Norra Djurgården igen

Den här bilden tog jag för flera år sen ute i Stora skuggan. Det växte dom allra som härligaste pioner där nära det stora stallet. På senare år har jag inte sett några pioner där utan solrosor istället. Dom är fina dom med, men dom slår inte pionerna.
Bilden på pionen har varit med en gång tidigare här. I en kommentar till det inlägget fick jag veta att det nog är en kinesisk buskpion.

Nu kände jag att jag måste börja med nåt med sol och färger, innan jag kommer in på gråmulna novemberbilder från i dag.

Det blev en promenad på Norra Djurgården i gråväder, blåst och alltmer tilltagande regn. Inte världens bästa förhållanden för att ta bilder, och jag hade bara mobilen med mig. Tog i alla fall bild på den äldsta byggnaden på Djurgården: Karl XI:s fiskarstuga. Byggd på 1680-talet.
Visst är det häftigt att den finns kvar! Så liten den är. Landhöjningen har gjort att fiskarstugan ligger betydligt längre från Husarviken än den gjorde på kungens tid.
”Norra Djurgården var under i slutet av 1600-talet under Karl XI:s tid kunglig jaktmark både för varg och björn och för hjortar som inhägnades av ett ca 2 mil långt stängsel” hittar jag på en sida om Hjorthagen.Den stora eken kallas Fiskartorpseken eller Karl XI:s ek och har delvis vuxit ihop med stugan. Eken började växa samtidigt som stugan byggdes och har sitt rotsystem under stugans stengrund berättar man på Wikipedia. På väggen ovanför fönstret finns en skylt med kungens monogram och texten ”Konung Karl XI:s fiskarstuga”.

Inte långt från kungens fiskarstuga ligger en stor gammal lada. Ofta ser man boskap gå och beta intill, men dom var inte där i dag. Hur gammal ladan är vet jag inte. Nån som vet?
På bilden till vänster skymtar den framväxande Norra Djurgårdsstaden på andra sidan Husarviken. Man bygger bostadshus i olika arkitektonisk utformning och ofta kraftiga färger. Ganska tätt ligger husen här liksom i Hagastaden. Nån gång ska jag gå en sväng i Norra Djurgårdsstaden och ta lite bilder.

Promenad 30 okt -19

I den engelska parken vid Abraham Niclas Edelcrantz’ åttkantiga hus i Stora Skuggan finns den här dammen. Igår var den täckt av tunna flak av is. Bakom ryggen på mig där jag står och tar bilden finns ett monument till Edelcrantz’ minne. En liten obelisk. På ena sidan finns text om Edelcrantz, på den andra står det ”Paul Edv Filéen skänkte Skuggan åt tillgifne fosterbarn 1829”. Här finns förstås mer historia att gräva i, vilket jag gjorde när jag kom hem. Vem var den där Filéen, tro? Ja, nu blir det en låååång utvikning här:

Paul Edvard Filéen (f. 1749, d. 1829) verkar inte ha varit nån särskilt framgångsrik person. Hade några lägre poster i kommerskollegium och blev så småningom kanslist där. Men hans stora lycka kom när brodern Jonas Filéen dog långt bort i utlandet – i Guyana i Sydamerika – och lämnade ett jättestort arv efter sig. Brodern hade ”utvandrat till det då nederländska Demerara där han blev ägare till en kaffe- och sockerplantage. – – – Vid tiden då han skrev sitt testamente 1784 ägde han omkring 900 negerslavar. Jonas Filéen hade flera barn med sina slavar, varav åtminstone ett fick mindre summor genom testamentet, men inga äkta barn. Huvuddelen av hans arv tillföll därför hans bror Paul Edvard Filéen”. Citatet från Wikipedia.

900 slavar, hm… usch. 864 434 riksdaler banco. Paul Edvard F sålde plantagerna så snart han kunde och gjorde sig förstås en förmögenhet.Arvet väckte ett kolossalt uppseende. Extraordinära åtgärder vidtogs genast på högsta ort för att få över pengarna till Sverige; samtidigt inleddes en rad processer, utrikes och i hemlandet” står det i Sv Biografiskt lexikon.  Det blev en massa trassel och det tog tid innan pengarna fördes över.

Många historier och skrönor berättades om arvet. Enligt en av dom gick Filéen upp på Mosebacke med sin stjärnkikare och spanade efter fartyget som skulle komma med alla pengarna. Därav finns uttrycket ”Det va´fan, sa Filén. Titta i kikarn och blekna”. Aftonbladet införde på 1930-talet ett dagligt horoskop under rubriken ”Dr. Filén”. Om det fortfarande finns i Aftonbladet vet jag inte. Om du inte börjar tröttna på Filéen nu kan du läsa en utförlig text om honom i Sv Biografiskt lexikon här. Och så hittade jag en mer lättsmält artikel i DN från 1995 skriven av Thorleif Hellbom ”Det va´fan, sa Filén” här

Ja, hörni, nu har jag väl bluddrat ut mig alldeles för långt bort i environgerna. Tillbaka till Edelcrantz: Den s.k. engelska villan, som Edelcrantz byggde före Oktagonen, är renoverad och har blivit av med dom blå skynken som täckte fasaden tidigare (till vänster nedan). Jag bloggade om Edelcrantz och hans byggnader i Stora Skuggan tidigare här.

Om man sen går mot Husarviken kan man följa viken ut mot Värtan. Man kommer då att gå förbi den gamla röda timrade kajakladan där jag en dag för ett par år sen köpte mig en ny kajak, en vit VKV Kåre. Trevligt minne. Har haft mycket roligt med kajaken sen i ”min” hälsingska skärgård utanför Söderhamn (här skulle det kunna komma en utvikning till, men men…det får räcka nu). Vidare utefter Husarviken. För ser man på, längst ut finns en ny gång- och cykelbro och där kan man gå över och promenera bort till Ropsten och ta bussen (eller t-banan) hemåt igen.
Slut på dagens krönika.

