Hav och dimma

_DSC7718_151011_2Söndagsmorgon på ön. Dimslöjor över stilla vatten, guldkantade moln. Detta var förstås inte i trakterna av Odenplan i Stockholm utan på ön i södra Norrlands kustland, ett av mina favoritställen här i världen. Vill du läsa mer om ön får du titta på Arundo-bloggen, länk i högerspalten. (Klicka för större bild).

Komplettering: En bild till från samma morgon finns på Arundo här.

Om min bok

När jag publicerade min bok ”Sandskär i mitt hjärta” startade jag en blogg där syftet till att börja med var att marknadsföra boken: bloggen Arundo. Sen har den bloggen utvecklats till att handla om mycket mer än bara boken:
Jag skriver om Söderhamn, om skärgården, om Hälsingland, jag fotograferar fåglar och vackra utsikter, lägger ut gamla svart-vita bilder från förr i tiden m.m. I Arundo-bloggen är jag nog snällare än i den här bloggen, inte lika arg på SD (även om anledning till det förstås kan finnas i Söderhamn…) och förstås inte heller på Stockholmsföreteelser eller -ämnen som SL, Nya Slussen, Nobel Center och sånt.

Just nu har jag gjort oförblommerad reklam för boken på Arundo.  Men jag skriver också i inlägget lite om hur det var att jobba med boken, inte minst med bilderna. Titta här.

Väder och vind

Det har varit mycket snack om och mycket klagomål på vädret den här sommaren. ”Regn, regn, regn, var ska vi får hägn?” En barnvisa om dom två små trollen som bodde i ett såll. Och så: ”Il pleut dans ma chambre, Il pleut dans mon cœur…” – gammal Charles Trenet-låt som jag haft i skallen ett tag. Fast den handlar i och för sig om ett milt septemberregn. Men i alla fall, väder och vind tänker jag på – inte minst vind. Återkommen till Stockholm efter en tid på Sandskär, ön på Södra Norrlands kustland, tittar jag på väderutsikterna för Stockholm. Inser att här bryr jag mig inte ett skvatt om vindstyrka och vindriktning.

Hur ska det blåsa i dag? Varifrån? Mycket eller lite? Ligger båten bra så där eller behöver jag flytta ut ankaret lite och förlänga förtöjningarna till bryggan? Kan vinden hugga tag i och välta runt kajaken som är uppdragen på stranden? Och om det blir mycket hårda vindar, styv kuling och sånt när jag är på ön undviker jag att ge mig ut i båten och åker in och handlar i stan en annan dag. Och så paddlandet förstås, där föredrar jag ju milda vindar nu för tiden och gärna rätt lugna vatten.

Men i Stockholms innerstad… Blåser det på Odenplan och är det från nord eller syd? Vem bryr sig? Däremot lustigt nog, drömde jag i natt att jag gått över Odenplan och såg att man planterat ett stort träd där. Härligt. Gillar träd och saknar fortfarande dom 18-19 träd man tog ner inför byggandet av Citybanans station. Men nya träd på Odenplan, nej det stämmer inte, K tog svängen förbi torget igår kväll och rapporterade att total trädbrist fortfarande råder.

Men åter till den här regniga och rätt kylslagna sommaren: Visst är det synd om dom som får sin semester förstörd. Själv är jag ju ledig numera och det viktigaste för mig är ändå ljuset, växtligheten och fåglarna och möjligheten att vara ute mycket. Och så vinden då om jag är i skärgården.

Återblickar

En grå spade mot en grå brädvägg och med grå mark nedanför som i förra inlägget. Hm, hur glad blir man av sånt?
Och oktober går mot sitt slut. Färgerna kommer att ”försvinna” alltmer och det stora mörkret bre ut sig. Nåja, fullt så illa är det väl inte. Men i varje fall känner jag för nåt lite färggladare i bloggen. Så här kommer två bilder från den fantastiska sommaren det här året. Den första är från Stora Skuggan i början av juni. Stora Skuggan är ett av mina favoritställen, det är så vackert där och så är det lätt att ta sig dit på cykeln.

_DSC5396_ed2Den andra tog jag en dag i början av juli på Sandskär – ön i Söderhamns skärgård. Nyponrosor är ju också en favorit.

_DSC5658_140703_2Om Sandskär i Söderhamns skärgård och om Hälsingland finns det förresten en helt egen blogg, som du kanske sett: Arundo.

Fågelparaply

Tillökning i fågelfamiljerna i skärgården. En sjöfågel – knipa? – verkar bo i en stor holk nära stranden. En svartvit flugsnappare och hans fru har slagit sig ner i holken på vägen mot uthuset. Dom flyger av och an och turas om att mata ungarna därinne. Ett svanpar glider sakta omkring på det lugna vattnet, sticker ner sina långa halsar och hittar nåt ätbart. Deras små ungar kommer efter och lär sig och lär sig. Måsarna här utanför har 3-4 ungar som växer sig stora väldigt snabbt. Ett tärnpar som envisats med att lägga ägg direkt på vår lilla strand har alldeles nyligen fått fram resultatet: två små tufsiga brunspräckliga ungar.

