SD provspränger

Ola Larsmo har en bra artikel i DN i dag, tyvärr verkar den ligga bakom spärren (lägger länk nedan ändå). Han lyfter fram tre exempel på det han kallar SD:s provsprängningar från senaste tiden. Klipper in delar av texten här:

1) ”SD inför ett ”slöjförbud” i Skurups skolor, ett förbud som visar sig vara lagstridigt.”
2) ”SD:s gruppordförande i Norrköping polisanmäler Norrköpings eget stadsmuseum för att en bild på partiets lokala styrelse förekommer i ett tidningsklipp bland många på utställningen ”Medlöperi och motstånd”. Klippet handlar om hur SD hanterat nazistiska utspel av sina egna kommunpolitikerkandidater.”
3) ”Och nu: i riksdagens kulturutskott vill SD kalla in cheferna för SVT och SR, personligen, för att stå till svars för inslag i program partiet ogillat.”

Larsmo skriver: ”Ingen kan tveka om att det just nu pågår en provsprängning av SD, på lokal och nationell nivå, för att se hur långt man kan gå när det gäller att kontrollera debatt, yttrandefrihet och nyhetsflöde på politisk väg.  – – – Vad vi ser är ett tydligt brott med svensk politisk tradition på kultur- och medieområdet. Man kan och bör kalla det osvenskt. Det är utan tvekan dit SD strävar, styrkta av framgångar i olika opinionsmätningar. Man vill koppla politiskt grepp över kulturyttringar och public service. De är alltmer öppna med hur de vill förändra Sverige.”

Bra artikel som visar på en skrämmande utveckling. Inget tassande eller smygande – nu provspränger dom. Åh vad jag önskar att det gick att ruska om dom som tror på SD och stöder partiet i opinionsmätningar (och i val, förstås) så dom vaknar upp nån gång och inser vilken sorts land det är partiet styr mot.
DN, Ola Larsmos artikel här.

Svårt att förstå

USA:s president sa bl.a. om centralamerikanska invandrare: När jag kallade dem djur sade Nancy Pelosi, ”Hur vågar du använda det ordet? Det här är människor”. Jag tycker inte att de är människor.

Hur grovt rasistisk kan presidenten bli utan att ”vanliga” människor i USA till slut reagerar negativt emot det? När ska dom inse vilken oerhört olämplig person han är för sitt ämbete? Det är svårt att förstå sig på folket i USA.
DN här.

Svårt att förstå är också svenska regeringens beslut att utvisa Iryna från Ukraina, som förlorade ena benet i terrorattacken på Drottninggatan 7 april för två år sen. Regeringen skulle ha kunnat ge henne nåd. Men det gör man inte; istället kryper man under skälen: 1) Bristande stöd i lagen. 2) Risken för prejudikat.
Snick-snack, menar Per Svensson i DN, fast han uttrycker det inte så. Svensson skriver om skälen till regeringens beslut: Det är att blanda bort korten. Iryna överklagar inte. Hon söker nåd. Och nåden har ingen lag. Nåden är inte prejudicerande. Nåden är ett undantagstillstånd. Nåden finns till för att ge makten möjlighet att göra det intuitivt rätta även när lagen och regelverken slår fast att det ”rätta” svaret är ett annat.
DN här.
Låt Iryna stanna – ge henne nåd!

Om Ludvika 1 maj

Demokratin i fara. Nazister marscherar på gatorna – vi tittar på. Det är rubriken på den artikel Hédi Fried och Julie Lindahl skrivit i DN. Hédi Fried överlevde Förintelsen. Julie Lindahl är barnbarn till en inflytelserik SS-officer stationerad i Polen. Tillsammans skriver dom om hur gränserna successivt framflyttats, och om hur det ”blivit alltmer rumsrent att vara antisemit, antimuslim och rasist. Nazister marscherar redan på våra gator…”
Läs artikeln här.

I Ludvika har nazistiska NMR fått tillstånd att marschera på 1 maj. I stans skolor rekryteras skolbarn av nazisterna. Skolans rektor säger: ”Det är en så otroligt stark, mörk makt som håller på att nästla sig in i det här samhället”, artikel i DN här. Dalarna verkar tyvärr ha blivit något av ett näste för nazisterna. Men motkrafter finns som Dalarna Mot Rasism – på Facebook här.

