Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skrivande’

”I hörnet satt den där urblekta författaren som vanligt och skrev på sin laptop. Jag ser honom ibland i de här delarna av staden. Han ser verkligen färglös ut med sitt yviga blonda eller vita hår, sin mycket bleka hy och sin för det mesta ljusa klädsel. Han satt i ett moln av cigarettrök. Gittan tände också en cigarett och räckte över till mig. Det var läppstift på filtret.”

Taget ur ett utkast till nån sorts roman som uppenbarligen utspelar sig innan det blev rökförbud på krogarna. Författaren som åsyftas i dessa rader är bara en bifigur som man råkar på en eller annan gång i texten. Historien handlar om en kvinna i 40-årsåldern som bor i Stockholm och på flera sätt är lite udda. Skrivet i jag-form men hon är absolut inte jag utan mer av en tvärtom-person. Det var roligt att skriva om nån som var annorlunda och gjorde grejer jag aldrig skulle göra. Fantasin flödade och sidorna blev rätt många. Men jag krånglade till intrigen så mycket att jag inte hittade nån väg ut. Därav blev det den s.k. byrålådan.

I dag såg jag samma författare eller poet igen, lika urblekt som då för flera år sen. Han satt på en uteservering och läste i några papper. Undrar om jag ska ta det som ett tecken på att jag faktiskt borde bearbeta den där manusbunten som ligger här hemma sen flera år?

Hm… fast sån är jag ju inte: tror inte på tecken. Så just nu får den där bunten ligga kvar som den är.

I alla fall har jag ju skrivit två böcker nu och gett ut på eget förlag. Skryt skryt! Min bok nr 2 fick jag se i bokhandeln i Söderhamn häromdagen. Det gjorde mig glad. Bild finns här.

Read Full Post »

Här är några av dom böcker jag har om skrivande. Lätt att bli sittande med såna böcker istället för att ge sig i kast med skrivandet. På Arundo-bloggen (länk finns i högerspalten) skrev jag lite om sånt här och om mitt eget skrivande. Där lyfte jag fram en av mina favoritböcker i ämnet, Stephen Kings bok ”On writing. A Memoir of the Craft”, och den får som synes vara med här igen.

En annan bok som jag tjyvläst i bokhandeln och funderat på att skaffa är ”Bird by bird” av Anne Lamott. Den verkar bra och är trevligt skriven. Bakgrunden till valet av boktitel berättar hon om så här: ””Thirty years ago my older brother, who was ten years old at the time, was trying to get a report on birds written that he’d had three months to write. It was due the next day. We were out at our family cabin in Bolinas, and he was at the kitchen table close to tears, surrounded by binder paper and pencils and unopened books on birds, immobilized by the hugeness of the task ahead. Then my father sat down beside him, put his arm around my  brother’s shoulder, and said, ‘Bird by bird, buddy.  Just take it bird by bird.”

Men som sagt, Anne Lamotts bok har jag inte (än). Vi får se om jag faller till föga (är inte det ett lustigt uttryck?) och köper den också istället för att tjyvläsa. Men min ambition är egentligen att försöka hålla fingrarna borta från böcker om skrivande och igång på tangentbordet istället. Fast i dag var det nära faktiskt. På min vintriga promenad (det snöar i Stockholm denna påskdag) passade jag på att gå och glutta lite i bokhandeln. Hittade en möjlig till bok om skrivande men lyckades motstå frestelsen. Boken heter ”How fiction works” och är skriven av James Wood, tidigare kritiker på The Guardian och nu ”professor of the practice of literary criticism at Harvard”. Såg intressant ut. Han skriver bl.a. om Flaubert och jag har ju just läst Madame Bovary… Kanske skäl nog att frångå mina principer och köpa boken.

Där mitt nuvarande bokprojekt nu befinner sig, dvs på väg att tryckas, behöver jag ju andra typer av råd och tips egentligen. Mycket matnyttigt om marknadsföring, prissättning, distribution m.m. har jag hittat i boken ”Förverkliga din bokdröm” som finns med på bilden. Förra veckan var vi på tryckeriet och diskuterade omslag, papperskvalitet och sånt. Inlagan, som jag skickat in som pdf, såg bra ut sa dom. Grafikern har fått underlag till omslaget. Under veckan efter påsk hoppas jag att jag får se ett förslag på utformning. Spännande. Jag kommer att berätta om hur det går. Främst i bloggen Arundo, men jag skriver nog om det här också gissar jag.

