Maktlögner

Dahlia på Waldemarsudde. Med som färgklick.

Mycket välkänt är hur Ulf Kristersson vid ett möte med Förintelseöverlevaren Hédi Fried lovade henne att aldrig ”gå med på något samröre med SD”. Han har senare förnekat att det var frågan om ett löfte men vittnen finns som kan intyga vad han sa. Mötet skedde inför riksdagsvalet 2018.
I ”Tala till punkt med Sven Melander” utfrågas Kristersson av Sven Melander i februari 2018. Bl.a. sägs följande:
”I ett besvärligt parlamentariskt läge, finns det överhuvudtaget nånstans på kartan att ni skulle förhandla med Jimmie Åkesson?”
”Nej”
”Absolut inte?”
”Nej”
Kristersson modifierar inte sitt svar genom att t.ex. tillägga ”inte i nuläget” utan svarar tvärsäkert ”Nej”. Han talar i intervjun om hur illa han tycker om SD:s åsikter och ofta även sättet dom uttrycks på. Kristersson säger här också att invandring berikar Sverige. I dag är Ulf K beredd att ”ge SD seriöst inflytande”.

Är det här något att uppröras över? ”Det där är ju historia! Mer än 4 år sen!” och ”Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig” säger nån kanske.

Själv har jag svårt att inte ändå uppröras över att den som troligen blir vår nya statsminister ljuger när det passar honom, verkar vara mjuk i ryggraden och ha bristande känsla för moral. Vad är det som driver honom? Är det framför allt att få makt? Och vända-kappan-efter-vinden är metoden att nå dit? Etik och moral hör nog inte hemma där alls, och det har jag inte förstått. Kanske naivt av mig.

Jag har inte fattat det där med ”maktlögner” som Masha Gessen skrev om i samband med storlögnaren Putin. Ur artikel i DN i våras: ”Masha Gessen har gjort en viktig distinktion mellan ordinära lögner och vad hon kallar för ”maktlögner” (power lies).- – – På en lögnare i maktposition biter inga argument eftersom maktaspekten är överordnad sanningen. Att ha rätt är en fråga om makt, inte om evidens. Hur omgivningen reagerar är irrelevant.”

Att jag tycker riktigt illa om det politiska läge vi har hamnat i är nog tydligt för den som läser min blogg. Vet inte om jag har skrivit av mig en del av min upprördhet nu. Jag får väl försöka lugna ner mig och invänta hur Kristersson och M ska få ordning på klimatet och hur dom fixar så vi kan fortsätta och leva på som vanligt även om det blir en riktigt allvarlig energikris.
Men släpp för allt i världen inte in SD i regeringen! Det är illa nog som det är redan.
Artikeln om Putin och maktlögner m.m. från mars 2022 har du här. Hela intervjun med Kristersson i ”Tala till punkt med Sven Melander” från februari 2018 finns på Youtube här.

Utflykt i valtid

Öregrund

Det blev september och dagarna fram mot valet bara rusade på. Har varit ute på vift igen – andats havsluft och hållit mig ifrån valdebatter och sånt. Ett besök i Roslagen och i Hamrångebygden. Avslutade sen med ett par dar på ön i den skärgård jag gillar allra mest – Söderhamns skärgård. Läs mer om den skärgården i min andra blogg Arundo eller i Tidningen Turist här. Och du har väl inte missat videosnuttarna på Arundo-bloggen om hur 12 små knipungar räddades till livet en dag i juni. Enda gången (hittills) jag publicerat rörliga bilder på bloggen – här. Trevligt att tänka tillbaka på.

Mindre trevligt att tänka på är det stundande valet, som känns som ett ödesval verkligen. Vad ska man säga om valspurten? Gräsligheter, fula påhopp, skamlöshet och lögner har det varit gott om. Och så SD-stödda ”troll” som påverkar så mycket dom kan i sociala medier. Trist så det räcker och blir över.

