Sluta vara mesiga mot nazisterna!

Almedalen 2018 verkar i flera avseenden ha varit en flopp. Nazisterna fick tydligen mer eller mindre ostört propagera för sin djupt unkna människofientliga ideologi – sin folkmordsideologi som nån kallade den – uttrycka sitt hat, utöva våld och förstöra för andra som stod för demokratiska värden. Det var riktigt illa och tydligen värre än förra året enligt media. Jag var inte där så jag slapp vara med om det själv.

Minns du den där hemska dagen i april 2017? Tänker på terrordådet på Drottninggatan i Stockholm och hur mycket lovord polisen då fick ta emot för sina insatser den dan och tiden efteråt. Vid Åhléns nära det hörn där lastbilen körde in och den lilla 11-åriga flickan dödades stod en polisbuss överhängd av blommor. Bilen på bilden stod på nån av tvärgatorna. På lappen bland blommorna står det: ”Kärlek för Alla. Hat mot Ingen”.

Nu är det inga lovord som regnar över polisen utan istället en massa kritik. Och nog kan man undra över den mesighet eller slapphet polisen visade i Almedalen. Och så gör man det med hänvisning till lagen. Men då kan man fråga varför polisen väljer att tolka lagen om demonstrationsrätt (om §24 i grundlagen, se nedan) så att det gynnar nazisterna? En hemsk liten misstanke kan lätt komma upp: kan det vara så illa att man inom polisen känner viss sympati med dom åsikter som nassarna framför?

Biträdande kommenderingschefen hos polisen på Gotland säger så här om det som hänt i Almedalen: ”Alla möten och alla sammankomster har kunnat genomföras. — Samtidigt har många varit oroliga. Några har blivit utsatta för brott och i den meningen så är vi inte nöjda att vi inte kunnat förhindra det. Men då får vi hämta igen det utredningsvägen.”
Jaha, vad menar han med ”då får vi hämta igen det utredningsvägen”? Är det alltså så att om polisen underlåter att stoppa våldsutövningen eller inte klarar av att stoppa den är det ok bara dom utreder det efteråt? Tycker dom som blivit nerslagna det också?

Och så Ludvika på det nu: ”Nazister får propagera i Ludvika varje dag fram till valet 2018” (länk sist i inlägget). Totalt sett över landet är det en oerhörd förslappning som skett! I en artikel i Aktuellt fokus skriver man bl.a. om hur man framgångsrikt stoppat nazisterna under tidigare år, inte beviljat tillstånd för nazistiska demonstrationer, eller beviljat tillstånd på avlägsna platser långt från centrum. Läs ”Det behövs inga nya lagar mot nazisterna – polisen behöver bara göra sitt jobb” här.

Och polisen kan luta sig mot en paragraf i grundlagen som lyder:
24 § Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken. I övrigt får dessa friheter begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet eller för att motverka farsot.

Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar
vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.
SFS 2010:1408

Nassarna är inte detsamma som SD, det vet jag. Men skillnaden i åsikter är nog egentligen inte så stor. Förintelseöverlevaren Emerich Roth i öppet brev till Moderaterna tidigare år: ”Hade människor gjort motstånd på 30-talet hade Förintelsen inte varit möjlig. Den farligaste ondskan är inte den som klär sig i uniform och kängor och skriker ut sitt hat. Det är när ondskan klär sig i kostym och lägger sig till med lånad vokabulär, som den är riktigt farlig och kan sprida sig som en smittsam epidemi”.

Bort med nazisterna från våra gator och torg!
Och bort med SD från riksdagen!
Och vad du gör, rösta inte fram några nazister i kommunvalet och rösta inte på SD i riksdagsvalet!
Artikeln ”Nazister får propagera i Ludvika varje dag fram till valet 2018”, här.

Svensk och inte svensk…

Oj oj oj, vad sårad och missförstådd Björn Söder lät i en liten debatt i radions P1 i morse. Han är ledsen och bestört. Den som debatterade med honom var Willy Silberstein som i en artikel i Aftonbladet häromdan sa ”Jo, Björn Söder – jag är både jude och svensk”.

Man kan fundera över varför det är så viktigt för Björn Söder och SD att göra distinktionen mellan nationstillhörighet och medborgarskap. Varför är dom så väldigt angelägna att dela upp människor, att säga ”du är svensk” och ”du är inte svensk”?

