Maktlögner

Dahlia på Waldemarsudde. Med som färgklick.

Mycket välkänt är hur Ulf Kristersson vid ett möte med Förintelseöverlevaren Hédi Fried lovade henne att aldrig ”gå med på något samröre med SD”. Han har senare förnekat att det var frågan om ett löfte men vittnen finns som kan intyga vad han sa. Mötet skedde inför riksdagsvalet 2018.
I ”Tala till punkt med Sven Melander” utfrågas Kristersson av Sven Melander i februari 2018. Bl.a. sägs följande:
”I ett besvärligt parlamentariskt läge, finns det överhuvudtaget nånstans på kartan att ni skulle förhandla med Jimmie Åkesson?”
”Nej”
”Absolut inte?”
”Nej”
Kristersson modifierar inte sitt svar genom att t.ex. tillägga ”inte i nuläget” utan svarar tvärsäkert ”Nej”. Han talar i intervjun om hur illa han tycker om SD:s åsikter och ofta även sättet dom uttrycks på. Kristersson säger här också att invandring berikar Sverige. I dag är Ulf K beredd att ”ge SD seriöst inflytande”.

Är det här något att uppröras över? ”Det där är ju historia! Mer än 4 år sen!” och ”Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig” säger nån kanske.

Själv har jag svårt att inte ändå uppröras över att den som troligen blir vår nya statsminister ljuger när det passar honom, verkar vara mjuk i ryggraden och ha bristande känsla för moral. Vad är det som driver honom? Är det framför allt att få makt? Och vända-kappan-efter-vinden är metoden att nå dit? Etik och moral hör nog inte hemma där alls, och det har jag inte förstått. Kanske naivt av mig.

Jag har inte fattat det där med ”maktlögner” som Masha Gessen skrev om i samband med storlögnaren Putin. Ur artikel i DN i våras: ”Masha Gessen har gjort en viktig distinktion mellan ordinära lögner och vad hon kallar för ”maktlögner” (power lies).- – – På en lögnare i maktposition biter inga argument eftersom maktaspekten är överordnad sanningen. Att ha rätt är en fråga om makt, inte om evidens. Hur omgivningen reagerar är irrelevant.”

Att jag tycker riktigt illa om det politiska läge vi har hamnat i är nog tydligt för den som läser min blogg. Vet inte om jag har skrivit av mig en del av min upprördhet nu. Jag får väl försöka lugna ner mig och invänta hur Kristersson och M ska få ordning på klimatet och hur dom fixar så vi kan fortsätta och leva på som vanligt även om det blir en riktigt allvarlig energikris.
Men släpp för allt i världen inte in SD i regeringen! Det är illa nog som det är redan.
Artikeln om Putin och maktlögner m.m. från mars 2022 har du här. Hela intervjun med Kristersson i ”Tala till punkt med Sven Melander” från februari 2018 finns på Youtube här.

Mörk måndag

”Det är måndag morgon, och mitt huvud känns så tungt…” Ja, så var det ju. Inte satt jag uppe och tittade på valvakan, men nu på morgonen kollade jag på mobilen och såg vart det lutar. På många sätt är det omskakande. Jag kommer att tänka på en natt på ett hotell i London i november 2016. Amerikanska presidentvalet pågick. Tv:n på hotellrummet stod på hela natten och då och då vaknade jag och tittade lite. Sen på morgonen stod det klart: det som inte skulle kunna hända hände. Trump! Lite liknande otäckt och illavarslande känns det nu. Fast inte fullt så illa – hoppas jag – eftersom det här är Sverige och inte USA.

Men att främlingsfientlighet och populism bäddat för SD:s framgång är skrämmande. Något som förvånar mig är att tydligen många kvinnor – och särskilt unga kvinnor – nu stöder SD. Hur kommer det sig? Är dom charmade av JÅ? Obegripligt.