Promenad 13 oktober -19

Vilken fin söndag det blev! Väl lämpad för en promenad.
Så mycket gammalt är inte kvar på Norrmalm, om man t.ex. jämför med Söder. Men några ”gobitar” finns ändå. Bilden ovan visar Cederdalska malmgården från 1700-talet långt norrut vid Sveavägen. Intill ligger en stor röd tobakslada, men den kom inte med på bild.
Och så lite naturutsikter, tagna i Stora Skuggan inte långt från Abraham Niclas Edelcrantz’ ställe som jag skrev om här

Huset med åtta sidor

Ja, vad sägs om den här sommarbostaden? Visst är det ett vackert hus. Det finns i Stora Skuggan. Den som lät bygga det och kanske även ritade huset var Abraham Niclas Edelcrantz och året var 1796. Det var hans sommarbostad. Högst upp hade han sin privatbostad – sal, förmak och sovrum. På taket fanns en utsiktsterrass och en optisk telegraf. I våningen under bostaden var ett orangeri där känsliga sydländska växter förvarades under vintern.

Visst är det ett fint hus! Jag har aldrig varit inne i det och vet inte vem som äger det eller hur det används. Undrar hur man påverkas av att bo i ett sånt vackert åttkantigt hus i denna vackra omgivning med böljande grässluttningar, stora ekar och med Laduviken strax nedanför.

Innan Edelcrantz lät bygga detta hus hade han sommarbostad på andra sidan om den väg som löper här intill. Huset kallades Engelska villan och byggdes 1792 med ljusa fasader, runda och halvcirkelformade fönster och kolonner i klassicistisk stil. Påkostad inredning med sal och sovrum på varje plan. Allt enligt den informationsskylt som är uppsatt i närheten. I dag pågår renovering av Engelska villan med byggnadsställningar och blå skynken runt om som döljer huset.

Abraham Niclas Edelcrantz är ännu en av dom där intressanta och mångsidigt begåvade personerna som levde på 1700-talet (jag skrev ju tidigare om Gustav Mauritz Armfelt i inlägget Villa Frescati här.) Namnet Edelcrantz fick han när han adlades 1789, innan dess hette han Clewberg. Född i Åbo 1754. Blev nära vän med Johan Henrik Kellgren och tillsammans med honom var han med och grundade Auroraförbundet och det organ – Åbo Tidningar – som förbundet gav ut.

På en sida hos Riksarkivet står att läsa bl.a.: ”E:s insatser tillhöra de mest skilda verksamhetsfält. Redan hans utnämning till docent i Åbo 1773 i naturkunnighet och litteraturhistoria bär ett betecknande vittnesbörd om mångsidigheten i hans begåvning. Hans intellekt skolades i den anda av modern upplysning och nyvaknad iver för vitterhet, som präglade Åbo akademi under denna dess glanstid….osv.”

Edelcrantz skrev skaldestycken som publicerades i Åbo Tidningar, han intresserade sig för teater, han blev en av dom ledande kulturpersonligheterna under den gustavianska tiden. Han var Gustav III:s handsekreterare, bibliotekarie, arkivarie och hovkansler. Dessutom var han uppfinnare och konstruktör. Han uppfann han den optiska telegrafen, drev Eldkvarn på Kungsholmen (låg där Stadshuset nu ligger), var ledamot av Svenska Akademien, Vitterhetsakademien och Vetenskapsakademien och dessutom med i flera internationella sammanslutningar. Hur 17 hann han med allt det här?

En utförlig beskrivning av Edelcrantz liv och gärning finns i Populär historia här.
Riksarkivets beskrivning av Edelcrantz finns här.
Och så ser jag att bloggkompisen Mira hade ett inlägg om det åttkantiga huset för flera år sen. Roligt! Där finns också bilder. Miras inlägg har du här.

Edelcrantz gifte sig aldrig. Han dog 1821.  Jag undrar vad han kallade sig. Abraham eller Niclas?
Kanske får gå på bibblan och kolla böcker som finns om Edelcrantz – Karl Ragnar Gierow, Malte Persson ev m.fl. – för att få reda på det.

Ä’ke det gudomligt…

_dsc8974_160921_3
Cykeltur igår och sen satt jag och läste en bra stund i solen. Så här såg det ut där. När jag cyklade förbi Brunnsviken såg jag en ensam badare, en kvinna som var ute och simmade.
Och i dag är det höstdagjämning och dag och natt är lika långa. Sen vet vi vad som väntar: successivt mer mörker. Men men, inte hänga läpp, än kan det komma många vackra dagar.

Återblickar

En grå spade mot en grå brädvägg och med grå mark nedanför som i förra inlägget. Hm, hur glad blir man av sånt?
Och oktober går mot sitt slut. Färgerna kommer att ”försvinna” alltmer och det stora mörkret bre ut sig. Nåja, fullt så illa är det väl inte. Men i varje fall känner jag för nåt lite färggladare i bloggen. Så här kommer två bilder från den fantastiska sommaren det här året. Den första är från Stora Skuggan i början av juni. Stora Skuggan är ett av mina favoritställen, det är så vackert där och så är det lätt att ta sig dit på cykeln.

_DSC5396_ed2Den andra tog jag en dag i början av juli på Sandskär – ön i Söderhamns skärgård. Nyponrosor är ju också en favorit.

_DSC5658_140703_2Om Sandskär i Söderhamns skärgård och om Hälsingland finns det förresten en helt egen blogg, som du kanske sett: Arundo.