Mörka moln över Blasieholmen

Nobel Center på Blasieholmen verkar vara inne på slutvarvet nu. Nu på tisdag 22 maj ska Mark- och miljödomstolen (MMD) fatta det avgörande beslutet om det föreslagna bygget. ”Domstolens beslut om Nobelbygget kan innebära den värsta försämringen på över 100 år av bilden av Stockholm och stadens möte med vattnet” skriver Björn Tarras-Wahlberg, Ordf. Blasieholmens Vänner, i ett nyhetsbrev. Fredrik von Feilitzen skriver i SvD om turerna runt detta mycket omdiskuterade och hårt kritiserade projekt. Han skriver bl.a.:
”Riksantikvarieämbetet har på uppmaning av MMD lämnat ett entydigt yttrande: Nobel Center skulle orsaka påtaglig skada på riksintresset Stockholms innerstad med Djurgården. Enligt miljöbalken skulle länsstyrelsen då ha upphävt planen, vilket man alltså inte gjorde, i sin sedvanliga medgörlighet gentemot kommunen.”

Lägga sig platt. Miljöbalken är en lag men den kan tydligen Länsstyrelsen välja att strunta i – eller omtolka på ett för sina syften fungerande sätt kanske? – så att man kan lägga sig platt för kommunen. Politikerna i Stadshuset har ju fått för sig att Nobel Center är en lysande bra idé och verkar helt förblindade i sin tilltro till arkitekten David Chipperfield. Det är märkligt att dom inte ser dom mycket större och betydligt bättre möjligheterna med andra placeringar av byggnaden än denna trånga och för Stockholms stad värdefulla och skeppshistoriskt intressanta gamla miljö.

I klass med almstriden 1971. Flera gånger tidigare har jag bloggat om Nobel Center och flera gånger har jag varit med vid demonstrationer mot projektet. Vid Stadshuset en minnesvärd gång då så många deltagare samlades att det jämfördes med uppslutningen vid almarna i Kungsan 1971. Andra tillfällen minns jag av andra skäl: utanför Stadshuset 10 december vidrigt kallt och snöigt där vi stod och huttrade tills dom sista bilarna med festklädda kungliga farit förbi och in på Stadshusets gård för den stora banketten.

Annars är det väl så att det i dag verkar svårare att få ihop ett riktigt stort motstånd när det gäller dåliga förslag på förändringar i stan än det var på 70-talet. Vad beror det på? Folk engagerar sig inte, har nog med sitt eget kanske. Och känner väl tilltro till politikerna i Stadshuset – Valeskog m.fl.

Men kampen mot projektet på Blasieholmen har fortsatt. Bra det! Och jag hejar på och håller tummar inför tisdagen. Vad månde bliva? Tänk om MMD nu faktiskt skulle stå upp för miljö och kultur, fatta rätt beslut och stoppa det här dumma förslaget! Nobel Center på Blasieholmen är ett riktigt korkat förslag.

Tänk om, tänk nytt! Hitta en bättre plats för Chipperfields lysande jättelåda. Renovera det gamla tullhuset på Blasieholmen (bilden ovan är från april 2016), ordna t.ex. ett litet museum i huset där platsens historia åskådliggörs (skeppsbyggeri, tullverksamhet m.m.) och anlägg en restaurang eller ett kafé i tullhuset. Rusta upp dom gamla hamnmagasinen och gör en fin liten park där bakom Nat mus. Det kan bli en älskad plats för stockholmarna och dom som kommer på besök i stan.

Bevara Blasieholmen – Flytta Nobelbygget på Facebook här.
”Nobel Center ett värre hot än alla akademibråk”, Fredrik Feilitzens artikel i SvD här.
Ett möte om MMD:s beslut ordnas av Stadsmiljöföreningen Blasieholmens Vänner: Onsdag 23 maj 17.00 på Strandvägen, Strandvägspontonen 17A, nära Nybroplan och snett mitt emot Hotell Diplomat.