Föräldrarna är väldigt beskyddande, minst sagt. Det går ut över oss. Vi behöver väl inte direkt fajtas med dom, men försvara oss måste vi. Dom är väldigt argsinta och kommer under högt tjattrande och störtdyker med öppen näbb rakt ner mot oss. Det är en speciell känsla att titta in i ett rött tärnegap på sisådär 1 meters avstånd. Kommer dom åt så smäller dom ihop näbben och hackar oss i skallen. Man måste vifta med nånting ovanför huvudet för att undvika att få sig en smäll, men det är inte alltid man klarar sig ändå. Bäst är att använda paraply.

För två år sen diskuterades i bloggen om dom fåglar jag fotat var silvertärnor eller fisktärnor. Åsikterna gick isär. Se inlägget Mörkögd argbigga. Själv tror jag mest på silvertärna (kanske delvis för att jag vill att det ska vara såna!).

Två bilder från i dag på familjelycka i tärnfamiljen kan du se på min andra blogg Arundo här.

Arundo-bloggen

Arundo donax. Bild från Wikipedia
Arundo donax. Bild från Wikipedia

Flera av mina läsare har säkert sett att jag har två bloggar: den här och så bloggen Arundo. I början var Arundo mest tänkt som marknadsföring av min bok, men successivt har den utvecklats mer mot att rätt ofta handla om den lilla staden Söderhamn där jag växte upp. Inte minst om hur staden förändrats genom tiderna. Man kanske kan säga att bloggen fått en mer kulturhistorisk inriktning istället för att vara en blogg om en bok. Lite mer allmänt om Hälsingland och Norrland i övrigt förekommer också.

Kulturhistoria ja, och inte så mycket politiskt som det emellanåt kan vara här i Gabrielles blogg (är nog inte lika arg av mig i Arundo som här). Fast i och för sig snuddade jag vid dagsaktuell politik i inlägget ”Om ryssen kommer” häromdan på Arundo. Men det utmynnade mer i 1700-talshistoria.

En del personliga minnen är det också i Arundo-bloggen, och mycket bilder kan det vara. Senast la jag ut en bild från tidigt 50-tal där min syster sitter och ritar i en gammal roddbåt.

Arundo-bloggen når du enklast genom att klicka på bilden av boken upptill i högerspalten. Du är mycket välkommen att titta in där. Hoppas du hittar nåt som du tycker är intressant!

Uppdatering 1 april: Nytt inlägg daterat 1 april finns nu på Arundo-bloggen. Handlar om att det numera finns romska tiggare även i Hälsinglands städer och tätorter.
Uppdatering 7 april: Ja, sen bloggade jag på Arundo om en gammal maläten tiger på läroverket, Staffansskolan, i Söderhamn.
Obs att jag sen har gjort om lite så att upptill i högerspalten i Gabrielles blogg finns nu uppgift om vilket inlägg som är det ”Senaste på Arundo”.
Därmed gör jag inga fler uppdateringar av den här bloggposten om Arundo.

Skoj på sjön?

DSC_4107_edJodå, dom finns i ”min” skärgård också, vattenskotrarna. Vi brukar se tre-fyra stycken som ibland kör tillsammans och drar på för fullt mellan öar, stenrabb och grund. Gissar att det kan vara roligt att fräsa på så där i vildaste fart, men för oss andra är det mest störande. Det känns lite trist, det låter illa och jag kan inte låta bli att tänka på den miljöförstöring det innebär att bränna iväg massor av bensin på sån där ren nöjesåkning. Och så hoppas jag skrakar och svanfamiljer hinner undan när vattenskotrarna kommer i full fart. Stackars fåglar, dom kan ju bli rädda när man kommer glidande i kajaken, vad ska dom då inte tycka när såna här fartvidunder kommer dånande nära så oerhört snabbt?

Här i Stockholm ser man förstås många fler av dom och hur dom ofta roar sig med att köra nära – framför eller bakom – dom stora färjorna. Och så var det den där historien med kvinnan som blev påkörd och svårt skadad när hon var ute och simmade utåt Bromma nånstans. Tack och lov blev hon räddad snabbt och kom under vård. Jag hörde henne berätta på radio om händelsen. Dvs själva påkörningen hade hon absolut inget minne av bara tiden efteråt. Hon var så glad och så tacksam att hon trots en ordentlig smäll i huvudet med en svår huvudskada som följd hade klarat sig ändå, tack vare att hon fick snabb hjälp av rådiga människor i en båt. Hon var fortfarande inte återställd men höll på att hämta sig alltmer. Om dom fått tag i killen som körde vattenskotern eller ej vet jag inte.

Rätt märkligt faktiskt att vem som helst får sätta sig på en sån där snabb och potentiellt farlig farkost och dra på utan nån som helst koll. Krav på sjövana – nä. Nån sorts körkort eller förarbevis – nä. Åldersgräns – nä. Regler om var man får köra – finns kanske delvis men inte tillräckligt, tror jag. Osv.

I skärgården i Hälsingland är det som sagt var inte lika tätt mellan vattenskotrarna som det är på Stockholms vatten, men jag ser mig för och håller undan när jag är ute och paddlar. När jag var i tonåren och var ute med den stora gamla tygklädda kajaken var jag några gånger med om hur ungdomar i snabb motorbåt kom körande i full fart rakt mot mig och så väjde dom undan strax innan. Det var väl menat som nån sorts skämt, kan jag tro. Skrämmas lite – roligt? För mig var det förstås väldigt obehagligt.

Om olyckan i början av sommaren: artikel i SvD här.