Fadäs blunder skandal

Anders Borg har tutat till ordentligt på en fest, tappat kontrollen och betett sig mycket illa enligt media. Han ber om ursäkt på Facebook och ska söka hjälp nånstans, åter enligt media.

Ja, jisses, så det kan bli. Och jag tänker på två saker: dels frågan om hur snabbt minnet sen bleknar och att en sån händelse tydligen inte måste innebära att hela ens framtid är förstörd (tänker på Gudrun Schyman i en biograf i Stockholm för många är sen), dels på allt stöd som kommer nu till den f.d. finansministern som gjort bort sig så, stackars karl. Ryggdunk, en tröstande hand på hans axel. Beundran över modet att verkligen be om ursäkt. Stöd av typen ”alla kan göra fel”, ”alla har fulat ut sig nån gång eller aldrig levt”, ”mänskligt, kan hända den bäste”, ”det har hänt oss alla någon gång”.

Nähä då! Inte alls, säger jag. Skulle det alltså vara ett inte särskilt ovanligt beteende under inverkan av alkohol i festsammanhang? Jag har aldrig varit på en fest där nåt liknande skett. Själv har jag säkerligen gjort bort mig på fest nån gång men baske mig aldrig på det där viset, i den dimensionen. Håller med Leonidas Aretakis som kallar alla dom här stöttande kommentarerna för hyckleri i en artikel i DN ”Stödet för Anders Borg blottar ett hyckleri” här.

En liten trist och tarvlig händelse är det ju. Människor som var med har tagit illa vid sig. Och nu är det så synd om den som betett sig illa. Hå hå ja ja. Suck. Varför gick han alls på fest om han var utarbetad, trött, varit utsatt för press senaste tiden osv? Omdömet borta helt.

Komplettering 5 augusti:
Läsvärd analys hos en annan bloggare: Enligt Ellen här. Och så i DN i dag: Anders Borg polisanmäls, här. Tydligen är det polisen som gör det. Och det är förstås rätt eftersom det han sägs ha gjort är brottsligt. Men suck, nog blir man (jag) trött vid tanken på alla skriverier som kommer att följa av det här. ”Gefundenes fressen” (jodå, lite tyska kan jag) för aftonblaskorna inte minst. När det finns så mycket viktigare saker i dagens Sverige att skriva om.

Skakande, skamlig skandal

Bra skrivet, Agneta Pleijel! I en artikel i DN funderar hon över hur Astrid Lindgren skulle ha reagerat över det som händer i dag: att Sverige kastar ut afghanska ungdomar som söker asyl här i vårt land för att undkomma krig och död. Vad skulle Astrid ha sagt? Och hur fattar Migrationsverket egentligen sina beslut?

Såg du det där alldeles nyligen om att ansökan om uppehållstillstånd inlämnad av ett par tvillingar fått helt olika behandling? Ahmad och Hasan Hifzy heter dom. Dom sökte asyl samtidigt och har samma asylskäl, men fick ändå olika asylbeslut. Hasan får stanna men Ahmad riskerar att deporteras i höst. Migrationsverket skyller på regeringen och säger att verket varnat för att följderna av den tillfälliga asyllagstiftningen kunde bli så här. Jahaja, var finns människorna bakom besluten? I ett sånt där fall borde väl ändå Migrationsverket alldeles själva kunna se att det här är fel och inse att det inte går att bara besluta efter lagens bokstav utan att man också bör använda sig av sunt förnuft blandat med en lagom dos mänsklighet.

Jag har bloggat om Migrationsverket många gånger tidigare. Senast skrev jag om just det här som det förefaller i det närmaste godtyckliga hanterandet av ansökningar om asyl och uppehållstillstånd. Inlägget hittar du här.

Sveriges deportationer av afghanska ungdomar är en skakande skandal, Agneta Pleijels artikel här.