Och visst, i Sverige räknas samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar som nationella minoriteter. Men det innebär ju inte att dom också kan känna sig som svenskar och kalla sig svenskar? ”Björn Söder ska inte definiera om jag är svensk eller inte” som Willy Silberstein skriver i sin artikel.

Willy Silberstein citerar i artikeln statsvetaren Mark Klarberg som skrivit: ”En minoritet är också är en del av folket. Det är i vart fall så folkrätten förhåller sig till dessa begrepp och det är också grunden för nationalstaten som fenomen. Sverigedemokraterna tycks fortsatt ha en djupt oroväckande syn på minoriteter och jag finner det helt otroligt att denna man är vice talman för Sveriges riksdag.”

Läs Willy Silbersteins artikel i Aftonbladet här.
I en annan artikel läser jag om ”Skrämmande likheter mellan SD:s partiprogram och Mein Kampf”, Mikael Nilsson, historiker vid Uppsala universitet, i Dagens Arena 1 sept 2016 – här.

Medmänsklighet, tack!

Så oerhört trist att SD går framåt igen! Bl.a. det visar ju SCB:s nya partisympatiundersökning. Folk framför allt från S går över till SD. Det är naturligtvis en mycket oroande utveckling. Och detta sker fast människor nu verkligen borde ha insett vad SD står för – trots Jimmie Åkessons överslätningsmanövrar menar jag. Nyligen visade ju SD dessutom bockfoten ordentligt. Jag tänker på Åkessons förslag om en angiverilag: att man ska vara skyldig att ange den som gömmer papperslösa. Ruggigt. Men överensstämmer förstås med den ideologi som styr partiet.

Nu i morgon torsdag 7 juni ska riksdagen fatta beslut om den s.k. gymnasielagen. Jag håller tummarna för ett beslut som visar medmänsklighet.

Några länkar:
Partisympatiundersökningen maj 2018” SCB 2018-06-05
Förslag om 9 000 ensamkommande ska diskuteras i riksdagen” SVT
Skrämmande likheter mellan SD:s partiprogram och Mein Kamp” Dagens Arena 1 sept 2016
Sverigedemokraterna” Expo 2018-04-18

Uppdatering 9 juni: Rätt beslut fattades av riksdagen i torsdags. 9 000 ensamkommande får möjlighet att stanna i Sverige. Bra! Jag önskar dom alla lycka till, att det ska gå bra med studierna och att dom ska finna sig tillrätta i det här landet.
Metro 7 juni här.
Artikel i DN här.

Vålnader och vädring

Såg du Margit Silbersteins artikel i DN med rubriken ”Jag mötte en vålnad i Almedalen”? Stark text, med rätta uppmärksammad. Artikeln handlar om Nordiska motståndsrörelsens närvaro i Almedalen tidigare i sommar. ”Att nazister var aktiva på politikerveckan i Visby sågs av somliga som en bagatell. Hos mig väckte de djup fasa. När ska vi skrika ut vår vrede om inte mot antisemitism och rasism?” skriver Silberstein. Läs här.

”Silberstein öppnar ett fönster i ett unket rum” skriver Ola Larsmo om Silbersteins artikel. Läs här.

Bra artiklar båda två. Viktigt att vi säger ifrån, inte slätar över, inte anpassar oss. Viktigt att vi inte låter en normalisering ske så att dom här fascistiska eller nazistiska rörelserna börjar uppfattas som alltmer rumsrena. Vi får aldrig glömma vad det är dom står för och vad det är för ett slags samhälle dom vill ha. Enda ljuspunkten i det här är kanske att dom väl inte är så många, dom här outbildade korkade våldsbenägna typerna som är med i högerextrema rörelser som NMR och Nordisk ungdom.

Vad gäller SD handlar det ju också om normalisering, anpassning, glidningar. Typ: bort med järnrör, sätt munkavle på dom SD:are som det hoppar grodor ur munnen på. Nu blir dom istället allt lenare i munnen och döljer bockfoten så gott dom kan. Usch! Om SD tycker jag inte! Ut med dom ur riksdagen i nästa val!

SD svartmålar Sverige

Nånstans läste jag epitetet landsförrädare om SD. Det var nog nån som använde det på Twitter. Helt klart ligger det en del i det. Företrädare för SD sprider ”fake news” om hur förfärligt illa det står till i vårt land. Dom snackar ner Sverige och svartmålar landet bl.a. till USA, Trump-administrationen, amerikansk media. Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson skriver nu en debattartikel i Wall Street Journal där dom stödjer den negativa Sverige-bild som lyfts fram av Trump och viss amerikansk media.