Att ”välja sida” nu på söndag tycker jag dock är lätt som en plätt. Alla som förstått vad SD är för sorts parti, vad deras politik går ut på och vad slags land dom vill att Sverige ska vara måste ju lägga sin röst på ett parti på ”den andra sidan”, den sida som för allt i världen inte vill släppa fram SD. Att rösta på något av partierna i det som kallats ”Kristerssons sida” går ju inte eftersom det innebär ”seriöst inflytande” för SD. Gamla lojaliteter med ett visst parti får man helt enkelt bortse från. Det är som Hanne Kjöller skrev i DN häromdan. Den här gången väljer hon inte att rösta för ett parti, som hon kanske brukat stödja genom åren, utan röstar MOT ett politiskt alternativ. Läs hennes artikel här.

Rösta på söndag – om du inte redan gjort det!

Komplettering 12 september: Vill du se en bild till från vår utflykt norröver? Läs om Axmar bruk i min andra blogg här och det finns fina bilder också.

Ännu mera USCH!

Läser tidningarna som vanligt till frukost och förfäras över SD:s framgångar.
Fattar folk fortfarande inte vad det är för slags parti dom vill stödja? Det är inte i första hand SD:s bakgrund och historia som är det stora problemet, som nån skrev, utan det SD:s politik i dag, deras människosyn och bild av hur Sverige borde vara.

Amanda Sokolnicki citerar i DN en granskning gjord av tidningen ETC. En källa hos Sverigedemokraterna berättar: ””Vi har lön från partiet för att kriga på nätet.”— ”Vi har mängder av simkort för att registrera fejkade Facebook-användare. Jag har 15 konton med generiska namn som Erik Svensson. När vi själva skriver grova saker i de första fyra-fem kommentarerna sätter det tonen för resten av kommentarsflödet.” Sokolnicki skriver: ”Strategin har fungerat. Det som kan sägas utan mothugg i dag hade mötts av stor bestörtning för bara några år sedan” och ”att främlingsfientligheten, kvinnohatet, vidrigheterna inte längre anses vara någonting som omgivningen behöver ha en åsikt om.”

Skrämmande verkligen. Och ännu mer skrämmande blir det eftersom till den här bilden hör det planerade mordet på Annie Lööf under Almedalsveckan. Attentatsmannen mördade först Ing-Marie Wieselgren och tänkte sedan döda Centerledaren som befann sig nåt kvarter längre bort.

Läs Sokolnickis artikel här.

Rösta inte på SD! Och stöd inte ”Kristerssons sida”! Kristersson som sagt att han ”vill ge SD seriöst inflytande”. Med ett allt större SD blir det väl ännu mer av det där seriösa inflytandet.
Inte det Sverige jag vill ha. Usch!

Komplettering 31 augusti:
Hur är det möjligt att valrörelsen inte vänds uppochned när det avslöjats att ett av landets största partier driver en trollfabrik? Det frågar sig Åsa Wikforss i DN i dag. Ja, jag håller med. Varför ställer man inte JÅ och andra SD-företrädare mot väggen med detta. ”Inga journalister som ställde skarpa frågor till en pressad Jimmie Åkesson. Inga kommentarer från de partier som avser att samarbeta med SD.” Läs Wikforss artikel här.

Usch!

Jag brukar inte blogga så mycket om svensk politik. Fast min stora avsky för det främlingsfientliga SD har förstås synts här då och då. Det är en skam att partiet har så stort stöd i landet. Mest bland män.

Usch! Bort! Ut!

Nu närmar sig valet. Affischer sitter uppe på stan. Såg en häromdan med bild på en självgod Kristersson och texten ”Vår sida är överens. Nu får vi ordning på Sverige”. Usch! Faktum är att jag är orolig för hur det ska gå i valet. Jag vill inte ha ”K:s sida vid makten” (eller kan det t.o.m. bli ”Å:s sida”…) med allt vad det innebär. Partier som inte alls förstår allvaret med den globala uppvärmningen, vill satsa på kärnkraft, är främlingsfientliga och t.o.m. har ett förflutet i nazism, vill screena barn för ADHD, språktesta 2-åringar osv.

