Flytta lådan!

DSC_4495_Tullhus1
Tullhuset från 1876 som ska rivas för att ge plats för Nobel Center.

Ja, så ropade vi av alla krafter, vi som stod i snöglopp och kyla mitt emot Stadshuset igår kväll när dom festklädda människorna anlände och försökte skydda sina fina kläder med paraplyer och kliva försiktigt i snösörjan med festskorna. Här fanns stora banderoller både på svenska och engelska att läsa för dom som köade för att ta sig in till festen. Jag undrar så smått om det i alla fall vid ett eller annat bord därinne sen blev ett samtalsämne som kom upp. Utanför var det gott om poliser, men dom stoppade oss inte på nåt sätt utan verkade mest vänliga och snarast lite roade av att vi var där så många.

”Inga kontor i våra parker” var en annan slogan som skanderades. En ramsa som visade sig funka bra rent rytmiskt var ”Stoppa Heikensten! Stoppa Heikensten!” Lars Heikensten är ju vd för Nobelstiftelsen och förstås en av dom som jobbar för att bygga lådan på Blasieholmen. Vi är många som tycker att det är helt ok med ett Nobel Center bara inte just på den trånga platsen som dels inte alls lämpar sig för ändamålet, dels skulle kunna göras om till nåt riktigt fint för stockholmarna och för dom som kommer till staden. Gjorde man så skulle man också kunna värna platsens kulturhistoriska värde, behålla och renovera det gamla tullhuset, göra en fin park m.m. Men att flytta lådan är inte att tänka på enligt Lars Heikensten som i nån intervju sagt nåt i stil med  ”någon annan placering än på Blasieholmen kommer inte på tal”.  Som ett trotsigt barn ungefär. Jag hoppas fortfarande att han får bita huvet av skammen, fastna med skägget i brevlådan, bita i det sura äpplet med mera och så vidare…och acceptera att lådan flyttas till en bättre plats.

Vi var många som vågat oss ut i den kalla vinterkvällen. När dom festklädda gästerna gått in hade många demonstranter drivits hem av kylan, men ett gäng stod ändå kvar där och stampade och klappade händer för att hålla värmen och höll upp banderoller och plakat när kungafamiljen kom i sina bilar. Några föreslog att vi skulle hurra för kungen eller ropa heja kungen. Hm, lite motigt känns det allt för den som är inbiten republikan, men för all del, han är ju på vår sida och både han och drottningen har visat sig ha betydligt mer känsla och förståelse för Stockholm än vad dom styrande i Stadshuset har.

Bevara Blasieholmen – flytta Nobel Center!
Lars Epstein på DN var där och plåtade förstås. Titta här.

Ted och Tug

I dag var det partiell solförmörkelse. Fina bilder finns hos Mira. Vi gav oss ut och lyckades se solen förmörkas bakom Observatoriekullen. Det är ju inte så lätt inne i stan att fånga solen eftersom den står så lågt och så många hus är i vägen. Svarta glas hade vi med. Minns att vi köpte dom en gång för flera år sen och stod och tittade på solen på Hötorget. Det var vid den partiella solförmörkelsen i augusti 1999.

Senare på dan blev det partiell promenad. Dvs: tog bussen en bit. Promenerade sedan längs Norr Mälarstrand och blev vittne till hur bogserbåtarna Ted och Tug med gemensamma krafter bogserade iväg Mälardrottningen. Antar att man måste flytta den pga jobbet med sänktunneln för Citybanan.

Sörjan i förgrunden är snö som legat på Stockholms gator och trottoarer. Den ena lastbilen efter den andra kom och tömde sin last över kajen när jag gick förbi.

Mälardrottningen har legat vid Riddarholmen och funkat som både hotell och restaurang. Fartyget byggdes 1924, köptes så småningom av Woolworth-miljonären Hutton, som gav det i present till sin dotter Barbara på hennes 18-årsdag.

Barbara Hutton ärvde sisådär 50 miljoner dollar och ägnade sig sen åt att göra av med pengarna. När hon dog 66 år gammal hade hon 3 500 dollar kvar på bankboken (enligt Wikipedia). Jag hoppas hon hade roligt dessemellan men det vete 17. Sju gånger var hon gift. Hm, skam den som ger sig….

Promenerade vidare till Riddarholmen. Där har jag inte varit sedan förhandlingen i Miljööverdomstolen om Citybanans norra del i januari 2010. Den ägde rum i Schering Rosenhanes palats på Riddarholmen. Bloggade om det här.

Från Riddarholmen kan man få denna vintriga utsikt mot Stadshuset och det nya fula Stockholm Waterfront Building.
När jag läste om planerna på en kongresshall här och såg arkitekternas bilder på hur det skulle se ut när det var färdigt tyckte jag först att det lät som rätt spännande arkitektur (det var i alla fall inte den där gamla vanliga fula lådarkitekturen).  Fast jag tyckte då – liksom nu – att platsen var helt fel vald. Jag förstår fortfarande inte att man fick tillåtelse att bygga här alldeles intill Stadshuset. Nu är bygget färdigt och jag tycker kongressbyggnaden mest ser ut som ett gråtrist metalltrassel, som om nån tappat en massa gamla staket där. Man verkar försöka hjälpa upp det med att lysa upp nån liten del inuti med varierande färg men det ser mest patetiskt ut. I alla fall såg det så ut när jag gick över bron vid Stadshuset i dag. Bilden nedan är tagen från Riddarholmen. Gråtrist metalltrassel…ja, hm, men kanske vänjer man sig?
(Lite större bilder om du klickar på dom.)