Read Full Post »

Min andra blogg, Arundo, startade jag i samband med att min bok ”Sandskär i mitt hjärta” kom ut 2013. Nu är jag igång med min bok nr 2.

Skriver lite om det nya bokprojektet och om skrivandets vedermödor på Arundo här.

Read Full Post »

Såg du den norske författaren Jan Kjærstads artikel på Kulturdebatt i DN igår? Skriven i nån sorts humoristisk ilska, kanske? Inspirerat skriven är den i alla fall. Artikeln ”Var finns hänsynen till dem som råkar illa ut?” handlar om att författare anser sig ha rätten att skriva om levande (och döda) personer hur dom vill med hänvisning till att det är en roman dom skriver och att dom själva är konstnärer.

”Tänkvärt, läsvärt och faktiskt modigt” twittrade Göran Rosenberg om artikeln. Jag håller med, dessutom kan jag inte låta bli att tycka att artikeln är roligt skriven. Hade nöje av Kjærstads formuleringar, där han fläskar på en del. T.ex. så här: ”Att diskutera etik med en författare framför sin familj är som att diskutera moral med ett lejon framför en flock antiloper. Live and let die. Anständighet? Hänsyn? Fuck that! Vi upprepar bara mantrat: ”konstnärlig nödvändighet” och den röda mattan rullas ut över alla de lik, alla de sårade människor, som ligger i vår väg.”

Det finns förstås många exempel på det han skriver om,  som Jan Myrdals sätt att beskriva sina föräldrar. Och det är förstås lätt att i sammanhanget också tänka på Karl-Ove Knausgårds ”Min kamp”. Kan undra om Knausgård själv kanske kan känna sig manad att skriva nåt i tidningen efter Kjærstads artikel. Fast han har väl redan i och för sig i många sammanhang skrivit och talat om sina egna känslor, våndor och tankar när han ”lämnat ut” personer i sina böcker. I vilket fall, är det som sagt tänkvärda aspekter Kjærstad tar upp, och för den som själv skriver finns förstås anledning att fundera över det här. Läs artikeln här.

Read Full Post »

Peter Englund har just kommit ut med en bok med kortfattat formulerade hågkomster från sin barndom. Alla är numrerade och varje litet stycke börjar med orden ”Jag kommer ihåg”.  Det är 658 sådana minnen i boken. Minnena är från barndomen fram till 13-14-årsåldern.

Själva modellen har han inte hittat på själv. På tidigt 1970-tal kom den amerikanske konstnären och författaren Joe Brainard ut med boken ”I remember” och ett par år senare skrev den franske författaren Georges Perec boken ”Je me souviens”, med samma typ av upplägg. Perecs bok behandlar åren från omkring 10 års ålder till 25. Brainards greppar över en längre del av livet: barndomen på 40- och 50-talet och fortsätter med minnen från hans liv under 1960- och 70-talet i New York. Paul Auster har sagt om Brainards bok:”a masterpiece…one of the few totally original books I have ever read”. Jag har inte läst nån av dom där böckerna. Och om jag ska skaffa Peter Englunds bok eller ej vet jag inte än.

Men det jag funderar över är formen, det här att mycket kort skriva ner minnen, det ena efter det andra, i ett flöde. Vad händer med en under en sån skrivprocess? Jag gissar att man kommer ihåg mer och mer men jag undrar om det händer nåt mer. Peter Englund skriver att ”det var minnets associativa karaktär som fick styra, i ett svindlande fall bakåt i tiden. Att inte försöka tvinga in dessa minnesskärvor i någon typ av personlig berättelse var också en del av poängen.” Intressant. Och jag inser förstås att frågan ”vad händer med den som skriver om man gör så här?” har ett självklart svar: Prova! Hm…jag får se. Ska fundera på saken.

Johan Croneman har intervjuat Peter Englund i DN. Artikeln avslutas med några citat som Peter Englund gillar. Bl.a. från filmen ”The Blues Brothers”: ”There’s 106 miles to Chicago, we’ve got a full tank of gas, half a pack of cigarettes, it’s dark, and we’re wearing sunglasses. Hit it!”
Trevligt att bli påmind om det! Vi såg filmen en mörk kväll på en utomhusbiograf högst upp i ett hus i Melbourne.