Kriminaliteten och att få stopp på skjutningarna anser många vara den viktigaste frågan i det svenska valet. Jadå, det är viktigt, men hur kan egentligen någon fråga vara viktigare än den globala uppvärmningen och att få till stånd åtgärder som bromsar den? Att förhållandena är sådana att människor kan leva på jorden är väl ändå en oerhört viktig utgångspunkt för all politik. Suck!

Här ett par artiklar som kan vara intressanta att läsa om du inte redan gjort det:
”Högerflockens tävlan i inhumana utspel är hemsk att bevittna”, Sven-Erik Liedman i DN här.
”Politikernas engagemang för klimatet har ersatts av pliktskyldiga markeringar”, Johan Rockström och Anders Wijkman i DN här.

Efter det kan du läsa Ola Larsmos artikel apropå attentatet mot Salman Rushdie, också i DN här. Jag har inte läst Rushdies bok ”Satansverserna”, men jag ska nog skaffa den nu. Kan passa bra när jag är klar med dom två jag håller på med: Stephen Frys ”Mythos” och Patrick Modianos ”Villa Triste” (på franska). Se där, då kom det ett par boktips till.

Komplettering 22 augusti: Ja, jag måste lägga till lite som visar vad Kristersson är för en person. Det här minns du kanske? DN om Hédi Fried och träffen med Kristersson 2018 här. Paul Hansen, som tog bilderna, har bekräftat att han hörde det löfte Kristersson gav Hédi Fried om att aldrig någonsin gå med på samröre med SD. Vilken svikare!

Onda tider

Usch, vad det händer mycket otäckt dessa dagar! Mord på öppen gata i Visby under Almedalsveckan… Mördaren kan ha lidit av psykisk ohälsa men ska enligt uppgift ha varit nazist och sympatiserat med NMR. SD:s stödtrupp Nordiska Motståndsrörelsen har ju nära att ta till vapen.

Apropå SD så tycker jag att det är riktigt illa att Moderaterna numera utan att vara det minsta generade kramar SD – Kristersson i ett tal häromdan. Att dessutom många ungdomar i dag tydligen stöder M gör mig både förvånad och undrande. Ungdomarna borde väl begripa bättre. Miljöfrågan handlar ju till stor del om deras framtid och där är M naturligtvis inte rätt parti – inte SD heller.

Mer då? Kriget i Ukraina, förstås. Inte slut. Pågår där hela tiden. Utvecklingen i USA som går bakåt i och med inställningen i abortfrågan. Och så nu Boris Johnson som avgår med dunder och brak. Författaren Gunnar Pettersson, han med bloggen Pressylta Redux tidigare, har en rätt roligt skriven analys av Johnson och hans gärning i DN här.

Mycket att oroa sig för och bekymra sig över. Jag önskar att världen ville skaka till och bli bättre igen – inte bara sämre hela tiden. Och så längtar jag efter att ge mig ut på lugna vatten i kajaken och tänka på annat än allt det här. Här två bilder från en sån paddeltur – i Söderhamns skärgård.

Överst: på väg mot Enskärsorns norra udde. Nedre bilden: jag har rundat Enskärsorn, paddlat igenom det lilla gattet mellan Orn och Enskär och glider fram längs stranden.

Waldemarsudde en dag i maj

Nyss visade jag bilder från Nordvästra Skåne. Här är vi tillbaka i Stockholmstrakten. Det var den 12 maj jag senast var på Waldemarsudde, en favoritplats verkligen. Gissar att trädens lövverk har spruckit ut ännu mer nu, så här tio dar senare. På Waldemarsudde är det vackert året om. (Klicka på bilden om du vill se den större).

Så här skriver man på Stockholmskällan om kvarnen på bilden, som är en linoljekvarn: ”Kvarnen uppfördes 1784-1785 av grosshandlaren Carl Magnus Fris som hade köpt besittningsrätten till Waldemarsudde av engelsmannen William Maister två år tidigare. Kvarnen, som är en av få bevarade i sitt slag, är en så kallad ”holländare”, vilket innebär att huven med dess vingar kunde vridas efter vindens riktning. Den användes för utvinning av linfröolja som man bland annat impregnerade virke med. Restprodukten användes till foderkakor som levererades till Kungliga Hovstallet. Linoljekvarnen togs ur bruk på 1860-talet och dess vingar monterades ner på 1870-talet.”

