Kung sökes

Tror ni att jag har lagt undan mitt jobb med Lars Rolander bara för att jag är i Melbourne? Nädå, inte alls. I dag var det svalt och regnigt och jag ägnade en stor del av dagen åt Rolander. Och häromdan läste jag om Karl XIV Johan som var kung under en del av Rolanders tid.

Det är tydligen välkänt att Jean Baptiste Bernadotte var inbiten republikan innan han blev värvad som kronprins och sen kung i Sverige. 1797 lär han ha sagt så här: ”Republikan både av princip och övertygelse vill jag till min dödsstund bekämpa alla rojalister” – fast på franska förstås. Nåja, vem som helst kan ju ändra sig…

Jean Baptiste Bernadotte kröntes till kung av Sverige med namnet Karl XIV Johan den 11 maj 1818. Historien om hur han blev tillfrågad om han ville ställa upp och ta jobbet som kung är ju rätt fantastisk och rätt mycket en mans förtjänst efter vad jag förstår: kungamakaren Carl Otto Mörner. Du får kolla på Wikipedia om du vill veta mer om det där.

Som den vet som läst min blogg vet har jag stor förståelse för den unge Jean Baptistes stöd för republik istället för monarki. Just i Bernadottes fall blev det ju rätt: han valdes till kung, han fick det inte genom arv.

Bilden: Kronprins Karl Johan i svensk generalsuniform, 1811. Målning av François Gérard (1770–1837).

Några länkar: Kungaexpertisen, Kungahuset.nu, Republikanska föreningen

Torsdagstankar 23/2

På radions nyheter i morse berättar man några saker jag funderar vidare på. Det ena är förstås det som uppmärksammats hela dan sen, med flaggor på bussarna, flaggning lite överallt i stan osv. Prinsesstårtorna lär ha haft stor åtgång i dag också. Det nya lilla barnet. Jag säger Grattis till Victoria och Daniel och önskar dom allt väl med sin lilla familj.

”Det blev en prinsessa” hojtar löpsedeln för en av aftonblaskorna.  Ja ja, stackars lilla flicka – prinsessa, tronföljare så småningom. Hon föds in i en roll, får inte välja sitt liv själv. Eller får i varje fall svårt att göra det. Och nu verkar man tro på ett uppsving för monarkin. Suck! säger jag bara.

Och så talade man på nyheterna om att en presidentkandidat till republikanska partiet i USA är mot preventivmedel (eller kanske t.o.m. flera av dom är det? Jag hänger inte riktigt med i detaljerna där).  Hur har dom tänkt sig att det ska fungera då? Hur många barn har Rick Santorum? ……  Ja, det tar jag förstås reda på: 7 barn har han och hustrun. Och han är tydligen kritisk till att kvinnor ska vara yrkesverksamma (Vilket århundrade är han från?) Nej, det är klart kvinnorna ska väl vara hemma och ta hand om alla dom där barnen som dom ska föda.

Och så tänker jag på en bekant med 10 syskon. Jag tyckte det lät roligt – en syskonskara på 11 barn! Roligt också för att man ju kan ha en speciell kontakt även som vuxen med syskon på ett sätt som man inte alls har med andra människor. Men, nej, hon slog ifrån sig. Det var inte alls bra, det var snarare förfärligt. Hon önskade inte något barn att växa upp med så många syskon. Det var inte bra när hon var liten – konkurrensen om föräldrarna fanns där hela tiden och var stenhård. Och tala om svårigheterna att synas i en sån krets (”syns du inte, finns du inte”). Inte ens som vuxen verkade hon vara särskilt glad åt alla sina syskon. Hm, så kan det alltså vara. Kommer att tänka på Anna Wahlgrens stora familj också nu. Hoppas Victoria och Daniel tar råd av nån annan än Wahlgren förresten.

Inga preventivmedel och förbud mot aborter…vad är det för tänkande? Hur är dom funtade i det där landet där personer med såna åsikter kan komma fram? Santorum lär inte tro på evolutionen heller utan på skapelseberättelsen i bibeln antar jag.

