Hoppas det reder sig

Ja, jisses, man får laga efter läge. Bor man i stan så gör man.

I brist på sällskap av mina vanliga måsar och vackra men argsinta tärnor på ön i Hälsingland kan jag nu spana på den här ruvande pappan eller mamman tvärs över gatan i Stockholms innerstad.

Hoppas det reder sig i EU-valet också. Ska strax gå och rösta.
Måtte det äntligen gå sämre för dom högerpopulistiska partierna i Sverige och resten av EU och framåt för liberala partier. En nåd att stilla bedja om. – Glad valdag tillönskas!

Uppdatering 1 juni: Jodå, fågeln ligger fortfarande där och ruvar. Jag tror inte att det här kommer att sluta väl alls. Fem våningar längre ner finns bara en hård gata och en lika hård trottoar, inget vatten att landa i för små ungar som ska lämna boet. Det är helt enkelt inte ett bra ställe att bygga bo och lägga ägg på. Dessutom ska tilläggas att fågeln förstås är en måsfågel, dock inte en mås utan en trut. Om det är en silltrut eller en havstrut vet jag inte.  Gissar på silltrut.

Julaftonspromenad

Bara en kort sväng nere mitt i stan. Lugnt – det var julaftonens eftermiddag. Människor var väl i full gång med julfirandet hemma, tittade på Kalle Anka m.m. (jag hoppade över KA). Nån enstaka tomte såg jag cykla förbi i full mundering.

Svårt med såna här bilder, svårt att få ljuset och färgerna rätt. Men nåt i den här stilen var det. Det är fint på stan med alla ljusen. Operan skiftar i rött som på bilden och sen i nån ljust lila lite läbbig nyans. Klart finare med det röda.

Sen blev det kallt om ”tassarna” igen, mina handskar är för tjocka för att jag ska kunna ha dom på när jag fotograferar. Det fick bli bussen hem och tina upp frusna fingrar under färden.

Kungsgatan

Nu ska det handla om en välkänd gata i Stockholm, som jag har lite särskilda minnen ifrån. På Bergsgatan på Kungsholmen bodde mina morföräldrar och där hälsade vi på ibland förstås under alla år som dom levde. Trakterna kring Rådhuset, Kungsholmstorg och promenaden längs Norrmälarstrand kände jag därför väl till redan som barn och tonåring, flera år innan jag själv kom till Stockholm från Söderhamn för att plugga på universitetet. Resten av stan kunde jag dåligt. När mina systrar och jag kom upp i tonåren och var på besök ansågs vi så småningom stora nog att släppas ut på promenad tillsammans i stan, och då var det Kungsgatan som gällde. Där drog vi ner mot Stureplan och tillbaka, tre söderhamnsflickor, och tittade storögt i butiksfönster, på folk och bilar. Spännande var det.

Första tiden som student i den stora staden var det också Kungsgatan som gällde. Vart jag skulle i stan orienterade jag mig utifrån Kungsgatan. En gång minns jag att jag hade gått bort mig och då gick jag till en korvkiosk och frågade: ”Var är jag nånstans? Och var är Kungsgatan!?” Detta var ju långt före mobilernas och GPS:ens tid. Och nån karta tänkte jag väl aldrig på att ha med mig.

Successivt lärde jag känna stan. Inte minst genom promenader med barnvagn när mitt första barn var litet. Hemma i soffan i lägenheten i Birkastan läste jag Per Anders Fogelströms romaner. Sen promenerade jag runt i stan med det lilla barnet i vagnen och tittade på dom platser där Fogelströms romanfigurer rörde sig. Ibland konsulterade jag Svenska Turistföreningens guidebok om Stockholm, ett gammalt slitet ex från 1929 som jag lånat av morföräldrarna och hade liggande i barnvagnen.