Och jadå, jag vet: vi har yttrandefrihet, demonstrationsrätt och föreningsfrihet i det här landet. Även nynazister inbegrips i denna rätt. Men alla vi andra får inte bli flata och godtrogna, släta över och vända bort blicken så vi missar den gradvisa anpassning, den normalisering, som håller på att ske. Antisemitismen finns lite överallt i dag – både till vänster och höger. Jag önskar att det skulle finnas lagliga sätt att rakt av stoppa såna här nazist-demonstrationer.

En FN-konvention om avskaffande av alla former av rasism antogs 1965 och Sverige anslöt sig till den 1972. Men Sverige har ”inte levt upp till sina åtaganden”, skriver Anne Ramberg, Advokatsamfundet, i ett blogginlägg från i höstas. ”Sverige har också regelmässigt kritiserats av FN:s rasdiskrimineringskommitté bland annat just för att vi inte lever upp till konventionens förbud mot rasistiska organisationer och att vi inte med tillräcklig kraft vidtagit åtgärder mot det ökade antalet hatbrott. Krav har till följd härav rests, av många organisationer däribland FN förbundet, på ett skärpt förbud mot rasistiska aktiviteter.” Nazisters och rasisters demonstrationsfrihet, Anne Rambergs blogg här.

Har det hänt nåt sen Anne Ramberg skrev ovanstående? Pågår arbete inom regering och riksdag som ska leda till att Sverige äntligen börjar fullfölja sina åtaganden för avskaffande av alla former av rasism? Och skulle det då göra att nasse-demonstrationer som den som nu planeras i Ludvika kunde stoppas?

FN:s kommitté mot rasism ska i maj i år förhöra svenska regeringen om vad den gjort och inte gjort i frågan om att avskaffa rasismen i alla dess former. Svenska FN-förbundet ska då presentera sin rapport som bl.a. ”pekar på brister i statliga åtgärder mot rasism, i särskilda insatser för utsatta grupper, samt i likabehandling och lika rättigheter oavsett etnicitet. I rapporten förs även en diskussion om rasistisk propaganda och rasistiska organisationer, där Sverige utmärker sig genom att inte följa kommitténs rekommendationer.” Läs mer här.

Komplettering 20 april: Tänkte på det där med att det finns antisemitism även på vänsterkanten, inte bara t.ex. i Storbritannien utan även i Sverige. Erik Helmerson skrev om detta i en uppmaning till Jan Guillou att läsa på lite bättre. DN här.
Komplettering 23 april: I Tyskland finns ett sånt förbud och Finland har också infört förbud.  Har hittat några fler artiklar om vikten av ett förbud mot rasistiska organisationer också i Sverige. I Aftonbladet 3 juli 2017 fanns debattartikeln ”Lär av historien: förbjud nazistiska organisationer” underskriven av 73 personer och i Ordfront hittade jag artikeln ”Förbud mot rasistiska organisationer?” publicerad 11 september 2017.

”Raouls hus”

I dag gick jag förbi huset där Raoul Wallenberg bodde några år på 1940-talet på Bragevägen 12. Innanför altanen på bilden låg hans tvårummare. Jag tänker mig hur han bjöd hem sina vänner till sin lilla ungkarlslägenhet och hur dom efter middagen stod ute på altanen med sina vinglas i handen, eller cognacsglas kanske, och samtalade och tittade på trafiken som flöt förbi på Odengatan. Det här var Wallenbergs sista hem i Sverige. I början av 1944 åkte han till Budapest. Resten vet vi en hel del om, men fortfarande vet vi inte allt.

Jag läste Ingrid Carlbergs bok ”Det står ett rum här och väntar på dig…” för ett par år sen. Det var sommar. Jag satt i solen utanför sjöboden på Sandskär och läste och läste och läste (tjock bok!). Tårarna rann ibland, för att jag blev så gripen och andra gånger för att jag blev så arg. Historien om vad som hände Wallenberg sen ryssarna tagit honom och fört honom med sig från Budapest är så förfärligt upprörande. Både det ständiga ljugandet, manipulerandet och sopandet under mattan som skedde från sovjetiskt håll och den erbarmligt klantiga hanteringen från svensk sida, av svenska regeringen och svenska diplomater. Jag får låta bli att tänka på det för att inte bli arg igen.

I dag blev jag annars mest smått irriterad över att det satt en banderoll med ett företagsnamn på räcket till altanen och även vid ett fönster högre upp på huset. Huset har nyligen renoverats, och det ser väldigt snyggt ut. Och nåja, kanske är namnet på banderollen helt enkelt byggföretagets namn, och det kanske tas bort så småningom.

