Var man ska ställa sin cykel

Staden är sprängd i atomer.
Likvinden blåser het.
Var man ska ställa sin cykel
är ingen jävul som vet.
Ur en av Stig Dagermans dagsedlar, publicerad 15 augusti 1945. Den inleds med texten ”I en enkät i en veckotidning om den viktigaste efterkrigsreformen nämner en polis ordnandet av cykelparkeringen.”

En släkting till mig hade tydligen svårt att hitta var han skulle ställa sin cykel i augusti året innan. Och ”det blev fel”. Aja baja. Då kommer polisen!
Hur det hela slutade vet jag inte. Men lite intressant att läsa hur man formulerade sig på den tiden. ”Förfallolös utevaro” kunde t.ex. straffa sig. Fast i och för sig, stämningar utfärdade av polisen i dag kanske formuleras på nåt liknande sätt?

9/11

Tio år sen och tidningarna fylls av artiklar, hemska bilder och av vittnesbörd om vad den eller den gjorde när man fick veta vad som hänt. Jag minns också vad jag gjorde och var jag var, men tänker inte skriva om det. I radion läser nån upp en av Stig Dagermans dagsedlar. Den här:

En dag om året borde alla låtsas,
att döden vilar i ett vitt schatull.
Inga stora illusioner krossas,
och ingen skjuts för fyra dollars skull.

Världskatastrofen sover lugnt och stilla
emellan lakan på ett snyggt hotell.
Inga rep gör någon broder illa,
och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll.

Inga män blir plötsligt sönderbrända
och ingen dör på gatorna just då.
Visst är det lögn, det kan väl hända.
Jag säger bara: Vi kan låtsas så.

(23 februari 1954)