Inspirerande om skrivande

En gammal tant med allvarligt blekt ansikte, vitt hår i hög knut uppe på huvudet, svartklädd – fotograferad vid sitt skrivbord. Nåt gammaldags, stelt och vördnadsbjudande över denna gamla dam. En av Sveriges mest framgångsrika och välkända författare: Selma Lagerlöf.

Och visst har jag läst berättelser eller böcker skrivna av Selma Lagerlöf eller som barn lyssnat på högläsning – ofta var det Mamma eller min morfar som läste. ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” lästes för oss, minns jag, där vi låg i våra sängar i barnkammaren på Borgmästargården i Söderhamn. Jag minns brottstycken av den. Och så ”Kejsaren av Portugallien”, ”Herr Arnes penningar” m.fl. Orden ”Varför slipar de så långa knivar på Branehög?” får mig fortfarande att rysa.

Men ”Gösta Berlings saga”, Selmas först utgivna bok – hur var det med den? Läste jag den nånsin som barn eller fick jag den läst för mig? Jag minns inte faktiskt. Jag vet ju i grova drag vad den handlar om och förstås hur inledningen lyder. Nu tänker jag att jag borde nog läsa hela boken. Inspirationen och nyfikenheten på boken kommer från Anna-Karin Palms biografi om Selma Lagerlöf, ”Jag vill sätta världen i rörelse”. Håller just på med den.

Det är en tjock bok men lättläst, oupphörligen intressant om hur en ung kvinna utvecklades till författare, om hur hon jobbade sig fram från lärarinna på en skola i Landskrona till att kunna försörja sig på sitt skrivande och bli en berömd författare, välkänd och älskad både i Sverige och många andra länder.

Hon ville skriva, det var det hon ville. Att leva ett på den tiden ”normalt kvinnoliv” –  gifta sig, bilda familj, underordna sig en man – lockade henne inte. Men vänskap och kärlek hade hon ändå i sitt liv. Anna-Karin Palm berättar om Selmas många nära vänner och om hennes kärleksrelationer med kvinnor som Sofie Elkan.

Jag inser att jag tidigare nog bara sett foton på Selma Lagerlöf som gammal och vithårig. Men hon var förstås ung en gång hon med, och nu har jag googlat runt och tittat på foton från olika skeden av hennes liv. Och boken är så fängslande att jag ser fram emot att få gå och lägga mig på kvällen och läsa vidare i sängen. Men så är jag ju också intresserad av skönlitterärt skrivande. När jag är klar med biografin får jag väl ge mig på Gösta Berling.