Om att gå ut

Människor som har hund behöver gå ut med hunden ett par gånger om dan oavsett väder. Jag har ingen hund. Men jag har kamera, en ny sån, och den får mig att gå ut även om jag egentligen inte alltid har så stor lust. Måste ju prova lite det ena och det andra. I dag skulle jag på seneftermiddagen ut för att plåta solnedgången. Stod på Västerbron. Var aningen sent ute, solen hade precis krupit ner där långt borta.

Och så kommer jag att tänka på Werner Aspenström – apropå hundar. Den här lilla somriga dikten har varit med tidigare men får vara med igen:

Nyss åskade det.
Nu har det upphört.
Hund håller jag inte.
Men träskor.
De står vid dörren

och skäller.

Ett högt ändlöst skrik

SkrietI början av 1880-talet hade vulkanen Krakatoa i Indonesien flera mycket våldsamma utbrott. Ön ligger mellan Java och Sumatra. Vulkanen förstörde stora delar av ön och utplånade städer och byar i området. Många många människor dog – siffror på mellan 35 000 och 120 000 har nämnts. Den tsunami som bildades vid utbrotten lär ha gått tre och en halv gång runt jorden.

Vädret över hela världen påverkades flera år efteråt. Aska och damm spreds i atmosfären och skapade extra färgrika solnedgångar flera år efter utbrotten.

Teorin har framlagts att dessa flammande kvällshimlar kan ha inspirerat Edvard Munch till den världsberömda målningen ”Skriet”, som han målade i flera versioner. Om det är sant går ju inte att veta, men i sin dagbok skrev han:

”Jeg gik bortover veien med to venner –
Solen gik ned –
Jeg følte som et pust af vemod –
Himmelen blev pludselig blodig rød –
Jeg stanset, lænede mig til gjærdet mat til døden –
Så ut over de flammende skyerne som blod og sværd
Over den blåsvarte fjord og by –
Mine venner gik videre – jeg stod der skjælvende af angst –
Og jeg følte som et stort uendeligt skrik gennem naturen”

Jag minns att vi hade såna där extra färgstarka solnedgångar nu för ganska många år sen efter ett annat vulkanutbrott. Hette inte vulkanen nåt på P? Jag får väl googla efter det.
Tänkte att den här målningen passar extra bra i dessa tider när det kanske är lätt att känna sig så där ibland. Och som om ett högt ändlöst skrik genomtränger naturen. Eller ‘genomtränger världen’ kanske.

Komplettering: Pinatobu var det nog jag tänkte på och som jag nämnde ovan. Utbrottet skedde i juni 1991.

Till havs

IMG_1046_141123_2En liten sjöresa är aldrig fel. I dag blev det från Skeppsholmen till Slussen.
Att kalla vattnet för hav är väl att ta i förstås, men i brist på bättre…

Och när jag gått iland igen gick jag i alla fall och nynnade på ”Till havs, till storms, du djärva jakt”. (Han skulle bara veta han som stod däruppe och styrde).
Sången är förstås väldigt förknippad med Jussi. Du kan höra den på Youtube här.
(Bilden tagen med mobilen. Riktigt så där mörkt var det inte. Men inte långt ifrån. Klockan var 14.43. Solen hade bara en liten stund till på sig. Solnedgång i dag i Stockholm 15:07).