Till bokens lov

Jag gillar ju att läsa. Har ofta två böcker på gång: en bok för soffan om jag läser på dagen (gärna nåt på franska med lexikon på Ipad nära till hands), en bok till kvällen så jag kan läsa ett antal sidor innan det är dags att sova.

Dom här ”tegelstenarna” har jag inte sett tidigare. Men Årstadal är ett ställe jag sällan kommer till. Igår tog jag mig dit för att gå på Stadsarkivet Liljeholmskajen. Fint arkiv, snyggt inrett. Det är rätt nytt, invigdes i juni 2019 och ligger i två av Vin & Sprits gamla bergrum. Här finns mycket som rör Stockholms bebyggelsehistoria, byggnadsritningar, tomtböcker och kartor. Andra arkiv som förvaras här är tekniska verksamheters arkiv, sjukhusarkiv och arkiv efter föreningar och organisationer. Det arkiv som jag var intresserad av var den s.k. Grosshandlarsocieteten. Jag letade uppgifter om grosshandlaren Lars Rolander, min gamle anfader, se inlägget ”Efterlysning”. Fast tyvärr, jag hittade honom inte, bara en son till honom. Kanske får jag ta mig dit igen.

När jag var klar gick jag ut och tog en hiss upp till Årstabron och promenerade i mörka kvällen mot Södermalm. Vacker utsikt över den stora mörka vattenspegeln och bort mot den upplysta bebyggelsen i Marievik. Det mesta (eller allt?) där är nog nybyggt. Inser att jag förstås passerade över Årsta Holmar, men jag såg dom inte i mörkret. Belysning fanns längs broräcket och i min ljusa vinterjacka var jag nog rätt väl synlig för dom cyklister som kom svischande förbi. Särskilt fridfullt var det inte att gå där eftersom det kom pendeltåg dundrande förbi lite då och då. Men ska jag till arkivet igen tar jag nog den vägen – över bron och ner med hissen.

Astoria

I februari 2017 skrev jag om planerna på renovering av Astoriahuset (där biografen Astoria låg) på Nybrogatan, rivning av ett gårdshus och planerna på ett nytt hus mot gården, ett kontorshus mot det som tydligen heter Sofi Almquists plan. På en affisch upplyste man om att visionen för helheten var ”Astoria – våra drömmars stadskvarter”. Hm… vem ligger och drömmer om stadskvarter? Ja ja, mycket floskler var det. För att nu citera ur inlägget 2017:

”En plats där livets bästa delar möts” (vadå? vilka delar då?) och ”För oss är inte frågan om vi ska bevara eller modernisera. Vi vill skapa våra drömmars stadskvarter genom att kombinera det bästa från nu och då”. Hå hå ja ja.

I dag gick jag förbi platsen för första gången sen denna s.k. omvandling/ny utformning (=renovering+rivning+nybygge). Så här ser det nya gårdshuset ut, det där rödaktiga till vänster. Riktigt snyggt faktiskt tycker jag. Rolig arkitektur. Blev i alla fall bättre än jag hade väntat mig.

Hur det hus som låg där innan såg ut kan du se på bilden i inlägget från 2017 – ”Om drömmar och floskler” – som du har här.

Den gamla byggnaden var ett av dom få hus från 1870-talet som då fortfarande fanns kvar i stan. Nu ”gone and lost forever” – och för den som gillar gamla hus känns det lite synd förstås. Utseendemässigt var det absolut inget fel på det. Men det lönar sig väl bättre med ett nytt kontorshus utformat efter tidens krav. Och människor ska väl fortsätta att jobba på kontor, även om många kanske nu vant sig vid att jobba hemifrån.

Söndagspromenad i mina trakter

Blåsig men mild dag med ett kort och misslyckat försök till regn. Det var eftermiddag och är inte solen framme så märks det verkligen att dagarna långsamt blir mörkare. Det blev en vända i Vasastan bara. Dammen vid Stadsbiblioteket är numera torrlagd och skejtarna har återtagit makten över den. Stadsbiblioteket syns ju inte alls på bilden ovan som är tagen uppifrån Observatoriekullen. Hittade en bild hos Stockholmskällan på hur dammen såg ut 1938. Här ser man lite av Observatoriekullens sluttning till vänster i bild. Till höger löper Sveavägen med träd på ömse sidor.