Björn Wiman har en bra artikel i DN i dag. Den börjar med ett vackert citat från Ivar Lo-Johansson om trösklar i tiden. Sen citerar Wiman den österrikiska statsvetaren Natascha Strobl som skriver: ”Vi lever i ombytliga tider och konservatismens radikaliseringsprocess är ett allvarligt hot mot demokratin och rättsstaten”. Wiman fortsätter: ”Det är detta som är den tragiska kontentan av årets svenska valrörelse, oavsett det slutliga resultatet av röstsammanräkningen. Vi har klivit över en ny tröskel i tiden. Den verkliga skadan är redan skedd. Det är nu upp till oss alla att begränsa den.”
Läs hela artikeln här.

Utflykt i valtid

Öregrund

Det blev september och dagarna fram mot valet bara rusade på. Har varit ute på vift igen – andats havsluft och hållit mig ifrån valdebatter och sånt. Ett besök i Roslagen och i Hamrångebygden. Avslutade sen med ett par dar på ön i den skärgård jag gillar allra mest – Söderhamns skärgård. Läs mer om den skärgården i min andra blogg Arundo eller i Tidningen Turist här. Och du har väl inte missat videosnuttarna på Arundo-bloggen om hur 12 små knipungar räddades till livet en dag i juni. Enda gången (hittills) jag publicerat rörliga bilder på bloggen – här. Trevligt att tänka tillbaka på.

Mindre trevligt att tänka på är det stundande valet, som känns som ett ödesval verkligen. Vad ska man säga om valspurten? Gräsligheter, fula påhopp, skamlöshet och lögner har det varit gott om. Och så SD-stödda ”troll” som påverkar så mycket dom kan i sociala medier. Trist så det räcker och blir över.

Att ”välja sida” nu på söndag tycker jag dock är lätt som en plätt. Alla som förstått vad SD är för sorts parti, vad deras politik går ut på och vad slags land dom vill att Sverige ska vara måste ju lägga sin röst på ett parti på ”den andra sidan”, den sida som för allt i världen inte vill släppa fram SD. Att rösta på något av partierna i det som kallats ”Kristerssons sida” går ju inte eftersom det innebär ”seriöst inflytande” för SD. Gamla lojaliteter med ett visst parti får man helt enkelt bortse från. Det är som Hanne Kjöller skrev i DN häromdan. Den här gången väljer hon inte att rösta för ett parti, som hon kanske brukat stödja genom åren, utan röstar MOT ett politiskt alternativ. Läs hennes artikel här.

Rösta på söndag – om du inte redan gjort det!

Komplettering 12 september: Vill du se en bild till från vår utflykt norröver? Läs om Axmar bruk i min andra blogg här och det finns fina bilder också.

Onda tider

Usch, vad det händer mycket otäckt dessa dagar! Mord på öppen gata i Visby under Almedalsveckan… Mördaren kan ha lidit av psykisk ohälsa men ska enligt uppgift ha varit nazist och sympatiserat med NMR. SD:s stödtrupp Nordiska Motståndsrörelsen har ju nära att ta till vapen.

Apropå SD så tycker jag att det är riktigt illa att Moderaterna numera utan att vara det minsta generade kramar SD – Kristersson i ett tal häromdan. Att dessutom många ungdomar i dag tydligen stöder M gör mig både förvånad och undrande. Ungdomarna borde väl begripa bättre. Miljöfrågan handlar ju till stor del om deras framtid och där är M naturligtvis inte rätt parti – inte SD heller.

Mer då? Kriget i Ukraina, förstås. Inte slut. Pågår där hela tiden. Utvecklingen i USA som går bakåt i och med inställningen i abortfrågan. Och så nu Boris Johnson som avgår med dunder och brak. Författaren Gunnar Pettersson, han med bloggen Pressylta Redux tidigare, har en rätt roligt skriven analys av Johnson och hans gärning i DN här.

Mycket att oroa sig för och bekymra sig över. Jag önskar att världen ville skaka till och bli bättre igen – inte bara sämre hela tiden. Och så längtar jag efter att ge mig ut på lugna vatten i kajaken och tänka på annat än allt det här. Här två bilder från en sån paddeltur – i Söderhamns skärgård.

Överst: på väg mot Enskärsorns norra udde. Nedre bilden: jag har rundat Enskärsorn, paddlat igenom det lilla gattet mellan Orn och Enskär och glider fram längs stranden.

