Nu har dom gjort det igen! Rivit det man skulle försöka bevara enligt vad dom sagt tidigare. Ja, så gick det med det gamla stationshuset med klocktornet uppe vid Norra station. I varje fall själva klocktornet har man tidigare sagt att man skulle försöka bevara och att det skulle få en plats nånstans i den nya Hagastaden. Men alltihop blev en tegelhög häromdan. Historielöst, okänsligt och rent ut sagt korkat!
Enligt en artikel i DN säger Regina Kevius att hon inte var med (”jag tvår mina händer!”) när detaljplanen antogs, och att eftersom klocktornet inte var med i den där detaljplanen och ingen förvaltning ville ta ansvar för det kunde man inte spara det. Varför då? Är en detaljplan huggen i sten? Om man av nån anledning missade att rita in det klocktorn man sagt sig vilja bevara varför i all sin dar kan man inte revidera detaljplanen då?
Yimby – där skribenter ofta talar sig varma för förtätningar och riktigt höga hus i innerstan, nånting som jag inte håller med dom om – har här gjort ett riktigt bra inlägg om den gamla stationsbyggnaden med fina bilder (och en sorglig liten videosnutt där man ser hur tornet raseras). Länk nedan.
Hm, floskler som upprepas om att det och det i stadsbilden ”representerar viktiga värden och ska försöka bevaras” hör vi lite då och då. Men sen struntar man totalt i det och efteråt säger man i stället: ”det gick inte”. Fast det betyder egentligen ”vi ville inte”. Visst påminner det om en del annat som hänt i stan. Ett för mig närliggande exempel är träden på Odenplan, där Trafikverket vid det stora bygget av Citybanans pendeltågstation skulle göra vad dom kunde för att bevara åtminstone en del av dom stora uppväxta träd som fanns på torget. Bl.a. en över 100 år gammal stor och friskt levande kastanj. Representanter för Trafikverket står på informationsmöten med Vasastadsbor och kommer med luddiga ”löften” om att försöka skydda träd. Men hur gick det? Vartenda träd på torget tog man ner. Vad var det Ingela Thalén sa i ett minnesvärt uttalande för många år sen? Nånting sånt här: ”Det är ett löfte att det är en målsättning som vi lovar att vi har som mål att arbeta för.”
Sippans kiosk (Odenplan) som också är borta har man tidigare (dåvarande beslutsfattare i stan, Kristina Alvendal) sagt ska bevaras – dvs att den ska byggas upp igen. Vi får se hur det går med den. För många kanske det skulle vara ett trevligt gammaldags inslag i det nya moderna Odenplan. För egen del bryr jag mig inte så mycket om kiosken längre faktiskt. Men att dom tog ner alla träden förlåter jag dom inte.
Det finns trots allt exempel på platser där man inte varit så här korkad utan till slut förstått att bevara en del av det gamla när man bygger nytt. Inne på Sankt Eriksområdet på Kungsholmen finns ett gammalt kapell kvar. Det byggdes för hundra år sen och användes först som begravningskapell för Grubbens försörjningsinrättning som låg här och senare som kapell till Sankt Eriks sjukhus. När det nya bostadsområdet skulle byggas på 1990-talet tänkte man först riva kapellet men dåvarande kyrkoherden C-M Magnusson engagerade sig för bevarande av kapellet och så blev det också till slut.
Enligt Wikipedia restaurerades kapellet och flyttades några hundra meter västerut – faktiskt genom att rulla det istället för att riva och bygga upp på nytt. Jag känner ingen i området och vet inte vad byggnaden betyder för folk som bor runt omkring men min gissning är att många (även icke troende) uppskattar att kapellet finns kvar. Det är ju som en länk bakåt i historien.
Ett annat lyckat exempel där man bevarat ett gammalt hus alldeles intill nybebyggelse finns vid Lilla Bantorget i Stockholm, se bild här.
Ett gammalt tullhus och några hamnmagasin bakom Nationalmuseum hotas nu av rivning eftersom man vill förlägga en mycket stor byggnad för Nobelmuseet på denna plats. Jag har skrivit om det tidigare (här) och nu hittade jag (via Yimbys inlägg) en namninsamling som man kan skriva under om man vill trycka på för bevarande av dessa gamla byggnader: här.
Mer om klocktornet vid Norra Station i Lars Epsteins blogg på DN här.
Inlägget hos Yimby här.
Uppdatering 20 febr: Även bloggen Stockholm Skyline skriver om klocktornet och frågar sig ”Får det gå till så här?” Läs här.