Acland St

Acland Street är affärsgatan genom den här delen av St Kilda. Affärer av många olika slag, restauranger och barer. Mitt i gatan strax bortom dom två ”solskyddsparaplyerna” är start- och ändhållplats för spårvagn 96, som man bekvämt åker in till Melbourne med.

Särskilt vacker arkitektur är det ju inte, men lite roligt och rörigt.

Det är till Acland Street vi promenerar när vi ska handla. Och vi går ofta dit också om vi vill åka in till CBD, Melbournes Central Business District. Melbourne har ett mycket stort spårvagnsnät. Vi har en annan spårvagnslinje på lite närmare håll hemifrån också.

Man köper ett s.k. Myki-kort på 7-Eleven och man ”touchar on” när man går på precis som hemma i Stockholm. När man är inne i CBD får man åka gratis på spårvagnarna i den zonen.

Inte långt från Acland ligger the Bay. Och längs stranden finns båtklubbar med motorbåtar, segelbåtar, jetskis m.m., parker och så stränderna där folk solar och badar. En del av stranden vid St Kilda är avdelad för hundar och deras hussar/mattar.

Aussie-sommar

En favoritplats verkligen. Till rosenträdgården i St Kilda Botanical Gardens går vi då och då och sitter och läser i lagom blandning av sol och skugga.

Bild 2 visar ett exempel på traditionellt byggande från senare halvan av 1800-talet, räcken och ornament i gjutjärn. Det ser man då och då i Melbourne, i områdena strax utanför innerstan, även vackra staket i gjutjärn här och var. Staden är känd för dessa konstfullt utformade ”tillbehör” till byggnader. Huset på bilden ser ovanligt fint och prydligt ut, kanske är det ganska nybyggt i den äldre stilen. Trikoloren till vänster och the Star Spangled Banner till höger. På skylten ovanför porten står det: New Orleans French Quarter.

Ut och segla

Ja, det blev ännu en promenad ut på St Kilda Pier, något av ett favoritställe för mig. Det är en riktigt lång pir, som också har en lång ”avstickare” ut på ena sidan, som man kan gå ut på. Den leder ut bland privatbåtar, förtöjda vid mindre bryggor eller på svaj en bit ut. Bilden ovan är tagen ute på ”avstickaren”.

Långt därute på den stora piren finns en servering i en byggnad med speciell arkitektur. Det ursprungliga huset, byggt 1904, förstördes i en anlagd brand 2003. Sen har man byggt upp huset efter ritningarna från 1904 och även tagit vara på och återanvänt en del ursprungliga detaljer som överlevde branden.

Utanför byggnaden fortsätter piren en bit och längst ut är en vågbrytare som man inte kan gå ut på. Där bor mycket små pingviner, och man ska inte störa dom. Det finns tydligen 18 arter av pingviner och det här är den minsta. Pingvinerna är ute och fiskar under dagarna, kan simma 6 km/tim och dyka till ett djup av 60 m. Dom lever i 10-15 år. Störst chans att se dom är vid skymningen när dom återvänder till sina bon efter dagens fisketur. Men har man tur kan man spana in en eller annan när dom sitter och vilar sig mellan stora klippblock därute även dagtid. Jag såg en häromdan men det var svårt att få nån vettig bild på den. Vill du läsa mer om pingvinerna kan du titta på engelska Wikipedia här.

Igår när jag var ute på piren var det mycket folk i rörelse. Det var ju Australia Day 26 januari och eftersom aussiesarna missar en ledig dag när 26 januari är en söndag är dom istället lediga på måndagen efteråt. Flera skulle ge sig ut och segla.Dom här tog sig ut till segelbåten genom att vricka fram ekan, ungefär som en gondoljär i Venedig. I aktern på segelbåten sitter en skarv, som förstås flög sin väg sen. På bilden nedan har dom fått upp seglen och ger sig iväg utåt havet förbi båtar på svaj. Själv travade jag hemåt längs stranden. Det verkar vara ”back to normal” nu i Melbourne och St Kilda efter den otrevliga tiden med hälsovådlig utomhusluft. Hoppas det håller!