Uppdatering  23 maj:
Igår fattade Mark- och miljödomstolen rätt beslut: domstolen sa Nej till detaljplanen för Nobel Center på Blasieholmen och upphävde den klubbade detaljplanen. I domen skriver man bl.a. ”Planen bedöms på ett oåterkalleligt sätt påverka den så kallade läsbarheten avseende Stockholms historiska utveckling som hamn-, sjöfarts- och handelsstad” och ”När det gäller allmänna intressen i övrigt har domstolen kommit fram till att detaljplanen för Nobel Center innebär påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljövården på Blasieholmen.” Bra rutet! Bra så långt. Men det går förstås inte att ”ropa hej” än. Domen kommer att överklagas till Mark- och miljööverdomstolen. Såg du stadsbyggnadsborgarrådet Jan Valeskogs (s) trista och arroganta kommentar till Mark- och miljödomstolens dom? ”Vi har tyvärr vant oss vid att Mark- och miljödomstolen ibland gör märkliga bedömningar som sedan korrigeras i Mark- miljööverdomstolen.” Arrogant, tycker jag. Han går vidare med att säga att dom förstås ska överklaga och att han är säker på att dom ska få igenom projektet i överdomstolen. DN här.

I en annan artikel försöker man argumentera för Nobel Center genom att säga att projektet stöddes av Hans Rosling. Man slår på trumman för att man varje år ska arrangera en dag till Hans Roslings minne. Osar inte det där lite illa? Rosling kan ju generellt ha varit för tanken på ett nytt Nobel Center – det är jag också. Jag tycker det är en bra idé med ett nytt Nobel Center, det är ju platsen som är fel. Och om Rosling ville bygga en jättelåda just på denna känsliga och trånga plats Blasieholmen, vad vet man om det? DN här.
Bygg Nobel Center på annan plats och ordna mycket gärna en dag till Hans Roslings minne varje år, tycker jag.

Magnolia 2018

Javisst, lite magnoliaspaning ska jag förstås ha den här våren också. Några dagar med riktig sommarvärme har plötsligt fått fart på den stora magnolian bakom Skansen-butiken. Det verkar vara samma typ av magnolia som man kunde se på tv-utsändningen från ett kylslaget och regnigt Lundagård den 1 maj när studentsångarna hälsade våren. Är det praktmagnolia det här, tro? Antar det.

På Wikipedia står det att magnoliorna är ett mycket gammalt släkte som fanns redan innan det fanns bin. ”Blommorna utvecklades därför för att pollineras av skalbaggar. Man har funnit fossila lämningar av Magnolia acuminata som är 20 miljoner år gamla” skriver man i Wikipedia. Och så att släktet uppkallats efter Pierre Magnol, botaniker i Montpellier i Frankrike som levde 1638-1715.

”Magnolia” var också titeln på en mycket bra film som gick för vid det här laget rätt många år sen. Den kom i USA 1999 ser jag. Manus och regi Paul Thomas Anderson. I filmen gjorde Tom Cruise en minnesvärd rolltolkning. ”Kruse” är inte nån av mina favoriter. Tilltror honom inte om så där väldigt mycket skådespelarbegåvning. Eller beror det mest på att han spelar i såna där alltmer ”schabloniga” filmer som ”Mission impossible – 4, 5, 6”??? Nåja, i ”Magnolia” var han i alla fall bra. Och så var det flera andra bra skådespelare med som Julianne Moore och Philip Seymour Hoffman.

Om några original

När vi bodde i Birkastan i Stockholm, på den tiden pojkarna bodde hemma, såg vi ganska ofta en man som vi raskt döpte till ”Arga gubben”. Det var en storvuxen karl som gick klädd i rock – lodenrock eller nåt svart, minns inte – och en herrhatt med korta brätten som var lite för liten för hans stora huvud. Han kom gående med stora kliv och slängig gångstil längs Rörstrandsgatan och Karlbergsvägen och under högljutt muttrande gjorde han arga utfall mot bilarna. Slängde ut med armarna, boxade i luften mot trafiken. Det var uppenbarligen bilarna han var arg på. Men eftersom han verkade så aggressiv brukade vi nog akta oss för att vara i närheten av honom.