SD provspränger

Ola Larsmo har en bra artikel i DN i dag, tyvärr verkar den ligga bakom spärren (lägger länk nedan ändå). Han lyfter fram tre exempel på det han kallar SD:s provsprängningar från senaste tiden. Klipper in delar av texten här:

1) ”SD inför ett ”slöjförbud” i Skurups skolor, ett förbud som visar sig vara lagstridigt.”
2) ”SD:s gruppordförande i Norrköping polisanmäler Norrköpings eget stadsmuseum för att en bild på partiets lokala styrelse förekommer i ett tidningsklipp bland många på utställningen ”Medlöperi och motstånd”. Klippet handlar om hur SD hanterat nazistiska utspel av sina egna kommunpolitikerkandidater.”
3) ”Och nu: i riksdagens kulturutskott vill SD kalla in cheferna för SVT och SR, personligen, för att stå till svars för inslag i program partiet ogillat.”

Larsmo skriver: ”Ingen kan tveka om att det just nu pågår en provsprängning av SD, på lokal och nationell nivå, för att se hur långt man kan gå när det gäller att kontrollera debatt, yttrandefrihet och nyhetsflöde på politisk väg.  – – – Vad vi ser är ett tydligt brott med svensk politisk tradition på kultur- och medieområdet. Man kan och bör kalla det osvenskt. Det är utan tvekan dit SD strävar, styrkta av framgångar i olika opinionsmätningar. Man vill koppla politiskt grepp över kulturyttringar och public service. De är alltmer öppna med hur de vill förändra Sverige.”

Bra artikel som visar på en skrämmande utveckling. Inget tassande eller smygande – nu provspränger dom. Åh vad jag önskar att det gick att ruska om dom som tror på SD och stöder partiet i opinionsmätningar (och i val, förstås) så dom vaknar upp nån gång och inser vilken sorts land det är partiet styr mot.
DN, Ola Larsmos artikel här.

Svårt att förstå

USA:s president sa bl.a. om centralamerikanska invandrare: När jag kallade dem djur sade Nancy Pelosi, ”Hur vågar du använda det ordet? Det här är människor”. Jag tycker inte att de är människor.

Hur grovt rasistisk kan presidenten bli utan att ”vanliga” människor i USA till slut reagerar negativt emot det? När ska dom inse vilken oerhört olämplig person han är för sitt ämbete? Det är svårt att förstå sig på folket i USA.
DN här.

Svårt att förstå är också svenska regeringens beslut att utvisa Iryna från Ukraina, som förlorade ena benet i terrorattacken på Drottninggatan 7 april för två år sen. Regeringen skulle ha kunnat ge henne nåd. Men det gör man inte; istället kryper man under skälen: 1) Bristande stöd i lagen. 2) Risken för prejudikat.
Snick-snack, menar Per Svensson i DN, fast han uttrycker det inte så. Svensson skriver om skälen till regeringens beslut: Det är att blanda bort korten. Iryna överklagar inte. Hon söker nåd. Och nåden har ingen lag. Nåden är inte prejudicerande. Nåden är ett undantagstillstånd. Nåden finns till för att ge makten möjlighet att göra det intuitivt rätta även när lagen och regelverken slår fast att det ”rätta” svaret är ett annat.
DN här.
Låt Iryna stanna – ge henne nåd!

Om Ludvika 1 maj

Demokratin i fara. Nazister marscherar på gatorna – vi tittar på. Det är rubriken på den artikel Hédi Fried och Julie Lindahl skrivit i DN. Hédi Fried överlevde Förintelsen. Julie Lindahl är barnbarn till en inflytelserik SS-officer stationerad i Polen. Tillsammans skriver dom om hur gränserna successivt framflyttats, och om hur det ”blivit alltmer rumsrent att vara antisemit, antimuslim och rasist. Nazister marscherar redan på våra gator…”
Läs artikeln här.

I Ludvika har nazistiska NMR fått tillstånd att marschera på 1 maj. I stans skolor rekryteras skolbarn av nazisterna. Skolans rektor säger: ”Det är en så otroligt stark, mörk makt som håller på att nästla sig in i det här samhället”, artikel i DN här. Dalarna verkar tyvärr ha blivit något av ett näste för nazisterna. Men motkrafter finns som Dalarna Mot Rasism – på Facebook här.