Artikeln i DN kan du läsa här.
Biokvällen i Melbourne bloggade jag om i inlägget ”Magisk biokväll” här.

Read Full Post »

För vissa verkar det gå lätt som en plätt att skriva böcker. Såg du artikeln om Christoffer Carlsson i DN häromdan? Han är kriminolog 28 år gammal och har gett ut tre böcker – kriminalromaner. En av romanerna går som följetong i DN nu. Rolig artikel, tycker jag. Lite inspirerande faktiskt. Han verkar så glad och han verkar ha så lätt för att skriva. Varför är jag inte sån? grumsar jag lite för mig själv. Glad? Jodå, det är jag men det här med skrivandet blir ju mest lite sporadiskt bloggande – förutom ”Sandskärsboken” då (se högerspalten).

Om Christoffer Carlsson skriver bra vet jag inte – eller snarare: om jag tycker om hans sätt att skriva vet jag inte. Har inte läst avsnitten i DN. Kanske jag borde.

I förra veckan framträdde jag själv i alla fall som författare på Söderhamns bibliotek och berättade om min bok. Det gick bra. Åhörarna verkade intresserade, och dom var ganska många med tanke på att ämnet var smalt och stan är liten. 35 pers räknade bibliotekarien till. Dom såg glada och vänliga ut och ställde lite frågor efteråt. Några bidrog också med egna minnen från skärgården och med kunskaper om skeppsbyggeriet och om sågverksepoken, en blomstringstid för Söderhamn. I området fanns inte mindre än 13 sågverk och kusten kallades Guldkusten för det fanns så mycket jobb i trakten. Those were the days…

Men åter till Christoffer Carlsson: artikeln om honom, ”Succéförfattare av bara farten” , kan du läsa här.
Och så en snabbis om sågverksepoken: en kväll om sågverksindustrin i Söderhamnstrakten ordnades förra sommaren, läs i Hela Hälsingland här.

Read Full Post »

I förra inlägget skrev jag om det här att sätta upp mål, organisera sitt arbete, öva m.m. I DN häromdan läste jag om en skrivprocess – ett utdrag ur en ”skrivdagbok” som Therése Söderlind fört under skrivandet av boken ”Vägen till Bålberget”. Jag tycker att det ofta är intressant att läsa om hur etablerade författare organiserar och genomför sitt skrivande. Det är uppenbart att det sker på många olika sätt. Vissa verkar bara slå sig ner och börja, låta historien utveckla sig efter hand. Andra strukturerar, gör disposition, gör en massa research m.m. innan dom sätter sig ner vid datorn för att skriva.

Den som läste förra inlägget och kanske undrar över vad det är jag skulle vilja göra har svaret här: skriva, författa. Skriver gör jag ju redan på sitt sätt i bloggen, och en bok har jag i alla fall publicerat (på eget förlag. Se Boken om Sandskär i högerspalten). Men mina författardrömmar sträcker sig längre än så. Nåja, vi får se vad det blir – eller snarare om det blir (ha ha!). Ett sätt att nyktra till från dom ”värsta författardrömmarna” brukar vara att gå runt i en bokhandel och se hur väldigt mycket böcker som redan finns. ”Varför skulle jag…osv?” Hå hå ja ja!

Boken ”Vägen till Bålberget” har fått mycket beröm och är nominerad till Sveriges Radios romanpris 2014. Jag har inte läst boken – eller snarare: jag har läst en del av den. Men det var nånting med den som gjorde att jag inte fastnade utan la av efter ett tag. Det kan ju vara så där med böcker: det är inte rätt läge just då. Kanske får Bålberget en chans till nån gång framöver.

Ingången till artikeln i DN här.
På Therése Söderlinds hemsida kan man läsa hela skrivdagboken – här.
På Arundo-bloggen gjorde jag ett inlägg om skrivande i vintras. Då hade jag läst en bok av Elisabeth George som handlade om hennes researchande och skrivande. Inlägget från i mars -13 är här.

Read Full Post »

Older Posts »