En annan man som rörde sig i Birkastan dom där åren var en rak äldre man med lätt tillbakalutad gång och en viss rondör att bära på. Han hade oklippt grått hår, var barhuvad och sjaskigt klädd, lite typ uteliggare. Det som framförallt kännetecknade honom var lukten. Jag kunde komma in på vår närmaste ICA-affär och direkt känna att han var därinne – eller t.o.m. att han hade varit där. En gång stod jag en bit bak i kön till kassan när det var hans tur att betala. Direkt han var klar tog kassörskan upp en sprayflaska med skogsdoft eller nåt liknande välluktande och sprayade i luften framför sig. Det kändes illa. Hon kunde ha väntat tills han gick ut.

Sen fanns ”Gubben med rullskridskorna”. Han gav en av mina pojkar en vattenpistol en gång. Den var lite trasig så han hade ingen användning för den längre. Vi såg honom ofta. Jag tror han bodde nånstans i vår del av stan. Han åkte alltid rullskridskor och gärna mitt i gatan. Man brukade se honom nere vid Åhléns i City där han stod och demonstrerade för ”Djurens rätt” på ett plakat som han stod och höll i. Kanske hade han också några lappar han delade ut. Alltid ensam och alltid på rullskridskor. Det sas om honom att han brukade vara inne på ett varuhus vid Fridhemsplan (Tempo hette det då, tror jag) och skjuta med vattenpistol på folk som shoppade där. Han var inte argsint alls, bara lite udda.

Borta nu sen länge alla tre. Och jag undrar: blir stan så mer och mer välordnad att originalen försvinner? Eller är det bara att jag inte ser dom? I och för sig, en och annan baglady ser jag fortfarande (förutom alla tiggarna förstås, men det är en annan historia). Det finns en baglady som ser ganska ung ut och som går i Vasastan med en shoppingvagn fullproppad med påsar. Hon ser ut att vara rätt kraftigt byggd och bär bylsiga kläder. Och så har hon bundit tvinnade plastpåsar runt kappan och kroppen. Kanske har hon nåt fäst i dessa ”plastrep”. Vet inte, har inte tittat så noga.

I Söderhamn, på den tid jag bodde där, fanns det också flera original, lite udda människor som rörde sig i stan och som man kände väl igen, ofta hade man nåt smeknamn på dom. En sådan människa skrev jag om för ett par år sen i inlägget En liten brungrå gubbe. Honom minns jag fortfarande väl och kan se honom framför mig hur han såg ut dom sista åren jag såg honom. Borta han med nu förstås.

På gång + lite gammalt

Några enstaka krokus hittade jag igår på den sluttning nedanför Timmermansordens hus som brukar vara blå av scilla när våren hunnit lite längre. Även scillan är faktiskt på gång här som synes. Förra året hade det kommit betydligt längre i början av april. Titta här.

Timmermansordens hus är en riktigt stilig borgliknande byggnad som har något hemlighetsfullt över sig – något förborgat. Och nu när jag var där och letade krokus och andra vårtecken funderade jag förstås över vad man håller på med därinne. Så det blev till att googla när jag kom hem. ”Den kristna religionen är grunden för Ordens verksamhet med mottot ”Gudsfruktan och människokärlek”. Orden bedriver en omfattande social hjälpverksamhet både externt och internt med hjälp av fonder, donationer och insamlade medel. Hjälpverksamheten är och förblir en av Timmermansordens viktigaste uppgifter. Utdelade bidrag uppgår f.n. årligen till drygt 5 miljoner kr och under åren 1980-2010 utdelades totalt bidrag till ett värde av ca 90 miljoner kr.” Så står det på Timmermansordens hemsida. Ordensbyggnaden påbörjades 1914 men bygget försenades under första världskriget och huset invigdes inte förrän 1923.

