Sluthoppat?

Dagens promenad gick bl.a. till ”världens minsta skidort”, Fiskartorpet på Kungl.Djurgården.

När jag var där senast (för flera år sen) såg byggnaden med hopptornet rätt risig ut men det gör den inte alls i dag. Byggnaden är snyggt renoverad och här kan man numera förlägga konferenser, ordna möten, äta på restaurang m.m.

Själva hoppbacken ser dock inte ut att vara i nåt gott skick direkt. Inget ”de e bar å åk” eller ”bar å hoppa” här inte. Slut med sånt nu antar jag. Eller har man tänkt renovera igen och ställa i ordning? (Klicka för större bild).

På Fiskartorpet lärde jag mig åka slalom för många år sen. Skidor hade jag förstås åkt sen barnsben som det brukar heta, men slalom började jag inte med förrän jag var nånstans i åldern 35+
Här vid Fiskartorpet gick vi i slalomskola i världens pluttigaste lilla slalombacke. Men det gick alldeles utmärkt att lära sig där påhejade av en ung entusiastisk slalomlärare som visade oss tekniken och knep som kan behövas när man är högt uppe på ett isigt fjäll nånstans. Lite senare samma säsong blev det slalom i Vemdalsskalet i stället.  Vi gick på kurs där också, pojkarna i en barngrupp och vi i var sin vuxengrupp. Många trevliga minnen därifrån. Koka choklad på morgonen hemma i stugan och göra i ordning mackorna till lunchen och sen dra till backen så fort vi kunde för att få tag på en p-plats. Och sen var det kurs och så åka hela dan. Roligt.

Och här är en bild jag hittade på nätet. Backhoppartävling i Fiskartorpet 1934.

Uppdatering 27 maj:
Häromdan var jag i Stora Skuggan igen. Gick utefter Laduviken mitt emot hoppbacken, och när jag såg tornet och backen tvärs över vattnet kunde jag till min glädje konstatera att man nu städat bort all den där bråten av gammal plank och bräder som syns i hoppbacken på den lilla färgbilden ovan. Nu såg backen fin och städad ut.