Det där med Livet

Kom att lyssna på ett samtal i programmet Radiopsykologen. Programmet ägnades ett samtal från en kvinna som samlat på tidningar, reklamblad m.m. i uppåt 40 års tid. Hon försöker få fram en logisk förklaring till sitt beteende för att avlastas från den stora skuld och skam hon känner. Ett berörande samtal där hon berättar om sina egna teorier om varför det blivit som det blivit. Hon är i 70-årsåldern och har aldrig nånsin under sitt liv känt sig värdefull. När hon tittar på nån av sina tidningar kan hon tänka att ”ja, då var det så, det gjorde jag då” och kanske kunna bearbeta det och sen lyckas slänga den tidningen. Men om nån annan slänger nåt hemma hos henne får hon ångest. Och tidningarna representerar den tid som har gått. Psykologen lyssnar och stöttar med ett förstående hum då och då. Han bekräftar det hon säger, han fördömer henne inte på minsta sätt och han ger några kloka råd.

När man hör om människor som bor bland högar med tidningar kan det vara lätt att direkt stoppa in personen i facket knäppskallar, men så behöver det ju inte alls vara. Människor har olika sätt att klara av sitt liv, för en del kan det där vara en väg, ett sätt att hitta nån sorts trygghet. Nu är den här kvinnan inte tillfreds med det här samlandet och vill göra nåt åt saken. Bara att hon tagit mod till sig och ringt till Radiopsykologen visar ju att hon försöker.

Hm… ”Det är synd om människorna” som gamla Strindberg sa.

Jag har inte särskilt ofta lyssnat på programmet Radiopsykologen, mer ramlat in i det av en slump nån gång. Det kanske är synd. Känns värdefullt med det där lugna samtalet som får ta den tid det behöver och som är ”på riktigt” med ”vanliga människor” som berättar om sitt liv.

Programmet finns här.

Viktiga böcker

Via bloggen Pressylta Redux (tack för det! länk nedan) hittar jag en artikelserie i The Guardian där olika författare/skribenter skriver om böcker som haft stor inverkan på dom, förändrat deras tänkesätt eller t.o.m. förändrat deras liv: serien ”A book that changed me”(länk nedan). Det sätter förstås igång min skalle.

Böcker jag minns, böcker som betytt mycket för mig – ja, det är klart, det finns det många exempel på. Men att hitta en bok som mer bokstavligt förändrat mig, påverkat mig så jag i alla fall delvis blivit en annan än den jag var innan jag läste boken – vad skulle det vara? Hm…tänka tänka tänka. Kan jag hitta nån sån skönlitterär bok? Måste nog fundera mer på det. Lättare är att komma på påverkan från böcker om relationer, om barn och barns uppväxtförhållanden genom tiderna, böcker om religion, naturvetenskap och psykologi.

Vad gäller barn kan du läsa en artikel som ligger på sidan Längre texter. Den bok artikeln handlar om (Robin Grille, ”Parenting for a peaceful world”) har fått mig att inse vilken enorm betydelse attitydförändringar hos föräldrar – och alla som har hand om barn – världen över skulle kunna ha på mänsklighetens och jordens framtid. Vilken jättestor potential till förbättringar som finns där: på lång sikt skulle det kunna leda till slut på krig och konflikter världen över och lyckligare människor. Det låter förstås som en utopi men ändå: vill vi så kan vi! Och jag skrev ”på lång sikt”. Robin Grilles bok var något av en ”eye-opener” för mig. Helt klart en viktig bok.

Religionen då? Ja, Richard Dawkins förstås, ”The God Illusion” och kanske också Christopher Hitchens ”God is not great”. Fast i och för sig, så värst religiös var jag ju inte innan jag läste dom böckerna heller – har väl under livets gång gått från tvivlare till inte troende. Tanken att världen skulle vara bättre om man kunde sudda bort alla religioner har jag nog haft länge. Nåja, jag ska inte ge mig in närmare på det. Den som vill kan söka på religion i bloggen (sökruta upptill till höger) så kommer det fram Bertrand Russells tekanna, lite om påven och en hel del annat tänkvärt (tycker jag förstås!).

