Björksoppa

När jag var barn och vi lekte i lekstugan, som förresten fortfarande finns kvar där på ön, gjorde vi ”mat” på granskott och rönnbär m.m. Rönnbär lämpade sig också att göra halsband av. Vi trädde bären på tråd och fernissade dom. Sen skrumpnade bären och halsbanden ihop men vi tyckte nog dom var vackra ändå.

Men ätandet…vad åt vi mera förutom då blåbär, lingon och kråkbär? Ja, stensöta och harsyra förstås men mycket mer än det minns jag inte. Men jag känner mig lite inspirerad av en artikel jag läste i SvD igår. Den handlar bl.a. om att äta ogräs. Här står också om Skogsskafferiet som har en hemsida där man kan läsa om växter och bär, svampar m.m. som går att använda i matlagning. Snygg hemsida som verkar funka bra, lätt att slå upp i.

Funderar på varför jag blir intresserad och jag tror det beror på att det känns så på tvärs mot hur vi lever i dag, allting är ju dels så bekvämt i dagens samhälle, dels så kontrollerat (Livsmedelsverk m.fl.). Säkerhetstänket menar jag. Att tänka sig att man lagar till nåt som man själv plockar ute i skogen – förutom svamp eller bär då förstås – är … ja, annorlunda och känns lite lockande, kanske som ett sorts trots mot allt det välordnade och mer eller mindre kontrollerade och förstås lättåtkomliga i affärerna (även hälsokostdito). Ska jag prova på ön nån gång kanske? Gå ut i skogen och plocka växter till middagen? Eller skörda nåt ätligt i Hagaparken?

Och så lär jag mig ett nytt ord. Just om björk står att man kan torka bladen och göra sällskapste. Hm, vad är det? Googlar och ser att det finns naturläkemedelsteer – s.k. örtteer – men också dagligt te och sällskapste. Jaha, hm…fast med sällskapste menar man nog samma som dagligt te. Fjompigt ord tycker jag – sällskapste. Vadårå!? Får man inte dricka te utan sällskap eller är det själva teet som är sällskapet?

Artikeln i SvD här.
Länk till Skogsskafferiet här.

Svara, Erlandsson! – uppdaterat

Skogen skövlas av skogsnäringen med statens hjälp. Kalhyggen kalhyggen kalhyggen.  Snart finns det inte så stor anledning för turister från andra länder att komma hit för att uppleva svensk natur – i alla fall inte om dom är intresserade av att turista i våra svenska skogar. Jag minns en gång när vi campade oss fram genom Tyskland och träffade tyskar som talade lyriskt om hur härligt det var att resa i Sverige och uppleva våra stora skogar och det dom kallade orörd natur. Dom var ju vana vid ett mer tättbebyggt land och sökte sig till Sverige just för naturens skull. Nu får dom göra sig beredda på kalhyggen, stubbar, ris…. Skogen som kulturlandskap förvandlas till ett industrilandskap. Och det går fort! Samtidigt blir väl turistnäringen allt viktigare för landets ekonomi.  Kanske håller dom på och sågar ner den gren vi sitter på?

Har du läst Maciej Zarembas artiklar om hur vi hanterar skogen i det här landet? Den femte och sista var igår. Alltihop välskrivet (som vanligt när Zaremba är i farten), han har gjort mycket research, han berättar om lagar och bestämmelser och om möten med människor osv. Och alltihop är djupt upprörande!

I magasinet Filter hade man också en artikel om detta i höstas. Ola Sandstig skrev artikeln ”Skriet från vildmarken”. Från Filter citerar jag: ”Samtidigt som vi svenskar protesterar mot skövlandet av Amazonas, hugger våra egna skogsbolag ner de sista gammelskogarna på hemmaplan” och ”Om de åtminstone ville erkänna vad de håller på med: Ja, vi hugger ner skogar, för vi vill tjäna pengar”. Artikeln var med i nummer 22 av Filter från oktober/november 2011.

Skogen är förnybar och kalhyggen växer upp igen, försvarar sig skogsnäringen. Jaha, men innan dess då? Och vad är det för ny skog vi får? Granar?
Det vore verkligen intressant att höra vad ansvarige ministern Eskil Erlandsson har att säga om det Zaremba skriver om. Kunde inte tv fixa en debatt? Erlandsson, företrädare för Skogsstyrelsen och för skogsindustrin, Zaremba m.fl.

