Magnolia-spaning 2022

Magnolia i massor blir det i årets magnoliaspaning. Först praktmagnolian utanför Skansenbutiken på Djurgården som jag brukar ta mig en titt på ungefär den här tiden.

Sen upptäckte jag att det finns en vacker magnolia på mycket närmare håll för mig, nämligen inne på Sabbatsbergsområdet i Sinnenas trädgård. Det är en s.k. terapeutisk park, i första hand avsedd för dom som bor på äldreboendet och boendet för demenssjuka i närheten. Men allmänheten har tillträde också. Så jag gick in och tog bilder.

Det lilla lusthuset i trädgården är från 1784 skriver man på Wikipedia och stod tidigare i Klarahusets park.

Klarahuset är en annan av dom gamla byggnader som finns kvar här inne på Sabbatsbergsområdet. Jag bloggade om huset i ett inlägg i februari 2021. Då var det snöskottning på gång uppe på taket, och jag traskade runt med min ganska nyköpta lilla Sony-kamera. Envisas ju med att vilja ta bilder med ”riktig” kamera i stället för med mobilen. Och jodå, jag vet att bilder tagna med moderna mobiler kan bli riktigt bra också.

Det vintriga inlägget med snöskottarna har du här. Ska man hålla på med sånt där måste man vara säker på foten och inte vara rädd för höjder. Inget för mig.

Klarahuset

Snöskottning igen. Denna gång på det gamla Klarahusets branta plåttak. Byggnaden, som ligger inne på Sabbatsbergsområdet, stod färdig 1814. Så vackra tak byggde man på den tiden. Wikipedia skriver: ”Huset fungerade som arbetsinrättning för de fattiga som fortfarande kunde arbeta och inte var helt beroende av fattigvården på grund av ålder eller sjukdom. Arbetsuppgifterna för de fattiga bestod i exempelvis spinning och strumpstickning. Förutom lokaler för de fattiga fanns i Klarahuset bostäder för sysslomannen, vaktmästaren och predikanten, sammanträdesrum för fattighusets direktion samt kök med matservering för de boende.”

Här är en bild på Klarahuset från 1934. Då kallades det Klara församlingshus. Trappan till vänster leder till det lilla kapellet som tidigare var Valentin Sabbaths utvärdshus, ombyggt till kyrka vid mitten av 1700-talet. Jag hittade en fin skrift, som handlar om det ”Historiska Norrmalm”. Där kan du läsa om Sabbatsberg, om Grötlunken m.m. Jodå, jag vet: jag har bloggat om det här tidigare t.ex. här.

Den intressanta beskrivningen av det ”Historiska Norrmalm” är gjord av Adolf Fredriks Historiegrupp 2007-2015 och du hittar den här. Jag ser att gruppen ägnat sig åt en hel massa hus och platser på Norrmalm. Titta här. Där finns mycket att läsa vidare om för den som är intresserad.

Sabbaths syrener maj -20

Härlig söndag. Jag promenerade till min  favoritplats på Sabbatsbergsområdet: Kvarteret Grötlunken med Sabbatsbergs kapell (tidigare Valentin Sabbaths värdshus) och den timrade rödmålade boden. Har skrivit om platsen och haft med bilder i bloggen flera gånger tidigare.

Jag satt och läste där. Lyssnade också på en lång intervju med Anders Tegnell. Den handlade inte alls enbart om Covid-19 utan en hel del om Tegnells bakgrund, ungdomstid och tidigare yrkesverksamhet på olika ställen i världen. Intressant men förstås mycket dystert när dom kom in på corona, om hur läget är i dag, det stora antalet döda i Covid-19, frågor om ansvar, kunde man kanske ha gjort nånting annorlunda osv.

På grinden till Sinnenas trädgård satt en lapp där det stod att man inte ska gå in där, pga risken för smittspridning förstås. Trädgården är ju i första hand till för dom gamla som bor i äldreboendena i närheten. Jag smög bara lite intill och fotograferade en rododendron över staketet. Och i Vasaparken var det fullt med folk på gräsmattorna, på parkbänkarna, fotbollsplanen och lite lagom glest på uteserveringen. Jag blir glad av att se alla barn som leker eller sparkar boll i parken.

