Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘släkthistoria’

Bland mina gamla släktpapper har jag en avskrift på skrivmaskin av en berättelse om ett bröllop. Vem som gjort avskriften vet jag inte. Överskriften är ”Mormor, 67 år, skriver”. Sen följer texten och jag skriver av den som den är avskriven, bryr mig inte om att rätta nåt. Så här står det:

”Intet mins jag vad vi hade att äta när vi gifte oss. nog vet jag att det fans mat, och det var naturligtvis stek till själva rätten. smörgåsbord före till efterrätt var äggkräm med någon skele eller sylt på, ostkakor och puddingar, tårta och spånbakelser till efterrätten. jag mins bäst att SmällErker skulle slita från oss talricken o. vi skulle få lov att äta i samma talrik. pappa säger att vi var 35. far och mor satt, o. pappas föräldrar satt bredvid oss. jag mins intet hur dags det börga det var väl på eftermiddan, o. sent var det. jag var på pappas rum o. kläddes sedan skjutsa hebyn hem oss, han var också med på bröloppet, när vi kom hem var alla samlade, far lyfte av mej. sen blev det lyckönskningar. o. jag mins intet allt, pappa kunde i alla fall intet dansa o. de har alltid retat mej. till sist skulle de dansa kronan av mej. Du begriper jag höll på o. dö i värmen, det var bäddat och fint men om de slagit ihjäl mej så hade jag intet klätt av mej, klänningen måste ju av men det var allt. jag hade naturligtvis intet så tunt linne en riktig underkjol med rynkkappa och spets tjocka vita byxor, tjocka svarta strumpor med två aviga o. två räta maskor, o. varmt så jag ynkar mej själv. jag vände mig åt väggen, o. han åt andra hållet. vi tänkte att det var något galit, vi gett oss in på.”

Det låter väl som ett bröllop på landet nån gång på 1800-talet. Vem det är som berättar detta vet jag inte. Troligen nån i min mammas släkt. Kanske nån som hette – eller gifte sig – Hjelmström eller Härdelin? Min morfar sparade en hel del och gjorde avskrifter av gamla papper men hans mormor, Sally Härdelin, är det inte för hon dog redan när hon var 54 år.

Jag tycker det är en lite rörande text. Lustigt att hon talar om strumpornas aviga och räta maskor och så avslutningen när dom nygifta ligger där halvt påklädda i sängen på bröllopsnatten. Om nån har nåt tips på vem det här kan handla om blir jag glad.

Read Full Post »

img191_ed2”Sent ska syndaren vakna” brukar det heta. Fast hur sent den här syndaren vaknade vet jag inte. Och vem tjuven var vet jag inte heller. I varje fall var det en person med samvete som ångrade vad han eller hon gjort och lämnade tillbaka pengarna från ”en öfver synden bedröfvad själ”.

Jag gräver lite för att få en uppfattning om hur mycket pengar det var. Hittar följande: ”32 skilling banco år 1857 kunde köpa lika mycket varor och tjänster som 54.69 SEK år 2015 mätt med konsumentprisindex”. Alltså hela stölden lite drygt 100 kr.

Den bestulne var f.d. kaptenen Harald Hjärne som tydligen bodde på Regeringsgatan 50 i Stockholm då. Den här ”Förlåt mig”-lappen och dom två gamla slitna sedlarna har vi hittat bland diverse släktpapper. Fast Harald Hjärne var inte alls släkt med oss. Men hans dotter Agnes blev fostermor till min farmor på 1880-talet.

Jag gräver lite om Harald Hjärne också. Ser att han var född 1801 på Vaxholms fästning och att han sex år gammal blev inskriven som fanjunkare vid Drottningens livregemente. Sex år! Den lilla fanjunkaren växte upp och blev stor och bodde så småningom med sin familj på Klagstorp i Skövdetrakten. Där föddes sonen Harald, som sen blev en känd man som riksdagsledamot och historiker. Och så dottern Agnes då, som gifte sig Wallner och blev fostermor till min farmor (adoption fanns inte på den tiden).

Harald Hjärne flyttade till Stockholm med familjen och bodde där till 1862 då dom flyttade till Umeå. Så det är lite lustigt: Stölden bör ju ha skett före 1862 och på sedlarna står det 1857 . Men dom är väldigt slitna. Nåja, det är väl inte meningen att man ska förstå allting…och kanske var det helt enkelt väldigt dåligt material i såna här sedlar så dom slets fort. Jag ser för mig hur den här okända personen står och tummar på sedlarna i nån ”schangdåbel” trappuppgång i ett gammalt stiligt hus på Regeringsgatan 5o och stoppar dom och lappen i brevinkastet med en glänsande mässingsplåt som det står Hjärne på. Huset finns inte kvar.

Read Full Post »

img515_ed2Ja, nu fick jag för mig att komma med en gammal bild igen (också för att inte skrämmas genom att öppna bloggen med en reptil!). Här sitter hon som långt senare blev min farmor tillsammans med sin fästman, blivande farfar. Det är den 24 september 1911.

Båda har varit med i bloggen tidigare: Farmor som skolflicka här, Farfar som ung man i Paris här och som lite äldre med groggkompisar på Hasselbacken här.

