Högt upp, långt ner

Det var en gråmulen dag med hårda kalla vindar och det blev bara en vända i närheten. Men ett par bilder tog jag i alla fall. Fint med måsar på ett rött tak, tänkte jag och plåtade utsikt över taken. Sen såg jag ju att det inte var några måsar.

I Spökparken hukade sig snödropparna i isvindarna.

Strindberg satt och frös alldeles naken i Tegnérlunden, men han fick inte komma med på bild. Jag satt på en bänk och höll honom sällskap en kort stund. Begrundade hans muskulösa rygg och funderade på om jag borde läsa lite mer av honom. Hemsöborna läste vi nog i skolan, Ett drömspel tror jag också, Röda rummet har jag nog läst (delvis i alla fall), Fordringsägare har jag sett på teatern. Ser att han var ungefär jämnårig med Guy de Maupassant (vars noveller jag försöker läsa på franska nu): Strindberg född 1849 och Maupassant 1850. Jag får se, funderar på saken.
(Om bilderna: som vanligt, klicka på bilden om du vill se den större).

Om tak

Tycker om tak. Att titta på tak, inte särskilt gärna att gå på dom. Och inte alla sorters tak. Det är ju stor skillnad på tak i olika länder och även tak från olika byggnadstider. I länder där man inte har problem med snöfall kan man ju ha platta tak istället vilket inte alls är lika vackert som våra gamla sluttande och ofta branta tak. Sadeltak, mansardtak, valmat tak … ”Kärt barn har många namn” eller snarare utformningar.
Och för all del, i dag byggs ju många hus även i det här landet med helt platta tak. Visar sig emellanåt vara rätt korkat.
Var dom olika byggnaderna finns som täcks av taken på bilden är nog inte så svårt att lista ut.
(Klicka för större bild!) Det var dagens epistel om tak.

Skyar i november

DSC_4475_lr2Novembergrå dagar har sina ljusglimtar ändå. Den här bilden tog jag från fönstret igår eftermiddag när det började mörkna. Solen höll väl på att dra sig neråt långt därborta i väster. En annan grej med bilden: Stockholm har vackra tak, liksom många andra städer i Europa. I Stockholm är det ju ofta plåttak (det här är kanske en typ av pannplåt precis som den jag har på den gamla sommarstugan i Hälsingland), i andra länder är nog tegeltak vanligare – Paris, Rom? Platta tak i länder där man inte har problem med snö är inte alls lika vackra. Inte platta tak i Sverige heller för den delen. Och varför man ibland bygger platta tak i Sverige vet jag inte, tycker det verkar dumt (ha ha, är det nån arkitekt som blir provocerad nu?).

I Stockholm kan man tydligen turista högt uppe genom att gå på takvandring. Kanske vore det bra träning för mig som inte alls gillar att vara högt uppe på tak. Jag får inte svindel men jag blir rädd helt enkelt. I vilket fall väntar jag med eventuella såna utflykter till en annan årstid.

Balkongblogg (4)

Vad jag kan se från min balkong en septemberdag. Man får inte ha höjdskräck när man jobbar med sånt här. Det har inte den här killen.


Det är bra långt ner till gården, men han klättrar runt så obehindrat att jag nästan får ont i magen av att titta på honom.  Taket ska läggas om med ny plåt. Den här killen är inte ”plåtis” utan ställningsbyggare. Johan heter han.
(Bilderna är ju redan rätt stora, men blir lite större ändå om du klickar på dom).