St Kilda Beach, igen

Så kan det se ut på St Kilda Beach på seneftermiddagen en lördag. Klockan närmade sig 6 och St Kilda Life Saving Club skulle snart plocka in sina skyltar som visar på vattenkvalitet, ultraviolett strålning, tidvatten m.m. Vattenkvaliteten kan variera. Det är ju inte stort öppet hav härutanför. Melbourne ligger vid en stor bukt som heter Port Phillip Bay och som i ett ganska smalt inlopp är förbundet med det stora havet utanför. Vid kraftiga regn finns risk för översvämningar i avloppsystemen och då kan vattnet i bukten bli hälsovådligt och graderas till ”poor”. Man bör nog låta bli att bada då.

Hare Krishna på stranden

En vacker och varm kväll vid St Kilda Beach, strax utanför Melbourne. Mycket folk på strandpromenaden och på stranden. Jag hör ljudet av en trumma och av röster som sjunger en rytmisk och välbekant melodi. Och där kommer dom. Fram och tillbaka går dom på strandpromenaden, stannar ibland och pratar med folk. Undrar om dom lyckades omvända nån.

Det var så varmt att jag fick leta upp en plats i skuggan där jag kunde sitta och läsa medan sonen var ute och paddlade i surfskin. Och så såg vi solnedgången.

Sopsortera snyggt!

För återvinning av burkar och flaskor och för skräp vid Barkly Street i St Kilda, Melbourne.

95:an

Om du är i St Kilda, Melbourne, nån gång kan du ta en kaffe på 95:an. Det ligger på Acland Street nr 95. Kaffet där är mycket bra. På bilden skönjer man också bakverk, både på kaffestället och på konditorierna på ömse sidor. Det kan vara enorma skapelser med massor av vispgrädde (usch!), maräng och sånt.

På 95:an kan man slå sig ner och beställa en espresso – en double shot kanske? – eller en cappuccino – ska det vara en short, tall eller grande? – och så sitta där på trottoaren och titta på alla aussisar som strövar förbi. Inte dumt. Bilden tog jag i början av februari.

Respekt

”Respect yourself your mates
your elders Nature
and expect
respect and nothing else”
Så står det bl.a. på the Great Wall of St Kilda som bilden ovan är ett utsnitt av. Här syns också the Pier of St Kilda, den långa piren där det ligger ett hus längst ut. Gissa om det finns en restaurang där! Piren fortsätter ytterligare ett litet stycke längre ut och längst därute finns ett fredat område för små små pingviner (Eudyptula minor) som bor där.

Jag tyckte det var på tiden att ha med nåt från Australien igen. Det var ett tag sen.

Det här konstverket på bilden finns att beskåda i en park i St Kilda i södra Melbourne. Alltihop är uppbyggt av 807 keramiska plattor som bildar en vägg på 11 x 5 meter. 207 av dessa plattor visar på människor och historier från St Kilda och har skapats av Camille Monet, en australiensisk konstnär (nog förefaller namnet bekant!). Övriga 600 plattor har gjorts av människor som bor i St Kilda.

Med denna keramiska vägg vill man bl.a. hedra Boonerwrung-folket, dom människor som först bodde i denna del av Australien – långt innan engelsmännen kom och började flytta hit straffångar.

Kreativ röra? (2)

Veg Out i St Kilda, Melbourne, Australien.
Här låg tidigare en bowlingklubb men den användes mycket lite tydligen. St Kilda erbjöd lokala konstnärer att hyra klubblokalerna som konstnärsateljéer. Så blev det och snart hade en konstnärskoloni bildats här. Det var i slutet av 1990-talet. När det började se risigt ut runt lokalerna började några konstnärer odla upp marken. Det första man planterade var 1 000 solrosor som ”a symbol of health, wellbeing and hope” (enl Veg Outs webbsida).

Nu har området utvecklats till en koloniträdgård med drygt 140 kolonilotter där folk odlar vad dom vill men företrädesvis ekologiskt efter vad jag förstår. Dessutom finns en hel del konst i området.

Här finns en speciell atmosfär och fridfullhet ”far from the maddening crowd” alldeles intill på St Kildas livliga gator, restauranger och kaféer och i Luna Park, Melbournes nöjespark. Berg- och dalbanan anas i bakgrunden på den första bilden. Luna Park är alltså Melbournes Gröna Lund men förvånansvärt litet för att höra till en sån stor stad. Jag bryr mig inte så mycket om det. Berg- och dalbanor är sånt jag brukar undvika. Men fridfulla koloniträdgårdar går jag gärna in i. Fast den där skulpturen tyckte jag såg lite läskig ut. (Större bilder om du klickar på dom).

Läs mer om Veg Out här.