Och jadå, jag vet: vi har yttrandefrihet, demonstrationsrätt och föreningsfrihet i det här landet. Även nynazister inbegrips i denna rätt. Men alla vi andra får inte bli flata och godtrogna, släta över och vända bort blicken så vi missar den gradvisa anpassning, den normalisering, som håller på att ske. Antisemitismen finns lite överallt i dag – både till vänster och höger. Jag önskar att det skulle finnas lagliga sätt att rakt av stoppa såna här nazist-demonstrationer.

En FN-konvention om avskaffande av alla former av rasism antogs 1965 och Sverige anslöt sig till den 1972. Men Sverige har ”inte levt upp till sina åtaganden”, skriver Anne Ramberg, Advokatsamfundet, i ett blogginlägg från i höstas. ”Sverige har också regelmässigt kritiserats av FN:s rasdiskrimineringskommitté bland annat just för att vi inte lever upp till konventionens förbud mot rasistiska organisationer och att vi inte med tillräcklig kraft vidtagit åtgärder mot det ökade antalet hatbrott. Krav har till följd härav rests, av många organisationer däribland FN förbundet, på ett skärpt förbud mot rasistiska aktiviteter.” Nazisters och rasisters demonstrationsfrihet, Anne Rambergs blogg här.

Har det hänt nåt sen Anne Ramberg skrev ovanstående? Pågår arbete inom regering och riksdag som ska leda till att Sverige äntligen börjar fullfölja sina åtaganden för avskaffande av alla former av rasism? Och skulle det då göra att nasse-demonstrationer som den som nu planeras i Ludvika kunde stoppas?

FN:s kommitté mot rasism ska i maj i år förhöra svenska regeringen om vad den gjort och inte gjort i frågan om att avskaffa rasismen i alla dess former. Svenska FN-förbundet ska då presentera sin rapport som bl.a. ”pekar på brister i statliga åtgärder mot rasism, i särskilda insatser för utsatta grupper, samt i likabehandling och lika rättigheter oavsett etnicitet. I rapporten förs även en diskussion om rasistisk propaganda och rasistiska organisationer, där Sverige utmärker sig genom att inte följa kommitténs rekommendationer.” Läs mer här.

Komplettering 20 april: Tänkte på det där med att det finns antisemitism även på vänsterkanten, inte bara t.ex. i Storbritannien utan även i Sverige. Erik Helmerson skrev om detta i en uppmaning till Jan Guillou att läsa på lite bättre. DN här.
Komplettering 23 april: I Tyskland finns ett sånt förbud och Finland har också infört förbud.  Har hittat några fler artiklar om vikten av ett förbud mot rasistiska organisationer också i Sverige. I Aftonbladet 3 juli 2017 fanns debattartikeln ”Lär av historien: förbjud nazistiska organisationer” underskriven av 73 personer och i Ordfront hittade jag artikeln ”Förbud mot rasistiska organisationer?” publicerad 11 september 2017.

”Raouls hus”

I dag gick jag förbi huset där Raoul Wallenberg bodde några år på 1940-talet på Bragevägen 12. Innanför altanen på bilden låg hans tvårummare. Jag tänker mig hur han bjöd hem sina vänner till sin lilla ungkarlslägenhet och hur dom efter middagen stod ute på altanen med sina vinglas i handen, eller cognacsglas kanske, och samtalade och tittade på trafiken som flöt förbi på Odengatan. Det här var Wallenbergs sista hem i Sverige. I början av 1944 åkte han till Budapest. Resten vet vi en hel del om, men fortfarande vet vi inte allt.

Jag läste Ingrid Carlbergs bok ”Det står ett rum här och väntar på dig…” för ett par år sen. Det var sommar. Jag satt i solen utanför sjöboden på Sandskär och läste och läste och läste (tjock bok!). Tårarna rann ibland, för att jag blev så gripen och andra gånger för att jag blev så arg. Historien om vad som hände Wallenberg sen ryssarna tagit honom och fört honom med sig från Budapest är så förfärligt upprörande. Både det ständiga ljugandet, manipulerandet och sopandet under mattan som skedde från sovjetiskt håll och den erbarmligt klantiga hanteringen från svensk sida, av svenska regeringen och svenska diplomater. Jag får låta bli att tänka på det för att inte bli arg igen.

