Tvållelujah

I duschen häromdan dök ett minne upp. Använder oftast flytande duschtvål men den här gången var det en ”hård” vanlig tvål. Nånting med doften på den fick plötsligt namnet ”Cadum” att dyka upp i skallen. Det var ett tvålmärke som fanns förr. Ja, det finns nog fortfarande men det är länge sen jag såg tvålen i nån affär i Sverige i varje fall. I vanliga affärer är det ju i dag hylla upp och hylla ner med flytande duschtvål och flytande handtvål med pump och med femtielva olika blandningar och dofter – honung, kokos, mandel, aloe vera m.m. Allt väldigt välgörande på olika sätt – stimulerande, rogivande m.m. Gammaldags hårda tvålar brukar det finnas betydligt färre av. Men där finns oftast gamla kända märken som börjar med L, P eller B. En som börjar på D brukar också finnas.

Om tvålen Cadum läser jag i en annons daterad 1955 som jag hittade i en uppsats att det är en fransk tvål som då – alltså 1955 – för första gången fanns i Sverige. Det står:  ”Tack vare Cadum får Er hy ungdomlig friskhet – den mjuka, klara touche som beundras av män och avundas av kvinnor.” Det låter väl bra?

Och så hittade jag en annons för den där tvålen på P, där man hävdar att man med hjälp av tvålen ska kunna hålla sig lika vacker som när man gifte sig. Annonsen är från en amerikansk damtidning 1922.
Palmolive_soap_1922_advertisement_ladies_home_journal_edPalmolive_soap_1922l_edTjärtvål hade vi ibland hemma i min ”gamla familj” (50-tal och 60-tal). Det var en liten barsk brun tvål – lite genomskinlig om jag minns rätt – som doftade tjära och som ansågs bra för hyn, en tvål som inte gjorde sig till på nåt sätt, en tvål utan den glamour som så många andra tvålar stoltserade med. Och nu kommer jag att tänka på tallbarrolja också. Sånt hade vi hemma då, oljan såldes i en liten kantig glasflaska och man hällde ett par droppar i badet. Det var nåt för en norrlänning det!

Min mamma tyckte om en typ av runda tvålar som doftade nejlika – Roger & Gallet Oeillet. Och så hade hon den där spanska tvålen med en dam i fandangoklänning och med en solfjäder i handen på pappret om tvålen. Maja hette den.

När vi senare åkte på campingresor med pojkarna i Frankrike brukade vi försöka köpa en enkel och billig men mycket väldoftande tvål som hette Amande Amère, en stor rektangulär kantig vit sak. Har varit svår att få tag på sen eller också ansträngde vi oss inte tillräckligt. En gång på en flygresa nånstans utomlands hade dom flytande tvål på flygplanstoaletten som doftade så där bittermandligt gott och K försökte få reda på av flygvärdinnorna varifrån dom fick den där tvålen. Gick inte bra det heller. Nåja, peu importe…

Tvålopera…”såpa”… vad kommer det ifrån? Av engelskans ”soap opera”. Långa tv-serier där det i dom tidiga amerikanska såpoperorna var vanligt med reklaminslag just om tvål.

Mer om tvål? Povel Ramels ”Var är tvålen?” förstås. ”Utan lödder badar slödder… Bad är löjligt utan tvål…” På Youtube  här.

För att nu avsluta med ytterligare renlighet: Om hur det gick till när jag tvättade håret med hästshampoo kan du läsa här.
Och så uppsatsen där jag hittade citatet om Cadum: ”Ge Er fru en mopp nu! Kvinnor och män i ICA-kurirens annonser 1955 och 1975”.  B-uppsats av Ida Teeriaho, Uppsala universitet, Ekonomisk-historiska institutionen, här.