Okänd fotograf. 1938. Stockholms stadsmuseum Fotonummer Fa 1456

Mellan broarna

Dom här bilderna är tagna på en”skärgårdsö” mitt i stan.

Jag var igår med en god vän på Årsta holmar dit man i augusti och september kan åka med en gratis färja från Tanto. Färjan går två dar i veckan varje heltimme.

Holmarna blev tillsammans med Årstaskogen naturreservat i januari 2018. Tidigare kom nån stockholmspolitiker med förslaget att öppna ett kasino på holmarna. Det blev inte av, klokt nog. Sen hade man funderingar på att bygga bro mellan holmarna och Södermalm men även det förslaget ratades till förmån för att ordna tillgång till öarna med färjan. På det viset kan man värna naturen och djurlivet på holmarna och se till att slitaget inte blir för stort.

Fint, vackert, omväxlande och lite sällsamt att vandra på dessa tre holmar – Alholmen, Bergsholmen och Lillholmen – som tidigare var separata öar men nu är förbundna med små broar.

Man glömmer inte bort att storstaden är nära: Då och då dundrar fjärrtåg eller pendeltåg fram på broarna ovanför. Ofta har man också utblick mot Marievik, ett nybyggt område som tydligen hör till stadsdelen Liljeholmen.

Huset på första bilden är från 1740-talet. Där har varit sommarställe under vissa tider, sedan bostad åt en familj som odlade grönsaker som dom sålde på Kornhamnstorg. I dag finns där annan verksamhet.

Naturen på holmarna är omväxlande. Här finns ängsmark, mycket lövträd, gamla fruktträd, skogsmark med tallar och blommande ljung, bergknaggar m.m. För inte så länge sen gick det får på ön. I dag kan man få se rådjur och bäver där, men det enda djurliv vi såg var hägern på bilden ovan. Klicka på bilden om du vill se hägern lite större.

Lämningar från tidigare verksamhet på Alholmen. Kanske grund till växthus?

Man hittar mycket på webben om Årsta Holmar.
Läs t.ex. hos Lena i Kista: ”Om Årsta Holmar och dem som bodde där” här. Eller en artikel i Mitt i: ”Årsta Holmar var deras trädgård” här. En fin bild på gården har du här (så där nära var inte jag). Information om färjan har du t.ex. här.

Sabbaths syrener maj -20

Härlig söndag. Jag promenerade till min  favoritplats på Sabbatsbergsområdet: Kvarteret Grötlunken med Sabbatsbergs kapell (tidigare Valentin Sabbaths värdshus) och den timrade rödmålade boden. Har skrivit om platsen och haft med bilder i bloggen flera gånger tidigare.

Jag satt och läste där. Lyssnade också på en lång intervju med Anders Tegnell. Den handlade inte alls enbart om Covid-19 utan en hel del om Tegnells bakgrund, ungdomstid och tidigare yrkesverksamhet på olika ställen i världen. Intressant men förstås mycket dystert när dom kom in på corona, om hur läget är i dag, det stora antalet döda i Covid-19, frågor om ansvar, kunde man kanske ha gjort nånting annorlunda osv.

På grinden till Sinnenas trädgård satt en lapp där det stod att man inte ska gå in där, pga risken för smittspridning förstås. Trädgården är ju i första hand till för dom gamla som bor i äldreboendena i närheten. Jag smög bara lite intill och fotograferade en rododendron över staketet. Och i Vasaparken var det fullt med folk på gräsmattorna, på parkbänkarna, fotbollsplanen och lite lagom glest på uteserveringen. Jag blir glad av att se alla barn som leker eller sparkar boll i parken.

Borgström och Birkagården

Mycket sorgligt att läsa att advokaten Claes Borgström är död (i Covid-19). Jag kände honom inte men träffade honom i några sammanhang. Han var en bra person. Vila i frid, Claes Borgström. Anne Ramberg skriver om honom: ”en förebild för försvarsadvokater. Han var en sällsynt engagerad, klok, omdömesgill kollega m stor integritet. Han hade dessutom stor humor och var en äkta humanist som slogs för jämställdhet.”
Hos mig vaknar gamla minnen.