I dag blev jag annars mest smått irriterad över att det satt en banderoll med ett företagsnamn på räcket till altanen och även vid ett fönster högre upp på huset. Huset har nyligen renoverats, och det ser väldigt snyggt ut. Och nåja, kanske är namnet på banderollen helt enkelt byggföretagets namn, och det kanske tas bort så småningom.

Har haft huset med på bild tidigare i inlägget ”En altan i Lärkstan” här. Och i samband med det fick jag i en kommentar tips om att Hermann Göring bott med sin fru Karin på Odengatan nåt kvarter ifrån Wallenbergs bostad. Men det var en del år tidigare: från våren 1925 och ett par år framåt. När herr och fru Göring bodde där var adressen Odengatan 23, i dag är det tydligen nummer 27 (enl Wikipedia).

Om böckerna om Wallenberg kan du läsa i inlägget ”Sommarläsning” här.

Stoppa utvisningarna! (3)

Ja, nu har man gjort en kompromiss igen, en luddig överenskommelse mellan S och MP som rör dom unga som kom hit hösten 2015 och har fått vänta orimligt länge på beslut från Migrationsverket. Överenskommelsen innebär förstås inte att det hela är klart än. Riksdagen ska behandla frågan och det återstår antagligen en hel del diskussioner. Dom som berörs får vänta på att det man kommit överens om träder i kraft nån gång 2018, före sommaren säger S. Det får märkliga konsekvenser. Personer som sommaren 2018 helt klart ska omfattas av beslutet om möjlighet att stanna kvar och gå ut gymnasiet kan fram till ikraftträdandet alltså visas ut till Afghanistan. Och det verkar som om dessa utvisningar ska ske, efter vad tidningarna skriver i dag. Hur snurriga är dom? Eller det är förstås inte alls snurrighet utan istället ett listigt förfarande.

Dom unga människor som fått vänta pga den hantering som måste ske enligt svensk lag  och som tagit för lång tid (det var många som kom, stort tryck på Migrationsverket, man anställde nya handläggare som inte var kompetenta nog osv) får vänta nu igen på att hanteringen av överenskommelsen ska gå sin gilla gång enligt svensk lag. Och många av dom måste kanske gömma sig för att inte utvisas under mellantiden. Hade det inte varit renare, rakare, ärligare – och dessutom mer människovänligt och moraliskt rätt – att besluta om amnesti?

Läs Per Gudmundson i SvD i dag om den skicklige Stefan Löfven, ”Löfven spelar skjortan av Alliansen” – länk här. Tänkvärt.

Vad var det han sa tidigare den där hösten, Stefan Löfven? ”Mitt Europa tar emot människor som flyr från krig. Mitt Europa bygger inte murar. Om vi bär denna uppgift tillsammans då kan vi göra skillnad för människor, alla EU-länder måste hjälpa till.” Det var nån av dom första dagarna i september 2015.

Puttenuttigt med Putte

Jag såg bara en del av Oliver Stones intervju med Vladimir Putin på tv igår. Har läst lite om kritiken mot programmet. Bra att dom påpekar det ljug och manipulerande som finns så folk inte bara gapar och sväljer allt rakt av.

Anna-Lena Laurén, duktig skribent på DN som bevakar Ryssland, skriver om intervjuerna och tycker att dom är sevärda trots lögner och propaganda. Det är ”en studie i hur två män kan sätta sig ner och gnugga varandras egon så att de bägge lämnar intervjun högst tillfredsställda med sig själva och varandra”. Ok, hon kan ha rätt i det, men själv känner jag att jag inte riktigt ids. Tyckte det jag såg av första programmet kändes smetigt, minst sagt. Jag kan göra annat dom där timmarna.

Anna-Lena Lauréns artikel i DN här.
Masha Gessens artikel i New York Times ”How Putin seduced Oliver Stone – and Trump” här.