Hur har dom tänkt sig att människor ska ha det?  Tonårsgraviditeter, oönskade barn osv.  Men det hela handlar förstås inte om att få ett väl fungerande samhälle där människor kan leva bra liv utan om Gud och vad som anses lämpligt i Bibeln. Kommer att tänka på den där scenen ur ”Meningen med livet” med Monty Python-gänget där dom sjunger: ”Every sperm is sacred. Every sperm is great. If a sperm is wasted, God gets quite irate” osv.
Titta och lyssna på Michael Palin och alla barnen på You Tube här.

Ja, så gick tankarna denna torsdag. Har hunnit fundera på en hel del annat också, men det får vi ta en annan gång.

För Sverige – i tiden

”För Sverige – i tiden” – nog skulle det passa bra att lägga ner monarkin under just den devisen. Fram för republik! Eller om det nu känns bättre för folk och damtidningar, aftonblaskor m.m.:  en kung eller drottning som väljs på ett par år. Inte nån som föds till det.

Sen tycker jag det känns lite påklistrat med slutklämmen i den artikel som företrädare för Republikanska Föreningen skriver i dagens SvD. För mig behövs inte argumentet att det skulle vara bra för Sverige att visa framfötterna genom att bilda republik först av dom gamla monarkierna i Europa. Flörtar man in sig hos fler med ett sånt argument? För mig räcker det med att monarkin är i allra högsta grad otidsenlig och inte passar i en demokrati – oavsett vad just den här kungen har gjort eller inte gjort.

SvD

Kejserligt…kungligt

Hur jag förhåller mig till kungar, kejsare och andra otidsenliga överhuvuden vet den som läst min blogg tidigare. Jag vill ha bort monarkin, jag vill att Sverige ska bli republik. Kejsare är jag inte heller särskilt förtjust i. Det har verkligen inte känts särskilt aktuellt. Napoleon var ju intressant som fenomen…men nä! Ingen kejsare heller tack. Verkar också minst sagt höra till en länge sedan gången tid. Kejsarpingviner däremot tycker jag är helt ok. Den här plåtade jag i Tullinge i dag.
Uppdatering 22 dec: Oj då! Vilken miss! Det här är ju inte en kejsarpingvin utan en kungspingvin. Upptäckte detta misstag när jag läste i SvD om polarutställningen på Naturhistoriska riksmuseet. I utställningen ingår tydligen dom gamla valskeletten, som efter vad jag minns från förr, fanns i en avskild avdelning på museet. Det luktade inte gott där. Vi gillade ändå Naturhistoriska som barn och försökte nog komma dit med föräldrarna när vi kom till Stockholm på besök. Jag har förstås varit där sen dess många gånger med mina egna pojkar. Nu är ju frågan: Går man på Naturhistoriska utan att ha barn med sig? Om mitt lilla barnbarn fanns på närmare håll än i Australien skulle jag ta med honom till museet. Men visst, jag ska svara själv på den där frågan nyss: Absolut! som det brukar heta nu för tiden. Så jag ska gå dit nån dag.

Artikeln i SvD här.

Att taga och vräka kung (2)

Ja, nu är det verkligen full rulle i tidningarna om kungen med anledningen av den där boken som just kommit ut. Jag har inte läst den och tänker inte göra det heller. Tycker mest det låter som en riktigt trist historia om hur människor med makt tar sig friheter och roar sig som dom vill – på andras bekostnad också antagligen. Och nej, inte tycker jag man ska vräka kungen bara för det här. Jag tycker han ska bort helt oavsett om han varit på strippklubbar eller ej.

Monarkin är en gammal oerhört förlegad kvarleva från en längesen gången tid. Monarki baserad på ärftlighet passar inte i en demokrati. Bort med det där så snart det bara går!  Den enda monarki som kunde vara ok är om man väljer kung eller drottning så som man gjorde för länge sen i Sverige. Väljer på en viss tid och även med möjligheten att vräka kungen eller drottningen om han eller hon inte håller måttet.

Jag har bloggat om monarkin i olika sammanhang flera gånger tidigare, om avspärrningen av Haga-parken m.m. Ett inlägg med samma rubrik som ovan hittar du här. Vill du läsa dom andra inläggen kan du söka på monarki i sökrutan.

Det finns som sagt mängder av artiklar i dagspressen att länka till här. Jag väljer en i DN (förre PO:s debattartikel) och en i SvD.