Har haft huset med på bild tidigare i inlägget ”En altan i Lärkstan” här. Och i samband med det fick jag i en kommentar tips om att Hermann Göring bott med sin fru Karin på Odengatan nåt kvarter ifrån Wallenbergs bostad. Men det var en del år tidigare: från våren 1925 och ett par år framåt. När herr och fru Göring bodde där var adressen Odengatan 23, i dag är det tydligen nummer 27 (enl Wikipedia).

Om böckerna om Wallenberg kan du läsa i inlägget ”Sommarläsning” här.

Stoppa utvisningarna! (3)

Ja, nu har man gjort en kompromiss igen, en luddig överenskommelse mellan S och MP som rör dom unga som kom hit hösten 2015 och har fått vänta orimligt länge på beslut från Migrationsverket. Överenskommelsen innebär förstås inte att det hela är klart än. Riksdagen ska behandla frågan och det återstår antagligen en hel del diskussioner. Dom som berörs får vänta på att det man kommit överens om träder i kraft nån gång 2018, före sommaren säger S. Det får märkliga konsekvenser. Personer som sommaren 2018 helt klart ska omfattas av beslutet om möjlighet att stanna kvar och gå ut gymnasiet kan fram till ikraftträdandet alltså visas ut till Afghanistan. Och det verkar som om dessa utvisningar ska ske, efter vad tidningarna skriver i dag. Hur snurriga är dom? Eller det är förstås inte alls snurrighet utan istället ett listigt förfarande.

Dom unga människor som fått vänta pga den hantering som måste ske enligt svensk lag  och som tagit för lång tid (det var många som kom, stort tryck på Migrationsverket, man anställde nya handläggare som inte var kompetenta nog osv) får vänta nu igen på att hanteringen av överenskommelsen ska gå sin gilla gång enligt svensk lag. Och många av dom måste kanske gömma sig för att inte utvisas under mellantiden. Hade det inte varit renare, rakare, ärligare – och dessutom mer människovänligt och moraliskt rätt – att besluta om amnesti?

Läs Per Gudmundson i SvD i dag om den skicklige Stefan Löfven, ”Löfven spelar skjortan av Alliansen” – länk här. Tänkvärt.

Vad var det han sa tidigare den där hösten, Stefan Löfven? ”Mitt Europa tar emot människor som flyr från krig. Mitt Europa bygger inte murar. Om vi bär denna uppgift tillsammans då kan vi göra skillnad för människor, alla EU-länder måste hjälpa till.” Det var nån av dom första dagarna i september 2015.

Puttenuttigt med Putte

Jag såg bara en del av Oliver Stones intervju med Vladimir Putin på tv igår. Har läst lite om kritiken mot programmet. Bra att dom påpekar det ljug och manipulerande som finns så folk inte bara gapar och sväljer allt rakt av.

Anna-Lena Laurén, duktig skribent på DN som bevakar Ryssland, skriver om intervjuerna och tycker att dom är sevärda trots lögner och propaganda. Det är ”en studie i hur två män kan sätta sig ner och gnugga varandras egon så att de bägge lämnar intervjun högst tillfredsställda med sig själva och varandra”. Ok, hon kan ha rätt i det, men själv känner jag att jag inte riktigt ids. Tyckte det jag såg av första programmet kändes smetigt, minst sagt. Jag kan göra annat dom där timmarna.

Anna-Lena Lauréns artikel i DN här.
Masha Gessens artikel i New York Times ”How Putin seduced Oliver Stone – and Trump” här.

Vem kan hjälpa Hamzeh?

Läste du i DN Niklas Orrenius förtvivlade artikel om nittonåringen Hamzeh Nouri som utvisats till det livsfarliga landet Afghanistan? Det är förstås en helt förfärlig historia.

”Svenska myndigheter bröt inte mot några lagar när de tvångsutvisade honom till Kabul. De följde den demokratiska ordning som svenska folkvalda röstat fram, den princip som vårt asylsystem vilar på: att den som inte bedöms ha asylskäl måste lämna landet” skriver Orrenius.

Och visst, det må vara enligt lagen, regering och riksdag m.m. att sånt här sker.
Men mänskligt och moraliskt kan det ju aldrig vara rätt att skicka dessa unga människor till ett land där chansen att dom ska klara sig är helt förfärande liten, pga krig och konflikter, terrordåd m.m. Och där det dessutom är stora svårigheter att skaffa sig ett jobb och en inkomst att leva på. Hur ska dom alls klara sig?