Usch, vad det är trist att dom håller på som dom gör i SD. Och att det i vårt land fortfarande finns många som tror på partiet. När ska dom vakna och inse vad SD står för, vad deras politik handlar om? Dels att SD är ett rasistiskt parti, och det bör dom som röstar på partiet ha klart för sig. Är man inte rasist själv ska man förstås inte stödja SD. Dels förstås att om man anser att det är viktigt med demokrati ska man ju inte stödja SD. Dom har helt andra tankar om hur Sverige ska vara och hur landet ska styras.

Dessutom: varför verkar det inte betyda så mycket att företrädare för partiet åker dit för det ena och det andra? Grova klavertramp av typen ”Kan ingen ställa sig på Öresundsbron med en kulspruta!” (tidigare SD-politikern Gunilla Schmidt på Facebook) eller SD-förslaget att slopa presstöd till tidningar inom Bonnierkoncernen (tidigare riksdagsledamoten för SD Anna Hagwall, numera politisk vilde)? Och så har vi förstås järnrörsskandalen för ett par år sen, misshandeln i en krogkö i november förra året (rättegång mot Kent Ekeroth på gång) … fler exempel finns naturligtvis. Och kriminalitet av annat slag än ovanstående våldshandlingar förekommer ju inom SD som inom inget annat parti i den svenska riksdagen. Nu senast kommer uppgiften att Anders Forsberg, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, åtalas för grov förskingring och grov trolöshet.

Hm ja, jag kan inte låta bli det här lilla tjabbandet i bloggen mot SD. Kapten Haddock i mig vaknar till liv igen och blir väldigt ilsken när jag ser sånt här som Åkessons och Karlssons svartmålande debattartikel i Wall Street Journal. ”Eländiga kryp! Fördömda kräk! Håll käften, förbenade idioter! Sluta ljuga, förbaskade luspudlar!” Men ibland tänker jag förstås: vad hjälper det att jag hojtar arga saker i min lilla blogg? Det är nog inte många SD:are som läser bloggen, gissar jag, om alls nån. Men som ventil för Kapten Haddocks rödglödgade ilska funkar den fint…

DN:s artikel häromdan: ”SD-topp spred kritisk Sverigebild till kretsen kring Trump” här. DN:s artikel i dag: ”Jimmie Åkesson försvarar Donald Trump i Wall Street Journal” här. DN:s artikel i dag: ”SD-ledamot åtalas för grov förskingring” här. Expos artikel från sept 2016 ”Sverigedemokraterna är ett hot mot demokratin” här.

Vända ryggen åt Åkesson

Läser en artikel av Sofia Mirjamsdotter i Sundsvalls tidning. Jimmie Åkesson har varit i Sundsvall och visat propagandafilm, snackat enligt sitt vanliga upplägg och spritt desinformation om hur illa det går för Sverige. Ingen vänder längre ryggen till, står det i artikeln. Tvärtom: han fick stående ovationer. Så varför då, är han nån sorts rockstjärna? Jag tittar tillbaka på när folk faktiskt vände ryggen till vid såna här tillfällen. Det var förstås i förra valrörelsen. I maj 2014 var Åkesson i Sundsvall och höll valtal och då vände Sundsvallsborna ryggen åt honom. Likadant gjorde man i flera svenska städer vid den tiden. Så icke längre. Väldigt trist att folk nu i större utsträckning låter sig luras av partiets snedvridna bild av hur Sverige ser ut i dag och av deras skönmålning av det tillbaka-till-förr-Sverige som dom vill ha. Riktigt vidrigt alltihop.

Alla dom som vände ryggen till i Sundsvall för tre år sen, hur tänker dom nu? Ja, jag vet ju inte, kanske var det enbart SD-sympatisörer, såna som tyckt likadant år ut och år in, på det där mötet i Sundsvall.

Men visst pågår en normalisering, anpassning, utslätning… Och att M nu sträcker ut en hand till SD tycker jag förstås också illa om. Har aldrig röstat på M och kommer aldrig att göra det.