I det här området såg det tidigare mycket annorlunda ut. Här nedanför låg för länge sen det s.k. Träsket, en grund insjö som sedan genom landhöjning och igenfyllningar så småningom blev allt mindre och till slut mer eller mindre torrlagd. Sen växte en kåkbebyggelse upp här. Hittade den här bilden på Stockholmskällan.Så här skriver man om bilden på Stockholmskällan: ”Fotografiet är från 1909. I förgrunden syns en kåkbebyggelse som hade snabbt växt upp på det tidigare träskområdet. Liknande kåkstäder fanns även på andra obebyggda platser i staden. Bostadsbristen var enorm. Stockholms befolkning ökade från ca 250 000 till ca 320 000 personer under 1800-talets sista decennium. Till vänster på fotot syns det nya stora skolpalatset Norra Real på Roslagsgatan, som stod färdigt 1891. Vanadislundens vattenreservoar kan anas bakom de nybyggda hyreskasernerna.”
Uppgifter om fotot: Fotograf Heimer, Oscar (1858-1927). Skapad 1909. Objekt-ID Fotonummer E29466.
Klicka för större bild!

Våren?

I dag tog jag en blöt och klafsig promenad i Vasaparken och vidare in på Sabbatsbergsområdet. Där hittade jag mina första snödroppar. Javisst är det förutsägbart att blogga om vårtecken så här… Men så får det vara. Och mer lär det bli. Kanske nån krokus snart vågar visa sig på mina krokusställen? Längre fram blir det Observatoriekullens blå sluttning där scillan brer ut sig. Ännu längre fram magnolian. Favoriter i repris.

Från Kungsholmen

Den här målningen plåtade jag med mobilen i dag. Den finns i en korridor utanför en mottagning på Serafen på Kungsholmen. Tavlan är signerad Lennart Olausson 82-83. Tyvärr har man ställt en soffa framför, och det är ryggstödet på den som täcker nedre delen av tavlan.

Motivet måste vara från Kungsholmen. Kanske från den anlagda holme som fanns tidigare långt österut på Kungsholmen och som kallades Glasbruksholmen. En glasblåsare står där till vänster och en bit längre bort sitter en spinnerska. En murare håller på och murar nånting uppe på taket till vänster. Lite oklart vad det är han håller på med. En skorsten, nån sorts stödmurar eller väggar på ett nytt hus som ska klämmas in där?

Långt till höger och en bit längre in i bild syns en man som jag gissar är garvare. Det är nog ett skinn han har spänt upp där och ett skinn han håller i handen. Hittade följande på en sida som heter Stockholm Stories: En av de första yrkesgrupper som flyttade sina verksamheter till Kungsholmen när stadsdelen började bebyggas på 1640-talet var garvare. Redan 1669 hade Garvargatan fått sitt namn. Under 1800-talet hade två stora garvardynastier – Westin och Lundin – etablerat sig på Kungsholmen som båda har fått gator uppkallade efter sig – Jakob Westinsgatan och Garvar Lundins gränd.

I bakgrunden skymtar Kungsholms kyrka och en väderkvarn. Jag googlade lite och ser att det fanns en väderkvarn som hette Lilla Munkan och som låg på Kungsklippan. Kvarnen byggdes på 1640-talet och fanns kvar till mitten av 1800-talet.

Riktig var platsen som avbildas tänks ligga vet jag inte riktigt. Kanske är det längst ut på Kungsholmens östra del, kanske på den s.k. Glasbruksholmen. Uppenbarligen är det alldeles vid Riddarfjärden eftersom man ser delar av ett segelfartyg bakom husgaveln. Dom ljusa byggnaderna som skymtar långt borta på andra sidan vattnet är nog Münchenbryggeriet på Söder Mälarstrand.  Fin tavla tycker jag!

Mer om Lennart Olaussons konst kan du se här.
Om garvarkungarna på Kungsholmen kan du läsa på Stockholm Stories här.