När jag var barn i Söderhamn hörde det till att gå och hälsa på farföräldrarna som bodde i en lägenhet i stan och då förstås var gamla. Dom bjöd på middag och vi barn roade oss bäst vi kunde sen. Det fanns inte så mycket att välja på och vi ville nog mest gå hem. Om hur det kunde vara att gå på middag hos Farmor och Farfar med en vante på ena handen kan du läsa i Arundo-bloggen här.

Read Full Post »

Ett klassrum för länge sen. Några flickor låtsas intresserade av det lärarinnan visar dom och tittar lydigt ner i boken. En bryr sig inte alls utan poserar smått behagsjukt vid katedern och tittar småleende på fotografen.

Flickan längst till höger i den  enfärgade mörka klänningen som håller händerna på ryggen har nåt lite kritiskt i blicken, tycker jag. Det är min farmor.

Så där ja, nu fick Farmor vara med i bloggen också, inte bara Farfar.

Och så en gammal kung på väggen – Gustav II Adolf är det väl.
När bilden är tagen? Jag vet inte. Gissningsvis runt förra sekelskiftet, eller sent 1890-tal är nog troligare.

(Större bild och lite bättre kvalitet om du klickar på den).

Tillägg 9 sept:  År 1899 konfirmerades min farmor, flickan längst till höger. Då var hon 16 år. Konfirmationskortet kan du se hos I andra tankar.

Read Full Post »

En gammal släktbild igen. Jag vet inte när bilden är tagen och hur gammal han är här. Men jag tycker han ser ut att vara inställd på att ha roligt trots ansiktets allvar.

Kanske är det hatten som ger det där lite festprissiga intrycket. Och nåt med det lite avspänt svajiga sättet att stå.

Bilden är tagen i Paris, det tycker jag syns. I bakgrunden kan man skönja ordet Bellevue på ett hus: Hotel Bellevue nära Gare St Lazaire i Paris. Om det var första gången den här unge mannen var i Paris eller ej vet jag inte och inte heller om det var jobb eller semester. I vilket fall hoppas jag han hade roligt och tror nog att han hade det också. Det är min farfar. Han har varit med tidigare i inlägget Herrar i hatt.

Read Full Post »

Nu blir det en djupdykning ner i mina gamla papper igen. Den här gången ska vi 165 år tillbaka i tiden. Det är en bröllopsdikt.

Diktens kvalitet tänker jag inte uttala mig om. Klicka på bilden för att läsa. Det jag tycker är mest fantastiskt är att nån faktiskt sparat detta tunna gamla papper och att nån annan tagit vid när den första inte fanns längre. Sparat och sparat. Tittat på ibland kanske, i alla fall är pappret nu som synes rätt slitet och trasigt.

Bröllopet stod som du kanske kan se den 31 oktober 1847.  Dom som gifte sig var min morfars farfar och farmor. Dom som skrev dikten var brudgummens föräldrar: en handskmakare i Halmstad och hans hustru, båda födda på 1770-talet.

Och nu har jag pappret. Inte kan väl jag knöla ihop det och stoppa i papperskorgen för vidare befordran till återvinningen… Eller ska jag göra det lite snabbt bara och vända ryggen till? Hm…nej, jag får väl försöka få iväg sånt här gammalt grejs till nåt arkiv nånstans.

(Vill du djupdyka i fler gamla papper så använd sökrutan däruppe).

Uppdatering 4 aug:
Jag har lagt in en tolkning av texten i kommentarerna.

Read Full Post »

Ibland kommer det fram nån gammal lapp nånstans ifrån, i en ficka, ur en väska eller en låda eller bara i den allmänna kökkenmödding som kan uppstå här och var hemma hos en icke alltför ordningsam person. Nyss hittade jag det här antecknat på en sån lapp:

Visst är min ande mycket pauvre
men jag är lycklig när jag sofver.

Och jag minns den lilla utställningen som handlade om Harriet Löwenhjelm som jag såg på Stockholms stadsbibliotek nån gång förra vintern. Det var då jag antecknade dom där raderna. Vad ung och söt hon var på bilderna i utställningen och vilken rolig person hon verkar ha varit. En alldeles speciell oförutsägbar begåvning – egensinnig fantasi i både text och bild. Raderna ovan är tagna ur ”Vantro- och förtviflansboken, tillägnad alla dem, som äro fångna i vantro, förtviflan och andra svåra synder och laster”, ett handskrivet manus från 1909 som finns på Kungliga Biblioteket. Det fanns nog en teckning till dom här raderna också på utställningen som visade en sovande Harriet.

En liten föreställning hölls med föredrag, textläsning och musik. Med i publiken satt en silverhårig mycket gammal dam, dotter till Harriet Löwenhjelms bror.

Harriet Löwenhjelm har varit med i ett par blogginlägg tidigare här. Söker du på Löwenhielm (lite felstavat alltså! sorry) i sökrutan så hittar du dom. Kanske berörs jag också särskilt av Harriet Löwenhjelm eftersom hennes öde – att dö ung i tuberkulos, bara 31 år gammal – påminner om min morfars mors öde. Hon var lite äldre när hon dog i tbc, nästan 37, och hade hunnit få fem barn. Hur hon tyckte det var att vistas på sanatorium kan du läsa om i inlägget Gamla papper (3).

Länk till Harriet Löwenhjelm-sällskapet här. Snyggt gjord hemsida.
Pdf med dikter av Harriet Löwenhjelm här.

Read Full Post »

Older Posts »