Gamla segelfartyg igen

Ostindiefararen Finland i storm. Målning av Jacob Hägg, 1921. Sjöfartsmuseet Akvariet. SMG1655.

Finland byggdes 1761 och gjorde sju resor till Kina för det svenska Ostindiska Kompaniet. Målningen visar fartyget i den svåra storm man råkade ut för i januari 1770. Man kunde inte ha några segel uppe utan fartyget fick bara driva dit stormen förde det. Vågorna var så höga att dom inte bara slog in över däck utan också rasade ner till undre däck där en del av dom kreatur man hade med sig ombord drunknade.

I en skrift från 1700-talet berättar kaptenen om denna ostindiska resa, och där finns en illustration som fungerat som förlaga till oljemålningen ovan.

Hur det gick för besättningen har jag inte hittat nån uppgift om än. Men generellt vet man att ostindiefararnas resor till Kina och tillbaka skördade en hel del liv. Olyckor skedde förstås, men flertalet som dog gjorde det pga sjukdomar.

Götheborg på väg ut från Stockholm i september 2021

Här är Götheborg, och det är inte första gången den är med i bloggen. En replik av ostindiefararen Götheborg som gick på grund i Göteborgs hamninlopp 1745. För lite mer än ett år sen la det här nya fina fartyget ut från Skeppsbron, och jag stod på kajen med min lilla kamera och vinkade av. Detta världens största seglande träfartyg är nu ute på en stor Asien-segling. I dagarna är hon i Malaga. Det finns mycket att läsa på Götheborgs webbsidor här.

Varför skriver jag om fartyg nu igen då? Har tröttnat på att skriva om valet. Svenska folket har sagt sitt, och nu får vi hoppas att dom får ihop en så bra regering som möjligt. Och att SD inte hinner förstöra alltför mycket under dom närmaste fyra åren.

Dessa dagar är det min gamle anfader Lars Rolander som inte kan hålla sig lugn. När han var 19 år seglade han med en av ostindiefararna till Kanton under den s.k. 4:e oktrojen 1788-90. Och nu håller jag på och tar reda på mer om den där resan. Bl.a. stöter jag på ett vimmel av termer och begrepp som rör gamla segelfartyg, inte minst om segel, master och rår. Sånt som förstång, storbramstång, bramrån m.fl. Och så räknade man fartygens storlek i skeppsläster. Jag citerar från boken Mannen som försvann: ”Svåra läster eller skeppsläster: Ett mått på ett fartygs dräktighet, det vill säga dess förmåga att bära last. Svårlästen fastställdes 1726 som ett viktmått lika med 18 skeppspund, motsvarande cirka 2 448 kg.”

Det vanliga var att två fartyg seglade iväg i konvoj och följdes åt hela resan. Rolander seglade med antingen Götheborg på 530 läster och med 20 kanoner eller på Cron Prins Gustaf på 488 läster och med 18 kanoner. Kanonerna hade man för att kunna försvara sig mot sjörövare, men dom användes nog oftast för att skjuta salut med. Nåja, som sagt: mycket material om Ostindiska kompaniet att ta in och gräva i.
Tyvärr inga framgångar när det gäller det försvunna porträttet på Lars Rolander, som jag efterlyste här.

Och nu får det vara nog om gamla segelskutor ett tag. Tills andan faller på igen…

Till sjöss länge sen

Fyrmastbarken C B Pedersen fotograferad från medtävlaren Herzogin Cecilie under en vetekappsegling. © Sjöhistoriska museet/kolorering: Per Idborg

Dessa dagar håller jag på en del med gamla segelfartyg. Anledningen är min gamle anfader Lars Rolander som 1788 seglade med Ostindiska kompaniet till Kanton, Kina. Som vanligt var det två fartyg som seglade i konvoj: Götheborg och Cron Prins Gustaf. Jag har inte ens lyckats få reda på vilket av dessa skepp han var ombord. Han finns inte listad bland matroser och jungmän. Han var 19 år gammal när man seglade ut från Göteborg. Var han skeppsgosse eller var han för gammal för det? Var han biträde till nån ombord som skeppspredikanten eller en superkargör? Vet inte. Måste kanske sitta på plats i Göteborg och leta i arkiven där.

Men det ena ger det andra och det tredje osv… Jag har tidigare skrivit om ett av dom allra sista stora segelfartygen C.B. Pedersen på min andra blogg Arundo. Det var från det skeppet som en kusin till min mamma ”jumped ship” en mörk natt strax norr om Australien 1931. Läs mer om Bertil i baljan här. Och titta också på kommentarerna som kommit in, dels från några släktingar, dels från andra intresserade.

Nu när jag vevar runt om gamle Rolander hittade jag mer om just fartyget C.B. Pedersen i Populär Historia och bilden har jag lånat därifrån. Intressant artikel. Det finns en interiörbild med också, som visar några sjömän vid sina kojer 1924. Dom sov på riktiga britsar på den tiden. På Rolanders resa hade besättningen tydligen kojplats på däck i nån sorts hängkoj (hängmatta?) utom personer på framträdande poster som kaptenen, superkargörerna, styrmännen m.fl. Skeppspredikant och fältskär också gissar jag.

”Det sista stora svenska lastfartyget under segel blev C.B. Pedersen av Göteborg” står det i artikeln samt att ”C B Pedersen var en italiensk skönhet, byggd 1891 på det klassiska varvet Pertusola, där man lade större vikt vid den estetiska utformningen än skutans robusthet.”

Artikeln i Populär Historia med flera fina bilder har du här.
Och vet du nåt om vad den unge Lars Rolander hade för uppgift ombord på den där ostindienfararen 1788-90 – och vilket fartyg det var – så hör av dig!
När Lars Rolander var 65 år lät han en konstnär porträttera av honom i olja. Jag har bara sett ett foto av målningen, som kanske finns kvar nånstans. Vem vet? Skrev om det i inlägget Efterlysning.