En dag var nån på Odenplan och delade ut SD-propaganda. Jag gick en lov runt personen, ville inte ha nåt som helst med såna människor att göra. Efteråt tänkte jag att jag ju faktiskt kunde ha gjort på ett annat sätt. Jag kunde ha stannat och frågat om han eller hon var rasist. Om svaret då blev ”Nej, inte alls!” skulle jag förstås fråga: ”Men varför stöder du då ett rasistiskt parti?” Och sen kunde snacket vara igång. En egen liten motrörelse. Ids jag, orkar jag? Det är ju enklare att runda och gå vidare. Och så tänker jag igen på Stéphane Hessel, den gamle franske diplomaten och tidigare motståndsmannen och koncentrationslägerfången, som skrev boken ”Säg ifrån!” när han var 93 år gammal. Han skriver: ”Den värsta inställningen som finns är att säga ‘jag kan ändå inte göra något åt det, jag har mitt att sköta’. Har man den attityden avstår man från en viktig del av sin mänsklighet, förmågan att uppröras, att säga ifrån och engagera sig.” Så nästa gång kan jag ”beväpna mig” med bra argument och ta diskussionen om SD står på Odenplan eller nån annanstans. Flera bra skrivningar finns ju hos Mirjamsdotter och hos andra som ”säger ifrån” och så kan man ju citera rasistiska skrivningar i SD:s eget partiprogram. Säga ifrån, inte låta saker man upprörs över passera utan att reagera. Det är ju faktiskt delvis därför också som jag bloggar.

Läs artikeln ”Jimmie Åkesson talar med kluven tunga” i ST här.

Farlig försoning

Försoning brukar vara nåt bra, nåt eftersträvansvärt. Man förlåter, försonas och går vidare. Men det är inte alltid rätt väg, hävdade Masha Gessen i en artikel i DN häromdan. Läs artikeln (länk nedan) om du inte redan gjort det!

Masha Gessen anser att Hilary Clinton och Barack Obama inte gör rätt när dom s.a.s. sträcker ut en hand till Donald Trump och säger till det amerikanska folket att vi måste acceptera valresultatet och se framåt, vi spelar alla i samma lag, vi måste ge Trump en chans, vi måste gå vidare osv. Kanske måste dom säga såna försoningens ord för att inte uppmuntra till bråk och kravaller, tänker jag. Men Masha Gessen tycker inte alls så. Hon tycker att dom tvärtom borde ha manat till kamp mot dom krafter som nu förstärks i det amerikanska samhället. Hon vet vad hon talar om med sina erfarenheter från Ryssland.

Jag har bloggat om det tidigare, det här med normalisering och att man anpassar sig, slutar uppröras över sånt man tidigare blev upprörd över osv. Här hos oss är ju attityden till SD ett exempel på det. Man verkar allt oftare överse med dom rasistiska gräsligheter människor som stöder SD – eller t.o.m. politiskt tillsatta personer i partiet – håller på med. Och blir Åkesson tillfrågad om sånt av media glider han istället undan och talar om att pressen förvrider sanningen.

När det gäller Trump ser man nu reaktioner på hans extrema yttranden under valrörelsen – och även svar från honom själv – som slätar över det han sa. ”Det var bara kampanjsnack” osv. Masha Gessen tror inte att det var kampanjsnack. ”Han menar vad han säger. Närhelst du tänker, eller hör andra hävda, att han överdriver, så är vår inneboende benägenhet att sträva efter det rationella. Detta kommer att hända ofta: evolutionen tycks ha utvecklat människans förmåga till bortträngning när hon öppet konfronteras med det otänkbara. På 1930-talet försäkrade The New York Times sina läsare att Hitlers antisemitism bara var förställning.”

Masha Gessen får mig att tänka på den gamla franske motståndsmannen Stéphane Hessel och hans bok ”Säg ifrån!” (”Indignez-vous!”) som jag bloggat om tidigare. ”Den värsta inställningen som finns är att säga: ‘jag kan ändå inte göra något åt det, jag har mitt att sköta’. Har man den attityden avstår man  en viktig del av sin mänsklighet, förmågan att uppröras, att säga ifrån och engagera sig” skriver Hessel. Det är därför jag i mitt lilla hörn av världen inte kan hålla tyst med vad jag anser om rasism, fascism, främlingsfientlighet och SD. Jag vill inte ha en normalisering när det gäller SD, jag vill inte ha nån försoning med SD. Och inte med Trump heller för den delen.

Läs Masha Gessens artikel, ”Sex råd för att överleva i en totalitär tid”, här.