Skogen vi ärvde, Zarembas artiklar:
Sveriges nya miljonprogram, 2012-04-30
Lagen är en rökridå, 2012-05-01
Motorsågsmassakern. Det finns alternativ, men lagen kräver kalhyggen, 2012-05-06
Skogens maffia. Så tog de makten över träden, 2012-05-08
Skönheten och odjuren. Så drivs människan ut ur skogen, 2012-05-13

Uppdatering 2012-05-16:  Erlandsson har inte svarat men Skogsstyrelsens gd Monika Stridsman har en debattartikel i DN i dag. Naturligtvis tillbakavisar hon Zarembas argument och sätt att beskriva det han mött ute i landet och hävdar att Skogsstyrelsen förstås bara gör det politikerna bestämt. ”Kritiken bör istället riktas mot det politiska systemet” står det. Jag noterar också att här finns många formuleringar som ”…naturligtvis är vi självkritiska. Vi arbetar hela tiden med att förbättra det som i dag inte fungerar optimalt” och (i ett specifikt fall) att inget fel har ”begåtts av handläggaren utifrån våra riktlinjer. Men riktlinjerna ska ses över”. Hm…nog känner man igen det där snacket. Och så ”Vi utarbetar nu tydligare uppföljningsmetoder…” och ”Mycket återstår, men vi tycker oss vara på god väg” osv. Lite halvt ursäktande och undanglidande kan jag tycka. Men här finns också mer rakt-på-formuleringar som t.ex. ”Den oheliga allians med skogsnäringen som Skogsstyrelsen anklagas för i artikeln ”Skogens maffia” finns naturligtvis inte”.

Hoppas debatten fortsätter. Eskil, var är du?

Läs artikeln här.

Uppdatering 2012-05-24:
Dåligt, Erlandsson!

Trist läsning i DN i dag. Intervju med Eskil Erlandsson om skogsbruket:  Det är inga problem med kalhyggen. Hugg på bara! Att underlätta skonsam avverkning behövs inte alls. – Jag fick lära mig ett nytt ord också, nytt för mig i alla fall. Kalhygge som ju brukat omskrivas till föryngringsyta kallar ministern för trakthyggesbruk. Hm, ska det låta gammalt och betryggande, kanske? Ministern uttalar sig som en som vet bäst, arrogant, översittaraktigt. Inte beredd att lyssna alls verkar det som. Och undviker att svara på frågor på många politikers vis – bl.a. angående möjligheten att styra skogsbruket mot en större skonsamhet, stimulera till s.k. kontinuitetsskogsbruk istället för kalhyggen. Journalisten: ”Men Centerpartiet driver till exempel aktivt en politik för personbilar som påverkar både bilköpare och bilindustrin där ni av miljöskäl gynnar en viss typ av bilar. Varför har ni inte samma syn på skogen? Varför vill ni inte ekonomiskt stimulera ett kontinuitetsskogsbruk?” Lite intressant jämförelse där kan jag tycka, men Erlandsson bryr sig inte om att svara på frågan utan glider undan arrogant och självsäkert. Hm…. Ministern är skogsägare själv, noterar jag också, så visst talar han i egen sak.
Hur kommer det sig förresten att man i andra länder förbjudit s.k. trakthyggesbruk? Varför klarar dom det och inte vi? Och hur kommer det sig att många experter i Sverige och i andra länder anser att man får bättre kvalitet på skogen genom ett miljövänligt och skonsamt skogsbruk istället för att kalhugga?

Artikeln i DN här.

Uppdatering 2012-05-28:
Zaremba skriver en uppföljande artikel i DN om reaktionerna på artikelserien.  Sorgesam beskrivning av sakernas tillstånd är det.  Zaremba skriver bl.a. ”att Sverige troligen har Europas svagaste skydd för skogen som landskap, vilket syns från både Inlandsbanan och från satellit”.
Jag hoppas att allt det här ändå till slut kan leda till ändringar åt rätt håll inom skogsbruket, att kalhyggena minskar till förmån för ett skonsammare mer miljövänligt skogsbruk. Zaremba poängterar också att  frågan ”är inte att det avverkas för mycket skog. Frågan är hur. Om professorerna Hagner och Lohmander som jag refererat har rätt, kan man hugga lika mycket som i dag eller rent av mera – utan att förvandla landet till en virkesåker.”
Läs artikeln i DN här.

Uppdatering 2012-05-30:
Ja, oj, vilken följetong det här blev. Men jag uppdaterar igen för i dag har DN en debattartikel från forskare i Lund som hävdar att det inte alls är klimatsmart att hålla på med kalhyggen. Intressant läsning.  Forskarna lyfter fram skogens funktion som kolsänka (suger upp koldioxid från atmosfären) och pekar på att kalhyggen faktiskt producerar stora mängder koldioxid under 10-15 år efter avverkningen. Eskil Erlandsson tänker helt fel skriver forskarna. Tänk om, Erlandsson! säger jag.
DN:s artikel här.

Uppdatering 2012-06-02:
Jag kör en uppdatering till. Det fortsätter. Både med artiklar som pekar på att den svenska skogspolitiken är helt felaktig och med artiklar där man påstår motsatsen. Ordförandena i Naturskyddsföreningen i Stockholms län och i Nacka skriver i en artikel i DN att även skogarna i Stockholms närhet är hotade. När det gäller naturhänsyn i det svenska skogsbruket som helhet skriver dom att av ”nio undersökta länder är Sverige näst sämst på naturvårdshänsyn i skogsbruket.” Avslutningsraderna är ”Det är dags för en ny skogspolitik – och det brådskar!” DN här.
Men det finns förstås röster som försvarar och förespråkar kalhyggen också såväl från forskarhåll som från Skogsindustrierna. Forskare från CTH, Lund m.m. i DN här och Skogsdirektören på Skogsindustrierna  här.