Foto: Brita Olsson

Borgström förde barnens talan mot Stockholms kommun i Birkagårdsmålet för många år sen, en kamp mot buller och avgaser. Våra pojkar var inte med bland dom 14 barn som stämde kommunen, men självklart var vi involverade i kampen mot staden för en bättre miljö för barnen. Båda pojkarna gick på Birkagården den tiden, på dagis och fritids.

1982 föll domen, och barnen vann. Stockholms kommun skulle betala skadestånd till två av barnen och dessutom vidta åtgärder för att förbättra miljön vid Birkagården och skydda boende vid Norra Stationsgatan från buller och avgaser. Men 1987 backade man från kravet att åtgärda miljön. Regeringen beslutade att Stockholms kommun slapp undan med hänvisning till planerna på bygget av Norra Länken. Det kändes bittert. Var inte barnens hälsa värd mer än så? Nu fick man alltså blåsa på med full trafik på Norra Stationsgatan tills Norra Länken var byggd. ”Sträckan mellan Karlberg och Norrtull invigdes 1991 (då genomfartstrafiken upphörde på Norra Stationsgatan i Vasastan)…” skriver Wikipedia.

Fotot ovan finns på omslaget till boken ”Buller och avgaser. Slutplädering i Birkagårdsmålet” av Claes Borgström, Kåre Grebäck, Hasse Hansson. Utg av Rabén&Sjögren 1987. På baksidan finns en barnteckning som vår äldste son gjort. Den får vara med här också. Klicka på bilden för att se den större.

Att vara med i kampen för en bättre miljö och t.o.m. utmana Stockholms kommun satte säkerligen spår i många av barnen. Typ: Säg din mening! Tala om vad du tycker! Låt dom inte sätta sig på dig! Det är rätt att göra uppror …

Gamla hus i Vasastan

Här är en av mina favoritplatser: bänken till vänster. För ett par dar sen när jag var där – och dels ville sitta i solen och läsa en stund, dels fotografera den gamla byggnaden – hade nån satt sig på ”min” plats. Så jag gick vidare och tog några bilder på andra byggnader på det här området i Vasastan i Stockholm. Och sen kom jag ju ihåg att jag redan har en fin bild på just den här platsen. Bilden ovan tog jag i april 2014. Blogginlägget har du här.

Det finns ju inte så gott om äldre hus kvar i Vasastan i Stockholm – byggnader som är ett par hundra år gamla, tänker jag på. Det fina timrade huset är från 1730-talet och var tidigare en s.k. loftbod. En till fin bild på huset finns här. Huset till höger var ursprungligen Valentin Sabbaths utvärdshus men byggdes 1760-61 om till kyrka. Byggnaderna ligger i kvarteret Grötlunken. Trevligt namn, eller hur?

Här ser du kyrkan – det tidigare utvärdshuset – lite bättre. Byggnaden till vänster heter Nicolai-huset och uppfördes 1756 som fattighus. Omkring förra sekelskiftet blev byggnaden ålderdomshem. I dag används huset för olika sociala verksamheter, familjerådgivning m.m. Det här är Katarinahuset. På Wikipedia står det: ”Katarinahuset hör till de äldsta byggnaderna på det historiska Sabbatsbergsområdet och går tillbaka till tiden då det fanns en hälsobrunn på platsen. År 1765 ansökte brunnsgäster hos fattighusdirektionen om ett bekvämare boende än det de dittills hade haft i Valentin Sabbaths före detta värdshus. Ansökan godkändes och ett nytt stort värdshus stod färdigt år 1767.”

Katarinahuset var värdshus för brunnsgäster fram till 1847 då byggnaden först hyrdes ut till sommargäster tills vattnet i hälsobrunnen började bli sämre och mycket av verksamheten försvann. 1865 fungerade Katarinahuset som provisoriskt sjukhus tills Sabbatsbergs sjukhus stod klart 1879. Sen blev byggnaden fattighus. Wikipedia igen: ”I dag (2018) finns i huset bland annat Kafé Katarina, Norrmalms dagliga verksamhet och Svenska byggnadsvårdsföreningen.”

Bilderna tog jag för ett par dar sen. I dag håller mig i absolut helkarantän – går inte ut alls – rätt förskräckt över tråkiga nyheter om den tilltagande smittspridningen här i Stockholm. Usch, dubbel-usch och fy för den lede för Corona/Covid-19!