avgår med dunder och brak. Författaren Gunnar Pettersson, han med bloggen Pressylta Redux tidigare, har en rätt roligt skriven analys av Johnson och hans gärning i DN här.

Mycket att oroa sig för och bekymra sig över. Jag önskar att världen ville skaka till och bli bättre igen – inte bara sämre hela tiden. Och så längtar jag efter att ge mig ut på lugna vatten i kajaken och tänka på annat än allt det här. Här två bilder från en sån paddeltur – i Söderhamns skärgård.

Överst: på väg mot Enskärsorns norra udde. Nedre bilden: jag har rundat Enskärsorn, paddlat igenom det lilla gattet mellan Orn och Enskär och glider fram längs stranden.