Mer om skönheten

”Bara f’ratt” jag hade ordet skönheten i en rubrik nyss har en visa envist snurrat i skallen mest hela dan. Känner du igen dom här raderna?

När skönheten kom till byn då var klokheten där,
då hade de bara törne och galla.
Då sköto de efter henne med tusen gevär,
ty de voro ju så förklokade alla.

Jag hörde den som barn och tyckte den var rätt konstig, minns jag, samtidigt som den fastnade redan på den tiden. Nu tänker jag på Nils Ferlins text och hur bra den är. Något av en tankeställare för den som kanske behöver en sån. Nåt i stil med: Glöm inte att njuta av livet, glöm inte att sjunga och dansa och ha roligt, var inte så förbaskat allvarlig och så nedrans ordentlig! Så här fortsätter texten:

Då nändes de varken dans eller glädje och sång,
eller något som kunde vådeligt låta.
När skönheten kom till byn, om hon kom någon gång,
då ville de varken le eller gråta.

Ack, klokheten är en gubbe så framsynt och klok,
att rosor och akveleja förfrysa.
När byfolket hade lärt sej hans ABC-bok,
då upphörde deras ögon att lysa.
Hårt tyngde de sina spadar i åker och mull,
men fliten kom bara fliten till fromma.
De räknade sina kärvar för räkningens skull,
och hatade för ett skratt och en blomma.

En gång skall det vara sommar ha visorna tänkt,
en dag skall det tornas rymd över landen.
Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt,
men männskorna skola lyftas i anden.
Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått,
och kritar för sina lador och hyllor.
En dag skall det varda sommar, har visorna spått,
men visorna äro klena sibyllor.

Nils Ferlin har alltså skrivit texten. Bra, eller hur? Jag gillar det här med att det ska ”tornas rymd över landen” och ”mänskorna skola lyftas i anden”. Nog känns det som om det skulle behövas… Lille Bror Söderlundh har satt musik till.  Du kan höra Sven-Bertil Taube sjunga visan här om du vill. Men passa dig, den kanske fastnar.