Hur kan allt det här få fortsätta ske? Jag skäms över Sverige. Jag mår illa när jag läser om Hamzeh Nouris historia. Vad händer sen med Hamzeh? Och med alla hans olycksbröder/systrar?

Och vad kan vi göra, vi s.k. vanliga människor? Rösta fram en människovänligare invandrarpolitik i nästa val? Men nu då?

Läs Niklas Orrenius artikel här.

Flyktingamnesti 2017

Ja, låt dem stanna! Ge de unga ensamkommande rätt att stanna i Sverige – oavsett om de blivit uppskrivna i ålder eller inte, och oavsett om de fyllt 18 eller inte.

Stoppa utvisningarna till länder i krig!
Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
Du kan skriva under en namninsamling här.

Såg du artikeln i DN igår? Jag är inte miljöpartist men den här gången håller jag med dom fullt ut. Och frågan om flyktingamnesti ska tydligen tas upp på Miljöpartiets kongress nu snart. Läs om Zubaid Wahidi, som nu hotas av utvisning, och om den miljöpartistiske kommunpolitikern Nicklas Steorn i några artiklar i DN här och här.

Det är så omänskligt och petimetrigt (”Vi har våra regler…”) och dumt att kasta ut dom. Dumt för att det är ett fruktansvärt slöseri med mänskliga resurser. Sverige med sin åldrande befolkning behöver ju unga människor.

Läs också en text från en av dom som tog ansvar för dom stora orden om att vi skulle ”öppna våra hjärtan” och som nu är förtvivlade över det som händer. Texten finns på hemsidan för namninsamlingen Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar här.

Uppdatering 30 maj:
Tvångsutvisning av ett tjugotal afghaner i ett chartrat plan. Niklas Orrenius skriver om hur det gick till och om protester och förtvivlan i en artikel i DN i dag här.

Sjabbel på FRA

I dag läser vi om hur det gick med det som många av oss var så upprörda över för 8 år sen. Sommaren 2008 pågick debatten om vad FRA skulle få avlyssna och inte. Jag bloggade en del om det där den tiden. ”Partipiskornas dag” skrev jag om den 18 juni 2008 då FRA-lagen röstades igenom. I dag läser vi om FRA igen i DN och det är ingen smickrande beskrivning av myndigheten. Lagringen av uppgifter har hanterats felaktigt och informationen riskerar att hamna i fel händer, enligt en utredning. Ett särskilt råd tillsattes med uppgift att säkerställa att man inte gick över gränsen med avlyssningen. Men på många av mötena har bara en enda person varit närvarande. Hm, kan det kallas möte då?

På FRA:s sida läser jag om myndigheten: ”Vi som arbetar på FRA är vanliga människor – men med ovanliga arbetsuppgifter. Vi har några av Sveriges skickligaste systemutvecklare, kryptologer och IT-säkerhetsspecialister liksom statsvetare och medarbetare med kunskaper i främmande språk och kultur. FRA är en arbetsplats utöver det vanliga – för dig med den rätta skärpan.”

Det verkar ha blivit sjabbel istället för skärpa. Hur våra myndigheter sköter sig, hur deras verksamhet följs upp av kontrollinstanser och vilken tilltro vi har till myndigheterna – och kontrollinstanserna – är en allvarlig fråga.
DN här och här.

Oj, så tråkigt

Läste nyss att Kjell Albin Abrahamson är död i sviterna efter en stroke, bara 71 år gammal. Tråkigt. Jag kände honom inte men uppskattade honom mycket för hans journalistiska gärning som utrikeskorrespondent i Öst- och Centraleuropa och för hans författarskap. Frispråkig, orädd, skarp. För två år sen kom hans bok ”Låt mig få städa klart – om kommunister, kryptokommunister och antikommunister”. Som Erik Helmerson, DN, skrev ”en passionerad appell mot alla sorters kommunism”. Helmerson tyckte boken borde läsas i skolorna.

I baksidestexten står det bl.a.: ”Kjell Albin Abrahamson,  ‘ett saltkorn i den svenska sötlimpan’, är känd för sin vägran att simma med strömmen”. Klart att jag gillade honom! Jag skrev om boken i ett inlägg från 2014 –  apropå att det då var 25 år sen massakern på Himmelska Fridens Torg i Peking – här.

DN om Kjell Albin Abrahamsons död här.