Psykologi och relationer har jag läst en hel del om. Där har vi Harriet Goldhor Lerners kloka böcker och Tommy Hellsten m.fl. En annan färskare bok som handlar om psykologi och som jag lärde mig en hel del av är ”Tänka snabbt och långsamt” av Daniel Kahneman. Den var nog en ”eye-opener” också, faktiskt. En viktig bok.

Ingen av dom böcker som tas upp i The Guardians artikelserie har jag läst. Tänk om jag skulle göra det? Hur omvälvande skulle det vara, tro? Jag skulle väl ”bli en annan” flera gånger om…ha ha! –  Och förresten, vad tycker du som läser det här: har du några tips på nån ”livsavgörande läsning”, nåt som jag absolut inte borde missa?

Men vad har jag egentligen gett mig in på här? Det här inlägget kan nog bli väldigt mycket längre – boktips på boktips på boktips – om jag inte aktar mig. Kommer jag på nåt av typen roman som påverkat mig mycket återkommer jag en annan gång, men annars verkar det bäst att sluta ”här och nu” som dom säger på tv. Bara länkarna först:

Bloggen Pressylta Redux här.
The Guardian, serien A book that changed me, här.

Nu

Många av oss lever troligen utan att vara riktigt närvarande i vårt eget liv. Anledningen är att vi identifierar oss med våra tankar. Och dom där tankarna pågår ju mest hela tiden i våra huvuden. Det är som om man har en röst inne i skallen som bedömer och tolkar verkligheten och som bestämmer hur vi ska reagera känslomässigt. Om du inte tror att det är så med just dig beror det troligen på att du själv i så hög grad identifierar dig med dina tankar att du ”inte ser skogen för bara trän”.

Man kan säga att vi ofta förlorar oss i våra tankar, särskilt tankar om det förflutna och tankar om framtiden. Men det enda vi verkligen har är ju egentligen just nu. Dom flesta människor är ändå helt enkelt inte riktigt närvarande i nuet eftersom dom omedvetet tror att nästa ögonblick måste vara viktigare än det just nu.

Den som säger såna här saker är Eckhart Tolle som skrivit en bok som blivit en bestseller: The Power of Now – utgiven på svenska med titeln Lev livet fullt ut. Jag läser hans bok just nu. Kände i början en ”flum- eller New Age-varning” (bara att Tolle i en artikel kallas ”Oprah Winfrey’s favourite guru” gör mig lite orolig) och tänkte lägga boken ifrån mig men den tar sig faktiskt efter ett tag.

Böcker av typen självhjälpslitteratur är jag generellt rätt skeptisk till, men man vet aldrig, kanske kan jag hitta några korn i den här som känns värdefulla. Om boken kommer att förändra mig på nåt sätt vet jag inte och skyller på att jag inte läst så mycket av den än (ha ha!). Men tanken att jag inte skulle vara mina egna tankar utan att det finns två av mig – en som tänker dom där tankarna (egot) och så en (självet) som liksom kan titta ”utifrån” (fast inuti) på vad jag tänker och samtidigt har förmågan att vara i ögonblicket – är intressant.

Jag hittade en lång artikel om The Power of Now och om Tolle i The Guardian 2009. Boken är alltså flera år gammal (kom ut första gången redan 1999, tror jag) och många av er som läser bloggen kanske känner till boken sen tidigare. Ja så är det kanske, för när jag googlar lite mer nu ser jag att SvD hade en artikel om Tolle 2008 och en lång radda svenska bloggare uppmärksammade den, dock alltså inte jag.