Oljemålning av Prins Eugen. 1908. Objekt ID: Prins Eugens Waldemarsudde WE 270.

Prins Eugen (yngste son till kung Oscar II och drottning Sophia och bror till Gustav V) förvärvade besittningsrätten till Waldemarsudde omkring sekelskiftet 1900. Läs mer om Prins Eugen och Waldemarsudde här.

Jag har nog sen jag var liten tyckt om Prins Eugens konst. Två målningar jag tyckte mycket om var Det gamla slottet (målad 1893) och Molnet (målad 1927). Särskilt Molnet.

Långt senare har jag läst om Prins Eugen och hur han stod upp mot nazismen, till skillnad mot storebror Gustav V som verkar ha haft en mer positiv inställning till Hitler och Tyskland. Eller kanske är inte positiv rätt ord? Anpasslig, ryggradslös? Nåja, jag har inte läst så mycket om det där. Känt är hur Gustav V vägrade släppa in norske kungen när denne under ockupationen flydde över gränsen till Sverige. Då var han kanske mest rädd för repressalier från Hitler. Norske kungen besökte aldrig Sverige efter kriget och talade aldrig mer med Gustav V.

För ett par år sen gjordes en mycket bra film om just norske kungens flykt. Filmen heter ”Kungens val” och danske Jesper Christensen hade huvudrollen.

Det finns förstås mycket att säga om Sveriges roll under andra världskriget. Och många böcker om tiden har skrivits. Jag minns hur min pappa, som låg ute i beredskapen, berättade om ilskan över permittenttrafiken genom Sverige, som pågick från juni 1940 till augusti 1943. Och min pappa visste ju att många av officerarna var nazianstuckna. Själv minns jag hur jag som barn på 1960-talet kom på bilresa till Oslo. När vi parkerade inne i stan såg vi hur det på husväggen framför bilen var skrivet med vit krita: ”Alt for Norge, ingenting for Sverige”.

Nej nu får jag sluta med det här, annars börjar jag väl ”ge mig på” SD med sina bruna rottrådar in i nazismen. SD anses ju successivt alltmer ”rumsrent”, men jag har inte alls ändrat min uppfattning om partiet. Tycker fortfarande att det är närmast obegripligt att så många i Sverige röstar på ett rasistiskt parti (alla som stöder SD är väl inte rasister?) och även att så många kvinnor gör det. Nej – stopp nu!

Suck i coronatid (2)

Och så blev det april. I över ett år har vi levt så här nu. Isolerat oss, karantänat oss, använt andningsmask när vi handlat mat eller (undantagsvis) åkt buss. Det har förstås funkat, man anpassar sig ju, men det har ändå varit både slitsamt och tjatigt. Och ensamt, även om vi är två. Samtidigt finns ju hela tiden saker att göra, promenera, fotografera, jobba med bilder, läsa franska (Guy de Maupassant, Maigret m.m.) eller svenska (Strindberg t.ex., äntligen. Bara en sån sak!) och alldeles för sällan: prova ackord på gitarren eller måla akvarell.

Jag ser att jag för lite drygt ett år sen skrev ett inlägg med den här rubriken. Jag skrev då bl.a. ”Om jag trodde på gud skulle jag be till henne/honom att se till att få ett slut på det här snabbt nu. Det räcker nu, Gud! skulle jag säga. Var vänlig gör nåt!” Kanske var vi räddare då? Allt kändes hotfullt. Sen anpassar man sig ju som sagt i alla fall långsamt till att ha det där hotet hängande över sig. Och tänker att man i alla fall lärt sig en del inom sjukvården under den här tiden, fler överlever. Då, för ett år sen, visste vi inte hur länge det skulle dröja innan man kunde skönja det där ljuset långt borta i tunneln. Nu finns det ju, i form av vaccination. Ska få spruta 1 nästa vecka efter sju sorger och åtta bedrövelser som det brukar heta. Massor av oklar information i olika vändor om när och hur (”du ska få ett brev sedan kan du boka…”) och vad (Astra Zeneca inte till äldre än 65 år/Astra Zeneca enbart till äldre än 65). Nu bryr jag mig inte längre om vad det blir i sprutan, bara det blir gjort.

