Till sjöss länge sen

Fyrmastbarken C B Pedersen fotograferad från medtävlaren Herzogin Cecilie under en vetekappsegling. © Sjöhistoriska museet/kolorering: Per Idborg

Dessa dagar håller jag på en del med gamla segelfartyg. Anledningen är min gamle anfader Lars Rolander som 1788 seglade med Ostindiska kompaniet till Kanton, Kina. Som vanligt var det två fartyg som seglade i konvoj: Götheborg och Cron Prins Gustaf. Jag har inte ens lyckats få reda på vilket av dessa skepp han var ombord. Han finns inte listad bland matroser och jungmän. Han var 19 år gammal när man seglade ut från Göteborg. Var han skeppsgosse eller var han för gammal för det? Var han biträde till nån ombord som skeppspredikanten eller en superkargör? Vet inte. Måste kanske sitta på plats i Göteborg och leta i arkiven där.

Men det ena ger det andra och det tredje osv… Jag har tidigare skrivit om ett av dom allra sista stora segelfartygen C.B. Pedersen på min andra blogg Arundo. Det var från det skeppet som en kusin till min mamma ”jumped ship” en mörk natt strax norr om Australien 1931. Läs mer om Bertil i baljan här. Och titta också på kommentarerna som kommit in, dels från några släktingar, dels från andra intresserade.

Nu när jag vevar runt om gamle Rolander hittade jag mer om just fartyget C.B. Pedersen i Populär Historia och bilden har jag lånat därifrån. Intressant artikel. Det finns en interiörbild med också, som visar några sjömän vid sina kojer 1924. Dom sov på riktiga britsar på den tiden. På Rolanders resa hade besättningen tydligen kojplats på däck i nån sorts hängkoj (hängmatta?) utom personer på framträdande poster som kaptenen, superkargörerna, styrmännen m.fl. Skeppspredikant och fältskär också gissar jag.

”Det sista stora svenska lastfartyget under segel blev C.B. Pedersen av Göteborg” står det i artikeln samt att ”C B Pedersen var en italiensk skönhet, byggd 1891 på det klassiska varvet Pertusola, där man lade större vikt vid den estetiska utformningen än skutans robusthet.”

Artikeln i Populär Historia med flera fina bilder har du här.
Och vet du nåt om vad den unge Lars Rolander hade för uppgift ombord på den där ostindienfararen 1788-90 – och vilket fartyg det var – så hör av dig!
När Lars Rolander var 65 år lät han en konstnär porträttera av honom i olja. Jag har bara sett ett foto av målningen, som kanske finns kvar nånstans. Vem vet? Skrev om det i inlägget Efterlysning.

Af Chapman

Vi hade suttit och läst på en brygga vid Nya Djurgårdsvarvet ett par timmar. Det blev seneftermiddag, och solen var på väg neråt. Nu kändes det att det inte är riktig vår än. Kalla vindar drog över vattnen. Tog på mig mössan igen och knäppte igen kappan. Men innan vi tog oss hemåt måste jag ta en sväng ut på Beckholmen för att titta ner på den här skönheten. Enligt en sida på webben ska renoveringen av fullriggaren vara klar i vår – kanske i början av maj. Då ska fartyget bogseras tillbaka till sin vanliga plats vid Skeppsholmen.

Gamla segelfartyg är fascinerande. Och vackra. Har haft såna fartyg med i bloggen flera gånger. Tänker på min gamle anfader Lars Rolander som 19 år gammal fick följa med på ett av Ostindiska kompaniets fartyg till Kanton 1788-90. Kanske såg det fartyget ut ungefär som Ostindiefararen Götheborg som gästade Stockholm i augusti förra året. Några bilder här. Senare i livet var Rolander delägare i ett fartyg och bedrev handel med England bl.a. Fartyget Triton gick under utanför Bornholm 1838 – se inlägg här. Och så tänker jag på Fredrik Hippolyte von Schantz vars livsöde beskrivs i den fantastiska boken ”Mannen som försvann”. Sin sista resa gjorde han på fullriggaren L.A. Bång. Han försvann i havet nånstans strax utanför Godahoppsudden 1864. Skrev om boken här. Om von Schantz finns även en blogg här.

Och så ett senare tiders skolskepp: C.B. Pedersen. En kusin till min mamma var elev på fartyget på 30-talet. Han rymde (”jumped ship”) en natt när man ankrat i Torres Strait, en historia som är välkänd i släkten på min mammas sida. Skrev om fartyget på min andra blogg här.

C.B. Pedersen, fyrmastad järnbark byggd 1891.

Bild på ett vackert segelfartyg finns också med i inlägget ”Om orden” som handlade om vikten av att använda rätt ord – ”call a spade a spade”. Sammanhanget då var SD som fascistiskt parti. Inlägget har du här. Orden styr tanken. I dag förstås med ett tydligt exempel från Ryssland där man försöker styra ryssarnas bild av det som pågår i Ukraina. Talar man klarspråk om kriget kan man få 15 års fängelse. Usch, vilket land! Förstår att många vill ge sig iväg därifrån.

Ja ja, det blev många länkar. Men nu har jag seglat klart för i dag.