Sidan om Kungsgatan börjar så här: ”Storstadsmässigt och hänsynslöst banar sig Kungsgatan, en huvudpulsåder i Stockholms trafiksystem, fram genom den mäktiga Brunkebergsåsen.” Och lite längre fram: ”Vackert är också att en vårskymningskväll uppifrån viadukten under tornen blicka ned på gatans djupa ravin, där den i en båge böjer av mot en flammande västerhimmel, avslutad av rådhustornets vackra silhuett, medan lyktornas och ljusreklamens brokiga fyrverkeri sprakar längs hela den brusande moderna gatan”.

Bilden på Kungsgatan är inte tagen en vårskymningskväll utan en eftermiddag i september. Men rådhusets vackra silhuett kan man i alla fall se i fonden och lite ljusreklamsfyrverkeri syns ju också.

Mörka moln över Blasieholmen

Nobel Center på Blasieholmen verkar vara inne på slutvarvet nu. Nu på tisdag 22 maj ska Mark- och miljödomstolen (MMD) fatta det avgörande beslutet om det föreslagna bygget. ”Domstolens beslut om Nobelbygget kan innebära den värsta försämringen på över 100 år av bilden av Stockholm och stadens möte med vattnet” skriver Björn Tarras-Wahlberg, Ordf. Blasieholmens Vänner, i ett nyhetsbrev. Fredrik von Feilitzen skriver i SvD om turerna runt detta mycket omdiskuterade och hårt kritiserade projekt. Han skriver bl.a.:
”Riksantikvarieämbetet har på uppmaning av MMD lämnat ett entydigt yttrande: Nobel Center skulle orsaka påtaglig skada på riksintresset Stockholms innerstad med Djurgården. Enligt miljöbalken skulle länsstyrelsen då ha upphävt planen, vilket man alltså inte gjorde, i sin sedvanliga medgörlighet gentemot kommunen.”

Lägga sig platt. Miljöbalken är en lag men den kan tydligen Länsstyrelsen välja att strunta i – eller omtolka på ett för sina syften fungerande sätt kanske? – så att man kan lägga sig platt för kommunen. Politikerna i Stadshuset har ju fått för sig att Nobel Center är en lysande bra idé och verkar helt förblindade i sin tilltro till arkitekten David Chipperfield. Det är märkligt att dom inte ser dom mycket större och betydligt bättre möjligheterna med andra placeringar av byggnaden än denna trånga och för Stockholms stad värdefulla och skeppshistoriskt intressanta gamla miljö.

I klass med almstriden 1971. Flera gånger tidigare har jag bloggat om Nobel Center och flera gånger har jag varit med vid demonstrationer mot projektet. Vid Stadshuset en minnesvärd gång då så många deltagare samlades att det jämfördes med uppslutningen vid almarna i Kungsan 1971. Andra tillfällen minns jag av andra skäl: utanför Stadshuset 10 december vidrigt kallt och snöigt där vi stod och huttrade tills dom sista bilarna med festklädda kungliga farit förbi och in på Stadshusets gård för den stora banketten.

Annars är det väl så att det i dag verkar svårare att få ihop ett riktigt stort motstånd när det gäller dåliga förslag på förändringar i stan än det var på 70-talet. Vad beror det på? Folk engagerar sig inte, har nog med sitt eget kanske. Och känner väl tilltro till politikerna i Stadshuset – Valeskog m.fl.

Men kampen mot projektet på Blasieholmen har fortsatt. Bra det! Och jag hejar på och håller tummar inför tisdagen. Vad månde bliva? Tänk om MMD nu faktiskt skulle stå upp för miljö och kultur, fatta rätt beslut och stoppa det här dumma förslaget! Nobel Center på Blasieholmen är ett riktigt korkat förslag.

Tänk om, tänk nytt! Hitta en bättre plats för Chipperfields lysande jättelåda. Renovera det gamla tullhuset på Blasieholmen (bilden ovan är från april 2016), ordna t.ex. ett litet museum i huset där platsens historia åskådliggörs (skeppsbyggeri, tullverksamhet m.m.) och anlägg en restaurang eller ett kafé i tullhuset. Rusta upp dom gamla hamnmagasinen och gör en fin liten park där bakom Nat mus. Det kan bli en älskad plats för stockholmarna och dom som kommer på besök i stan.