Dagshändelser kan man fundera över förstås. Att Liberalerna öppnar dörren för SD är väldigt trist, även om det kanske inte betyder nåt med tanke på partiets kritiska läge och om dom åker ur. Men att L lierar sig med ett parti med nazistiskt förflutet och ett parti som i dag är öppet med vad dom tycker om muslimer och islam är faktiskt riktigt gräsligt. Nog är det som att partiet sålt sin själ. Niklas Orrenius skriver i DN artikeln ”SD har växt så mycket att Sabunis lilla parti behandlas som ett skämt” (hoppas länken funkar).

En annan aktuell händelse läser jag om i Anna-Lena Lauréns artikel ”Navalnyjs hungerstrejk kan vara den ryske fångens enda röst”. Usch vad jag avskyr den ryska regimen! Ryssland är en skurkstat och har varit det länge. Och naturligtvis finns verkligen anledning att oroa sig för hur det ska gå för Navalnyj. Bra att Laurén skriver om honom. Vad kan svenska politiker och myndigheter göra för att trycka på? Vad slags sanktioner har man mot Ryssland och går det att skärpa dom?

Ja, det var lite det ena och det andra.

Avslutar med en bild ur en gammal upplaga av Blandaren.
Har absolut inte nåt med corona, Liberalerna eller Ryssland att göra, men jag måste liksom bryta av med nåt.

Glad Påsk!

Sticka hål

Mattias Karlsson, SD:s chefsideolog, uppträder alltid välklädd och förefaller balanserad och sympatisk och som en tänkande person. Han är inte en av dom så ofta förekommande SD:arna som det hoppar grodor ur munnen på. Så icke ur Mattias Karlssons mun. Men, man ska förstås inte låta sig luras av det yttre. Mattias Karlsson är nog mer av en ulv i fårakläder.

Det märkliga är ändå hur ofta han får tillfälle att sprida sina åsikter i såväl tv som annan media. Och man tassar respektfyllt omkring honom med försiktiga frågor och ställer honom inte mot väggen som man borde. Är det pga av hans sätt, hans lugna reflekterande framtoning? Och kostymen? 🙂

Mattias Karlsson hoppades att Trump skulle få fortsätta som president fyra år till. Bara det säger ju mycket. Och Karlsson påstår sig vara för demokrati. En förebild för SD och deras socialkonservativa syn är Teodor Holmberg, ideolog, samhällsdebattör och författare, som levde 1853-1935. Karlsson påstår att Holmberg var för demokrati. Inte sant. Nu har ett par historiker tittat närmare på Teodor Holmberg och vad han stod för. Läs artikeln ”Mattias Karlssons idol stod inte på demokratins sida” i DN här.

Och tidigare i november, DN-artikeln ”Söndagsintervjun med Mattias Karlsson är ett fullkomligt misslyckande” här.

Trumps amygdala…

När jag var liten fick vi barn lära oss att det är fult att ljuga. Vi blev verkligen hårt itutade detta, och det sitter djupt. Under livets gång har jag förstås sen mött både dom som ljuger om småsaker och dom som ljuger helt ogenerat om stort som smått. Är man en kallhamrad storlögnare och manipulatör kanske man klarar det utan att själv må dåligt av det. Men annars, om man inte är fullt så slipad och kallsinnig och dessutom har ett fungerande samvete, tänker jag att man borde må dåligt av det själv. Rimligen borde det vara så att om man ljuger ofta måste man tro att andra gör det också, och därmed kan man ju inte lita på nån alls. Hemskt.