Gamla hus i Vasastan

Här är en av mina favoritplatser: bänken till vänster. För ett par dar sen när jag var där – och dels ville sitta i solen och läsa en stund, dels fotografera den gamla byggnaden – hade nån satt sig på ”min” plats. Så jag gick vidare och tog några bilder på andra byggnader på det här området i Vasastan i Stockholm. Och sen kom jag ju ihåg att jag redan har en fin bild på just den här platsen. Bilden ovan tog jag i april 2014. Blogginlägget har du här.

Det finns ju inte så gott om äldre hus kvar i Vasastan i Stockholm – byggnader som är ett par hundra år gamla, tänker jag på. Det fina timrade huset är från 1730-talet och var tidigare en s.k. loftbod. En till fin bild på huset finns här. Huset till höger var ursprungligen Valentin Sabbaths utvärdshus men byggdes 1760-61 om till kyrka. Byggnaderna ligger i kvarteret Grötlunken. Trevligt namn, eller hur?

Här ser du kyrkan – det tidigare utvärdshuset – lite bättre. Byggnaden till vänster heter Nicolai-huset och uppfördes 1756 som fattighus. Omkring förra sekelskiftet blev byggnaden ålderdomshem. I dag används huset för olika sociala verksamheter, familjerådgivning m.m. Det här är Katarinahuset. På Wikipedia står det: ”Katarinahuset hör till de äldsta byggnaderna på det historiska Sabbatsbergsområdet och går tillbaka till tiden då det fanns en hälsobrunn på platsen. År 1765 ansökte brunnsgäster hos fattighusdirektionen om ett bekvämare boende än det de dittills hade haft i Valentin Sabbaths före detta värdshus. Ansökan godkändes och ett nytt stort värdshus stod färdigt år 1767.”

Katarinahuset var värdshus för brunnsgäster fram till 1847 då byggnaden först hyrdes ut till sommargäster tills vattnet i hälsobrunnen började bli sämre och mycket av verksamheten försvann. 1865 fungerade Katarinahuset som provisoriskt sjukhus tills Sabbatsbergs sjukhus stod klart 1879. Sen blev byggnaden fattighus. Wikipedia igen: ”I dag (2018) finns i huset bland annat Kafé Katarina, Norrmalms dagliga verksamhet och Svenska byggnadsvårdsföreningen.”

Bilderna tog jag för ett par dar sen. I dag håller mig i absolut helkarantän – går inte ut alls – rätt förskräckt över tråkiga nyheter om den tilltagande smittspridningen här i Stockholm. Usch, dubbel-usch och fy för den lede för Corona/Covid-19!

I hänryckningens tid

Pingstdagen i Stockholm. Molnigt och lite mörkt, men med skön luft. För min del passar det just nu rätt bra att kunna jobba hemma en del istället för att gå ut i ett lockande solsken; jag har ju mycket att göra med nya boken, ”En flicka som heter Anna” (se Arundobloggen, länk i högerspalten). En liten pingstpromenad i grannskapet fick det bli i alla fall och några mobilbilder. Jag började med att gå och kolla ”Sabbaths syrener” inne på Sabbatsbergsområdet. Sen en sväng till den del av Vasaparken som vetter mot St Eriksplan. Här finns stora praktfulla buskar av rhododendron.

Och i Vasaparken var dansen igång. Trevligt. Riktigt vad det var för sorts dans dom fick lära sig vet jag inte. Kanske var det nåt sydamerikanskt? Men lagom hänryckta verkade dom vara. Komplettering samma dag:
Hemma igen efter min lilla pingstpromenad bland rhododendron och dansande människor i Vasaparken läser jag senaste nytt om terrorattentatet i London igår kväll. Kontrasterna blir så hjärtskärande skarpa mellan här och där. Stackars människor, stackars alla som drabbats. Oskyldiga igen. Död och lidande igen mitt i storstan. Med en bil den här gången, igen. Och med knivar.

Det är helt förfärligt. Hur ska vi få stopp på terrorhandlingar av det här slaget? Vad kan vi göra? När ska det vända? Full säkerhet går naturligtvis aldrig att få. Men säkerligen finns det mycket myndigheterna kan göra för att försvåra för terrorister och för att förhindra att personer blir radikaliserade. Några konkreta förslag på lösningar har jag inte. Det här är mest en djup och ledsen suck över det som hände i London igår kväll.