Bevara Blasieholmen – Flytta Nobelbygget på Facebook här.
”Nobel Center ett värre hot än alla akademibråk”, Fredrik Feilitzens artikel i SvD här.
Ett möte om MMD:s beslut ordnas av Stadsmiljöföreningen Blasieholmens Vänner: Onsdag 23 maj 17.00 på Strandvägen, Strandvägspontonen 17A, nära Nybroplan och snett mitt emot Hotell Diplomat.

Uppdatering  23 maj:
Igår fattade Mark- och miljödomstolen rätt beslut: domstolen sa Nej till detaljplanen för Nobel Center på Blasieholmen och upphävde den klubbade detaljplanen. I domen skriver man bl.a. ”Planen bedöms på ett oåterkalleligt sätt påverka den så kallade läsbarheten avseende Stockholms historiska utveckling som hamn-, sjöfarts- och handelsstad” och ”När det gäller allmänna intressen i övrigt har domstolen kommit fram till att detaljplanen för Nobel Center innebär påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljövården på Blasieholmen.” Bra rutet! Bra så långt. Men det går förstås inte att ”ropa hej” än. Domen kommer att överklagas till Mark- och miljööverdomstolen. Såg du stadsbyggnadsborgarrådet Jan Valeskogs (s) trista och arroganta kommentar till Mark- och miljödomstolens dom? ”Vi har tyvärr vant oss vid att Mark- och miljödomstolen ibland gör märkliga bedömningar som sedan korrigeras i Mark- miljööverdomstolen.” Arrogant, tycker jag. Han går vidare med att säga att dom förstås ska överklaga och att han är säker på att dom ska få igenom projektet i överdomstolen. DN här.

I en annan artikel försöker man argumentera för Nobel Center genom att säga att projektet stöddes av Hans Rosling. Man slår på trumman för att man varje år ska arrangera en dag till Hans Roslings minne. Osar inte det där lite illa? Rosling kan ju generellt ha varit för tanken på ett nytt Nobel Center – det är jag också. Jag tycker det är en bra idé med ett nytt Nobel Center, det är ju platsen som är fel. Och om Rosling ville bygga en jättelåda just på denna känsliga och trånga plats Blasieholmen, vad vet man om det? DN här.
Bygg Nobel Center på annan plats och ordna mycket gärna en dag till Hans Roslings minne varje år, tycker jag.

Magnolia 2018

Javisst, lite magnoliaspaning ska jag förstås ha den här våren också. Några dagar med riktig sommarvärme har plötsligt fått fart på den stora magnolian bakom Skansen-butiken. Det verkar vara samma typ av magnolia som man kunde se på tv-utsändningen från ett kylslaget och regnigt Lundagård den 1 maj när studentsångarna hälsade våren. Är det praktmagnolia det här, tro? Antar det.

På Wikipedia står det att magnoliorna är ett mycket gammalt släkte som fanns redan innan det fanns bin. ”Blommorna utvecklades därför för att pollineras av skalbaggar. Man har funnit fossila lämningar av Magnolia acuminata som är 20 miljoner år gamla” skriver man i Wikipedia. Och så att släktet uppkallats efter Pierre Magnol, botaniker i Montpellier i Frankrike som levde 1638-1715.

”Magnolia” var också titeln på en mycket bra film som gick för vid det här laget rätt många år sen. Den kom i USA 1999 ser jag. Manus och regi Paul Thomas Anderson. I filmen gjorde Tom Cruise en minnesvärd rolltolkning. ”Kruse” är inte nån av mina favoriter. Tilltror honom inte om så där väldigt mycket skådespelarbegåvning. Eller beror det mest på att han spelar i såna där alltmer ”schabloniga” filmer som ”Mission impossible – 4, 5, 6”??? Nåja, i ”Magnolia” var han i alla fall bra. Och så var det flera andra bra skådespelare med som Julianne Moore och Philip Seymour Hoffman.