Redan i ”Mein Kampf” lägger Hitler cyniskt ut texten och inskärper att ju mindre uppriktigt ett politiskt budskap är desto bättre. En liten vals kan lätt avslöjas och förstöra en politikers trovärdighet. Bättre därför att dra en megalögn. Citatet kommer från en artikel i SvD av Kim Salomon, professor em i historia vid Lunds universitet. Rubriken är ”Trumps syn på lögn och sanning – en blåkopia av Hitlers” (länk nedan). Enligt en annan artikel ljuger Trump i genomsnitt 16 gånger per dygn. Undrar hur Trumps amygdala ser ut numera, kanske har den skrumpnat ihop totalt?

Amygdala är en struktur i hjärnan som ”tros ha en viktig funktion i hjärnans emotionella nätverk och spelar stor roll vid uppkomsten av såväl negativa som positiva känslor” (enl Wikpedia). Den som ljuger mycket får successivt förändringar i amygdala, det har forskarna visat. Ju mer man ljuger desto lättare blir det att ljuga och desto mer avtar aktiviteten i amygdala. Jag bloggade om det här med lögn och den effekt man kan se på amygdala för ett par år sen – här.

I artikeln i SvD skriver Salomon även om svenska riksdagsledamöter i SD och KD och deras inställning till det amerikanska presidentvalet. SD:s chefsideolog Mattias Karlsson har i media ibland förefallit rätt sympatisk och i varje fall som en tänkande person – en med ”alla hästarna hemma” eller som har det ”plogat ända fram”. Men Karlsson hoppas på en seger för Trump. Märkligt kanske, men det kan ju vara så att han framförallt inte vill ha nån demokrat som president. Och kanske är han förresten inte alls så sympatisk som han ibland kan verka. Nånstans går ju rottrådar till nazismen.

Kim Salomons artikel i SvD här.
”Biden favorit bland svenska partierna”, artikel i DN här.
”Mattias Karlsson hoppas på Trump”, artikel i DN här.

Jag hoppas ju självklart att Trump åker ut på öronen vid valet den 3 november. Ett riktigt smaskigt svidande hejdundrande nederlag önskar jag honom. Och efter det förstås att demokraterna med Biden och Harris i spetsen ska kunna få ordning på det sargade USA.

SD provspränger

Ola Larsmo har en bra artikel i DN i dag, tyvärr verkar den ligga bakom spärren (lägger länk nedan ändå). Han lyfter fram tre exempel på det han kallar SD:s provsprängningar från senaste tiden. Klipper in delar av texten här:

1) ”SD inför ett ”slöjförbud” i Skurups skolor, ett förbud som visar sig vara lagstridigt.”
2) ”SD:s gruppordförande i Norrköping polisanmäler Norrköpings eget stadsmuseum för att en bild på partiets lokala styrelse förekommer i ett tidningsklipp bland många på utställningen ”Medlöperi och motstånd”. Klippet handlar om hur SD hanterat nazistiska utspel av sina egna kommunpolitikerkandidater.”
3) ”Och nu: i riksdagens kulturutskott vill SD kalla in cheferna för SVT och SR, personligen, för att stå till svars för inslag i program partiet ogillat.”

Larsmo skriver: ”Ingen kan tveka om att det just nu pågår en provsprängning av SD, på lokal och nationell nivå, för att se hur långt man kan gå när det gäller att kontrollera debatt, yttrandefrihet och nyhetsflöde på politisk väg.  – – – Vad vi ser är ett tydligt brott med svensk politisk tradition på kultur- och medieområdet. Man kan och bör kalla det osvenskt. Det är utan tvekan dit SD strävar, styrkta av framgångar i olika opinionsmätningar. Man vill koppla politiskt grepp över kulturyttringar och public service. De är alltmer öppna med hur de vill förändra Sverige.”

Bra artikel som visar på en skrämmande utveckling. Inget tassande eller smygande – nu provspränger dom. Åh vad jag önskar att det gick att ruska om dom som tror på SD och stöder partiet i opinionsmätningar (och i val, förstås) så dom vaknar upp nån gång och inser vilken sorts land det är partiet styr mot.
DN, Ola Larsmos artikel här.