Åmej och Klåmej

Har nyligen varit på besök i Melbourne och umgåtts med mitt lilla barnbarn, en liten kille på 8 år. En hel del lek och väldigt mycket pratande. Rim och ramsor kommer tillbaka i minnet, dels från min egen barndom, dels från när mina pojkar var små. Vi håller på mycket med sånt, barnbarnet och jag. Ättika, tättika, låntan, tåntan…Abra kadabra mesinka meso….Sitta och läsa på kungens näsa…Pelle Plutt, Plutt, Plutt, tog ett skutt, skutt, skutt…osv.

Och så är det historien om dom där två killarna:
”Åmej och Klåmej bodde i ett hus. Åmej gick ut, vem var inne?”
Väldigt roligt och kan köras nästan hur många gånger som helst. Särskilt som berättelsen ofta utvecklas till att inbegripa Åmejs pappa eller mamma, bröder och systrar eller andra släktingar osv. Antingen för att dom faktiskt också var inne i huset, hävdar man, eller för att slå fast att det inte alls var nån mer i huset när Åmej gick ut än den där killen som börjar på K. Mycket skratt och lite skojslagsmål.

En annan favorit är historien om två småpojkar som sitter och äter nånting.
Pojke 1: Vad äter du på?
Pojke 2: Mojot.
Pojke 1: Men det knakar ju inte.
Pojke 2: De’ e’ en jutten mojot.
Den fick vi ta många gånger. Framfördes gärna som en liten pjäs.

Pekka-historier försökte jag också med men kom bara ihåg en enda: nåt om att ”Pekka var ute och körde och vägen svängde men det gjorde inte Pekka”. Det tyckte han också var roligt.
Får väl försöka ladda med några fler såna där skämt tills vi ses nästa gång ”på riktigt” (eller IRL som det väl heter nu för tiden) eller på Skype. Mycket sånt där går ju att googla fram förstås.