Den som skrivit artikeln i The Guardian om Tolle är journalisten Oliver Burkeman, som själv nyligen kommit ut med en bok som heter ”The Antidote. Happiness for people who can’t stand positive thinking”. Rubriken låter intressant, men mycket mer än så vet jag inte om den boken. Jag fick upp spåret till Burkeman via artikeln ”Negativa tankar bästa vägen till glädje” i SvD i november förra året, som min syster tipsade om i ett fb-inlägg då nån gång – tack för det, Anna! Så negativa tankar skulle vara nåt bra? Måste kanske utforskas, tänker jag som inte direkt brukar hålla på med ”positive thinking” men som alltid varit inbiten optimist och nog överlag tänker mer positiva tankar än negativa. Tror jag…

Men tillbaks till Tolle: Den här boken om nu – The Power of Now – vad är det? Flum? New age? Typisk amerikansk självhjälpslitteratur? Eller ett ”vara-i-nuet”-förhållande till livet som kan påverka människor på ett riktigt omvälvande sätt och göra att dom får ut mer ur sina liv? Vad tror du? Har du läst Tolles bok och har den förändrat dig?

Här kommer ett knippe länkar för den som – liksom jag – kanske missat den här mannen Eckhart Tolle. Lite om Oliver Burkeman är med också för den delen:
Engelska Wikipedia om Eckhart Tolle här. SvD-artikeln om Tolle från 2008 här. SvD-artikeln ”Negativa tankar…osv” om Burkemans bok här. Burkemans artikel om Tolle i The Guardian här.

Rysansvärt om lögn

Läser i gårdagens DN Åsa Beckmans krönika ”Den samlade lögnen i världen har ökat”. Och ryser.

Beckman skriver om ”The talented Mr Ripley” och utifrån det om en egen upplevelse av en person som använde sig av att ljuga. Jag har inte läst Patricia Highsmiths bok men sett filmatiseringen med Matt Damon.

Att det finns människor som kan ljuga om stort och smått helt ”naturligt” och gör det när det passar deras syften är ruskigt. Att det förekommer ”på hög nivå” – sånt som vi läser om i tidningen, ser på tv osv vet vi ju alla. Nu talar jag om privat- eller yrkeslivet, människor jag själv träffat. Jag har tyvärr stött på såna flera gånger. I dom flesta fallen har det ändå gällt rätt harmlösa lögner fast jag tycker illa om det ändå. Just nu kommer jag bara på ett tillfälle när jag själv blev ombedd att ljuga. X säger ”Om du träffar Y så säg att jag är bortrest för jag vill inte att hon tar kontakt när hon kommer till stan”. Usch! På senare år har jag i utkanten av mitt eget liv träffat en person som ljuger närhelst det passar personens syften. Det är faktiskt rätt skrämmande att se detta. Jag begriper inte riktigt hur såna människor funkar inuti. Det är kanske som Åsa Beckman skriver om Mr Ripley om ”ett svart hål inuti”. Ett stort svart hål – ett slukhål kanske…

Det borde vara hemskt att vara sån för om man själv tycker det är helt ok att ljuga när det passar borde man rimligen tänka att personer omkring en kan göra det också. Och hur är det att leva då? Om man inte kan lita på andra – alls? Jag kan tänka att såna personer nästan lever i en annan värld än min – en mycket kallare värld. Men sen tänker jag att det är nog naivt. Dom kanske mår alldeles utmärkt ändå. Vissa tar till lögnen för att navigera sig fram i livet genom att försöka styra andra. Eller så ljuger dom för att det ska se ut som om dom har mer spännande liv än dom har. Eller så gör dom bägge delarna. Om såna människor inte litar på andra kanske inte berör dom. Det är bara att dom har det där hålet inom sig, men det vet dom väl inte ens om?

Kanske skulle jag äntligen ta och läsa den bok som Sissela Bok skrivit om lögnen. Tänkt göra det tidigare men det har inte blivit av.
Jag själv är mycket starkt itutad sen barnsben att det är fult att ljuga.
Har bloggat en del om lögner tidigare. Du hittar inläggen om du söker på lögn i sökrutan.

Krönikan i DN här.