Ett skeppsbrott 1838

I december 1838 är handelsfartyget Triton på väg från Stockholm till Liverpool. Triton var en skonert byggd 1821 vid Finnholmens skeppsvarv i byn Sangis, Nederkalix, men vid den här tiden hade fartyget sin hemmahamn i Stockholm. Jag antar att lasten ombord var trävaror och annat som skulle gå att sälja i England. Avsikten var säkert att gå med annan last tillbaka för att sälja i Stockholm. Men nån återresa blev det aldrig för Triton.

Den 13 december 1838 förliser fartyget utanför Bornholm. Vad hände? Var det oväder? Hur gick det med besättningen? Vad hade man för last? Jag har försökt ta reda på det där men har inte lyckats hittills. SMHI:s statistik går inte så långt tillbaka. Jag har frågat danska riksarkivet om förlisningen och fått svar med en massa användbara länkar. Men att leta digitalt via datorn hemma i Stockholm går inte utan det handlar om att beställa fram material på plats i Köpenhamn. Jag får se om det går att genomföra nån gång.

Målning av Ivan Ajvazovskij. Lånat bilden från Sjöhistoriska museet.

Att jag intresserar mig för Triton beror på att min gamle anfader Lars Rolander var delägare i segelfartyget. Han var grosshandlare i Stockholm. Riktigt vad slags affärer han höll på med vet jag inte. Kanske kändes det gott i hjärtat på honom när han började med handelssjöfart även om han inte var ombord själv. Som 19-åring hade han 1789 seglat iväg med Ostindiska Compagniet på en 2 års resa till Kanton.

Ajvazovskij var framstående rysk marinmålare som levde 1817-1900. Vad just den här tavlan heter har jag inte tagit reda på. Gissar att det nog inte är Bornholm man ser där till höger. För lite större bild, klicka på den.

En skonert var ett tvåmastat segelfartyg som kunde ha lite olika utformning. I boken ”Mannen som försvann”, som man kan läsa om på Hippolytes blogg, läser jag att det fanns flera olika typer. Författaren nämner: Slätskonert eller slättoppad skonert, toppsegelskonert, råsegelskonert även benämnd märssegelskonert eller brigantin. Vilken sorts skonert Triton var vet jag inte.

Lars Rolander har varit med i bloggen nu flera gånger. Jag letar fortfarande efter hans porträtt som jag bara har i avfotograferat skick. Läs mer om honom här.

Tänk om nån av mina läsare känner till nåt om en förlisning vid Bornholm 13 december 1838! Chansen är väl inte så stor men man vet aldrig…

Uppdatering nr 1 den 2 februari:
I Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1839-01-09 hittade jag nu under rubriken ”Svenska samt till och från Sverige afgångne eller ankomne fartyg”. Det står så här:
Natten till d. 13 Dec. strandade på Bornholm, Skon. Triton, J.L. Bengtsson, hemma i Stockholm och dit destinerad från Liverpool. Skepp och last äro förlorade.
Ovan skrev jag att Triton var på väg till Liverpool, men det var tydligen på seglingen hemåt som skeppet förliste.
Uppdatering nr 2 den 2 februari:
Hittade i Tidning för handel, sjöfart och näringar 1839-01-11:
Natten till d. 13 Dec. strandade söder om Rönne Castell på Bornholm vid kalkbränneriet Skonerten Triton, Kapt. J.L. Bengtsson från Stockholm, destinerad till Liverpool med Salt och på hemgående; Fartyget fylldes med vatten och slogs sönder; lasten är förlorad.
Se även bekräftelse om lasten och om destinationen i kommentaren nedan. Tack, Lars G!

Götheborg igen

Så tog hon sig ut från Stockholm igen. Dock ej för segel, det hade väl varit för mycket att hoppas på. Men festligt var det ändå att se. Långsamt girade hon styrbord och hedrade stan med flera kanonskott så röken låg gråvit över vattnet och folk på kajen applåderade. Där fanns en musikkår också och det var fullt av människor som vinkade, fotograferade och ropade Hej då! Även ombord på Götheborg var det mycket folk.

Götheborg

Vi har fint besök i stan: Ostindiefararen Götheborg ligger vid Skeppsbron. Mycket tackel och tåg är det att hålla reda på.

Fartyget är en replik av en ostindiefarare med samma namn som förliste i Göteborg 1745. Bygget av den nya Götheborg påbörjades 1995, och man använde enbart dåtida material och metoder. Sjösättning skedde 2003. Lite senare fick hon fint besök ombord: då var nämligen min pappa, mina systrar och jag där, en ljuvligt varm och solig dag i juli 2005. Trevligt minne.

I dag fick vi inte gå ombord. Nåt var på gång för särskilt inbjudna. Men traska förbi, titta och beundra detta förnämligt fina fartyg gick bra.

När jag gick där på kajen tänkte jag förstås på min gamle anfader Lars Rolander (mitt efternamn kommer därifrån) som följde med Ostindiska Kompaniet till Kanton 1788-90. Kanske såg det fartyg han seglade med ut ungefär som det här. Han var i tjugoårsåldern och vad han hade för jobb ombord vet jag inte. Var han sjöman? Eller var han kanske betjänt till superkargören eller till nån annan med hög befattning ombord? Nån gång ska jag nog försöka ta reda på det. Och skriva om det i bloggen, förstås.